Politik och mellanöstern

Bahrains regim mördar aktivister - arabförbundet fortfarande aktiv enbart i Syrien-frågan

2012-01-26T18:13:00.001+01:00

Fler mörka siffror når omvärlden från den lilla ön Bahrain i den Persiska viken. Under det senaste dygnet har minst fyra aktivister mördats av regimen i Manama. Särskilt unga och kvinnor är drabbade av regimens våld. Sedan protesterna mot den Saudiarabien-lojala regimen började för ett år sedan har hundratals aktivister mördats av regimen som även får hjälp av saudiska soldater och brittiska agenter. Utöver det har tusentals människor skadats. Det är extremt höga siffror för ett land med omkring en miljon medborgare.

Samtidigt lägger arabförbundet all krut på att skapa inbördeskrig i Syrien då president Bashar al-Assad vägrar att lämna ifrån sig makten till de pro-israeliska krafterna. Nyligen uppmanade Qatar, anklagad för att stödja terroristerna som skapar oro i Syrien, arabstaterna att skicka egna soldater till Syrien för att "skapa ordning". Hyckleriet är verkligen påtagligt.

Arabförbundets observationsuppdrag i Syrien verkar också ha blivit ett totalt fiasko för de som vill se ett Syrien i inbördeskrig. Uppdragets ledare, general Mustafa al-Dabi, anklagade nyligen västvärlden och flera massmedier för att överdriva och ljuga om konflikten i Syrien. General al-Dabi bekräftar att våldet har minskat sedan uppdraget startade, något jag själv påpekat flera gånger.

Medan de wahhabitiska terroristerna i Syrien möter ödet med de framgångsrika syriska trupperna har situationen i Bahrain förvärrats ytterligare. Att landet är en hembas till USA:s femte sjöflotta har inneburit att de USA-allierade länderna och medierna gjort all i sin makt för att mörklägga de fredsfulla demonstrationerna mot regimen. Det är dags för en förändring på det. Nu när arabförbundet har gjort fullständigt bort sig är det dags att vi andra agerar. Kanske är det dags att skicka arabiska soldater till Bahrain för att en gång för alla göra slut på den USA-vänliga regimen?

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=43509&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=27&s1=1

http://www.presstv.ir/detail/222627.html

EU inför sanktioner mot Iran

2012-01-24T16:12:00.000+01:00

Igår fattade EU det väntade beslutet att med omedelbar verkan införa sanktioner mot Irans energisektor samt landets centralbank. Sanktionerna innebär att inga av EU:s medlemsländer får fortsätta handla iransk olja, med endast några få undantag. Bland annat Grekland och Spanien får fram tills första juli i år att fortsätta köpa olja från Iran, men därefter är det stopp.

Det här inlägget blir inte lika långt som de flesta andra av mina inlägg. De ekonomiska och geopolitiska konsekvenserna förstår nog alla människor vid det här laget. EU som redan upplever sin allra värsta kris sedan EMU:s första dagar i existensen kommer att uppleva ännu svårare ekonomiska förhållanden då sanktionerna mot Iran kommer att leda till högre priser på råolja, vilket kommer att driva upp priserna på nästan allt annat.

Hur som helst valde nästan alla asiatiska industriländerna att protestera mot de nya sanktionerna, som givetvis understöds av USA. Ryssland var snabbast med att kritisera sanktionerna redan i förväg och påstod samtidigt att de kommer att vara verkningslösa vilket Teheran bekräftar gång på gång. Utöver Ryssland har även Kina, Japan, Indien och Sydkorea sagt att de kan komma att ignorera sanktionerna. Kina och Japan kommer att fortsätta köpa iransk olja som vanligt medan Indien har lovat att börja betala av sina skulder till Iran, i guld. Sydkorea har indikerat att deras ekonomi är väldigt beroende av Iran, och därför sökt ett undantag från USA:s sanktioner.

Både Kina och Indien kommer att betala sina oljeimporter med guld i syfte att slippa undan den amerikanska dollarn. Det är mycket möjligt att fler länder följer detta exempel med tanke på dollarns svaga kurser. Ett annat alternativ var ju euron, men med krisen i EU har de två folkrikaste länderna i världen alltså beslutat sig för att köpa iransk olja med guld. Västvärlden har därmed skjutit sig själv i fötterna då priserna kommer att stiga i Europa och Nordamerika medan den övriga världen fortsätter som vanligt. Är inte detta tragikomiskt?

http://rt.com/news/iran-india-gold-oil-543/

http://www.prisonplanet.com/india-to-pay-gold-instead-of-dollars-for-iranian-oil.html

Irak och den nya kampen för frihet

2012-01-14T23:27:00.000+01:00

Efter flera år av tuffa FN-ledda sanktioner mot Irak, vilka skadade civilbefolkningen mer än diktatorn Saddam Husseins regim, invaderades landet till slut av USA i mars 2003. Anklagelser gjorde gällande att Saddam Hussein hade tillgång till massförstörelsevapen, som var ett hot mot världens säkerhet menade USA. Några vapen hittades dock aldrig. Senare samma år greps Saddam Hussein och i december 2006 avrättades han. Ockupationen av Irak fortsatte i ytterligare fem år tills det att USA drog tillbaka sina trupper i förra månaden, detta i enlighet med en bilateral överenskommelse med Iraks nuvarande regering.

Strax efter invasionen av Irak startade en våg av terror, riktad främst mot civilbefolkningen. Al-Qaida följde de amerikanska trupperna in i landet, och medan deras wahhabism-influerade ledare hotade att döda de invaderande soldaterna med sin högra hand, mördade de oskyldiga människor med sin vänstra hand. Under 2003 och 2004 tog al-Qaidas terrorverksamhet utanför Afghanistan fart på riktigt och så småningom började deras bomber explodera i ännu fler länder en efter en - med tiotusentals dödsoffer till följd.

Al-Qaidas wahhabitiska ledare påstod gång på gång att de flesta muslimer är ett hot, då majoriteten av världens muslimer inte bekänner sig till den wahhabitiska ideologin. Enligt de wahhabitiska ledarna måste muslimerna därför dödas för att de inte längre ses som muslimer. Detta motiverade terroristernas barbariska våld runt om i Mellanöstern, våld som även drabbade kristna och andra religiösa grupper. Irak drabbades värst med omkring 1,5-2 miljoner människor dödade av både ockupationssoldater och terrorister.

Den irakiska regeringen satsade stenhårt för att stoppa terroristerna och vid ett antal tillfällen verkade de åtminstone ha lyckats att stävja våldet. Irak hann uppleva ett antal tidsperioder som var relativt lugna. Men i november ifjol eskalerade våldet igen, i synnerhet under Ashura' i början av december, med hundratals dödsoffer som följd. Wahhabiterna har alltid riktat våld mot pilgrimer under Ashura'-högtiden. Men ifjol blev de riktigt våldsamma och utförde terrordåd i flertalet länder. Irak förbereder sig just nu inför Arbain (som infaller 40 dagar efter Ashura').

I mitten av december ifjol utlyste domstolen i Bagdad en arresteringsorder mot vicepresidenten Tareq al-Hashemi, misstänkt för att ha lett dödspatruller. Minst ett tiotal av hans egna vakter har redan gripits misstänkta för att ha utfört politiska mord som misstänks ha skett i regi med utländska underrättelsetjänster. Al-Hashemi flydde snabbt till den kurdiska regionen i norra Irak som för tillfället styrs av en icke-självständig kurdisk regering, men som trots uppmaningar om överlämning av al-Hashemi från regeringen i Bagdad ännu inte agerat.

Tareq al-Hashemi uppges ha nära relationer med den saudiska kungafamiljen, som i sin tur är allierad med USA och Israel. Vad hans syfte var vet nog bara den irakiska staten för tillfället, men gissningsvis sökte han att destabilisera Irak genom korruption och våld och genom att eliminera alla de som anses vara ett hot mot USA:s dominans i Mellanöstern. Detta vore givetvis inget nytt - USA är ju världskänd för sina politiska mord.

Irak är på väg att hamna i ett underrättelsekrig som har ägt rum i länder som Libanon, Syrien och Iran i många år nu. Störtandet av Saddam Hussein banade väg för både terrorister och spioner att ta sig in i landet för att utföra egna agendor vilka alltid riktats mot folket. I Iran mördades nyligen Mostafa Ahmadi-Roshan av israeliska agenter för sitt deltagande i landets kärnprogram. Han är bara en av flera offer som utsatts för, ibland framgångsrika, mordförsök. Bara en dag efter mordet greps en israelisk agent i Libanon efter hela 35 år av samarbete med terroristorganisationen Mossad. Sedan hösten 2008 har närmare 120 israeliska spioner gripits enbart i Libanon. Vi är på väg att vittna en våg av massgripanden av spioner och terrorister i Irak.

President al-Assad: "Segern är nära"

2012-01-10T22:40:00.001+01:00

I en presskonferens under tisdagen utlyste Syriens president Bashar al-Assad en folkomröstning om en ny konstitution som ska hållas i mars. Han anklagade senare omvärlden för våldet i landet och lovade att ta i hårdhandskarna mot terroristerna. Presidenten sade också att "segern är nära", vilket bekräftar de senaste rapporterna på tillslag mot extremisterna som ligger bakom våldet.

Al-Assads senaste tal cementerar uppfattningen om att de wahhabitiska terroristerna, vars verksamhet är finansierad av korrupta arabstater och västvärldens stormakter, har misslyckats med att störta regimen i Damaskus. Flera västerländska medier har under den senaste veckan börjat att ändra attityd till en mer neutral position, från att först ha varit drivande bakom våldet. Det är först nu svenska medier börjar medge om att många syrier har demonstrerat för deras president.

Samtidigt rapporterar samma medier om att relationerna mellan USA och Iran aldrig varit sämre än vad de är idag, dels på grund av dödsdomen mot CIA-spionen Amir Mirzae Hekmati och dels på grund av Irans senaste teknologiska framsteg inom anrikningen av uran som gett landet förmågan att producera egna bränslestavar för sina kärnkraftverk.

Detta har inte bara förargat USA, utan även EU som givetvis inte tycker att Iran har rätt att ha civila kärnkraftverk. EU förväntas senare i januari eller i februari genomföra nya sanktioner mot Iran, denna gång riktad mot landets olje- och energisektor. Iran hotade i förra veckan att landets armé kan komma att blockera Hormuzsundet i respons mot de nya sanktionerna.

Inom de kommande veckorna kommer Ryssland att stationera stora delar ur sin flotta vid den syriska hamnstaden Tartous för att bistå landet med hjälp i kampen mot terroristerna. Ungefär 300 km söderut lättar USA:s flotta ankar. USA har nämligen bestämt sig för att stationera närmare 9.000 sjömän och marinkårssoldater i Haifa och förmodligen även i Sderot i ockuperade Palestina (Israel). Både Ryssland och USA har i skrivande stund varsitt hangarfartyg stationerat i östra Medelhavet.

Den senaste västerländska krigsretoriken mot Syrien och Iran går nu mot sin slut och snart måste sionisterna bestämma sig för att ha ett krig, eller för att ha en riktig fred. Väljer de krig, blir det med stor sannolikhet ett nytt världskrig vilket de definitivt kommer att förlora. Väljer de fred kan vi först då drömma om en gyllene ålder som omfattar alla människor. Men sionisterna är inte vana vid fred. Hela deras ekonomi bygger på deras vapenindustri - och krig.

Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah sade i september 2006 att segrarnas era har kommit och förlusternas era har passerat. Just då syftade han på Libanon som på 30 år hade gått från ett blodigt inbördeskrig (startat av israeliska agenter) till att besegra den israeliska armén, som naturligtvis får stöd från nästan hela världen. Bara några år senare kan man med lätthet utvidga hans uttalande till att omfatta hela den anti-sionistiska världen. Inte bara har Iran förödmjukat den politiska eliten i USA med sina ständiga teknologiska och vetenskapliga framsteg - Irak tvingade amerikanerna att kapitulera och Hamas besegrade den israeliska armén i kriget vintern 2008-09. De pro-sionistiska medierna förlorar inflytande när vanliga människor, som jag själv, kan författa egna artiklar på nätet. Idag bekräftade president al-Assad att "segern är nära" - och denna segern är bara en i mängden.

http://rt.com/news/assad-speech-nation-victory-447/

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=41456&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

USA satsar på nya militärinsatser i Mellanöstern

2012-01-08T14:00:00.000+01:00

I fredags detonerade en självmordsbombare sin bomb vid en polisstation i Damaskus och skördade 25 människoliv. Det är den andra gången sedan våldet började i mars ifjol som terrorn skakat den syriska huvudstaden, med många döda till följd. Medan stora folkmassor demonstrerade till stöd för president Bashar al-Assad strax efter explosionen, vars regering senare varnade terroristerna för att de hade utsatt civila för våld, påstod den väststödda och illegitima "oppositionen" att dådet utfördes av presidenten i syfte att skapa sympati för honom.[1] Samma "opposition" påstod till och med även att kött från nötkreatur hade transporterats till brottsplatsen kort före explosionen, det vill säga att brottsoffren inte är människor!

Dådet ägde rum dagen innan Arabförbundets möte där framtiden för uppdraget om att observera och kartlägga våldet i Syrien skulle fattas. Västvärldens ledare har under den senaste veckan kritiserat uppdragets chef, general Mustapha Dabi från Sudan, för att vara jäv och opålitlig. När västvärlden tidigare beordrade Arabförbundet att skicka observatörer till Syrien var tanken att dessa observatörer skulle bekräfta lögnerna om att det "pågår en revolution" i Syrien. General Dabi rapporterade dock (preliminärt) att president Bashar al-Assad inte alls beordrat att döda demonstranter, och att den syriska armén är i krig med beväpnade miliser som får hjälp från utlandet. Detta förargade alltså ledarna i väst.

Det gick senare rykten om att väst hade pressat Arabförbundet att dra tillbaka observatörerna från Syrien, och att under lördagens möte skulle beslutet om ett tillbakadragande fattas. Dock blev det inte så. Under mötet beslutade förbundet istället att expandera uppdraget i Syrien genom att skicka tio observatörer till.[2] Det är uppenbart att västvärlden inte vill avsluta uppdraget utan att först ha "bevis" på att den syriska regimen dödat demonstranter. Hade Arabförbundet istället valt att avsluta uppdraget igår hade Syrien då vunnit politiskt på händelsen, då inga bevis ännu finns.

Något annat som har dominerat diskursen om USA:s nya geopolitiska intressen under det senaste året är rykten om ett nytt amerikanskt samarbete med talibanerna i Afghanistan. Talibanerna planerar i sin tur att öppna ett kontor i Doha i Qatar, förmodligen i syfte att stärka sin allians med de wahhabitiska regimerna på den arabiska halvön.[3] Detta har lett till många nya frågor om Qatar som även anklagas för att ha finansierat samma terrorister som just nu försöker störta den syriska regimen.

USA har sedan ett par år tillbaka visat ett intresse för att ha ett samarbete med talibanerna, detta i syfte för att avsluta kriget i Afghanistan. Men det behöver nödvändigtvis inte betyda ett slut på ockupationen. Snarare har USA upptäckt, liksom Sovjetunionen en gång gjorde att det är väldigt svårt att besegra afghanerna. USA planerar alltså att låta talibanerna åter komma till makten så länge USA får något ut av det - förmodligen olja och en militärbas i landet. Reträtten från Irak och ett samarbete med talibanerna kan verka betyda att USA är villig att sluta strida i den muslimska världen. Men i verkligheten gör USA nya prioriteringar. I enlighet med 2012 års budget ska USA minska antalet stridande marksoldater och istället satsa mer på sitt flygvapen och flotta. Dessutom tänker USA skicka tusentals soldater till ockuperade Palestina, det vill säga Israel, i vad vissa analytiker tror är ännu ett steg i förberedelserna för ett större krig i regionen.[4] Israel visar att de förväntar sig ett stort krig inom några veckor genom att stänga ner sina kärnkraftsreaktorer.[5]

Västvärldens ledare har börjat inse att terroristerna inte kommer att kunna störta den syriska regimen. Samtidigt har Iran varnat om att landet kan komma att blockera Hormuzsundet. Ryssland stärker sin militära närvaro i Medelhavet, vilket USA ser som sitt eget. Dessutom utmanar Libanon och Irak Arabförbundets Syrienpolitik, och sen har vi givetvis Hizbollah i Libanon och Mehdi-armén i Irak där den ena har besegrat den israeliska armén och den andra besegrat den amerikanska armén. Iran-alliansen växer väldigt fort och får allt mer inflytande på den arabiska gatan som just nu är fylld av miljontals demonstranter som söker regimskifte, ekonomiska reformer och självständighet från USA och Israel.

I slutsats har den senaste veckans händelser pekat starkt på att USA nu lägger all sin kraft på att besegra Libanon, Syrien, Irak och Iran, och för att försvaga utmanare i Egypten och Algeriet och sannolikt även i Turkiet och Jordanien, där de två sistnämnda länderna nu upplever växande inhemsk kritik för sitt samarbete med USA. Den nya amerikanska militärstrategiska doktrinen går hand i hand med landets Mellanösternpolitik, och jag kan säga med all säkerhet att denna doktrin är det allra sista försöket från USA att säkra Israels framtid. Vi kommer definitivt vittna ett större krig vilket förmodligen kan bli ett nytt världskrig. Men i detta krig kommer USA och dess allierade att förlora stort. Romarriket kollapsade just för att det var alldeles för stort. USA kommer att kollapsa för att de slösade bort alla sina pengar på hundratals militärbaser runt om i hela världen. Med andra ord har västvärlden inte mycket tid kvar till att reformera sin Mellanösternpolitik.

1)http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=41066&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

2)http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=41096&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

3)http://www.presstv.ir/detail/219128.html

4)http://www.presstv.ir/detail/219346.html

5)http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=40406&frid=23&cid=23&fromval=1&seccatid=18

Mer om terroristernas våld som du inte får läsa om eller se:
http://www.syrianews.cc/syria-armed-insurgents-shoot-on-syrian-civilians-299.html

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=40976&frid=23&seccatid=20&cid=23&fromval=1

Är USA numera en polisstat?

2012-01-02T23:14:00.000+01:00

På nyårsafton skrev president Obama under en ny lag som får många amerikaner att bli minst sagt oroliga. Den nya lagen kallas för NDAA (National Defense Authorization Act) och består av bland annat 2012 års budget till den amerikanska militären och nya riktlinjer för hur man hanterar misstänkta terrorister. Den nya lagen ger USA:s underrättelsetjänster och armén rätt att avrätta misstänkta terrorister som anses hota USA:s nationella säkerhet, vilket i sig inte är något nytt. Men det som är nytt idag är att nu får man också avrätta amerikanska medborgare på amerikansk mark.

Medan president Obama till en början satte sig emot lagen då den tydligt går emot landets konstitution, försvarade delar av hans administration och flertalet myndigheter denna lag. Obama ändrade sig och skrev som sagt senare under. Nu är många amerikaner oroliga över att de kan bli gripna eller mördade av den enkla anledningen att de är kritiska mot hur landets politik och ekonomi förs. USA har sedan tidigare, efter stiftandet av 'The Patriot Act' häktat hundratals medborgare misstänkta för terrorism. 'The Patriot Act' ger landets polisiära myndigheter rätt att isolera de häktade både från familj och rättsprocesser, vilket givetvis var strikt förbjudet tidigare. Men i samband med framväxten av den globala terrorismen har USA likväl dussintals andra länder världen över stiftat anti-demokratiska lagar.

Den senaste lagen har i samband med rykten om massiva fångläger runt om i USA skrämt upp en stor del av den amerikanska befolkningen som nu upplever sig hotad av den federala makten. Dessa påstådda fångläger, kallade för "Fema camps" finns nu överallt i landet och uppges vara redo för att användas - vilket betyder att USA kan vara på väg att häkta hundratusentals människor i dessa fångläger i syfte att "skapa ordning och säkerhet", som det oftast brukar kallas.

Utöver det har den federala makten i Washington sedan ett antal år tillbaka skärpt vapenlagarna vilket kritiker ser som ett försök för att avväpna befolkningen och därmed stjälpa deras förmåga till väpnat motstånd. Den amerikanska konstitutionen ger befolkningen rätt att äga vapen, och tanken bakom detta är att den federala makten inte ska kunna få total kontroll över befolkningen. Det pågår därför en allt intensivare konflikt mellan staten och delar av befolkningen, och de senaste protesterna i Anti-Wall-Street rörelsen bekräftar denna friktion mellan ledarna och folket.

USA har sedan 11:e september dådet 2001 gått mot en allt tuffare lagstiftning, och onekligen har al-Qaida och den övriga verksamheten i den globala terrorn påverkat USA:s inrikespolitiken. Men allt detta är inte en slump. För att lyckas skapa en polisstat måste man först övertyga befolkningen, och det kan man endast göra om man själv är övertygande. De som orkestrerade attackerna mot World Trade Center-komplexet och Pentagon sökte just denna utveckling. Al-Qaida, som än idag samarbetar med Israel och alla dess allierade (inklusive USA), användes som ett verktyg för att övertyga det amerikanska folket att USA var hotat.

Sanningen är dock att hotet inte kommer utifrån, utan inifrån. Det är CIA som leder al-Qaidas verksamhet, dels för att skapa inbördeskonflikter mellan muslimer för att försvaga de och dels för att bana väg för nya lagar i västvärlden - lagar avsedda att skapa en ny världsordning där sionisterna har full kontroll över våra liv. Detta är inte längre en konspiration, utan en verklighet och lika verklig som att solen går upp varje morgon. Verkligheten är också att västvärldens ledare fortfarande stöttar det israeliska projektet trots alla brotten mot mänskligheten. Sanningen är också att al-Qaida har utfört terrorattentat i nästan samtliga 48 muslimska länder i världen, men samtidigt skonat Israel.

Hur utvecklingen i USA blir framöver vet nog ingen. Men som jag ser det lär konflikterna mellan staten och folket bli fler och allt intensivare under den kommande tiden. Nästan samtliga presidentkandidater inför årets presidentval har lovat ännu tuffare politik gentemot Iran vilket bara visar att de verkligen försöker vinna sionisternas stöd för att nå Vita Huset. Mediehetsen mot Iran kommer sannolikt spela en stor roll på hemmaplan, och nästan lika mycket som den ekonomiska krisen. De två frågorna kommer att dominera valet och sannolikt även i flera år framöver.

Hormuzsundet i ny upptrappande konflikt

2011-12-28T20:38:00.005+01:00

Iran har återigen börjat utöva tryck på de västerländska ledarna efter tisdagens hot om att blockera Hormuzsundet som länkar den Persiska viken med den Arabiska sjön och till de sju haven. Hoten kommer i samband med en iransk militärövning till havs som inkluderar toppmoderna vapen som få krigsfartyg kan skydda sig från. Samtidigt diskuterar EU nya sanktioner mot Iran, denna gång avseende landets energisektor och i synnerhet försäljningen av råolja till de europeiska länderna.

Iran har tidigare varnat att stänga sundet som förser världen med ungefär en tredjedel av den dagliga globala konsumtionen av råolja. Skillnaden är att Iran nu kräver ett slut på alla konspirationer mot landet. Iranierna är noga med att säkerställa att de söker vänskap med omvärlden, men att de helt enkelt också har tröttnat på att ständigt bli attackerade.

Irans senaste hot verkar också handla om mycket mer än bara sanktionerna, och därmed handlar också om de pågående förändringarna i dess omgivning. Den arabiska våren har försvagat Israels ställning i regionen samtidigt som de väst-allierade arabiska kungadömen upplever instabilitet på grund av revolutionerna. Det senaste hotet om att stänga sundet handlar även om Syrien, som sedan slutet av mars upplevt våld sedan extremistiska wahhabitiska grupper tagit sig in i landet för att störta regimen i Damaskus.

Iran har förstått mycket väl att västvärlden, Israel och de korrupta arabiska kungadömen söker att störta Bashar al-Assad i syfte att installera en pro-israelisk regim i Syrien. Detta är en av de många anledningarna bakom Irans senaste politiska manöver - att flytta fokuset från Syrien till Iran. Genom att flytta fokus från Syrien försvagar man rebellernas (de i Syrien) inflytande då västvärlden också måste fokusera på Iran. Och det är just det de kommer att göra.

Västvärldens ekonomi är idag i spillror. Det går rykten om att EMU, den europeiska valutaunionen, riskerar att kollapsa väldigt snart vilket vore lika omskakande som att EU:s samlade ekonomi backade 10-15 år tillbaka. Samtidigt upplever USA en kris som för var dag blir mer och mer verklig för en amerikansk befolkning som också samtidigt i allt större utsträckning överger termen och idén "den amerikanska drömmen". Drömmen har alltid varit en dröm, och verklighetens skulder har försatt landet i en kris som åtminstone jag inte tror att amerikanerna kan lösa på 50 år.

Att Iran nu på riktigt varnar om att de kan tänka sig stänga Hormuzsundet handlar också om att utöva ekonomiskt tryck på de västerländska ledarna som nu tvingas välja mellan att antingen fortsätta anklaga Iran för en massa konstigheter och därför att riskera en fördjupning av de ekonomiska kriserna eller att lägga ner sanktionerna mot landet - då en blockering av Hormuzsundet kan mycket möjligt pressa upp råoljepriset till de priser vi upplevde under 2007-08. Vi talar om priser på 150 USD per fat, och mycket troligt högre än så.

Den senaste manövern har därmed gett Iran ett övertag, som nu själv kan införa sanktioner riktad specifikt mot västvärlden. Det här betyder att Iran upplever sig säker och redo att konfrontera alla former av repressalier. Det är inte särskilt troligt att väst klarar av ett krig mot Iran, men väljer de att ta det steget har Iran haft 30 år på sig att förbereda sig - och som nu står redo att slåss både mot sionisterna och wahhabiterna.

Mest troligt kommer vi att se en verbal upptrappning under de kommande veckorna. Men samtidigt upplever jag att iranierna nu är redo för att förändra världspolitiken och sätta ett slut på USA:s Mellanösternpolitik och dessutom ge israelerna en väldig bra anledning till att börja packa sina väskor och lämna Palestina. Vi lever i en tid hundratals miljoner människor världen över har väntat på i många årtionden. Vi lever i en tid späckad av Palestinas befrielse och korruptionens massdöd i Mellanöstern. Det här är förmodligen den absolut sista chansen för västvärldens ledare att lägga ner hoten mot Iran och inleda en vänskaplig närmande till landet.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=39716&cid=22&fromval=1&frid=22&seccatid=146&s1=1

Jerusalem i Knessets sikte

2011-12-26T21:15:00.001+01:00

Det israeliska parlamentet Knesset planerar snart att diskutera frågan om att göra Jerusalem till den "judiska statens" huvudstad, och även för alla judar i hela världen. Detta avslöjande kommer efter flera årtionden av vräkningar av palestinier i den heliga staden. Än så länge räknas Tel-Aviv som regimens huvudstad då tre miljoner människor bor i stadens närhet där även flera myndigheter och finansiella center är belägna.

Vissa palestinier avfärdar idén om att göra Jerusalem till en judisk huvudstad efter avslöjandet då de tycker att Knesset inte är berättigat att besluta i sådana frågor, men många människor befarar nu att vräkningarna kan bli fler och ännu våldsammare när Jerusalem får en officiell status som en "judisk huvudstad med en judisk majoritet", vilka vräkningarna ursprungligen syftade till - att göra judarna till en majoritet i Jerusalem.

Judar och judar, de flesta är faktiskt khazarer och inte särskilt troende. Snarare icke-troende. Det här har därför mer med politik än religion att göra. Israels syfte till att ta över Jerusalem är att göra slut på det palestinska folket som gjort Jerusalem till sin symbol för det väpnade motståndet mot den 64 år långa ockupationen av deras land. Klippdomen (al-Quds) och al-Aqsa moskén har blivit de palestinska muslimernas symbol för denna kamp.

Bortsett från Klippdomen har även kyrkor utsatts för vandalisering under åren. Muslimer har varit de främsta kritikerna av denna vandalisering, vilket har resulterat i frågan; var är de kristna kritikerna?

De kristna har alltid varit splittrade i frågan om "Israel", där de pro-israeliska kristna svarat med att mörda Israel-kritiska kristna som i Libanon, Syrien och Irak. Det syriska fallet är det senaste i raden där wahhabitiska extremister, med stöd från västvärlden, mördar kristna som stödjer president Bashar al-Assad och hans kamp för Palestinas befrielse.

Den libanesiska TV-kanalen och nättidningen al-Manar, som följer nyheten, riktar kritik mot Arabförbundet som ännu en gång ignorerar sionisternas ambitioner om att göra Jerusalem deras. Arabförbundet är redan upptagen med att störta regeringen i Damaskus, naturligtvis på västvärldens och Israels begäran. Det är uppenbart att även denna gång står palestinierna ganska ensamma och att de får nöja sig med att endast ett fåtal länder stödjer de även i denna frågan. Samtidigt fortsätter Israel att gräva precis under Klippdomen, vilket de fortfarande får kritik för från palestinskt håll.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=39316&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=18&s1=1

(OBS! att den här bloggen gör skillnad på judar och sionister och att den anser att judar följer den heliga skriften Toran (det Gamla Testamentet) medan sionister följer Talmuden vilken är en rasistisk och sekteristisk skrift, och medger därför om att det finns judar som tar avstånd från den sionistiska regimens (Israels) politik och ideologi)

Terrordåd skakar Damaskus

2011-12-24T01:46:00.000+01:00

Två bilbomber exploderade igår vid byggnader tillhörande Syriens säkerhetstjänster i Damaskus. 55 personer uppges ha mist livet, bland annat många civila, i det första självmordsattentatet i huvudstaden Damaskus sedan wahhabitiska extremister, med stöd från västvärlden samt Turkiet, Qatar och Israel, förklarade krig mot Syrien i våras. Medierna i arabvärlden rubricerar attentatet som ett "terroristdåd" eller "självmordsdåd", medan majoriteten av de västerländska medierna använder beteckningen "bombdåd", vilket är betydligt mindre dramaturgiskt laddat än de två andra. De syriska myndigheterna pekar på al-Qaida som skyldig till dådet.

Dådet i Damaskus ägde rum två dygn efter att 16 rapporterade bomber exploderade runt om i Irak, främst i Bagdad som skördade omkring 70 människoliv. De två attackerna har många likheter, med den enda skillnaden att bomberna i Damaskus riktades främst mot säkerhetsapparaten som spenderat de senaste nio månaderna med att jaga al-Qaida terrorister. I torsdags, en dag före dådet, greps eller dödades mer än 100 terrorister kopplade till al-Qaida rapporterade syriska armékällor. Våldet har därmed åter trappats upp efter månader av massgripanden av terrorister som försvagat deras verksamhet i Syrien.

I mitt senaste inlägg skrev jag om splittringen som äger rum inte bara i Syrien, utan i hela arabvärlden. Jag nämnde för flera veckor sedan att människor i regionen ställs idag inför två alternativ som de måste välja mellan - antingen att stödja Saudiarabiens allians vilken omfattar de korrupta arabledarna, al-Qaida, Israel och västvärldens axelmakter, eller det andra alternativet Iran, Syrien och Hizbollah vilket inte sällan kallas för "motståndets allians", motståndet mot USA och Israel vill det säga. Saudiarabien och dess allierade är nämligen inte intresserade av att göra motstånd mot USA och Israel. Tvärtom, Saudiarabiens allra bästa vän på den internationella arenan är USA, och gång på gång bekräftar wahhabitiska och salafitiska grupper deras strävan att närma sig Israel.[1,2]

Detta bör förklara för dig varför jag förkastar Saudiarabiens, USA:s och al-Qaidas politiska linje. Denna linje har inget med mänskliga rättigheter att göra, eller med demokrati att göra. Inte heller om palestiniernas lidande. Wahhabiter som talar om demokrati söker endast tillfälligt stöd från en förvirrad väljarkår. Men detta tillfälliga stöd räcker för att skapa en wahhabitisk regim, och i detta fall verkar Egypten vara det bästa exemplet just idag. I Egypten pågår det nu revolution nummer två, just för att revolution nummer ett gav militären, som är allierad med USA, makten.

Målet med Syrien är inte att skapa demokrati - president Bashar al-Assad har som många gånger tidigare nämnt i denna blogg redan genomfört reformer, och mer är på väg. Målet är istället att skapa en wahhabitisk regim som allierar sig med det israeliska projektet, en regim som alltså blir emot Iran och Hizbollah. Allt som har hänt de senaste nio månaderna handlar om just detta, och inget annat. Därför har Turkiet och Qatar tränat wahhabitiska extremister och skickat de till Syrien.

Västerländska medier rapporterar väldigt sällan om sanningen, en sanning som blivit som ett arabiskt uttryck säger "en gaffel i sionisternas ögon", precis som när Hizbollah besegrade den israeliska armén i 33-dagars kriget sommaren 2006, en seger förödmjukat sionisterna. Sanningen i Syrien är att det syriska folket står på Bashar al-Assads sida. Jag har upptäckt att Aftonbladet och Dagens Nyheter ofta påstår att det pågår massiva demonstrationer mot Bashar al-Assad. Några bilder visar de sällan, just för att samtliga större protester i Syrien domineras av stora porträtter på presidenten Bashar al-Assad. Så, man visar hellre bilder på några tiotals demonstranter och ger de krigsrubriker.

Senast igår påstod DN att stora demonstrationer skulle hållas mot presidenten i Damaskus som var planerade att äga rum bara några få timmar efter terrordådet. Senare på kvällen publicerade man ingen artikel om demonstrationerna. På arabisk TV fick jag dock höra att en halv miljon syrier samlades i Damaskus för att visa deras stöd till Bashar al-Assad. Det var kanske därför DN struntade i att publicera en artikel. I onsdags samlades miljontals människor i Damaskus för att demonstrera FÖR Bashar al-Assad. Inte skrev man något om de heller. När tio personer demonstrerar mot någon, blir det krigsrubriker. Men när miljoner demonstrerar för, tittar man hellre bort.

Här är onsdagens demonstrationer i Damaskus:

1)http://english.alarabiya.net/articles/2011/12/20/183626.html

2)http://www.haaretz.com/news/exiled-syrian-opposition-leader-to-visit-knesset-next-month-1.221499

Misslyckat statskuppförsök i Irak och landets nya politiska linje

2011-12-22T17:04:00.000+01:00

I veckan lämnade de sista amerikanska trupperna Irak, och därmed avslutade USA officiellt sin nio år långa ockupation av landet. Dock ska 800 amerikanska säkerhets-"experter" stanna kvar i enlighet med överenskommelsen som också ledde till ockupationens slut. Men bara ett dygn efter ockupationens slut utfärdades en arresteringsorder mot landets vice president Tariq al-Hashemi för påstått deltagande i politiska mord i Irak.[1] Al-Hashimi flydde till Arbil i den kurdiska regionen i norr.

Samtidigt har ett antal ministrar valt att bojkotta parlamentet, vilket förargat al-Maliki som nu kräver ett slut på bojkotten. Igår exploderade minst nio bomber runt om i Bagdad vilka krävde minst 70 människors liv. Redan nu spekuleras det om att dådet genomfördes av utländska agenter.[2] I och med al-Malikis nya politiska linje, som bland annat består av otvivelaktigt stöd till den syriska presidenten Bashar al-Assad, är det högst sannolikt att USA och Israel söker att återigen destabilisera Irak för att ge en mer pro-israelisk ledare chans att ta över makten i landet.

När USA invaderade Irak i mars 2003 sade den dåvarande amerikanska presidenten George Bush den yngre att hans land var redo att "kriga mot terrorismen" i 100 år, och att ockupationen av Irak kunde pågå så länge det behövdes. År 2007 gick det rykten om att USA byggde en massiv underjordisk bas under Bagdad, en bas vars syfte att ge USA ett starkt fäste i underrättelsekriget i Mellanöstern. Det var sannolikt också tänkt att den basen skulle fungera som en huvudcentral i framtida krig mot Iran och Syrien.

USA:s dröm om att få ockupera Irak på obestämd tid gick i graven under de senaste 2-3 åren som varit fullspäckade av framgångsrikt väpnat motstånd mot de amerikanska trupperna stationerade i Irak. Trots att Mahdi-armén, den mest inflytelserika organisationen, hade en tillfällig vapenvila. Varningarna om att denna organisation snart skulle ta till vapnen på nytt skrämde slag på amerikanerna. Det senaste årets utveckling i Syrien fick Obama-administrationen att tänka nytt, och valde därför så småningom att dra hem trupperna från Irak i enlighet med den bilaterala överenskommelsen med Irak.

Det här nämns inte i västerländsk media, men jag kan garantera mina läsare att nästan samtliga presidenter och premiärministrar i västvärlden är djupt oroade över Iraks nya politiska linje, i synnerhet landets stöd till Syrien. I synnerhet är USA, Storbritannien, Frankrike och Israel oroade. I samma grupp kan även Saudiarabien tilläggas. I ett västerländskt försök att störta Bashar al-Assad, har Irak åter stärkt sitt politiska inflytande i regionen och använt detta till att ställa sig emot destabiliseringen i Syrien. Irak har inofficiellt anslutit sig till Irans allians, vilken också omfattar Syrien och Hizbollah.

Mellanöstern är på väg att splittras i två läger - där den ena tillhör Irans allians och den andra Saudiarabiens. Den saudiska alliansen styrs från Riyadh, Saudiarabiens nuvarande huvudstad. Men under tiden Israel existerar kommer Riyadh i sin tur att styras från Tel-Aviv. Väl när Palestina befrias, vilket nästan till synes hela världen tror är väldigt snart, kommer Riyadh att stå ensamt. Men idag kan vi tydligt se en trend där de som är lojala till Riyadh sträcker en hand till Israel.[3,4]

Vad som kommer att hända i Irak framöver är fortfarande delvis oklart. Irakierna vill stå på motståndets sida, motståndet mot sionismen. Men de kommer att möta fler terrorister som försöker leda landet in i ett inbördeskrig istället. Men ur askan växer en ny allians som ger Satans smutsarbetare på Jorden en väldig svår framtid.

1)http://www.presstv.ir/detail/216620.html

2)http://www.presstv.ir/detail/217138.html

3)http://www.haaretz.com/news/exiled-syrian-opposition-leader-to-visit-knesset-next-month-1.221499

4)http://english.alarabiya.net/articles/2011/12/20/183626.html

Från Irak till Syrien - ett krig från pansarvagnar och flygplan till oprofessionell journalistik

2011-12-17T00:11:00.003+01:00

I fredags avslutades officiellt USA:s nästan nio år långa ockupation i Irak. President Obama höll ett tal till flera amerikanska soldater i delstaten North Carolina där han "välkomnade" hem trupperna. Samtidigt hölls en ceremoni i Bagdad som den sista basen under amerikansk kontroll. Just nu rapporteras det att omkring 4.000 amerikanska soldater befinner sig på irakisk mark, men att dessa kommer att lämna landet under de kommande dagarna.

USA krävde tidigt att inga bilder visades på de trupperna som lämnade landet. Precis som i början av kriget råder det även idag totalt mörker över USA:s verksamhet i landet. Flera multinationella nyhetsbolag världen över har valt att inte rapportera något alls om USA:s reträtt. Irakkriget har format de senaste årens globala politik och lett till vad många idag anser början på ett nytt Kallt krig. Att nyhetsbolagen ignorerar reträtten kan förklaras på alla möjliga sätt, men förutom på det journalistiska sättet.

Samtidigt flyttas fokuset till Syrien. Syrien har under de senaste nio månaderna utsatts för en hemsk attack från flera nyhetsbolag, som varit drivkraften bakom den illegala "oppositionens" terror mot både obeväpnade medborgare och soldater i Syrien. Lögnerna är uppenbara då det påstås febrilt att flertalet syriska soldater deserterat och startat ett uppror mot regimen när det redan finns obestridlig bevis på att majoriteten av rebellerna är tränade av andra än den syriska armén, främst av den turkiska armén och även av israeliska soldater i enskilda fall.

De som nu kallas av de oprofessionella medierna för "Syriens befolkning" är inte det syriska folket alls, utan Turkiet-baserade demonstranter som hyllar terrorn mot Syrien. Låt mig exemplifiera med ett citat av den Syriska människorättsobservatoriet, baserat i London och som styrs av al-Qaida-fanatiker:

"Alla är totalt frustrerade över Rysslands agerande, säger Moussab Azzawi från London-baserade Syriska människorättsobservatoriet."[1]

Verkligheten är annorlunda då det sedan oktober hållits dussintals demonstrationer där miljontals människor hyllat Rysslands och Kinas vägran att införa sanktioner mot Syrien i FN:s Säkerhetsråd.[2] Ryssland är en av Syriens allra närmaste allierade, och det säger mycket när en London-baserad organisation försöker attackera just dessa relationer mellan Damaskus och Moskva. Det säger mig att västvärlden är orolig över denna allians.

Det sättet som medierna ljuger på om situationen i Syrien är inte bara oprofessionellt. Jag anser att det är i likhet med högförräderi, som än idag straffas med döden i dussintals länder världen över. Förräderi mot mänskligheten och de mänskliga rättigheterna. Lögnerna om Syrien är så pass uppenbara att jag misstänker att varenda påläst person faktiskt känner till de wahhabitiska terroristernas verksamhet på syrisk mark. Det handlar därför inte bara om okunskap, utan även om ignorans.

Världen är på väg att delas upp i tre läger. Två av de lägren kommer att bestå av wahhabiter/salafiter på ena sidan och troende muslimer på den andra sidan. Samtidigt delas världen återigen upp mellan väst och öst, med USA och EU inriktad på krig mot Afrika och Asien samtidigt när de asiatiska stormakterna alltmer protesterar mot västvärldens våld. Som tidigare rapporterat på denna blogg har Ryssland skickat ett 60-tal krigsfartyg till syriskt territorialvatten och dessutom levererat toppmoderna vapensystem både mot avancerade stridsflygplan som flyger på över 20 km höjd och mot krigsfartyg hundratals kilometer från kusten.

Den syriska armén har besvarat den väststödda terrorismen med våld, och numera sitter hundratals terrorister i fängelse, de flesta med risken att dömas till döden. Till skillnad från de oprofessionella nyhetsbolagens påståenden har terroristernas verksamhet försvagats avsevärt. Den syriska armén är enad, till skillnad från dessa påståenden. Utöver det, något samma medier valt att inte rapportera, har USA:s och Frankrikes ambassadörer återvänt till Damaskus vilket visar att dessa två länder har förlorat hoppet om att störta Bashar al-Assad.

Turkiet som abrupt valde att inta en fientlig ställning mot regimen i Damaskus efter flera år av vänskapliga närmanden mellan de två länderna, förlorar dessutom idag ekonomiskt då Syrien har stängt gränsen för de turkiska entreprenörerna som nu tvingas att stänga ner sina fabriker på grund av minskad försäljning. Den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogan som blev omåttligt populär i samband med den israeliska massakern på fartyget Mavi Marmara i maj 2010, kritiseras idag hårt av demonstranter i flertalet städer runt om i Mellanöstern. Att gå från att vara en Israelkritiker till att stödja terrorister som mördar oskyldiga människor har visat sig vara ödesdigert för Erdogan, som nu dock åter vunnit stöd från västvärldens ledare. Men samtidigt har Irak alltmer visat stöd till Syrien, och den amerikanska reträtten har stärkt irakiernas självförtroende. Medan Turkiets relationer till Damaskus tynat bort har Irak visat sina sympatier med det syriska folket som upplever samma sorts terror irakierna fick uppleva sedan USA invaderade deras land.

Sedan behöver jag inte ens skriva om Syrien. Det räcker med att skriva om Bahrain, vars befolkning torteras och mördas av saudiska trupper, brittiska agenter och av Bahrains egna säkerhetsapparat för att visa denna dubbelmoral som dominerar dessa massmedier ifråga. I denna grupp finnes även flertalet arabiska medier, där i synnerhet al-Jazeera framstår som en hypokritisk media. Inte nog med att al-Jazeera nyligen avslöjades för att ha kommit överens med den amerikanska armén om att inte rapportera om allt från Irak... al-Jazeera har också drabbats av interna konflikter på grund av behandlingen av Bahrain och revolutionen i huvudstaden Manama. Många har sagt upp sig från den Qatar-baserade TV-stationen.

Bahrain, till skillnad från Syrien, styrs av wahhabiter. Wahhabiter som allierar sig med det israeliska projektet och västvärldens massmordspolitik i Mellanöstern. Det gör inte Syrien, men Bahrains nuvarande regim gör det. Västvärldens ledare har avslöjat sig för att stödja dessa wahhabiter som sympatiserar med al-Qaida. Behöver man säga mer?

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/hundratusentals-pa-gatorna-i-syrien

2)http://www.presstv.ir/detail/213652.html

Hur syrierna upplever sig idag:

http://www.presstv.ir/detail/214867.html

Putin anklagar USA för valprotesterna i Ryssland

2011-12-09T18:13:00.001+01:00

Kort efter att det preliminära valresultatet från helgens val i Ryssland offentliggjordes drabbades demonstranter samman med kravallpolis i Moskva. Såvitt jag har förstått av situationen blev det rätt våldsamt, men att det senare blev lugnare när ett antal demonstranter greps av polisen.

Demonstranterna anklagade premiärminister Vladimir Putin för valfusk, vilket han nekade till. Västerländska medier, och även USA:s utrikesministern Hillary Clinton hakade på anklagelserna och attackerade det ryska valet. Vilket senare fick Putin att slå tillbaka mot Clinton för att ha legat bakom demonstrationerna mot det ryska valet.

För mig, som mest är intresserad av Mellanöstern-politik, påminner detta om det iranska presidentvalet i juni 2009 då den väststödda gröna rörelsen anklagade den omåttligt populäre presidenten Mahmoud Ahmadinejad för valfusk. Putin är själv populär i sitt eget land och representerar en stor nationalistisk front i Ryssland. Ett land som före Putins tid styrdes av korrupta ledare som av det ryska folket sågs som knähundar till västvärlden.

Liksom i Iran-fallet, hakade västerländska medier alltså på anklagelserna om valfusk i Ryssland helt ointresserade av att själva undersöka om fusk verkligen har ägt rum. Givetvis råder det osäkerhet, och därför måste man söka efter bevis. Men så gjorde man inte i Iran-fallet och naturligtvis inte i Ryssland idag.

Clintons attack ter sig vara mer av en världspolitisk sort än en intern rysk angelägenhet, då USA väldigt gärna skulle vilja se kaos på Moskvas gator för att tvinga ryssarna att fokusera på sitt eget land i dagarna när hela västvärlden planerar ett regimskifte i Syrien, ett land Ryssland nu ger de allra modernaste vapensystemen för att avskräcka de västerländska krigsivrarna.

Hur som helst, då det har varit svårt att följa detta på grund av sin natur avslutar jag inlägget med ett youtube-klipp som visar de amerikanska TV-kanalerna Fox News och CNN begå väldigt intressanta misstag. RT (Russia Today) står för videoklippet.

Putin anklagar USA för att lägga näsan i blött

http://www.presstv.ir/detail/214477.html

Iran visar bilder på den tillfångatagna "drönaren"

2011-12-08T23:13:00.001+01:00

I förra veckan avslöjade iranska källor att landets armé tillfångatagit en så kallad "drönare" eller ett obemannat spaningsflygplan. Källorna utgav att drönaren var amerikansk och av typen RQ-170, som har "stealth"-teknologi och som sattes i tjänst så sent som 2007. Källorna utgav också att planet var i "gott skick", vilket många först tolkade som sarkasm efter "nedskjutningen" av flygplanet - en fullträff resulterar i att flygplanet exploderar i många bitar och kan då knappast anses vara i gott skick. Iransk humor, kanske?

USA dementerade först uppgifterna, men medgav om att man har mist kontakten med samma flygplan några dagar senare. Idag valde den iranska militären att visa upp flygplanet för hela världen, och sannerligen är det i gott skick. Militären uppgav att man helt enkelt tog över flygplanet på elektroniskt vis och landade det på iransk mark. Det intressanta är att det var den första gången det flygplanet flög över Iran, så med andra ord har Iran visat att den har kompetensen att kapa ett obemannat flygplan elektroniskt på första försöket, och inget gammalt flygplan utan ett splitternytt.

RQ-170 uppges av inofficiella amerikanska militärkällor inte vara den allra mest avancerade i amerikanernas arsenal. Då flygplanet bara har en motor, vilket i fall av haveri resulterar i krasch, valde det amerikanska flygvapnet att skippa att installera de mest avancerade teknologierna i flygplanet i rädsla för att de skulle hamna i fiendens händer. Men ett flygplan som saknar utrustning är värdelöst, så RQ-170 bygger på den mest avancerade stealth-teknologin och är i stort sett osynlig för all radar. Dessutom är flygplanet fullspäckat med de senaste spanings-teknologierna.

Iran har därmed besegrat USA:s mest avancerade stealth-teknologi och förnedrat den amerikanska militären genom att hacka igenom brandväggen och låta den amerikanska markbaserade piloten hemma i USA maktlöst se sitt flygplan landa på en iransk flygfält för att senare tas om hand av iranierna. Detta samtidigt när de amerikanska presidentkandidaterna försöker visa sin duglighet inför de israeliska lobbyorganisationerna inför presidentvalet i nästa år. Det finns bara ett sätt att visa sin duglighet - genom att hota att invadera Iran.

USA i synnerhet förlitar sig helt och hållet på sitt flygvapen i början av fullskaliga invasioner. Genom att med sina flygplan angripa luftvärnsbatterier och bepansrade fordon öppnar man dörren för sina markbaserade kollegor för att promenera in i landet. Så blev det med Irak i mars 2003. Iran har idag teknologin att hacka drönare, och högst sannolikt även konventionella, bemannade stridsflygplan. I fall av en amerikansk attack mot Iran är risken stor att Iran landar de amerikanska flygplanen på sina flygfält utan att orsaka några som helst skador. De amerikanska piloter som ofrivilligt landar i Iran grips, och deras öden hamnar i händerna på de amerikanska politikerna. Och ja visst, i de israeliska lobbyorganisationernas händer också.

Hizbollahledare hyllar Iraks befrielse

2011-12-07T16:23:00.001+01:00

Igår var det den tionde dagen i Ashura', då Imam Hussein (frid vare med honom), profeten Muhammeds (frid vare med honom, hans familj och hans följeslagare) dotterson, mördades och föll martyr av Yazids arméer. Efter att han mördades kidnappades hans familj. Sedan den förskräckliga händelsen har muslimer hållit ceremonier kallade för Ashura' för att minnas och uttrycka ånger över det som hände, ånger att nästan inga muslimer kom till imamens undsättning. För miljontals muslimer sedan massakern på Imam Husseins familj har Ashura' varit viktig i deras liv. Yazid är numera sedd som en förrädare av den värsta sorten.

Varje år högtidshålls Ashura', men för varje år samlar ceremonin också allt fler människor. I Beirut samlades nästan 1,5 miljon människor i förorten Dahiye strax söder om huvudstaden på tisdagen. Vid lunchtid kom Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah förbi fotbollsstadion som var en samlingsplats för dagen och han blev hyllad av de tiotusentals människor som var på plats. Senare höll han ett TV-sänt tal där han talade om Imam Hussein och om de händelser som plågar dagens värld. Nasrallah repeterade organisationens motivation att försvara Libanon mot alla inkräktare, och varnade mot alla utländska komplotter mot landet och övriga länder i regionen.

Nasrallah talade även om något hela världen har ignorerat på senare tid; USA:s reträtt från Irak något Hizbollahledaren ser som en amerikansk krigsförlust. Han påminde åhörarna om att USA planerade att stanna i Irak för all evighet, och George W. Bush talade själv om att "kriget mot terrorismen" kan pågå i 100 år. Men motståndsorganisationerna i Irak lät detta inte hända, och idag finns det bara 9.000 amerikanska soldater kvar i Irak. Innan årets slut ska alla stridande soldater ha lämnat landet, och bara 800 "experter" vara kvar.

Medan massmedierna, västvärldens liksom arabvärldens, bara har två länder i minnet - nämligen Syrien och Iran - drar USA sig ut ur ett land som sionister har drömt om att ockupera sedan hundratals år tillbaka. Detta är ett historiskt nederlag väldigt likt Vietnamkrigets slut. Men fortfarande pratar medierna bara om Syrien och Iran. Syrien och Iran...Syrien och Iran. Ibland också om Hizbollah. De tre aktörerna, och även Hamas har slagit hål i sionisternas dröm om världsherravälde. Irak är idag en med i gänget.

Nasrallah sade att Hizbollah besegrade den mäktigaste armén i Mellanöstern, Israel, men att Irak besegrade den mäktigaste armén i hela världen! I Ashura' i år fick irakierna uppleva en seger mot de som representerar Yazid.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=37176&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Färska bevis på terrorister på syrisk mark

2011-11-27T19:33:00.001+01:00

Den som tidigare läst denna blogg känner redan till min inställning gentemot våldet i Syrien. Jag erkänner den syriska oppositionen som med fredliga medel söker reformer i sitt land. Men jag erkänner inte de våldsamma terroristerna som en del av denna legitima opposition eller som en del av det syriska folkets inställning gentemot president Bashar al-Assad - vore majoriteten på hans sida eller ej.

Det är dessa terrorister som blivit skiljelinjen för hela världen. Medan halva världen påstår att dessa terrorister inte existerar, väljer den andra hälften att påpeka dessa som problemet. Jag tillhör den andra hälften, och jag i egenskap som bloggare vill gärna dela med mig bevis på deras existens och deras våldsamma handlingar. Jag är en ledsen vittne till massmediernas historiska svek mot de demokratiska principerna, respekt till de mänskliga rättigheterna och respekten till den nationella suveräniteten - den syriska nationella suveräniteten. Suveräniteten som ger ledaren för landet, presidenten, oavsett om han vore populär eller ej rätten och plikten att bekämpa terrorismen utan att hindras av den hypokritiska hälften av denna värld.

Med det sagt röstade 19 av de 22 medlemmarna i Arabförbundet för sanktioner mot Syrien. Endast Libanon och Irak var emot sanktionerna, men valde snarare att lägga ner sina röster. Den 22:a medlemmen är Syrien, som idag insåg att den har 19 arabiska fiender. Jag som har arabisk bakgrund upplever mig sviken av de arabiska ledarna för att de fortfarande springer Israels ärenden, istället för att visa solidaritet med det syriska folket mot de väst-finansierade terroristerna.

Jag tror att tid är den mäktigaste förstöraren i vår universum. Tid förstör allt. Med tiden dör stjärnor och planeter. Men på vår Jord är ignorans den största förstöraren idag. Trots beviset, ignorerar stora massor människor dessa terroristers existens. Men det hindrar inte mig. Jag är inte frustrerad över våldet mot Syrien. Våldet i Syrien har förutsetts i hundratals år. Men jag är frustrerad över hur pass hypokritiska vissa människor kan bli, att de ignorerar och vänder bort från sanningen. Sanningen om att wahhabitiska terrorister med bas i det strikt wahhabist-dominerade Saudiarabien sprider våld runt om i regionen. Det är dessa al-Qaida terrorister västvärlden, inklusive Sverige, nu stödjer. Samma terrorister som man för bara några få år sedan sade sig "slåss mot". Men jag insåg dessa lögner väldigt tidigt, för jag vet att om västvärlden verkligen ville slåss mot al-Qaida hade man invaderat Saudiarabien och inte Afghanistan. Saudiarabien är västvärldens närmaste allierad efter Israel. Två regimer som bygger på terrorism är den "demokratiska" västvärldens bästa vänner.

Man behöver inte stödja den syriska regeringen bara för att deras fiende är al-Qaida. Men det minsta man kan göra är att sprida ordet. Om terroristerna stoppas kan Syrien genomgå fredliga reformer, vilka redan äger rum i skuggan av terrorn. Som tidigare påpekat i denna blogg får Syrien en ny konstitution tidigt i nästa år, vilken är ett resultat av en dialog mellan den legitima och fredliga oppositionen och president al-Assad. Anledningen till att så många ledare stödjer terroristerna är för att de vill störta Bashar al-Assad med våld i syfte att säkra Israels säkerhet. Det är vad detta handlar om. Israel.

Västvärldens och Israels stöd till terroristerna:

http://www.presstv.ir/detail/212224.html

http://www.presstv.ir/detail/211887.html

Hycklande ledare i Bahrain uppmanar sina medborgare att lämna Syrien samtidigt som deras egen befolkning torteras och mördas hemma:

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=36286&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Allt fler amerikanska politiker vill stödja terroristorganisationen MKO:

http://www.presstv.ir/detail/212420.html

USA öppnar sina al-Qaida-fängelser och släpper terrorister för att slåss mot Syrien:

http://english.farsnews.com/newstext.php?nn=9007274429&mid=5359

Nato rekryterar wahhabiter:

http://www.islamtimes.org/vdcj8yevauqeyyz.92fu.html

Befolkningen i Bahrain protesterar mot Arabförbundets dubbelmoral, men ignoreras som vanligt:

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35236&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=27&s1=1

Och fortfarande växer stödet till Bashar al-Assad:

http://www.presstv.ir/detail/211112.html

Den arabiska vintern drar igång

2011-11-22T18:04:00.001+01:00

Medier rapporterar att tretton personer miste livet i de senaste protesterna i Egypten. Egyptierna demonstrerar för att snabba på de rättsliga processerna mot de poliser och soldater som dödade och skadade demonstranter i den första vågen av protester då Hosni Mubaraks styre föll tidigare i år. Tusentals människor har fortsatt att demonstrera under sommaren och hösten för att de vill se honom bli avrättad. Egyptierna tror nämligen att det nuvarande militärstyret tänker mildra straffet för Mubarak och dessutom ta över makten i landet. Militärstyret har anklagats från flera håll både i Egypten och av analytiker i andra länder för att vara en fortsättning på Mubaraks regim.

Samtidigt rapporterar arabiska medier att två ungdomar mist livet sedan de skjutits av saudiska trupper i östra Saudiarabien. De två dödsskjutningarna ägde rum vid två olika tillfällen. Den andra mannen dödades under nattens oroligheter, som idag spekuleras kan vara början på en saudisk revolution. Protester mot den tyranniska regimen i huvudstaden Riyadh har pågått i samband med protesterna i de andra arabländerna, men var till en början väldigt små och koncentrerade till de östra provincerna i landet, som bebos till mesta delen av shiiamuslimer. Det wahhabitiska styret i Riyadh har försökt att närma sig sunnimuslimerna i syfte att skapa splittring mellan sunni- och shiiamuslimer i hela arabvärlden, vilket alltså resulterade i protester i de östra delarna av landet. Många shiiamuslimer klagar på att regimen marginaliserar de och försöker locka till sig stöd från sunnimuslimer genom splittring.

I grannlandet Kuwait, med en befolkning på bara 3,5 miljoner, har större protester ägt rum i mer än en vecka med tiotusentals demonstranter. Än så länge rapporteras inget våld från Kuwait, men det finns en oro över att det kan bli blodigt väldigt snart. Saudiska trupper stationerades i Bahrain och Jemen i syfte att försvara regimerna i de länderna, med mycket blodspillan som resultat. I Bahrain, med bara en miljon invånare har redan hundratals dödats och tusentals gripits och torterats. Trakasserier rapporteras varje dag i Bahrain.

Efter några månader i nedförsbacke verkar den arabiska revolutionen dra igång igen. Denna gång sker det mesta på den arabiska halvön, och jag tror att Saudiarabien kommer att drabbas av de största protesterna sett till antal demonstranter. Väl när Saudiarabien börjar skaka är Jordanien förmodligen nästa land. Det finns exempelvis klara bevis på att kungafamiljen i Amman stöttat och fortsätter att stödja terroristerna som försöker genomföra en statskupp i Syrien. Trots att den jordanska kungafamiljen är populär tror jag att protesterna i landet kommer att växa under de kommande månaderna.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35746&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=28&s1=1

http://www.presstv.ir/detail/211259.html

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35636&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=19&s1=1

Önskad oljeledning bakom krigshetsen mot Syrien

2011-11-19T18:51:00.001+01:00

Den före detta libanesiska ministern Nasser Qandil har gjort sig känd i arabvärlden för sina analyser av flera politiska händelser. I sin senaste intervju på den libanesiska TV-kanalen al-Manar igår förklarade Qandil ett av syftena bakom västvärldens krigshets mot Syrien. Han förklarade att USA och Europa sökte att störta regimerna i Damaskus och Teheran i syfte för att bygga en oljeledning (pipeline) från Afghanistan till östra Medelhavet, antingen Syrien eller Libanon.

Västvärlden konkurrerar med Ryssland och Kina om Asiens naturtillgångar, i synnerhet i Afghanistan. För västvärlden har den Persiska viken blivit allt för problematiskt då Irans flotta lätt kan blockera viken och strypa flödet av olja till väst. Därför insåg man Medelhavets strategiska läge, vilket man också kunde använda för att isolera Ryssland. Detta förklarar västvärldens ständiga försök till att destabilisera Libanon och dess hot om våld mot Syrien. Av samma skäl valde Ryssland att skicka krigsfartyg till Syriens kustvatten för att signalera till väst.[1]

Ryssland var snabb med att kritisera NATO:s flygangrepp mot Libyen. Men ryssarna var inte ensamma om det. Kina har allt eftersom dess ekonomi utvecklats begett sig in på den geopolitiska arenan och stöttat Ryssland i flertalet frågor, även i Libyen-frågan. Mellanöstern och Afrika är två regioner de två stormakterna alltid kommer överens om. Även i frågor som berör centrala Asien har de två makterna kommit närmre varandra på senare år.

Medan exempelvis Libanon valde att lägga ner sin röst i frågan om sanktioner mot grannlandet Syrien i FN:s Säkerhetsrådet (vilket den libanesiska regeringen fick mycket intern kritik för), röstade Ryssland och Kina emot sanktionerna. Då de båda länderna har veto-rätt, gick sanktionerna inte igenom.

Jag har tidigare påstått att ett västerländskt krig mot Syrien kan leda till ett nytt världskrig. I och med Rysslands växande militära närvaro i Medelhavet, bekräftas inte enbart de farhågor utan nu hamnar vi i en situation vi inte skådat på 20 år - sedan Kalla krigets slut. Att påstå att det snart blir krig mellan väst och Ryssland är fortfarande lite långsökt. USA och Europa har helt enkelt inte råd med fler krig, och det vet ju hela världen. Men som tidigare påpekat handlar det inte bara om naturtillgångar, utan även om Israels framtid - vilket ligger i de mäktiga Israel-lobbygruppernas händer. Flera saker står på spel. På global nivå handlar det om vilken stormakt som får legitimitet att stanna i Mellanöstern. I Mellanöstern innebär de kommande åren stora förändringar, även större förändringar än under de föregångna åren.

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35466&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Qandil i intervju i slutet av oktober: http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=30386&cid=43&fromval=1&frid=43&seccatid=14&s1=0

En intressant artikel om Säkerhetsrådets sanktioner mot Syrien: http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=27344

Kriget kommer, men först efter väst-sponsrad terrorism (del 2)

2011-11-17T15:54:00.000+01:00

Många människor som är emot president Bashar al-Assad brukar argumentera om att han och hans fader har styrt landet "med järnhand" i ungefär 40 år. Det kan man faktiskt säga om fadern Hafez al-Assad. Men sonen Bashar har lyckats bygga ett Syrien som väldigt få arabledare kunnat göra under den moderna historien. Han har gett det syriska folket gratis sjukvård och utbildning. Lönerna är dock väldigt låga, men i överlag har jag förstått att syrierna är väldigt nöjda med det nuvarande systemet. Men när det kommer till politiska friheter finns det flera brister, och det är just de friheterna folk demonstrerade för. Och de har fått resultatet.

Det repressiva systemet har delvis levt på grund av konservatismens hårda grepp om landet, och givetvis om hela regionen. Här spelar både religion och kultur roll. Och inte bara Islam, utan flera andra religioner också. Givetvis går repressiva system inte hand i hand med någon religion i överhuvudtaget. Snarare har detta system i Syrien formats under flera århundraden av ockupation och krig. Väl när det Ottomanska riket tog kontroll över arabvärlden blev förfallet ödesdigert för alla länder i regionen.

Idag skakas världen av ett uppvaknande. En del av uppvaknandet är falskt. Ett exempel är Occupy Wall-Street, som ockuperar snarare 'verktyget' än de 'människor som använder verktyget'. OWS rapporteras redan plågas av inre motsättningar. I arabvärlden är splittringen redan i full gång. Och skiljelinjen är just Syrien. Även bland hängivna anti-sionister och Israel-kritiker finns det motsättningar i Syrien-frågan. En del står på Bashar al-Assads sida, andra är emot. Men det uppvaknandet är inte falskt, utan på riktigt. Ja, Libyen har förlorats till al-Qaida terrorister som med hjälp av väst kommer att få bilda regering för att säkra oljeflödet till väst. Så fungerar världen. Men i andra länder, främst i Egypten och Tunisien, ser vi inte bara arabiska revolutioner utan även islamiska revolutioner. Likt den iranska revolutionen år 1979.

Frågan som uppstår är följande; vad är en islamisk revolution? Mitt svar är att den bygger på Koranen och att det revolterande folket kommer överens i tolkningen av den. Så var fallet i Iran. Egyptiernas revolution är lite annorlunda då den kristna minoriteten måste få vara en del av dialogen mot det nya politiska systemet. I Syrien är det dock väldigt annorlunda. Det styrande Baath-partiet är ett strikt sekulärt parti som utestänger religiösa krafter från politiken. Det intressanta är att Iran och Hizbollah, som hängivet stödjer Bashar al-Assad ändå inte kräver en förändring på det. Även de mest religiösa männen och kvinnorna brukar tycka att religion hör hemma mellan jaget och Gud, och inte i politiken. Och om detta är vad som är bäst för ett land, som Syrien, då bör det helt enkelt vara så.

Men detta handlar inte om religion. Det handlar om Israel, vilket jag förmodligen sagt ett tusen gånger förr. Konflikten, och splittringen, handlar om huruvida Bashar al-Assad ska få sitta kvar eller ej. Hans framtid är starkt kopplad till Israels framtid i den existentiella termen. President al-Assad har nämligen gjort sig väldigt känd som Israel-kritiker. Inte för att han krigat mot Israel, vilket han faktiskt inte har gjort. Men hans allians med Iran, Hizbollah och Hamas har bidragit till Libanons seger mot den tyranniska regimen i Tel-Aviv i kriget i juli 2006. Hans stöd till motståndskrafterna i Palestina har lett till att Hamas har fått ett övertag mot den israeliska armén, ett övertag som växer för varje dag. Detta är väldigt intressant då Hamas har nära relationer med Muslimska Brödraskapet som i sin tur har nära relationer med Saudiarabien. Muslimska Brödraskapet och deras wahhabitiska sekt anklagas av Syrien för att vara delaktiga i terrorn i landet. Men trots det avviker inte Bashar al-Assad från sitt stöd till Hamas.

Det är viktigt att alla människor förstår att världen inte är svart och vit. Det syriska folket står fortfarande på Bashar al-Assads sida. Ja, det finns en opposition. Men hur stor är den? Är en miljon syrier emot honom? Fem miljoner? Men då är ju ändå 20 miljoner syrier på hans sida. Demokratin har talat. Det syriska folket har talat. När de protesterar mot Arabförbundets beslut att utestänga Syrien.[1] Och när det varje dag kommer rapporter om NATO:s roll i våldet.[2] Jag kan redan idag konstatera att det första statskuppförsöket mot Syrien har misslyckats. Den syriska armén besegrade de våldsamma militanta grupperna. Men det är inte allt. Syrien gränsar mot fyra länder som alla är instabila på olika sätt. På samma sätt som Iran gränsar mot tre länder som är instabila på olika sätt. Vågar du påstå att västvärldens intresse av Syrien är allt annat än geopolitiskt, och för Israels säkerhet?

Under de senaste två veckorna har USA och Israel ännu en gång skruvat upp sina hot mot Iran. För oss vanliga medborgare börjar hoten bli lite långtråkiga misstänker jag. De har ju hotat Iran sedan jag gick i grundskolan. Hoten är inte av en militär karaktär utan snarare av en mer politisk. De handlar om att tvinga Iran till förhandlingsbordet och för att dra bort uppmärksamheten från rådande skandaler som till exempel USA:s vägran att erkänna Palestina som självständig stat. Vilket är ironiskt då USA i många årtionden pressat palestinierna att erkänna Israel!

Men så fungerar världen som sagt. Samtidigt upplever många att denna gång kan det vara på riktigt. Testet i Libyen fungerade för NATO, som nu siktar lite högre. Inte mot Iran, men mot Syrien. Ett krig mot Syrien är därför väldigt troligt inom en tidsspann på 3-6 månader. Men ett krig mot Syrien betyder bara världskrig. Ett anfallskrig mot Syrien måste först inkludera Libanon, och ett sådant krig kommer att inkludera även Iran. Det tar inte många steg innan Ryssland och Kina, vilka upplever att land efter land faller på sin kontinent efter USA:s och EU:s krig, börjar aktivt stödja de invaderade länderna militärt. Dessutom är Syrien och Iran en het potatis i den globala politiken. Syrien är inte som Libyen, har jag tidigare sagt. Invaderar man Syrien tror jag därför att minst 50 miljoner muslimer kommer att mobiliseras. Bara Iran har 20 miljoner reservister som står på högsta beredskap.

Framtidsutsikten låter pessimistiskt. Men jag kan konstatera att det kriget skulle vara i en vecka, högst tio dagar. I alla fall de strider som äger rum i Mellanöstern. Förlusterna skulle ligga på mellan en miljon och två miljoner soldater på NATO:s sida, förmodligen lika många civila i de invaderade länderna. För det är alltid civila som faller offer i USA:s och EU:s krig. Men det kanske inte blir krig. Högst sannolikt blir det en ny statskupp i Syrien, där wahhabiter tar makten. Som tidigare påpekat är dessa militanta grupper wahhabiter som får stöd från Saudiarabien. Och jag repeterar igen, i den libyska övergångsregeringen NTC finns det flera wahhabiter med lång historia i al-Qaida. Det är de västvärlden stödjer i Syrien idag. Därmed handlar det inte om att skapa demokrati i Syrien, vilket syrierna ändå lyckats göra med dialog. All denna utländsk hets mot Syrien handlar om Israels framtid. Därför är Israels största dröm att Bashar al-Assad ersätts av en ledare som är Israelvänlig.[3]

Något annat som är intressant är att jag sedan kanske 5-6 år tillbaka har hört förutsägelser om en wahhabitisk statskupp i Syrien. Jag har också hört att en person med namnet as-Sufiyani kommer att styra landet i framtiden. Huruvida detta kommer att hända återstår att se. Det som är allra viktigast under tiden är att stå på rätt sida om sanningen. Jag vittnar historiska lögner i många medier för tillfället. Medier som än idag vägrar att återge den sanna bilden av det som sker i Syrien. För mig är detta inget nytt. Jag startade ju denna blogg i samband med konflikten i Beirut i maj 2008, då den väststödda Framtidsrörelsen med Saad al-Hariri i topp ledde 300 militanta män in i Beirut i syfte att starta ett inbördeskrig. Men medierna i västvärlden påstod att Hizbollah försökte genomföra en statskupp. Och rapporterade inget mer än det. Det finns ett hat mot alla som är emot Israel. Även här hemma i Sverige upplevs detta hat väldigt starkt. Minns du när Gina Dirawi fick utstå den massvisa kritiken för att ha likställt Israel med Nazityskland? Jag råkade på en väldigt intressant artikel mitt under massuppståndelsen.[4] Men denna nyhet ignorerades helt av de västerländska massmedierna. Jag kunde inte hitta en enda artikel skriven av en västerländsk journalist i att Israel återigen deklarerats som en apartheidregim av en internationell tribunal.

Västvärlden måste välja sida idag. Det finns två sidor. Israel (med Saudiarabien och resten av det wahhabitiska gänget) eller den muslimska världen (inkluderat religiösa och kulturella minoriteter som lever i harmoni med muslimska majoriteter). Jag tror att folket vill vara på muslimernas sida, men att deras politiker, journalister och experter vill vara på Israels sida. Det är därför jag fortfarande är osäker på om OWS kan göra skillnad för västvärlden. Särskilt när rykten spreds om att OWS finansierats av George Soros, en riktig Israelvän. Men å andra sidan ser jag också att wahhabismen har blivit självlevande, och inte längre politisk beroende av USA och Storbritannien. Det var ju exempelvis Saudiarabien och Qatar som uppmanade till blockad av Libyen när Ghaddafi fortfarande satt vid makten. Israel är inte längre det stora problemet för muslimerna, utan snarare wahhabismen.

1)http://www.presstv.ir/detail/209753.html

2)http://www.islamtimes.org/vdcj8yevauqeyyz.92fu.html

3)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35246&cid=31&fromval=1&frid=31&seccatid=81&s1=1

4)http://www.presstv.ir/detail/208966.html

Fler intressanta artiklar:

http://www.presstv.ir/detail/209156.html

http://www.presstv.ir/detail/210143.html

http://english.pravda.ru/hotspots/crimes/10-11-2011/119583-IAEA_report_on_Iran_BIG_fraud-0/

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35236&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=27&s1=1

Kriget kommer, men först efter väst-sponsrad terrorism

2011-11-16T14:37:00.001+01:00

Svenska medier rapporterar idag att "desertörer" har attackerat en syrisk militärbas, vilket givetvis är lika sann som den att månen skulle vara helt gjord i ost. Det finns desertörer inom den syriska armén, men de har varit extremt få och därför inte klarar av att attackera en hel bas på egen hand. Därför är angriparna inga desertörer utan snarare militanta grupper. Medan denna händelse uppmärksammas, skriver den iranska tidningen Fars News att Saudiarabien, Qatar och Turkiet finansierat och tränat de militanta grupperna som nu är aktiva i Syrien.[1]

Dessutom rapporterar den iranska tidningen att Black Water, som nu heter Xe Services, vaktar de "baser" där de militanta grupperna tränas upp. Det skandalomsusade säkerhetsföretaget anklagades först för brott mot krigslagarna i Irak kort efter invasionen av landet. Efter skandalerna tvingades företaget flytta sin verksamhet till Abu Dhabi och byta namn. Black Water rapporteras vakta flera sådana "baser", varav en sägs vara i Beirut. Jag har tidigare skrivit mycket om vapensmugglingen från Libanon till Syrien. Då de militanta grupperna ockuperade städer i västra Syrien är det logiskt att utgå från att de tog sig till Syrien från Libanon.

När jag först i början var osäker på vad som sker i Syrien, är jag idag istället stensäker på vad som pågår i landet. President Bashar al-Assad har gett de fredliga demonstranterna vad de vill ha - reformer. Men trots det trummar västvärldens ledare på krigstrummorna. Massmedierna, likväl de i väst samt ett antal stycken i arabvärlden, är nyckeln bakom krigshetsen mot Syrien. Det är de som föder befolkningen med lögnerna om att Syrien behöver en utländsk intervention. Som i Libyen. Vad Syrien egentligen behöver är ett internationellt samfund som fryser tillgångarna till dessa terrorister som tar sig in i landet. Men istället stödjer många länder de!

Du som är van med mina påståenden om att västvärlden alltid varit allierad med al-Qaida har nu ett gyllene tillfälle att försöka koppla ihop dessa olika aktörer i krigshetsen mot Syrien. De militanta grupperna är nämligen wahhabiter varav många direkt involverade i al-Qaidas verksamhet. Det intressanta är att samma hände i Libyen - övergångsregeringen (NTC) består av ett antal al-Qaida medlemmar.[2] Al-Qaida har gjort sig känd för att ha attackerat nästan samtliga muslimska länder i världen, men samtidigt skonat Israel. Därmed, Israelsympatisörer stödjer al-Qaida då det är ett verktyg som försvagar muslimer samtidigt som det stärker Israel. Och Israel är vad allting handlar om. Det är därför man vill invadera Syrien.

Fler händelser som ignoreras är demonstrationen till stöd för Bashar al-Assad som ägde rum på Medborgarplatsen i Stockholm den senaste helgen. Jag hann tyvärr inte delta själv, men jag har fått höra att mellan 700 och 800 personer deltog i demonstrationen. Med tanke på att 8.000 personer demonstrerade samma dag som israeliska soldater bordade Mavi Marmara på internationellt vatten ifjol, är 700 personer väldigt mycket. Här i Sverige finns det ingen demonstrationskultur tror jag. Så, 8.000 personer är exceptionellt mycket. Och när 700 personer demonstrerar för Bashar al-Assad när hela västvärlden till synes är emot honom blir jag imponerad. För mig är det en form av bekräftelse på det folkliga stödet till honom.

Men återigen, ledarna vill ha krig. Kanske är detta ett sätt att dra bort uppmärksamheten från EMU:s misslyckanden. Kanske är detta ett sätt att få folk att glömma bort faktum att USA:s ekonomi är ett sjunkande skepp. För presidentkandidaterna inför det amerikanska presidentvalet är hetsen mot Syrien och Iran kanske ett sätt för de mäktiga Israelgrupperna att sålla ut sina favoriter för att ge de stöd i valet nästa år. Men vad jag vet säkert, tack vare en artikel, är att ledaren för den iranska "oppositionen" Sayyed Mohammed Khatami, som blev populär här i väst i samband med konflikten över det iranska presidentvalet 2009 själv har sagt att han kommer att stödja den iranska regeringen om landet blir attackerat.[3]

Sannerligen, iranierna är väldigt patriotiska. Och jag vågar tro att syrierna är lika mycket patriotiska som iranierna. I fall Syrien blir attackerad kommer Bashar al-Assad att få stöd från alla medborgare, bortsett från de militanta grupperna som tränats i Black Water's baser. Den dagen kommer. Israel är väldigt pressat och behöver ett nytt krig. Men först kommer vi att se fler terrorattentat. Då får vi se hur västvärldens befolkningen verkligen förhåller sig till al-Qaida.

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=35126&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

2)http://uk.ibtimes.com/articles/156505/20110602/why-are-the-libyan-rebels-seeking-israel-s-support.htm

3)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=34986&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=32&s1=1

Arabförbundet ett steg närmare kollaps

2011-11-12T22:29:00.001+01:00

Idag fick man höra att Arabförbundet bestämde sig för att stänga av Syrien i kritik mot landets populära president Bashar al-Assad. Arabförbundet har, likväl flera västländer, en agenda som bygger på att stärka Israels makt i arabvärlden. Demonstrationerna till stöd för Bashar al-Assad fortsätter samtidigt inte bara i Syrien men även på flera håll i världen. Imorgon är det demonstration till stöd för al-Assad och det syriska folket på Medborgarplatsen i Stockholm. Jo då, det finns många människor som synat det västerländska statskuppförsöket i Syrien.

I förra veckan utlyste den syriska regeringen amnesti till alla militanta grupper inom landets gränser. De militanta, som får vapen och pengar från flera pro-israeliska länder världen över, fick en vecka på sig att lämna ifrån sig sina vapen i utbyte mot immunitet från åtal för deltagandet i våldet. Medan ett antal arabländer hyllade Syriens diplomati med både den legitima oppositionen och den illegala "oppositionen" som konstruerades i Turkiet, valde då USA att uppmana de militanta grupperna att inte lägga ner sina vapen!

USA:s dubbelmoral lyser starkare än vår egen sol mitt på dagen då USA:s president Barack Obama talar varmt om sina relationer med den muslimska världen. President Obama har utgett sig för att vilja stödja demokratisk utveckling i regionen. Den legitima oppositionen har lyckats få igång reformer efter dialog med president al-Assad, och som jag tidigare rapporterade har flera nya lagar redan trätt i kraft. Den nya konstitutionen väntas att träda i kraft i början av nästa år. Därmed har reformeringsprocessen gått väldigt bra trots terroristernas aktivitet i flera städer och byar runt om i landet. Men där ligger inte problemet. Problemet är att västvärlden plus de arabländer som allierar sig med Saudiarabien vill få bort Bashar al-Assad för att stärka Israels makt i regionen. Det är hela historien bakom statskuppförsöket i Syrien.

Arabförbundet, vilket Dagens Nyheter beskriver som "mäktigt",[1] har sedan dess första dagar i sin existens anklagats för att föra USA:s och Storbritanniens talan i arabvärlden. Då USA och Storbritannien helst ser Saudiarabien leda arabvärlden (och Arabförbundet) är anklagelserna inte främmande. Det bör då också poängteras att när israelerna bombade Gaza-remsan och mördade mer än 1.000 civila människor för snart tre år sedan kunde Arabförbundet inte göra något mer än att "fördöma" våldet. Precis som västvärldens ledare inte gör något annat än att "fördöma" den israeliska terroristapparaten.

Arabförbundet har fått utstå med så pass mycket kritik att det aldrig fått en officiell roll i arabernas liv. Förbundet är snarare mer ceremoniell än det multinationella organ som sägs fatta viktiga beslut som rör arabvärlden. Och dess roll har alltid reflekterat Saudiarabiens agenda, vilket egentligen är USA:s, Storbritanniens och Israels agenda. Att förbundet utesluter Syrien men samtidigt inte valde att utesluta Libyen, Tunisien, Egypten, Jemen eller Bahrain är en riktig frågeställare. Som jag tidigare skrev är Syrien annorlunda än de andra nämnda länderna. Arabförbundets beslut bekräftar bara mitt påstående. Samtidigt kan jag bara konstatera att förbundets senaste beslut bara försvagar dess legitimitet bland araberna. Ett förbund som förespråkar en amerikansk invasion av Syrien kan inte kallas för "Arabförbundet".

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabforbundet-stanger-av-syrien

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=34786&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Sveriges nej-röst i UNESCO om palestinskt medlemskap ifrågasätts - men inte av alla

2011-11-01T18:00:00.003+01:00

Igår röstade en överväldigande majoritet av världens länder för ett palestinskt medlemskap i UNESCO. Endast 14 länder röstade emot eller avstod från att rösta. Sverige röstade nej, något som nu ifrågasätts av oppositionen. Men Fredrik Reinfeldt försvarar nej-rösten. UD menar samtidigt att de hoppades på att Sverige skulle avstå från att rösta. Det som gör detta extra känsligt är att de länder som röstade emot är länder som USA, Kanada och Israel. Vi talar om länder som alltid fokuserar på Israels "säkerhet" i sin Mellanösternpolitik. Idag är Sverige ett av de länderna. Eller..?

Sveriges ståndpunkt har, sedan Alliansens valseger 2006, varit att stödja tvåstatslösningen. Den politiken bygger till viss del på det Arabiska Initiativet från 2002, då Arabförbundet officiellt gick ut med att de representerade arabländerna är villiga att erkänna Israel som "judisk stat" på villkoret att palestinierna också får en självständig stat. Initiativet har inte löst några konflikter alls, utan har varit mer av en extra-nyttig föda för västvärldens Israelvänliga politiker som nu kunde säga något i stil med; "men se där, även araberna vill ha tvåstatslösningen".

Även om detta är en svår kompromiss för arabländerna har Israel vägrat att diskutera initiativet. Istället planerade Israel (tillsammans med USA) fler krig vilka skulle äga rum kort efter USA:s invasion av Irak i mars 2003. Men trots det försvarar Sverige och många länder dagens metod att lösa konflikten. Problemet ligger därför inte i arabernas kompromissvilja (eller ovilja, skulle vissa kanske tycka) utan snarare i faktum att Israel ständigt söker mer konflikter, och att väst fortsätter att stödja Israel trots det. Därför är Reinfeldts argument om att man måste låta båda parterna komma överens inte verklighetsförankrad. För den delen lät Israel idag demolera ytterligare fem hus i östra Jerusalem. Ytterligare 60 barn blev hemlösa idag. Låter det för dig som om Israel vill ha fred? Den frågan skulle jag vilja ställa till Fredrik Reinfeldt.

Sveriges position, liksom den övriga världens, borde vara att ställa sig på palestiniernas sida just för att Israel vägrar att diskutera fred. Och då menar jag inte de gamla vanliga "fredssamtalen" som har varit många i antal men totalt meningslösa. Jag menar, fredsdiskussioner på riktigt. Där västvärlden inte tar israelernas sida och där de fem miljoner palestinierna som tvingats leva i exil får en central roll i diskussionerna. Jag tror att det finns rätt många israeler som vill ha tvåstatslösningen idag. Men militarismen och krigshetsen dominerar fortfarande i den israeliska politiken. Ge de inte plats. Annars har vi inte uppnått någonting.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ud-overkort-om-palestinabeslut_6599898.svd

Arabförbundet fördömer ej terroristerna i Syrien

2011-10-30T14:33:00.001+01:00

Arabförbundet gick i veckan ut och fördömde våldet i Syrien och krävde att president Bashar al-Assad "slutar utöva våld och börja genomföra reformer". Men det vet du redan. Men det Arabförbundet inte verkar känna till är att reformer pågått i Syrien sedan i juni, vilket är för fyra månader sedan. Men detta är ingen större besvikelse i jämförelse med förbundets vägran att fördöma de utländsk-stödda terroristerna som mördat tusentals människor, de flesta soldater och polismän.

Arabförbundets mörka historia fläckas också av vägran att fördöma USA:s illegala krig i Irak och Israels massmordspolitik. Sannerligen, Arabförbundet representerar inte arabernas vilja utan snarare USA:s (och dess allierades) vilja. Detta är glasklart idag.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/arabledare-varnar-al-assad

När jag ändå kan passa på vill jag tipsa på en artikel skriven av Franklin Lamb, som är politisk analytiker bosatt i Beirut sedan 20 år tillbaka. I sin senaste artikel kritiserar Lamb den världsomspännande organisationen Amnesty International för att sprida lögner om att regimkritiker inte tas emot på de statliga sjukhusen i Syrien. Enligt honom har de intervjuade nekat till Amnesty's senaste anklagelser, som bygger helt och hållet på al-Jazeeras och al-Arabiyyas rapporter.

Sannerligen, Amnesty har baserat sin senaste rapport om Syrien på två arabiska medier som mest kritiserats för partiskhet i arabvärlden. Al-Jazeera avslöjades tidigare i höst för att ha samarbetat med den amerikanska militären i Irak, i syfte att forma vilken information som senare förmedlas vidare till tittarna. Al-Arabiyya har sedan många år tillbaka fått öknamnet "al-Ebriyya" (hebreiska, på svenska) för att den manipulerar nyheter till Israels fördel, och arabvärldens nackdel. Amnesty kunde ha valt andra medier att basera sin rapport på, men det gjorde den inte. Ligger den mänskliga faktorn bakom misstaget, eller är deras kritik bara en del av en växande skara länder, massmedier och experter som vill se att Bashar al-Assad störtas?

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=33216&cid=41&fromval=1&frid=41&seccatid=101&s1=0

Fångväxling mellan Egypten och Israel

2011-10-28T17:25:00.000+02:00

Knappt två veckor efter att fångväxlingen mellan Hamas och Israel gick i hamn har Israel släppt 25 egyptiska medborgare i utbyte mot en israelisk spion som greps i Egypten i juni tidigare i år.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=32976&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=19&s1=1

Det tysta mediekriget i Storbritannien

2011-10-27T19:24:00.003+02:00

Konflikten om yttrandefriheten har nått nya höjder i Storbritannien, där den Iran-baserade TV-kanalen och nättidningen PressTV har förbjudits från att verka. Förbudet mot PressTV kom efter kraftig lobbying från de Israelvänliga intressegruppernas sida, vilka som uppfattade kanalen som hotfull mot Storbritanniens nära relationer med ockupationsregimen Israel. Förbudet slogs även fast av landets myndighet OFCOM, som reglerar massmediernas verksamhet. Inte nog med det växer nu uppslutningen bakom förbudet mot PressTV. Inte mindre än den kungliga familjen i Storbritannien uppges stödja förbudet mot den iranska TV-kanalen. De som stödjer förbudet argumenterar att kanalen bryter mot OFCOM:s regler, men PressTV nekar till anklagelserna och menar att beslutet bakom förbudet är politiserat.

PressTV:s popularitet har växt explosionsartat både i Mellanöstern och i Europa under de senare åren och anses ofta vara ett bra alternativ till de etablerade och dominerande medierna som finns idag. Jag själv använder ofta PressTV som källa då den vågar rapportera om händelser som andra medier inte vågar att göra. PressTV har under de senaste månaderna presenterat en bild av Syrien som västvärlden vägrar erkänna sig vid, vilket är att president Bashar al-Assad fortfarande är populär i sitt land. PressTV har därmed utmanat de europeiska medierna som aktivt förvrängt nyheter från Syrien i syfte att få al-Assad att se ut som en diktator, allt detta för att garantera Israels säkerhet.

För några år sedan förbjöds även libanesiska al-Manar och palestinska al-Quds i flera västländer efter att Israelvänliga grupper lobbat för att stoppa de två kanalernas sändningar över Europa och Nordamerika. De som stödde förbudet mot de kanalerna menade att de "glorifierade terrorism", när de egentligen stödde den (av det internationella samfundet) rättfärdigade kampen mot den israeliska ockupationen av Palestina, Libanon och Syrien. Detta innebär att Israelvänliga organisationer arbetar aktivt för att stänga ner TV-stationer som utmanar den sionistiska dominansen i medievärlden i väst. Därmed existerar det ingen yttrandefrihet i väst, då dessa organisationer tydligen vinner i sin kamp för att tysta ner oliktänkande.

En sak är säker, och det är om (bland annat) Aftonbladet och Dagens Nyheter väljer att ignorera beslutet som rör PressTV:s verksamhet i Storbritannien, har vi ingen yttrandefrihet här i Sverige heller. Låt mig förklara: Om AB och DN upplever oro över beslutet i Storbritannien kommer de att rapportera om det för att låta den stora massan läsare få ta del av nyheten. Men om de inte upplever någon oro alls ignorerar de nyheten och låter den gå obemärkt förbi de flesta läsare. Om de inte upplever en oro alls måste det betyda att de håller med i beslutet om att förbjuda PressTV:s verksamhet, vilket i slutändan också måste betyda att de stödjer de israeliska organisationernas kamp mot de alternativa medierna.

Egentligen är detta inte så viktigt. Läsarna har ändå tillgång till Internet och tusentals om inte tiotusentals medier. Men det här är en principiell fråga som belyser konflikten om Palestina som nu också äger rum på europeisk mark. Dels handlar detta också om Iran, som många västländer ständigt inför nya sanktioner mot baserade på vaga övertygelser om att "Iran bygger kärnvapen". Vi som minns dagarna före Irakkriget minns också pinsamheten Bush-administrationen fick uppleva när inga massförstörelsevapen hittades i Irak, trots "övertygande" rapporter från bland annat CIA, vilka är en 'big shots' i USA för sina rapporter. Men för mig själv är utfrysningen av PressTV en bekräftelse på att de står på rätt, och ömma, tår. Min starkaste rekommendation till mina läsare som vill begripa sig på de politiska konflikterna i Mellanöstern är att läsa nyheter från de medier som avskys av sionisterna. Ju mer de avskys, desto bättre.

http://www.presstv.ir/section/BritainAgainstPressTV.html

Ny demonstration i Damaskus

2011-10-26T14:26:00.003+02:00

Mer än en miljon människor deltog i dagens demonstration i den syriska huvudstaden Damaskus, där representanter för Arabförbundet samlats för att hålla möten mellan den syriska regeringen och oppositionen. Demonstranterna höll upp bilder på den nuvarande ledaren president Bashar al-Assad och hans fader Hafez al-Assad, och krävde ett slut på utländska interventioner i landets interna angelägenheter.

Arabförbundet har i flera månader pressat den syriska regeringen för att "stoppa våldet", men däremot har ett antal representanter i förbundet kritiserat förbundets ståndpunkt gentemot Syrien. I den pågående debatten har en växande skara kritiker menat att Arabförbundet går USA:s och Israels vägnar i Syrien-fallet, och att förbundet istället måste stödja regimen i kampen mot beväpnade grupper som destabiliserar landet.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=32806&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Tunisien utmanar etablerade fördomar

2011-10-25T14:55:00.001+02:00

Efter söndagens val i Tunisien, det första demokratiska valet någonsin i regionen, är det uppenbart att det islamistiska partiet al-Nahda kommer att vinna en jordskredsseger med omkring 40 % av rösterna. Det är särskilt intressant att påpeka att det är en jordskredsseger då väljarna fick rösta på omkring 11.000 personer och på över 80 partier. Al-Nahda profilerar sig som moderna islamister som kombinerar progressivitet med traditioner. Därmed gör sig partiet populär bland majoriteten av landets muslimer. Många medier jämför även al-Nahda med AKP i Turkiet, som också blivit en framgångssaga i sitt land. Den progressiva muslimska grenen är en av grenarna som växer fram på den politiska arenan i den muslimska världen. Jag återkommer till de övriga grenarna senare i artikeln.

Många människor, främst i västvärlden, har trots revolutionerna i arabvärlden inte sett positivt på utvecklingen. De har argumenterat att diktaturer helt enkelt kommer att ersättas av nya diktaturer - att muslimer är inkapabla att skapa demokrati. Visst har Turkiet alltid varit ett undantag, som inte alls nämns. Då har man istället menat att det är araber som är inkapabla att skapa demokrati. Återigen, demokratianhängare i exempelvis Libanon har ignorerats. Särskilt med tanke på att USA och Saudi Arabien har motverkat demokratin i landet för en viss politisk vinning i regionen. Även den akademiska världen har ställts förundrande inför utvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern, något som varit en gråzon i många årtionden i den demokratiska diskursen. Nu försöker man förklara hur detta hade kunnat hända, och hur muslimer kombinerar demokrati med Islam.

Det viktigaste man måste ta hänsyn till är muslimernas vilja att öppna sig till den övriga världen. Bilden av muslimer som isolationistiska är inte sann. Återigen, Turkiet. En väldig stor del av Turkiets befolkning vill vara med i den Europeiska Unionen, och något lika viktigt, samtidigt som Turkiet fortsätter att ha bra relationer med grannarna i öst. Denna politiska gren har vuxit sig allt starkare allt eftersom medelklassen växt fram i regionen under de senaste årtiondena. Medelklassen vill ha nära ekonomiska samarbeten med andra länder. Samtidigt upprätthåller många familjer konservativa livsstilar i hemmet.

Av vad jag har sett har en hel del människor i västvärlden haft för sig att demokratin bara kommer med hela paketet. Då menar jag, tillsammans med liberalismen. För västvärlden är liberalismen fortfarande den bästa formen av demokrati. Men inte för den övriga världen. Jag förutspår att demokratiseringen i den muslimska världen därför inte kommer att förbättra relationerna mellan öst och väst så länge som väst fortsätter att kräva en liberalisering av öst. Sannerligen, i sådana fall har relationerna inte förändrats alls. Liberalismen kräver också reformering av hemmet, och inte bara av de politiska processerna på gator och torg. Men jag ser inte att muslimer kommer att acceptera någon liberalisering.

Liberalismen har förvisso stöd bland vissa muslimer, men dessa är väldigt få. En annan politisk gren som har lika lite stöd i den muslimska världen är den wahhabism-influerade doktrinen. Hit hör Saudi Arabien, al-Qaida, självmordsbombare, islamofober och så vidare. Wahhabismen står för mord på oliktänkande, plundring av heliga byggnader och platser och den värsta formen av diktatoriskt styre. Men trots det extremt lilla stödet wahhabiter åtnjuter har de ändå lyckats bilda ett antal regimer i den muslimska världen. Det är dessa wahhabitiska influenserna i Libyens nationella övergångsrådet (NTC) som jag har varit negativ till.

Många av mina läsare har säkerligen ställt sig frågande över min otydliga ståndpunkt vad gäller Libyen, men sanningen är att båda sidorna är lika dåliga. I Libyen finns det inga inflytelserika partier eller organisationer som vill ta vara på Libyens nationella suveränitet. Den nya regimen i Libyen kommer att sälja sitt land till utländska intressen på samma sätt som Mouammar Ghaddafi gjorde det. Visst, Ghaddafi var lite smått mer nationalistisk och modig nog att nationalisera landets naturresurser. Men det kommer den nya regimen inte våga att göra då den är infiltrerad av västerländska agenter med licens att mörda oliktänkande.

Det mest intressanta är att det finns många al-Qaida medlemmar i NTC och att dessa samarbetar öppet med väst. Detta är inget nytt. Jag har i många år påpekat västvärldens nära relationer med Saudi Arabien, som öppet finansierar al-Qaidas verksamhet. Al-Qaidas terrorattentat mot irakier, iranier, syrier, libaneser, palestinier, turkar, kurder och så vidare har alltid gått hand i hand med Israels dröm om "Eret'z Israel" (Storisrael) och USA:s imperialistiska planer, något de på senare år har kallat för "The New Middle East" (Det nya Mellanöstern). Därmed överraskades jag inte av alla nyheter om plundringar i Libyen. Wahhabiter älskar att plundra moskéer och gravar. Det är deras kod. Om någon plundrar gravar nära ditt hem kan du vara säker på att wahhabiter finns i din närhet. Men jag vill inte skrämmas, då wahhabiter specialiserar sig på att plundra Islam. Sverige är därmed inte av intresse för de...

En annan politiskt gren som växt fram i den muslimska världen började först med den Islamiska revolutionen i Iran 1979. Den har likheter med dagens revolutioner, som också är islamiska. Men iranierna är lite mer konservativa. Den iranska revolutionen var inte främst i demokratins namn, som dagens revolutioner, men snarare i självständighetens namn - från USA:s inflytande och från Storbritanniens inflytande. Visst, revolutionen 1979 kan jämföras med dagens revolutioner då enbart väststödda diktaturer i arabvärlden har drabbats. På sätt och vis protesterar också araberna för självständighet. Men en viktig fråga som uppstår är varför detta inte hände i samband med eller kort efter revolutionen i Iran. Kanske var araberna inte redo just då. Detta är något jag ännu inte har greppat. Jag kan inte förklara detta, annat än att påpeka att relationerna mellan Iran och arabvärlden var lite sämre på den tiden. Idag är Iran väldig populär bland araberna, men populariteten växte fram en tid efter att människor började förstå iraniernas vilja att ta tillvara på Islams principer. Då var det kanske för sent att starta revolutioner i arabvärlden?

Den islamiska revolutionen 1979 kan ses som våg nummer ett och dagens revolutioner som den andra vågen i denna process mot mer självständighet. Vissa länder väljer demokratiska system i likhet med västerländska modeller, medan andra inte gör det. Iran gjorde inte det på grund av de iskalla relationerna med västvärlden. Men idag väljer vissa arabländer västerländska modeller, men på ett villkor - att västvärlden håller sig utanför de politiska processerna. Därför hade västvärlden svårt att påverka valresultatet i Tunisien. Egypten kommer högst sannolikt följa samma väg som Tunisien. Libyen får sannolikt ett politiskt system väldigt likt det i Saudi Arabien, om inte folket börjar demonstrera på nytt. Väljer folket att göra det kommer al-Qaida att börja utföra terrorattentat i landet. Så, om västvärlden är intresserad av att jaga al-Qaida terrorister får de chansen att visa vad de går för. Men jag tror inte att väst är intresserad av att jaga terrorister. De vill ju ha oljan.

Snart är det val i Egypten. Fram tills dess kan fler diktaturer ha fallit, och Libyens framtid kanske blivit klarare.

"Jo, demokrati och Islam kan förenas". Hade man kunnat förutspå detta för bara några år sedan?
http://www.aftonbladet.se/ledare/article13827222.ab

Mouammar Ghaddafi är död

2011-10-21T16:59:00.001+02:00

Sedan det att det pågått strider mellan Ghaddafi-anhängare och rebellerna i och utanför staden Sirte i flera veckor fylldes gårdagen av överraskande bilder på den nu döde Mouammar Ghaddafi. Ledaren, som styrt landet med järnhand i 42 år avrättades av rebellerna bara kort efter hans gripande. Det är uppenbart att det finns de som inte vill se honom lämna staden levande.

Redan nu diskuteras det om huruvida detta var rätt eller fel. FN har krävt en utredning för att ta reda på vad som hände igår. Men det är viktigt att respektera libyernas känslor tycker jag, särskilt i dessa dagar. Ghaddafi vägrade att lämna ifrån sig makten trots att många libyer krävde hans avgång. Han vägrade till och med förhandlingar som eventuellt hade lett till reformer och en övergångsperiod där han lämnar ifrån sig makten, vilket hade kunnat pågå i allt från en vecka till några år. Hans vägran att erkänna kritikerna en plats i kontexten av förhandlingar var förmodligen den avgörande faktorn bakom inbördeskriget. Men visst, man kan fortfarande diskutera utländska påtryckningar.

Än idag pågår det konflikter i Egypten just för att deras forna ledare Hosni Mubarak fortfarande är i livet och att han har ställts inför rätta, något många egyptier misstänker kommer att utmynna i ett orättvist straff för Mubarak. Att avrätta honom på gatan hade förmodligen varit bättre för Egypten, då det hade inneburit ett avslutat kapitel, och allra viktigast, ett nytt kapitel för landet. Det egyptierna aldrig fick, har libyerna nu fått. Med Ghaddafi död har landets nationella oppositionella råd därmed segrat och har numera i uppgift att ena landets medborgare för att skapa en politisk plattform som gynnar alla.

Därmed är det allra viktigast att libyerna får göra det på egen hand, utan utländska påtryckningar. Landet ska inte pressas till att bli en liberal stat, och inte heller till en wahhabitisk stat. Det är väldigt viktigt att poängtera att västvärlden i skrivande stund samarbetar med al-Qaida i Libyen. Libyen ska inte heller pressas till privatisering och fullständig frihandel. Det har ju som de flesta säkert känner till gått rykten om att västerländska stormakter söker att utvinna landets råolja till extra låga priser för att hålla igång det förfallna västerländska maskineriet, orsakat av bankirernas girighet att ackumulera löjliga summor pengar.

När jag igår fick nyheten om Ghaddafis död tänkte jag direkt på vad som kan komma att hända härnäst. Nato har ju fått luft under vingarna, och västerländska massmedier och politiker har inte visat att de tänker sluta smutskasta den syriska presidenten Bashar al-Assad. Jag argumenterade redan under senvåren att Libyen och Syrien är annorlunda de andra arabländerna som drabbats av protester. Libyen hade, som jag skrev då, övergått till ett inbördeskrig som västvärlden spenderar sina sista dollar- och eurosedlar på medan Syrien drabbats av väststödda terrorister i likhet med det som hände i Iran under sommaren 2009. Och de som har följt denna blogg har säkerligen insett att när ett hundratals våldsamma huliganer demonstrerar kallas de för "demokratiaktivister" av västerländska massmedier samtidigt när miljontals människor demonstrerar för Bashar al-Assad ignoreras demonstrationerna helt och hållet. De får inte ens en liten spalt längst bak i tidningarna!

Igår demonstrerade en och en halv miljon människor för president al-Assad i Aleppo. Men jag misstänker att detta inte räcker till, precis som när Gaza-remsan bojkottades av väst efter att palestinierna röstade fram Hamas i valet i januari 2006. Men om Nato upplever att de vill invadera fler länder rekommenderar jag varmt Jemen och Bahrain, för där har tusentals människor mördats och kidnappats av saudiska trupper bara för att dessa människor inte vill ha kvar sina ledare. Till skillnad från syrierna, som gång på gång visar att de vill ha kvar Bashar al-Assad. Men västerländska krigsivrare har tidigare visat sig vara inkapabla att leva upp till de demokratiska principerna, så jag förväntar mig inget...

De som är intresserade av att förstå mer om hetsen mot Syrien rekommenderas starkt att studera USA:s relationer med Saudi Arabien, ett land vars dominerande ideologi, wahhabismen, sprids med hjälp av våld över hela Mellanöstern. Det är just därför Libyen högst sannolikt inte kommer att bli en islamisk stat, just för att de först måste föra krig mot västerländska intressen. Libyen kommer antingen bli en liberal stat eller en wahhabitisk stat. Hur som helst - en väststödd stat. De som vill lära sig mer om hetsen mot Syrien bör därmed ta detta i beaktelse, då Syrien är ingetdera och snarare en Israelfientlig stat. Saudi Arabien är en Israelvänlig stat, och även wahhabiter är väldigt Israelvänliga. Därmed deras goda vänskap med USA. Nu när Israel misslyckats med att ta över den muslimska världen, låter väst wahhabiterna göra grovarbetet. Därför hjälpte Nato till att störta Ghaddafi, då han var emot wahhabismen. Därför siktar man nu mot Syrien, och inte mot Saudi Arabiens grannar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13813178.ab

Exempel på fortsatt hets mot Syrien. Notera att gårdagens miljondemonstration i Aleppo inte nämns:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/khaddafis-dod-spar-pa-syrienprotester

En ny miljondemonstration i Syrien

2011-10-20T19:46:00.005+02:00

En och en halv miljon människor samlades igår i Aleppo för att visa sitt stöd till president Bashar al-Assad och reformeringsprocessen. De protesterade också mot vissa länders ambitioner att intervenera i landets inrikesrelaterade angelägenheter. Det är den tredje massdemonstrationen svenska massmedier fullständigt ignorerar att nämna.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=31996&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Fångväxling mellan Hamas och Israel

2011-10-16T17:26:00.002+02:00

I veckan avslöjades det framgångar i dialogen om fångväxling mellan Hamas och Israel i den egyptiska huvudstaden Kairo. Enligt källor ska den israeliska soldaten Gilad Shalit, som suttit i fångenskap sedan juni 2006, bytas mot omkring 1.000 palestinier som kidnappats av den israeliska regimen. Redan på tisdag ska omkring 480 palestinier släppas. Resten kommer att släppas inom två månader.

I Palestina ses fångväxlingen som en framgång. För Hamas är den ett bevis på att väpnat motstånd fungerar, särskilt i synnerhet när USA förväntas veto-stoppa de Palestinska Myndigheternas anspråk på en självständig stat. Samtidigt i Israel har befolkningens missnöje mot regimen växt på grund av ledarnas ovilja att förhandla med Hamas för att släppa Shalit, vilket förmodligen är den avgörande faktorn bakom fångväxlingen.

Efter att Shalit kidnappades av Hamas påbörjade den israeliska regimen ett fullskaligt invasionskrig mot Gaza-remsan, vilket israeliska soldater och bosättare lämnade bara året innan efter påtryckningar från det internationella samfundet. Den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah reagerade med att själva kidnappa två israeliska soldater några veckor senare, vilket ledde till 34-dagars kriget i vilket Israel upplevde sin värsta militära nederlag någonsin.

Hizbollah släppte de israeliska soldaterna i utbyte mot samtliga libaneser som satt i israeliska fängelser i juli 2008, vilket Libanon firade med glädje i flera dagar. Fångväxlingen mellan Libanon och Israel kritiserades på många håll av Israelsympatisörer, särskilt på grund av att libanesen Samir al-Kuntar också släpptes. Den fångväxlingen upplevdes av israelerna som en fortsättning på det militära nederlaget från två år tidigare, något som påverkade förhandlingarna om Shalit i Gaza-remsan. Men ett par år senare ökade trycket på de israeliska politikerna igen, som sedan dess förhandlat med Hamas.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=31506&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=23&s1=1

Iran anklagas för mordkomplott

2011-10-13T23:24:00.004+02:00

Ingen kunde ha missat veckans stora nyhet - att Iran anklagades av USA för att ha planerat att mörda den saudiska ambassadören i Washington. Nyheten blev så stor att västerländska medier "glömde bort" att rapportera om att mer än en miljon människor demonstrerade till stöd för president Bashar al-Assad i den syriska huvudstaden Damaskus. Jag skriver "glömde bort" för att jag upplever att de etablerade massmedierna i västvärlden är inget mer än en drös lögnare, och att det är upp till var och en att bilda åsikter i huruvida det var bra gjort att ignorera miljonmarschen eller ej.

Anklagelserna mot Iran kom som en chock i ärlighetens namn. Det var just alldeles nyligen som Iran benådade två amerikanska spioner, som dömdes till långa fängelsestraff för att de olovligen tog sig över gränsen i syfte för att spionera i landet. Den högste ledaren Ayatollah Khamanei har benådat många amerikanska och övriga västerländska spioner under de senaste åren. Så, att amerikanerna svarar med att anklaga iranierna för en inte minst sagt svårköpt mordkomplott är intressant.

Enligt de amerikanska myndigheterna lejde de anklagade iranierna en mexikansk drogkartell för att slutföra operationen, det vill säga att mörda den saudiska ambassadören. Dessutom anklagar USA Iran för att stödja drogkartellerna i Mexiko, vilka som har mördat tiotusentals oskyldiga människor bara de senaste åren. Anklagelserna är ytterst allvarliga, då Mexikos inrikesrelaterade problem beskylls på ett fjärran land som USA i mer än tre årtionden frivilligt gjort sig en fiende till. Därför är komplotten svårköpt.

Medan massmedierna sväljer anklagelserna mot Iran börjar bloggvärlden ana misstankar. En snabbläsning på seriösa bloggar (det vill säga de bloggar som inte hyllar den amerikanska krigshetsen mot Iran) får en att verkligen tänka till och fundera på varför Iran skulle bege sig på en saudisk ambassadör i USA. Det finns två viktiga aspekter att ta hänsyn till. Aspekt nummer ett - om man vill döda en saudisk ambassadör, finns det gott om sådana i Mellanöstern. Så varför just ambassadören i USA? Den andra aspekten lyfter upp ambassadörens vikt i den politiska sfären. Borde det inte ha gett bättre resultat om man begav sig på någon av de 3.000 prinsarna, om Iran av någon anledning faktiskt vill pressa den saudiska kungafamiljen? En ambassadör kan ersättas många gånger om, men inte någon som innehar en viktigare post.

Det viktigaste är dock det som händer i Mellanöstern just nu - den arabiska våren, som sakta men säkert förvandlas till en islamisk vår. Som jag argumenterade redan i våras inspireras demonstranterna av den Islamiska republiken i Iran. Iran var på 70-talet som vilket arabiskt land som helst. Men idag är Iran på framkant i alla tänkbara områden. Iranierna planerar till och med att sända en astronaut till rymden år 2020. De har redan fungerande bärraketer för satelliter. Saudi Arabien, västvärldens gullegris, har inga sådana tankar. Nej, saudierna säljer sin råolja till reapris till västvärlden och väljer att betjäna sina västerländska bossar genom att köpa amerikanskt, brittiskt... ja, till och med svenskt.[1]

Saudierna representerar de 90 senaste åren av arabisk stagnation. Sedan 1920-talet har araberna inte bidragit något till världen, förutom att sälja råolja. Men det är just detta den arabiska våren håller på att förändra. Under den senaste veckan har protesterna återigen blossat upp i östra Saudi Arabien, där miljontals människor i alla dessa år levt i fattigdom och i förtryck. Demonstranterna började först med att protestera mot de saudiska truppernas våldsamma tillslag mot demonstranterna i grannlandet Bahrain. Sedan tog det fart, och nu hotas även regimen i Riyadh, en regim som jag förutspår kommer att vara de västerländska stormakternas sista utpost i Mellanöstern. Glöm Israel. Riyadh kommer att leva längre.

Anklagelserna mot Iran är det senaste i försöken att smutskasta Iran inför världens ögon, samtidigt när man placerar Saudi Arabien i position av offermentalitet. Det är meningen att vi ska tycka synd om saudierna, inte för att saudiska trupper lönnmördat tusentals frihetsbejakande aktivister (som kallas för terrorister i Riyadh) i Bahrain och Jemen, men för att en enda ambassadör hotades till livet. Eller, det är åtminstone vad amerikanerna säger till oss. Det enda vi vet med säkerhet är att USA:s ledare inte är redo att släppa taget om Mellanöstern, och att beslut har tagits för att bland annat störta al-Assads regim i Syrien. Något de etablerade massmedierna i väst inte heller nämner.

1)http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-ska-inte-salja-vapen-till-saudier_6549483.svd

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13768371.ab

Miljondemonstration i Damaskus

2011-10-12T17:11:00.000+02:00

Mer än en miljon människor samlades i Damaskus för att visa sitt stöd till president Bashar al-Assad. Demonstranterna tackade också Ryssland och Kina för att de lade sina vetorätt mot den senaste FN-resolutionen i Säkerhetsrådet, en resolution sedd som en orättvis sådan i Syrien.

Demonstranterna protesterade också mot "oppositionen" som kallas för "Syriens Nationella Råd", som bildades med stöd från Syriens fiender. Rådet opererar främst från Turkiet, som sedan flera månader tillbaka utnyttjat situationen för att föra USA:s Mellanösternpolitik, vilket helt och hållet bygger på att störta regimer som är fientligt inställda mot Israel.

Vi får väl se om de "opartiska" massmedierna i västvärlden uppmärksammar denna demonstration.

Det bör också noteras att israeliska vapen har beslagtagits av syriska säkerhetsagenter i närheten av Homs.

http://www.presstv.ir/detail/204187.html

23 döda i söndagens strider i Kairo

2011-10-10T20:42:00.003+02:00

Minst 23 personer rapporteras ha dödats och fler än 210 skadats i söndagens upplopp mellan kristna kopter och landets reguljära armé. Det senaste upploppet är bara ett i raden av flera strider mellan civilbefolkningen och armén sedan Hosni Mubaraks fall i februari tidigare i år. Först anklagades landets wahhabiter för helgens blodspillan. Sedan avslöjade nya rapporter om att armén använt alltför mycket våld, något som nu lär orsaka ännu fler strider mellan civilbefolkningen och armén. Även muslimer har tidigare protesterat mot det nuvarande militära styret som ersatte Mubaraks styre. Inledningsvis kallades styret för "tillfälligt" och "tills vidare", och att efter ett demokratiskt val hållits skulle den militära ledningen över landet upplösas. Men miljontals egyptier har fortsatt att demonstrera trots militärens lovord.

Den främsta sprickan mellan folket och armén beror på behandlingen av Hosni Mubarak. Han spenderade några månader efter sitt fall i turistorten Sharm el-Sheikh och skyddades av armén från arga medborgare. Sedan sommaren pågår en rättegång mot honom, i vilket han deltar i liggande på en sjuksäng och spelar dödssjuk. Många egyptier är säkra på att han försöker lura till sig ett mildare straff på så viss. De flesta egyptier vill hellre se honom hänga från en lyktstolpe på Tahrirtorget. Men armén försöker förhindra detta. Många misstänker också att det "tillfälliga" styret egentligen är mer av ett permanent styre, vilket också bidragit till att protesterna fortsatt - från en arabisk vår till en arabisk höst.

Samtidigt rapporteras det att wahhabiter plundrat muslimska gravplatser i Tripoli i Libyen. Enligt källor uppgick antalet plundrare till hela 200 personer, samtliga beväpnade med skjutvapen. Plundringen skapar många frågor, men svarar också på de flesta frågorna. Vi talar ju om wahhabiter - som saknar alla former av medmänsklighet. Inte bara spränger de skolor och marknader runt om i den muslimska världen. De spränger också moskéer och har gjort sig skyldiga till flertalet attentat mot kyrkor i Egypten och i Irak. Efter nyårets attentat mot en kyrka i den egyptiska kuststaden Alexandria beslutade många muslimska medborgare för att skydda kyrkor med sina egna kroppar. Det var en klar protest mot försöken att skapa sekteristiska strider mellan landets kristna och muslimer. De kristna svarade med att skydda muslimer när de bad på Tahrirtorget mitt under pågående massdemonstrationer mot Hosni Mubarak. TV-bilderna från Tahrirtorget, som sändes över hela arabvärlden, var inget mindre än en käftsmäll riktad mot wahhabiterna.

Det senaste dygnets utveckling har demoraliserat det militära styret för att det, på samma sätt som Mubarak en gång gjorde, hade ihjäl sina egna medborgare. Demonstranterna kommer att öka i antal och kommer säkerligen att få igenom sin vilja.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/dodades-av-den-egna-militaren

Ordförande för Libanon-domstolen hoppar av

2011-10-10T19:03:00.001+02:00

Ordförandet för Specialdomstolen för Libanon (STL) Antonio Cassese hoppade nyligen av sin post av hälsoskäl rapporteras det. Cassese har varit ordförande sedan domstolen tog form 2008, och ersätts nu av domaren Sir David Baragwanath. Cassese blev ifjol kritiserad för att vara en nära vän till Israel, något som gravt försämrat förtroendet för domstolen. Cassese är inte den förste att hoppa av. Hittills har ett tiotal personer hunnit hoppa av.

STL är ett resultat av en FN-resolution som Libanon ledde kort efter mordet på Rafik al-Hariri 2005. Syftet är att utreda mordet och hitta de skyldiga, men många år senare har domstolen ännu inte visat något resultat. Tidigare i år publicerade domstolen en rapport i vilken den misstänker fyra män för mordet, men rapporten fick kritik från libanesiskt håll för att vara dåligt uppsatt och baserad på för svaga bevis. Domstolen anklagas ofta för att vara politiserat.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=30826&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Syrien - där lögnerna avslöjas

2011-10-07T22:12:00.001+02:00

Sedan slutet av mars pågår det en maktkamp mellan den syriske presidenten Bashar al-Assad och militanta grupper främst i städer nära gränserna mot Jordanien, Libanon och Turkiet. Amnesty International rapporterar att nästan 3.000 människor mist livet i striderna. Dödssiffran som släppts av den syriska regeringen är ungefär hälften så stor. Nyhetsrapporteringen från Syrien har varit väldigt polariserad och snarare speglat mediernas egna åsikter än det som verkligen händer i Syrien, för det vet faktiskt ingen.

Syrien har sedan ett tiotal år tillbaka utsatts för statskuppförsök och terrorattentat - samtliga orkestrerade av USA och Israel. När den förre presidenten, Hafez al-Assad (Bashars fader) avled år 2000 försökte Abdul Halim Khaddam ta över makten. Men Bashar al-Assad vann valet samma år och lyckades hålla kvar makten inom familjen. Khaddam anklagades senare för att samarbeta med USA och Israel. Strax efter mordet på den förre libanesiske premiärministern Rafik al-Hariri i februari 2005 riktade flera privatpersoner och partier, inklusive Khaddam, anklagelser mot den syriska regeringen. Anklagelsernas syfte var att skapa en politisk kris mellan Libanon och Syrien, vilket Israel skulle tjäna på under invasionen året senare var det tänkt. Den amerikanske frilansjournalisten Seymour Hersh avslöjade mitt under 34-dagars kriget sommaren 2006 att USA och Israel planerade att invadera Libanon någon gång under september-oktober samma år, för att senare invadera Syrien.[1] Från Bekaa-dalen i östra Libanon är det mindre än 30 km till Damaskus, vilka israeliska långdistans-artilleripjäser med lätthet kan nå.

Khaddam förutspådde slutet på al-Assads regim i slutet av 2006, då Israel efter kriget i Libanon sommaren 2006 tänkte invadera Syrien. Men det blev aldrig av. Efter 34 dagar av krig kapitulerade den israeliska armén från Libanon vilket innebar att Syrien var säker. USA och Israel bestämde sig för att störta regimen i Damaskus på annat vis. Försmaken på det fick vi i juni 2009 när USA-vänliga politiker i Iran påstod att presidentvalet (i vilket president Ahmadinejad vann) var riggat. Detta var början på åtta månader av strider mellan de iranska säkerhetsagenterna och de USA-stöttade huliganerna som plågade de iranska städerna. Den elfte februari 2010 dog den "gröna rörelsen" när 15 miljoner iranier demonstrerade till stöd för regimen i Teheran. Ett år senare startade den arabiska våren först i Tunisien och Egypten, och senare i Bahrain och Jemen. Samtidigt började Nato planera en bombkampanj mot Mouammar Ghaddafi i Libyen, vilket många i arabvärlden såg som en förberedelse på ett invasionskrig i Syrien.

Syftet med att invadera Syrien har egentligen ingenting med demokrati att göra, oavsett vad Nato eller andra påstår. Det finns främst två anledningar till att invadera Syrien; (1) Damaskus har en nära relation med Ryssland, vilket därmed ger Ryssland (och även Kina, som motståndare mot väst i Mellanöstern) företräde i många arabländer och (2) Syriens fientliga inställning mot Israel. Rysslands allians med Syrien och Iran har i många år gäckat de västerländska stormakterna, som söker maktskifte i Mellanöstern i syfte att säkra oljetillgångarna. Dessutom upplever Israel sig alltmer isolerad, i synnerhet sedan Hosni Mubaraks fall i Egypten tidigare i år. Mubarak var en hängiven Israelvän, vilket också bidrog till att hålla Hamas i Gaza-remsan i schack. Regimskiftet i Kairo har lett till mycket osäkerhet vid Israels västra gräns. Dessutom har israelerna länge misstänkt ett likadant regimskifte i Jordanien, vilket kan vara på gång i skrivande stund. Därmed kommer Israel snart hamna i en situation där alla sina grannar förutom Cypern utgör ett direkt hot mot landet, och det bör poängteras att år 1948 var väldigt länge sedan. Idag finns Hizbollah i Libanon (vilket har besegrat den israeliska armén två gånger), Syrien som får mycket militärt stöd från Iran som gör stora framsteg inom den modern vapenteknologin och den egyptiska armén som än idag inspireras av Abdul Gamal Nasser, som befriade Sinai-halvön och besegrade den israeliska armén i Oktoberkriget år 1973.

Sannerligen, hetsen mot Syrien har inget med demokrati att göra. Lika lite som med det som hände i Iran sommaren 2009. Bakom ordet "demokrati" döljer sig de två riktiga syftena - att utplåna Rysslands inflytande i regionen och att garantera Israels säkerhet. Medan majoriteten av massmedierna i väst anklagar den syriska regeringen för mordet på civila människor, anklagar majoriteten av massmedierna i arabvärlden de USA- och Israelstöttade huliganerna. Här dominerar ord mot ord, just för att USA och Israel förlorat kontrollen i Syrien samtidigt när de syriska soldaterna nästan panikartat stridit mot huliganer. Huliganernas vapen skriver man givetvis inget om i väst. Skjutvapen är som tidigare nämnt i denna blogg strikt förbjudet att äga i Syrien, och till skillnad från de flesta araberna i regionen har syrierna väldigt liten tillgång till skjutvapen. Syrien har upplevt stabilitet så pass länge att regeringen i Damaskus har kunnat utöva vapenlagarna i flera årtionden, många år före Berlinmurens fall och Sovjetunions kollaps. I Libanon, vars regeringen i Beirut misslyckades med att kontrollera vapenflödet i landet äger många människor vapen, även militärklassade vapen som förutom i en enstaka amerikanska delstater inte tillåts att ägas av civila i hela västvärlden.

Libanesiska soldater har tillsammans med syriska soldater beslagtagit tusentals skjutvapen och ofantliga mängder av ammunition.[2] Även handgranater och andra granater (som avfyras från granatkastare, som bland annat RPG-7) har beslagtagits. Trots det har många vapen funnit sin väg till de militanta männen som i ett halvt år destabiliserat landet på USA:s och Israels begäran. Men återigen, det gillar man att inte rapportera om i väst. Därmed har massmedierna i västvärlden lyckats övertyga en stor skara människor om att Syrien också drabbats av den arabiska revolutionsvågen, vilket givetvis inte stämmer. Den 21:a juni i år demonstrerade 1½ miljon människor till stöd för Bashar al-Assad i Damaskus, den största demonstrationen hittills. Samtidigt har "oppositionen" bara samlat en enstaka tusen demonstranter som bara demonstrerar i skydd av nattmörkret. Oppositionen är inte bara rädd för regimen, utan i stort av hela befolkningen. Många demonstranter har uppvisat rädsla av att bli identifierade av vanliga medborgare, än mer av att bli identifierade av säkerhetsagenterna.

Ord står mot ord. Frågan är vem man ska tro på, om man nu väljer att tro på en av de. Tycker du att västerländska medier har bättre förståelse av situationen än de arabiska medierna? Gör du det har du förmodligen köpt de västerländska massmediernas prat om demokrati. Det är bara prat som inte alls leder till någon demokrati - vare sig i Mellanöstern eller i västvärlden. Vid det här laget kanske du kommer ihåg bojkotten mot Hamas efter det palestinska valet i januari 2006, ett val som var fullständigt demokratiskt. Demokrati är bara ett ord som används i de kontexter där det passar vissa människors politiska intressen.

1)http://www.youtube.com/watch?v=_5eBrfrWoTk

2)http://www.presstv.com/detail/174775.html

Mer intressant läsning:

http://www.intifada-palestine.com/2011/08/syria-under-fire-zionist-destabilization-hits-critical-mass/

http://www.presstv.ir/detail/181850.html

http://www.prisonplanet.com/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-nato-humanitarian-intervention.html

http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=24375

Syriska och libanesiska soldater beslagtar skjutvapen

2011-10-03T17:55:00.000+02:00

Syriska soldater har i koordinerade operationer tillsammans med libanesiska soldater beslagtagit tusentals skjutvapen under de senaste veckorna. Nyligen beslagtog den libanesiska armén vapen som fraktades i fem lastbilar, med destination Homs i Syrien. Syriska medier rapporterar att läget åter har blivit stabilt i landet. Den syriske presidenten Bashar al-Assad meddelade i förra veckan att de utländsk-finansierade statskuppförsöken har stoppats. Landets "opposition" reagerade idag med att utlysa hjälp från omvärlden för att störta regimen i Damaskus.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=1&cid=23&frid=23&eid=29746

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=29986&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Svenskt pris till diktator - ny skandal på gång?

2011-10-03T17:36:00.000+02:00

Idag kan man läsa att den svenske kungen Carl Gustav delade ut ett pris till den saudiske diktatorn kung Abdullah i fredags i förra veckan. Först och främst funderar jag på varför det tog tre dagar för denna prisutdelning att nå nyhetsmedierna, och varför till och med UD inte kände till kungens besök i Saudi Arabien. Sedan funderar jag på hur detta kunde hända. Det är numera uppenbart att Sverige har bra relationer med Saudi Arabien, vilket till och med överraskar mig.

Saudi Arabien har fått en central plats i de arabiska revolutionsvågorna då det landet är det mest repressiva i regionen och även bland de minst fria i hela världen. Landets kungafamilj sitter inte på makten på grund av popularitet, som exempelvis den marockanske kungen, utan på grund av en framgångsrik våldsam statsapparat som styrt landet med järnhand i snart 80 år. Jag spår därmed att den arabiska våren kommer att avslutas i huvudstaden Riyadh, om demonstranterna överlever den kommande slakten.

Här hemma i Sverige får kritiker av den svenska monarkin tråkigt nog ytterligare en till anledning att fortsätta arbetet för att avsätta kungen från sin roll som Sveriges statschef. Det är tråkigt då en svensk kung egentligen bör representera svensk stolthet. Detta inkluderar inte prisutdelningar till diktatorer...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13717009.ab

Israel planerar 1.100 bostäder till i Jerusalem

2011-09-28T15:14:00.000+02:00

Medan FN:s Säkerhetsråd har börjat att diskutera president Mahmoud Abbas officiella vädjan till det internationella samfundet att stödja en självständig palestinsk stat, har israeliska myndigheter godkänt bygget av 1.100 bostäder till i östra Jerusalem, något som kritiseras hårt av flera västländer. De planerade bostäderna kommer att börja byggas om två månader i den känsligaste delen av Jerusalem, där palestinier tidigare hamnat i konflikt med illegala, och ibland väldigt våldsamma, bosättare.

I förra veckan kunde man läsa obekräftade nyheter om att premiärministern Benjamin Netanyahu försökte nå sina palestinska kollegor för att diskutera ett nytt fredsavtal. Något som till en början lät väldigt lovande, men som idag en vecka senare ställer viktiga frågor om huruvida Netanyahus eventuella närmanden är trovärdig eller ej. Relationerna mellan den israeliska regimen och de Palestinska Myndigheterna på Västbanken har försämrats avsevärt under den gångna veckan som resultat av Israels försök att sabotera palestiniernas självständighetsförsök. De nya planerade bostäderna försvårar ytterligare möjligheten till fred, och det är mycket möjligt att för palestinierna har man nu passerat tålamodet för fredsavtal med Israel. Inom PLO växer nu pressen på organisationens ledare för att återuppta det väpnade motståndet mot ockupationen.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=29336&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=18&s1=1

President Ahmadinejads FN-tal

2011-09-23T21:50:00.006+02:00

Den omåttligt populära iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad har orsakat debatter efter varje tal i FN:s generalförsamling. Även i år fortsätter traditionen med att representanter från länder i västvärlden lämnar församlingen under hans pågående tal. Denna gång fokuserar Ahmadinejad mer på elfte september-dådet, och han menar att dådet utnyttjades av USA i syfte att starta krig i den muslimska världen. Kritiken fick de amerikanska delegaterna att lämna salen, som kort efteråt följdes av delegater från många europeiska länder. En sak är säker; västerlänningar är inte duktiga på att ta emot kritik. De är bara duktiga på att kritisera.

USA överger de demokratiska principerna ännu en gång

2011-09-22T19:59:00.004+02:00

Under de senaste dagarnas gång har maktkampen mellan Palestina och Israel ägt rum i FN-högkvarteret i New York. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas söker nu stöd från FN-medlemsstaterna för att utropa Palestina som en fullvärdig stat, vilket fått sionister världen över att gå i taket. Redan har mer än 120 länder officiellt erkänt Palestina. Kvar återstår omkring ett 70-tal länder, däribland Sverige, som vägrar att erkänna Palestina. Enligt de demokratiska principerna bör Palestina ha det stöd det behöver. Dessa dagar kunde ha gått till historien då palestinierna äntligen fick en riktig stat, vilket hade kunnat ge de det beskydd de behöver från den sionistiska terroristregimen Israel. En officiell palestinsk stat kan häva de israeliska brotten mot det palestinska folket, kräva full kontroll av Gaza och Västbanken och tvinga en halv miljon illegala bosättare att lämna sina hem. En politisk katastrof för Israel, som bara för 30 år sedan på allvar trodde att den kunde ockupera halva Mellanöstern.

President Barack Obama lät idag understryka sitt lands stöd till Israel. Han visade tydligt sitt motstånd mot palestiniernas initiativ. Frågan kommer att gå upp till det strikt odemokratiska Säkerhetsrådet där USA har vetorätt, och som därmed har sista ordet. Jag tror inte för en sekund att detta är negativt för palestinierna. Israelerna lär bli glada över Obamas ståndpunkt, men redan imorgon kommer de inte våga att lämna sina hem misstänker jag. De palestinska myndigheterna har samarbetat med israelerna under en lång tid, men redan ikväll kan det samarbetet vara över. Om USA tänker sabotera palestiniernas rätt kommer det palestinska folket att kringgå USA:s vetorätt - och ta till våld för att få igenom sin vilja. Idag kommer resten av den palestinska väljarkåren att inse att det var rätt att rösta på Hamas i valet år 2006. Det lönar sig inte att förhandla med USA och Israel, men det lönar sig att ta till våld. Fråga bara libaneserna, som var ockuperade av Israel men som befriade sitt land med våld.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obama-understrok-usas-band-till-israel

Dådet som förändrade en hel värld

2011-09-11T17:02:00.003+02:00

Tidigt på morgonen, när människor fortfarande var på väg till sina jobb, dök ett passagerarplan upp över centrala New York. Bara sekunder senare förvandlades flygplanet till ett eldklot när det åkte in i det norra tornet av World Trade Center-komplexet. Resten av historien känner vi alla till.

Det har gått exakt tio år sedan det enskilt värsta terrordådet i modern tid slog ett stort hål i framtiden. Under många år före dådet verkade världen bli en säkrare och tryggare plats. Många människor såg en ljus framtid framför sig, en framtid som blomstrade av trygghet och ekonomiskt välstånd. Men tisdagen den 11:e september 2001 förändrades allt.

Det tog för många människor flera dagar att förstå vad som verkligen hade hänt. Hur kunde det hända? Vilka är de skyldiga? Och främst; varför? Det tog inte lång tid för den amerikanska regeringen att lägga skulden på al-Qaida och ledaren Usama Bin Laden, som före dådet var okänd för de flesta människor men som plötsligt blev en världsstjärna. En månad senare invaderade USA Afghanistan. Många andra länder hjälpte till. Vissa länder skickade soldater, andra stödde invasionen. Samtidigt växte misstankarna mot den officiella versionen av dådet. Bara dagar efter att dådet ägt rum började alternativa teorier dyka upp på nätet, och med tiden drog de till sig ett allt större stöd från människor världen över.

Många av de alternativa teorierna, ofta kallade "konspirationsteorier" av etablerade massmedier, påstod att Usama Bin Laden dödades kort efter invasionen av Afghanistan. Andra påstod att han aldrig dödades, att han fortfarande är vid liv än idag. Al-Qaidas existens ifrågasätts bland annat för att många av flygplanskaparna fortfarande var vid liv efter dådet.[1,2] Även kollapsen av WTC 1, 2 och 7 ifrågasätts. Medan den officiella versionen håller fast vid att flygplanskraschen orsakade "pankaks-kollaps" (eng: pan-cake collapse) i de två tornen kollapsade WTC 7, en 47 våningar hög byggnad, av en mindre brand på två eller tre av våningarna.

Många av de alternativa teorierna påstår dock att de tre byggnaderna revs ner med strategiskt placerade sprängämnen som möjliggjorde en kontrollerad kollaps av respektive byggnad. Pankaks-teorin ter sig därmed vara en simpel lögn. Bara små delar av WTC-byggnaderna 1 och 2 var skadade. Resten av byggnaderna var fortfarande intakta. Men ändå kollapsade byggnaderna våning för våning som om de bärande balkarna inte längre var där de skulle vara. Fysikens lagar lär snarare att pankaks-teorin är en ren omöjlighet, men med enbart ett enda undantag: välplacerade sprängämnen. Ponerar man att inga sprängämnen hade placerats i byggnaderna borde byggnaderna först ha gett vika i de nedre våningarna, då de nedre våningarna bär mest vikt. Men så var inte fallet just den dagen. Antingen gällde fysikens lagar inte just den elfte september år 2001, eller så lät man spränga våning efter våning i syfte att undvika okontrollerad kollaps, då en okontrollerad kollaps hade börjat i de nedre våningarna vilket hade fått de två tornen att falla på andra byggnader.

New York var inte det enda målet för terroristerna. Utöver det att ett till synes icke-existerande flygplan sköts ner i delstaten Pennsylvania vilket orsakade en stor krater men att inga delar hittades, träffades Pentagon av ett objekt. Det finns delade uppgifter om vad just detta objekt var. Enligt den amerikanska regeringen och vissa vittnen var objektet det fjärde passagerarflygplanet som kapades den dagen. Enligt andra vittnen var objektet en missil. Debatten om Pentagon har varit väldigt hett, och de amerikanska myndigheterna har reagerat väldigt mycket på de som menar att byggnaden träffades av en missil. För att "bevisa" detta lät FBI för ungefär fyra år sedan släppa fem stillbilder som "bekräftar" att objektet var ett flygplan. Det kunde man dock inte se. Upplösningen på bilderna var löjeväckande dålig. Det intressanta är dock att bilderna redan fanns på internet sedan dagarna efter dådet. FBI har också låtit att konfiskera all bildmaterial från samtliga övervakningskameror i området runt Pentagon. Bilder som än idag inte har släppts. Varför det?

Missilen träffade den del av Pentagon som just då var under renovering. Missilen bildade ett fem meter stort hål, i form av en cirkel, på utsidan av byggnaden. Explosionen nådde hela vägen in till den innersta "ringen" av byggnaden. Pentagon är indelad i fem "ringar" från A till E. Bara det är bevis nog på att objektet som träffade byggnaden var en missil. Bara sprängämnen kan orsaka så mycket skada. Ett flygplan, som består till mesta delen av aluminium klarar definitivt inte att penetrera metervis med armerad betong. Utöver det hittades inga vrakdelar varken utanför eller inuti byggnaden. Inga stolar, baggage eller lik. Inte ens några motorer, vilket är väldigt intressant då flygplansmotorer är gjorda av titanium och stål, och vilka alltid klarar av våldsamma krascher. Visst blir även flygplansmotorer deformerade, men de försvinner inte. Det fem meter stora hålet på utsidan som resulterade av explosionen måste därför ha orsakats av en missil. Skadorna på byggnaden är typiska för kryssningsmissiler, som är konstruerade att penetrera armerad betong och detonera inuti sina mål. Att även den innersta ringen skadades utesluter möjligheten att objektet var ett flygplan.

Sionisternas roll i dådet

När dammen från de kollapsade byggnaderna i New York lade sig på andra byggnader, bilar och marken började de amerikanska myndigheterna söka efter de skyldiga till dådet. Jakten på terroristerna var till en början inte koordinerad, och många människor blev felaktigt anklagade för terrorism. Ingen av myndigheterna hade någon helhetsbild över situationen. Förmodligen är CIA dock ett undantag. FBI grep omkring 200 israeler misstänkta för dådet under de kommande veckorna efter dådet. De mest kända av dessa blev kallade för "de fem dansande israelerna".[3] De fem personerna påstod senare på israelisk TV att de blev anklagade av FBI för att vara med i Mossad vilket är en israelisk terroristorganisation som även arbetar som en underrättelseorganisation. Men de blev senare släppta och deporterade tillsammans med de övriga med israeliskt medborgarskap. Huruvida FBI själva valde att släppa de misstänkta eller om de pressades av någon annan är dock inte känt.

Medan USA allt eftersom tiden passerade valde en starkare anti-islamisk retorik, började israelerna slarva. Exempelvis medgav den nuvarande premiärministern Benjamin Netanyahu att "9/11-attackerna var bra för Israel".[4] Han erkände också att hans fader, Benzion Netanyahu, förutspådde attackerna redan på 1990-talet.[5] Givetvis gjorde han det. Sionisterna planerade redan då att ockupera Irak i syfte att försvaga de muslimska ländernas motståndskraft mot USA:s och Israels våld. När amerikanska trupper under Kuwaitkriget 1991 fick order från Vita huset om att dra sig tillbaka blev många sionister ursinniga i synnerhet då de amerikanska trupperna befann sig inte mer än omkring 20 km från Bagdad. Invasionen av Irak i mars 2003 var därför planerad åtminstone ett årtionde i förväg. Sionisterna och de neokonservativa i USA lade sedan fram en ny plan under 2001/02, och vilket gick ut på att invadera sju länder inom de kommande fem åren. Inkluderat Afghanistan var det tänkt att USA då skulle ockupera totalt åtta länder år 2007. De andra sju länderna är Libyen, Sudan, Somalia, Libanon, Syrien, Irak och Iran.[6]

Elfte september dådet var inget annat än ett försök att skapa legitimitet för att invadera de muslimska länderna. Händelserna som ägde rum under den elfte september 2001 var därför precis vad sionisterna och de amerikanska neokonservativa behövde för att få tillräckligt med stöd från den amerikanska befolkningen, och även från människor i Europa. De västerländska massmedierna lät också förstora "hotet" från al-Qaida vilket gav dussintals länder i västvärlden legitimitet att stifta anti-demokratiska lagar som idag kallas för "terrorlagar". Dessa nya lagar ger polismyndigheter och säkerhetstjänster rätt att gripa och häkta vem som helst under en betydlig längre period än vad som tidigare var tillåtet. Förr fick polisen i de flesta länderna till exempel häkta en person upp till 24 timmar utan att åtala den. Idag sträcker den perioden från tre dagar upp till några månader i de drabbade länderna. Utöver det har de misstänkta betydligt färre rättigheter under häktningstiden. Hur många gånger har du till exempel fått höra en "terrormisstänkt" berätta sin version? De som grips blir inlåsta och får knappt försvara sig själva. Det är dagens verklighet.

Massmedierna skapade den felaktiga bilden av terrorismen i syfte att sälja fler tidningar men också för att sälja sionisternas krigspropaganda. Det behövdes för att avhumanisera muslimen som bor "där borta" i Mellanöstern, och avhumaniseringen behövdes för att ge de amerikanska trupperna obegränsade förmåner för att uppnå målet att utplåna Islam från Jordens yta. Al-Qaida är ingen riktig organisation. Snarare är den ett namn på en CIA-operation. Det finns de som påstår att al-Qaida egentligen är den arabiska översättningen för en toalett. Men namnet betyder annars "ledaren" eller "befälhavaren". Mer korrekt för översättningen är 'al-Qaid', eller 'al-Qa'id'. Terroristerna, som sprängt sig i luften i skolor och på marknader, har i verkligheten riktat sig mot muslimer. Bara i Irak har tiotusentals terrordåd ägt rum under de senaste åren. Hur många lika blodiga terrordåd har ägt rum i ett valt europeiskt land? Som Sverige, Tyskland eller Storbritannien?

Så, den intressanta frågan är varför länder i Mellanöstern är utsatta för så pass många terrordåd istället för länder i västvärlden, som i tio års tid påstått att de är hotade av terroristerna?

Svaret på frågan är väldig lätt.Västvärlden är inte hotad av terrorister. Det finns inget hot mot väst. Däremot finns det ett hot mot de muslimer som ännu inte assimilerats till västvärldens generella syn på demokrati, mänskliga rättigheter och statsskick. Många politiker och akademiker i västvärlden har för sig att de har legitimitet och rätt att tvinga andra människor att följa normer som normalt gäller i väst. Ett nutida exempel är Afghanistan, vilket Sverige har skickat soldater till utan att hålla en folkomröstning. Ändå rättfärdigar många svenska politiker insatsen i Afghanistan med att "vi måste sprida demokrati" till landet. Visst ter det sig vara ironiskt att svenska väljare inte får rösta om huruvida vi ska delta i insatsen eller inte. Men det mest intressanta är att majoriteten ändå verkar acceptera insatsen genom passivitet. Totalt har tre riksdagsval hållits sedan beslutet togs (under 2002) att skicka soldater till Afghanistan, men ändå har väljarna inte tagit upp frågan under något av valen. Det kan betyda att även många medborgare ser en nödvändighet i att påverka andra länder politiskt, det vill säga att intervenera i deras interna angelägenheter.

Den muslimska världen pressas från två sidor. Den ena sidan propagerar för "demokrati" och "mänskliga rättigheter". Den andra terroriserar muslimer och får stöd från organisationer som CIA och Mossad och från Saudiarabien för att mörda muslimer varje dag. Massmedierna i väst skyller på "extrema islamister" för terrorn. Det finns givetvis inget "islamistiskt" med att mörda oskyldiga människor. Det allra vidrigaste brottet en muslim kan begå är att mörda en annan person. Men så fungerar mediernas objektivitet. Så fort en mördare råkar vara muslim pekas han eller hon ut för att vara en "islamist", utan att hänsyn tas till personens syften. Den vanlige muslimen ser dock situationen med helt andra ögon. När Irak lyfts upp som ett föregångsexempel för demokratisering, vilket västländer faktiskt ofta gör, blir många människor i den muslimska världen snarare skräckslagna med tanke på att Iraks befolkning har minskat från 24 miljoner till 18-19 miljoner på åtta år. "Demokratiseringen" i Irak har kostat miljontals människor livet, och tvingat ännu fler på flykt. Det är inte demokratiseringen som orsakat detta, vilket verkligen måste poängteras. Det är snarare det riktiga (och ännu hemlighållna) syftet som rivit så pass djupa ärr i Iraks historia - vilket är att bygga en massiv underjordisk militärbas precis under Bagdad. Ryktet om basen hörde jag redan under sommaren 2007, då många irakier rapporterade konstig aktivitet i den gröna zonen i centrala Bagdad. Hundratals lastbilar passerade genom gröna zonens vägavspärrningar varje dag. De var fullastade på väg in, och tomma på väg ut.

Västvärlden har av sionister och neokonservativa i USA övertygats för att strida mot "extrem islamism", vilket egentligen inte existerar. Snarare finns det anti-sionistiska muslimer (räkna gärna in Iran, Syrien, Hizbollah och Hamas i denna grupp), och extrema wahhabiter som vill påtvinga muslimer den wahhabitiska ideologin. Medan det finns de människor som kämpar mot den israeliska ockupationen försöker wahhabiterna istället starta ett inbördeskrig mellan muslimerna. Men varför försöker de göra det? Jo, wahhabiterna är så pass extrema att de anser att endast de som bekänner sig till den wahhabitiska ideologin är muslimer. Resten är inte muslimer och måste dö, menar de. Stormakterna i väst stödjer dessa fanatiker som sår splittring mellan muslimer. Saudiarabien, wahhabiternas näste, är USA:s, Storbritanniens och Israels närmaste allierad i den muslimska världen vilket omfattar ett 50-tal länder. Genom stödet till Saudiarabien stödjer västvärlden därmed de riktiga terroristerna som har mördat miljontals muslimer bara under de senaste åren. Och nu har jag inte ens nämnt vad wahhabiterna har gjort mot Mecka och Medina vilka är de allra heligaste städerna för Islam. De har plundrat Islams historia och rivit ner viktiga moskéer. Bara i Mecka, där Islam startade, har wahhabiterna rivit ner flera moskéer för att ge plats till hoteller och gallerior för de rika, varav de flesta med särskilda relationer till sionisterna. Det är en bild av wahhabiterna som massmedierna vägrar att återge.

Detta känner muslimerna dock till. Det är just därför det idag pågår revolutioner i de länder som styrts eller styrs av Israel- och Saudiarabien-vänliga diktatorer. Libyen, Tunisien, Egypten, Bahrain och Jemen är alla i sionisternas händer. Tunisien har förmodligen lyckats slå sig fri. Egyptierna har visat att de fortfarande är villiga att slå sig fria från förtrycket. Varför pågår det då inga revolutioner i Libanon, Syrien eller Iran? Det är för att de länderna inte kontrolleras av sionisterna. Den syriska presidenten Bashar al-Assad lyckades till och med besegra de sionistiska terroristerna som tidigare i år försökte störta regimen i Damaskus. Den syriska armén gjorde många uppoffringar och förlorade många män i blodiga strider med terrorister som fick vapen från Israelvänliga partier i Libanon. Saad al-Hariri, som pekas ut som den ansvarige har blivit ännu mer föraktad under det senaste året. Den nya regeringen i landet, som styrs av Hizbollah och dess allierade partier, tippas nu vinna nästa parlamentsval om knappt två år. Varför det? Jo, för att de ger resultat som folket faktiskt söker. Det är vad araberna söker - goda resultat. De vill ha säkerhet och trygghet. Men främst söker de att förändra Mellanöstern till det bättre. Inte till vad väst anser är bäst, men till det araberna anser är bäst - vilket är ett Mellanöstern utan Israel och utan amerikansk ockupation. Det är målet med revolutionerna, och faktum att det fortfarande finns människor som drömmer om ett sådant Mellanöstern är anledningen till varför sionisterna utförde terrorattentatet mot World Trade Center i New York. Sionisterna valde inte det mäktigaste landet för att testa sina egna gränser men just för att provocera fram ett krig som världens mäktigaste armé får delta i.

Det mest bisarra med de senaste tio årens utveckling är att det faktiskt finns människor som är redo att starta ett tredje världskrig - detta i syfte för egen vinning. Israel kan inte besegra den muslimska världen. Snarare har muslimerna besegrat Israel. Det började med att Hizbollah befriade Libanon från Israels ockupation. Idag väntar hundratals miljoner muslimer på ett nytt krig så att de kan delta i befrielsen av Palestina. Nej, det är ingen fel siffra. Bara Iran har 20 miljoner män och kvinnor som är redo att befria Palestina. Som jag tidigare nämnde finns det ett 50-tal muslimska länder i hela världen. Just därför genomför sionisterna falska flagg operationer. De har åtminstone sedan 90-talet börjat inse att Israels dagar är räknade. Därför genomför de terrordåd för att senare lägga skulden på muslimer.

På tio års dagen av den moderna tidens allra värsta enskilda terrordådet har vi alla en chans att bygga en bättre värld, trots alla fruktansvärda händelser som berövat oskyldiga människor livet. Vi kan bygga nya relationer som baseras på jämlikhet och respekt till motparten. Vi kan sätta en punkt för våldet och blodspillan. Eller så kan vi fortsätta tills det inte finns någon återvändo. Men om vi vill skapa fred måste vi sätta stopp för terroristerna. Inte bara de i Mellanöstern, utan även de i västvärlden. Världsfred bör byggas på respekt till andra människors världsbilder och åsikter. En världsfred kan inte byggas på tvång. Se bara på Libyen där Nato har gjort mer skada än nytta. Tiotusentals människor har mördats i syfte att fälla en diktator som snart kommer att ersättas av en ny. Därmed, världsfred kan endast existera i en värld där interventioner inte existerar. Så länge det finns de som lägger sig i andra länders angelägenheter kommer inget att förändras. Internationaliseringen gör bara skada. Jag tror därför att demokrati i första hand bör gälla lokalt. Visst kan man diskutera vad "lokalt" faktiskt är, men vi är ju människor. Vi kan diskutera sakfrågor om vi verkligen vill det.

Araber och muslimer söker nu att skapa fred i Mellanöstern och Nordafrika. Inte fred med Israel, eller med västvärlden. Men en fred som garanterar säkerhet inom regionen. Demokratin kommer, det behöver ingen oroa sig för. Demokrati betyder ju "folkstyre", och folket har ju redan sagt sitt. Medborgarna kommer även i framtiden att fortsätta sätta dagordningen. Jag tror inte att det blir demokrati som i väst. Men vi kommer högst sannolikt se en ny form av demokrati, en demokrati som bygger på islamiska värderingar. Därmed, de klassiska diskussionerna om Islam och demokrati kommer snart att nå ett slut. Jag är tämligen säker på att den muslimska världen snart kommer att stå på egna ben och återvända till vad den var innan den moderna sionismens och wahhabismens tid. En värld som står för frihet och respekt till människan, och för utveckling och välstånd för samhället. Först efteråt hoppas jag att den muslimska världen och västvärlden kan vända på bladet och börja på nytt för att skapa jämlika relationer mellan varandra.

1)http://www.youtube.com/watch?v=x9kEwQud4Ek

2)http://www.youtube.com/watch?v=f7ixuf236Dk&feature=related

3)http://www.youtube.com/watch?v=tRfhUezbKLw&feature=relatedhttp://www.youtube.com/watch?v=tRfhUezbKLw&feature=related

4)http://www.haaretz.com/news/report-netanyahu-says-9-11-terror-attacks-good-for-israel-1.244044

5)http://edition.presstv.ir/detail/120347.html

6)http://www.youtube.com/watch?v=OO3FNl_NftE&feature=player_embedded

Mer intressant läsning:

Om relationerna mellan Bush och Bin Laden:http://www.rense.com/general30/cart.htm

Om Israels roll:http://www.smh.com.au/articles/2002/12/08/1038950271656.html

http://800poundgorilla.100webspace.net/geeklog//staticpages/index.php?page=911

Israels ambassad i Kairo stormad av demonstranter

2011-09-10T17:18:00.001+02:00

Under natten till lördagen stormade hundratals demonstranter den israeliska ambassaden i Kairo. Det var kulmen på flera månader av protester mot landets fredsavtal med ockupationsregimen Israel. Journalister på plats rapporterar att minst 18 personer dödades och över 1.000 skadades, varav 300 poliser. Dessutom har gisslan tagits av demonstranterna.

Det extrema polisvåldet mot demonstranterna kommer mycket väl att jämföras med den avsatte Mubaraks våld mot sina medborgare i vintras. Det har därmed visat sig att den nuvarande militärregeringen i Kairo inte har folkets stöd, och nattens våld kommer definitivt att leda till en ny revolution. Som jag sade i redan i vintras kommer demonstranterna inte sluta tills den dagen då fredsavtalet rivs.

Slutligen är det hög tid att än en gång påpeka att den "arabiska våren" inte prioriterar "demokrati" eller "mänskliga rättigheter". Vad araberna vill ha är ära och heder, och de kan de enbart erhålla genom att befria Palestina från den israeliska ockupationen. Demonstranter över hela arabvärlden slåss mot korrupta ledare som vill behålla sina relationer med Israel.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=27346&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=19&s1=1

http://www.dn.se/nyheter/varlden/israels-ambassad-i-kairo-stormades

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13601496.ab

Länktips: F.d. Nato-general medger gamla planer på att invadera Libyen och Syrien

2011-09-05T22:15:00.001+02:00

Generalen Wesley Clark berättar inför en publik i San Francisco om planer från hösten 2001 om att invadera sju länder inom fem år. Dessa länder är Libyen, Sudan, Somalia, Libanon, Syrien, Irak och Iran menar han. Syftet med planerna var att stärka USA:s roll i Mellanöstern.

Turkiet tar Israel till domstol

2011-09-03T21:27:00.002+02:00

Hela femton månader efter att israeliska ockupationssoldater sköt ihjäl nio turkar ombord på fartyget Mavi Marmara på internationellt vatten valde Turkiet att införa vad de kallar "diplomatiska sanktioner" mot Israel. För många i Mellanöstern kommer beslutet inte en dag för tidigt, då många på senare tid har blivit fundersamma över Turkiets alltför mjuka attityd gentemot regimen i Tel-Aviv.

Medan Turkiet omedelbart krävde en officiell ursäkt för massakern som ägde rum tidigt på morgonen den 31:a maj 2010, intog den turkiska regeringen en ståndpunkt full av tålamod - och med förhoppningar om att Israel snart skulle be om ursäkt så att allt kunde återvända till det normala. Israelerna valde dock att inte be om ursäkt, och de menade att Ship to Gaza var ett "hot" mot Israel. För att få stöd från sina vänner i väst, och även från Turkiet, spred israelerna lögner om att Mavi Marmara transporterade vapen till palestinska motståndsorganisationer, vilka Israel ser som "terroristorganisationer". Men lögnerna höll inte i sig länge.

För hängivna Palestina-aktivister var Turkiets nya konflikt med Israel goda nyheter. Många tänkte att äntligen inser den turkiska staten att Israel inte är värd sin vänskap, och förhoppningarna var att Turkiet skulle byta sida och stödja Palestina, åtminstone socialt. Dessa förhoppningar sattes på prov när sionistiska huliganer började våldföra sig på medborgare såväl som egendomar i Syrien. Samtidigt när det finns goda bevis på att "upproren" i Syrien är sanktionerade av sionister samt wahhabiter med rötter i Saudiarabien (det finns bland annat bevis på att libaneser med anknytning till Saudiarabien levererat vapen till huliganer i Syrien[1]) valde Turkiet ett väldigt intressant förhållningssätt gentemot konflikten i Syrien.

Den turkiska regeringen, med utrikesministern Ahmet Davutolgu i topp, valde att pressa president Bashar al-Assad. Vid flera olika tillfällen uppmuntrade den turkiska regeringen president al-Assad att bland annat "stoppa våldet mot civilbefolkningen". Det började också gå rykten om att Turkiet, i egenskap som medlem i Nato, tänkte invadera Syrien för att störta regimen i Damaskus för att ersätta den med en väst-orienterad regim.[2] Den turkiska armén lät till och med åter-anställa ca 7.000 soldater och stationera de vid gränsen mot Syrien.

Varför Turkiet intog en så pass fientlig inställning gentemot regimen i Damaskus vet jag inte. De senaste årens goda relationer mellan de två länderna gör det ännu svårare att förstå Turkiets intentioner. Samtidigt har stormakterna i väst varit försiktiga under den så kallade "arabiska vårens" gång. I Tunisiens och Egyptens fall väntade man tills att de respektive diktatorerna förlorade makten, tills det att president Obama och premiärminister Cameron började stödja folkets vilja. Därmed, Tunisien och Egypten skiljer sig markant från Bahrain och Jemen, där västerländska stormakter genom sin allierade Saudiarabien slagit ner fredliga demonstrationer, och Libyen och Syrien, där samma västvärlden hotat med våld i syfte att "skapa demokrati". Vad avser Libyen var Nato snabb med att få det stöd den behövde (från FN) för att påbörja sina operationer mot Mouammar Ghaddafi. Många experter som intervjuades på TV och radio förutspådde snart en Nato-ledd invasion av Syrien. Och som det såg ut, med Turkiet först i ledet.

För dig som förstår Mellanöstern kanske du inser att Israel och Syrien inte är vänner. Snarare, de är ärkefiender. Och så har det varit sedan 1947, då sionisterna utropade "staten" Israel i Palestina. Och som jag tidigare har argumenterat finns det verkligen bara två sidor. Antingen ställer man sig på Israels sida eller inte. Några länder som stödjer Israel är Saudiarabien, Jordanien och Egypten (än så länge, den nuvarande regeringen i Kairo respekterar fortfarande fredsavtalet med Israel). Några länder som inte gör det är Iran, Syrien och Libanon. Det finns de länder som försökt ett tredje sätt, men detta har inte varat länge. De länder som jag uppfattar som "neutrala" i den bemärkelsen är Irak och Qatar. Men Irak styrs delvis från Washington, och Qatars kungliga familj som styr landet är nära allierade med wahhabitiska Saudiarabien.

Som det ser ut som behandlar Turkiets regering Syrien och Israel ur två isolerade perspektiv. Kanske försöker turkarna stärka sin geopolitiska roll genom hot och hot om våld? Kanske har den turkiska regeringen en intention att behålla sin vänskap med Israel oavsett vad, och att den nuvarande krisen mellan Turkiet och Israel bara är ett spel för gallerierna. Men till vilken nytta? Det är frågan. Hur som helst kommer man inte undan om man påstår att det bara är ett spel för gallerierna. Anledningen till det är att Turkiet nu tar räden mot Ship to Gaza till den internationella domstolen ICJ.[3] Oavsett domstolens beslut är detta ett bakslag för Israel, då inte mindre än en vän till regimen i Tel-Aviv tog Israel till domstol. Detta innebär att Israel förlorat sin immunitet mot rättsliga påföljder, och bara det kan bidra till att Mellanöstern blir en säkrare plats.

1)http://www.presstv.com/detail/174775.html

2)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=23706&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

3)http://www.dn.se/nyheter/varlden/fn-chefen-fick-omstridd-rapport

Mer intressant läsning:

http://www.intifada-palestine.com/2011/08/syria-under-fire-zionist-destabilization-hits-critical-mass/

Libanon söker efter försvunna i Libyen

2011-08-31T22:25:00.000+02:00

Under ett besök i Libyen i augusti 1978 försvann den högt respekterade religiöse ledaren Imam Sayyed Moussa Sadr och två av hans medföljare, något som låst fast relationerna mellan Libanon och Libyen. Den libyske diktatorn Mouammar Ghaddafi påstår att de tre personerna åkte vidare till Italien, vilket italienarna febrilt nekar till. I Libanon är man övertygad om att Ghaddafi kidnappat männen.

Under åren har främst shiiadominerade organisationer baserade i Libanon pressat den libyske diktatorn för information om de försvunna männen, men förgäves. Under de senaste månaderna har dessa organisationer uttryckt nya planer för att ta reda på vad som har hänt imamen, och när de libyska rebellerna rapporterades att de intagit Ghaddafis ökända palats i Tripoli lovade de att skicka en delegation till Libyen för att äntligen få veta vad som har hänt. Sedan många år tillbaka håller bland annat Hizbollah och Amal-rörelsen årliga ceremonier till minnet av Imam Sayyed Moussa Sadr.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=26356&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

STL har fortfarande inga bevis

2011-08-23T19:41:00.002+02:00

Det 45-sidor långa åtalet som lämnades av Daniel Bellemare till åklagaren Daniel Fransen i specialdomstolen för Libanon (STL) publicerades för allmänheten nu i veckan. Åklagaren Fransen blev förvånad över den svaga bevisningen i åtalet, något många libanesiska medier ser som slutet på STL. Bellemare's åtal bygger på endast ett (1) bevis, vilket är att de anklagades mobiltelefoner kopplas till mordet på Rafik al-Hariri.

Det är välkänt att Israel har omfattande kontroll över Libanons telekomsektor. Experter har visat att telefonnummer kan kopieras och användas av flera mobiltelefoner samtidigt utan att den riktiga ägaren till ett visst nummer känner till det. Vid ett uppmärksammat fall gjordes två samtal inom loppet av åtta sekunder. Det intressanta är att de två samtalen gjordes från två olika städer som ligger ungefär 80 km från varandra. För att sätta det i perspektiv färdas den internationella rymdstationen ISS med en hastighet på ungefär 7,5 km per sekund vilket betyder att inte ens om mobiltelefonen var på rymdstationen (och om man kunde ringa från den höjden) kunde man hinna ringa från de två städerna inom åtta sekunder. Det finns i nuläget ingen som färdas snabbare än astronauterna på ISS.

De libanesiska medierna briljerar över den svaga bevisningen i åtalet då den visar att Bellemare inte var så smart. De människor som så gärna vill se Hizbollah ta smällen för Israels mord på Rafik al-Hariri är så pass desperata att de ändå kör på så dåligt bevis. Att tänka sig, så många stormakter och andra aktörer spenderade massvis med pengar och lade ner energi på STL för att oskadliggöra Hizbollahs hot mot Israel, och de kunde inte ens komma med något bättre. Att denna domstol har blivit ett politiskt verktyg som USA och Israel använder för att diktera i Mellanöstern går längre inte att förneka.

Enligt vad jag har förstått av situationen används STL även för att destabilisera Syrien. Detta även när anti-syriska politiker i Libanon dragit tillbaka sina anklagelser mot Syrien för mordet på Rafik al-Hariri. Till och med sonen, Saad al-Hariri, drog tillbaka sina anklagelser ifjol. STL är därmed ett politiskt verktyg som övergivits av Libanons anti-syriska politiker, men som fortfarande utnyttjas av västerländska supermakter samt Israel. Det lär behövas om man planerar att invadera Syrien...

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=25656&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Krisen mellan Egypten och Israel

2011-08-21T23:57:00.000+02:00

Strax efter attackerna mot Eilat i södra ockuperade Palestina, då minst sju israeler dödades, gick det israeliska flygvapnet IAF till attack mot civila mål i Gaza-remsan. Ungefär samtidigt utförde Israel en räd riktad mot sin granne Egypten, där fem egyptiska gränsvakter föll martyrer. De senaste dagarnas eskalering har skördat många liv och har försatt Israel i en väldig svår situation.

Den tillfälliga regeringen i Kairo, ledd av landets armé, krävde snabbt en officiell ursäkt från Israel. Den israeliska försvarsministern Ehud Barak uttryckte "ånger" över situationen, men den israeliska regeringen tog saken med ro verkar det som. Egypten och Israel har varit i fred sedan Camp David-överenskommelsen skrevs på 1979. Sedan Hosni Mubarak tvingades avgå i februari tidigare i år har relationerna, och fredsavtalet, allt mer ifrågasatts. Det egyptiska folket uttrycker missnöje mot fredsavtalet då det är förknippat med högförräderi att skapa fred med Israel, en regim som hyser förakt mot arabvärlden.

Ursäkten nådde Egypten till slut, men regeringen i Kairo verkar inte vara nöjd. Redan dagen efter attacken i Eilat demonstrerade tusentals människor utanför den israeliska ambassaden i Kairo. I lördags klättrade en ung man upp på byggnaden och plockade ner den israeliska flaggan. Han hängde upp en egyptisk flagga istället. Demonstranterna skanderade mot den israeliska regimen och bad sin armé om vapen så att de kunde åka till Sinai-halvön och kämpa mot Israel. Situationen liknar väldigt mycket relationerna mellan Turkiet och Israel strax efter attacken mot Mavi Marmara den 31:a maj ifjol. Medan Turkiet senare tog en allt mjukare inställning när massmedier slutade uppmärksamma de nio turkarnas martyrskap, är det mest troligt att Egypten istället tar en hårdare inställning. Som jag tidigare har nämnt är egyptiernas favorit fortfarande Gamal Abdel Nasser, som är väldigt omtyckt i hela arabvärlden för sin framgångsrika kamp mot Israel.

Israel ter sig bete sig på ett schizofrent sätt. En del av Israel är på krigsstigen och verkar inte dra sig för att starta ett större krig som omfattar stora delar av Mellanöstern. Det inkluderar givetvis en offensiv mot Sinai-halvön, vilket israelerna tycker Egypten inte klarar av att säkra. Ett av Camp David-överenskommelsens villkor är att Egypten får som mest ha 500 soldater på hela halvön, vilket förmodligen är den främsta anledningen till säkerhetsproblematiken. Den andra delen av Israel är diplomatisk och försöker reparera skadorna. Även den diplomatiska sidan omfattar inte Gaza-remsan. De båda delarna är överens om att Gaza-remsan måste bestraffas för attacken i Eilat. Netanyahu-regeringen lyckades övertyga hela Israel om att Hamas låg bakom attacken, och som du kanske redan känner till är israeler alltid snabba med att lägga skulden på någon. Den för Israel exklusiva paranoian är ett resultat av bland annat AIPAC:s argumentation att "Israel är omgiven av onda arabstater", och att Israel därför har "rätt" att slå till när den känner sig hotad.

Netanyahus regering verkar onekligen domineras av inkompetenta politiker. Jag tror inte att det här är ett misstag. Jag tror inte att israelerna hade lite otur. Även om israelerna har blivit allt mer diplomatiska sedan de förnedrande förlusterna i 34-dagars kriget sommaren 2006 och Gaza-kriget vintern 2008/9, beter de sig fortfarande impulsivt och på ett typiskt "skjut först och fråga sen"-basis. Onekligen kommer den senaste tidens handlingar leda, eller åtminstone bereda väg, till ett nytt storkrig. Inte bara kommer nästa krig omfatta Palestina, Libanon, Syrien och Iran, utan säkerligen även Egypten, Turkiet, Irak och några av gulfstaterna. Det finns en mycket stor chans att Israel inte överlever före årsskiftet. Det var en sak att bråka med Syrien, men att bråka med Egypten är något helt annat. Till skillnad från Iran gränsar Egypten till Israel. Blir det krig, lär egyptierna nå Tel-Aviv inom en vecka. Den egyptiska armén kan inom dagar mobilisera miljontals män och kvinnor. Ger man folket fria händer kan mellan 20 och 40 miljoner människor marschera mot Tel-Aviv. Problemet blir då att hitta vapen till alla dessa människor.

Dagen då ett storkrig bryter ut närmar sig. Men än finns det fortfarande hopp om att det åter lugnar ner sig. Det är dock svårt att tro att det händer inom den kommande månaden då Palestina snart utropas som stat, vare sig FN stödjer palestinierna eller ej måste det nämnas. För mycket står på spel just nu, vilket är just därför risken för krig är så stor. Allt fler människor inser också att Israel är svag, och den gruppen av människor som tycker att det är dags att upplösa Israel växer för var dag. Samtidigt planerar Nato att invadera Syrien. Det ska nämnas att Syrien och Libanon har gjort sig redo för en internationell invasion, som förutspås bestå av en miljon soldater och som kommer att landsättas via medelhavet.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/diplomatisk-kris-efter-dodsattacker

http://www.presstv.ir/detail/194803.html

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=25426&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=19&s1=1

Länktips: Den sionistiska-wahhabitiska axelns roll i våldet i Syrien och syftet med våldet

2011-08-18T18:44:00.000+02:00

http://www.intifada-palestine.com/2011/08/syria-under-fire-zionist-destabilization-hits-critical-mass/

Palestinsk ambassad invigs i Libanon

2011-08-17T20:09:00.002+02:00

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas invigde under tisdagen den andra palestinska ambassaden i världen. Den första finns i Teheran och har varit öppen sedan början av 80-talet. Den andra öppnas snart i Libanon, vilket Abbas också söker stöd från då Libanon för tillfället representeras i FN:s säkerhetsråd. De Palestinska Myndigheterna tänker i nästa månad utropa Palestina som stat med 1967 års gränser, vilket har irriterat israelerna.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=25006&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Invasion av Syrien kanske nära

2011-08-16T15:32:00.000+02:00

Av den senaste veckans utveckling att döma lär Nato snart förklara krig mot Syrien. Turkiet, som tidigare respekterade sin grannes inrikesproblem har under den senaste tiden ändrat tonläget radikalt. Den turkiske utrikesministern Ahmed Davutoglu har vid flera tillfällen varnat Syriens regering. Igår varnade han Syrien för sista gången. Nästa handling kan därmed vara mer än bara verbal.

Den turkiska regeringen har tydligen tappat vettet samtidigt när Nato planerar att beväpna regimkritiska terrorister med tyngre vapen, som luftvärn- och pansarvärnvapen. Det som är intressant är att Turkiet har blivit Natos röst i Syrienfallet, och Nato verkar ha blivit desperat nu när syriska soldater har omringat terroristerna. Den turkiska armén har stationerat tiotusentals soldater vid gränsen mot Syrien. Därför misstänker jag att Nato snart försöker invadera Syrien, något som förmodligen kan utlösa ett nytt världskrig. Ett eventuellt krig mot Syrien kan komma att destabilisera relationerna mellan väst och den muslimska världen.

http://www.presstv.ir/detail/193902.html

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=24836&cid=22&fromval=1&frid=22&seccatid=55&s1=1

Kriget som förändrade en hel värld

2011-08-15T22:48:00.001+02:00

Klockan åtta på morgonen den 14:e augusti för fem år sedan tog det våldsammaste kriget sedan Irakinvasionen i mars 2003 slut. Mellan den 12:e juli och den 14:e augusti 2006 pågick ett fullskaligt krig mellan Libanon och Israel. Kriget startade när Israel började angripa civila mål bara timmar efter att motståndsorganisationen Hizbollah kidnappade två israeliska soldater. Det var tänkt att de kidnappade soldaterna skulle bytas mot libanesiska fångar som satt i israeliska fängelser. I juli 2008 genomfördes fångbytet.

Under de 34 dagar av krig förändrades inte bara Mellanöstern, utan hela denna värld som rör sig kring Israel och dess säkerhet. Den israeliska armén gick från att vara känd för att vara "Mellanösterns starkaste armé" till att bli känd som en besegrad armé - besegrad av enbart tre tusen män. Under kriget träffades omkring 400 Merkava pansarvagnar av pansarbrytande granater. Många förstördes helt och hållet. Merkava, tidigare känd för att vara världens mest avancerade pansarvagn blev nu istället en symbol för pansar-gravarna i södra Libanon. Utöver pansarvagnarna sköt Hizbollah ner sju helikoptrar och bombade två krigsfartyg, varav en sjönk utanför den södra staden Tyre (Tyros). Medan Israel medger ungefär 90 dödade soldater talar Hizbollah om minst 450, kanske även så många som 750 dödade israeliska soldater.

Den främsta anledningen till att israelerna besegrades är för att de underskattade Hizbollahs förmåga. Den dåvarande israeliska premiärministern Ehud Olmert sade att kriget skulle vara över på tre dagar. Men fel hade han. De israeliska generalerna var övertygade om att Hizbollah inte skulle överleva veckans slut. Men när raketerna började falla ner på de israeliska militärbaserna förändrades det mesta. Inte bara kunde Hizbollahs raketer nå längre - de kunde också träffa med högre precision och göra mer skada än i det tidigare kriget. I ren desperation övergick Israels precisionsstrategi till hänsynslösa bombräder riktade mot civila mål. På bara en vecka mördades flera hundra civila libaneser. Sjukhus bombades. Vägar, broar, skolor, kraftverk och allt annat som utnyttjades av civilbefolkning, men inte av Hizbollah. Hizbollah bestämde sig för att gillra fällor och låta israelerna inta byar i södra Libanon för att senare beskjutas och tvingas fly tillbaka. De mest våldsamma striderna ägde rum i och utanför dessa byar intill gränsen. Bara i Aita al-Shaaeb dödades 50 israeliska soldater inom loppet av 17 dagar. Hela byn ödelades av israeliska bomber, men Hizbollah slog fortfarande tillbaka.

Efter kriget

Samma dag kriget tog slut åkte tusentals libaneser tillbaka till sina byar i hopp om att deras hus fortfarande stod kvar. De flesta hade tyvärr inte den turen. Men med hjälp av donationer främst från Iran och Qatar kunde det mesta återuppbyggas på bara några år. De mänskliga förlusterna kan inte byggas på nytt eller renoveras. Men de som föll offer i kriget föll offer som martyrer. De föll offer för en ondskefull förtryckarregim som än idag tror att den får bete sig så som den vill.

Israel har försökt att lära sig av kriget. Varje år håller den israeliska armén flera övningar i syfte att vara mer förberedd inför nästa krig, vilket onekligen kommer förr eller senare. Israel har hotat Libanon många gånger sedan krigets slut. Inte nog med det har Israel provocerat landet tusentals gånger sedan dess. Israel beräknas ha brutit mot FN-resolution 1701, vilket dikterade krigets slut, mer än 8.000 gånger med ett snitt på 4-5 gånger om dagen. I augusti ifjol utbröt en eldstrid mellan libanesiska och israeliska soldater när en israelisk armépatrull försökte hugga ner ett träd på libanesiskt territorium. Två libanesiska soldater, en journalist på den libanesiska sidan av gränsen och en israelisk militärofficer dödades i eldstriden. Medan bildbevis finns på att det var Israel som bröt mot resolutionen, valde ändå FN att stödja Israel.

Världen som förändrades

För denna värld är Israel det viktigaste som finns. Det spelar ingen roll vad din politiker säger till dig. De flesta politiska beslut som påverkar mer än det enskilda landet tas i syfte att gynna Israel. Det är just därför Israel har överlevt alla sina brott mot mänskligheten, trots all den massiva kritiken från det internationella samfundet. Tro det eller ej, trots att det finns de människor som vågar kritisera Israels handlingar har de inte makten att göra något mer av sin kritik. Något som försvagar den naiva bilden av att västvärldens stormakter står för de mänskliga rättigheterna är alla de resurser som donerats till Israels befogande. Exempelvis USA har donerat mer än 100 miljarder dollar sedan 1960-talets början, och detta i det officiella. Hur mycket de donerat till Israel "under bordet" vet nog ingen.

Trots detta kunde israelerna inte invadera Libanon. Den första pansarvagnen som passerade gränsen bombades efter 17 meter, och längre än så kunde israelerna inte ta sig. När de tog sig in i libanesiska byar var det bara för att Hizbollah hade gillrat fällor - de lät israelerna ta sig dit. Denna förnedring fullbordades i samband med Gaza-kriget vintern 2008/09 då Hamas slog tillbaka mot den israeliska terrorn med samma sorts tålamod och bestämdhet som Hizbollah. Efter 22 dagar av blodiga strider tryckte israelerna på för en vapenvila med Hamas, för mer än så hade de inte klarat. Det går även rykten om att israelernas vapenlager nästan var slut när kriget mot Libanon tog slut. Ryktena gör gällande att Israel hade mindre än 15% kvar av sina vapenlager. En vecka till och de hade tagit slut. Alla dessa bomber som användes, och det enda man lyckades uppnå är 17 meter. Det är vad den israeliska armén är kapabel till idag, att ta centimeter av mark istället för kilometer.

Idag är det Hizbollah som anses vara den mäktiga parten mellan de två sidorna. Detta garanterar inte enbart Libanons säkerhet från israelisk terror, utan har även givit tillbaka libaneserna ära. Hizbollah visade en hel värld att man kan stå emot Israel och dess agenda, men främst visade de att man kan besegra Israel och dess agenda. Teknologi är inte det viktigaste, utan tålamod och god planering. Hizbollah, som Olmert trodde skulle bli historia är idag den mest populära organisationen i den muslimska världen, och den åtnjuter även mycket stöd från icke-muslimer. Libaneserna visade också än en gång att de inte tänker låta sig bli ockuperade. Världen blev ett vittne till hur ett folk besegrade en ondskefull förtryckarregim, och detta lilla landet blev också en inspirationskälla till alla människor som kämpar mot sionismen.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=24626&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Nytt krafttag mot Syrien

2011-08-10T08:00:00.023+02:00

Under de senaste dagarna tog tre arabiska stater hem sina ambassadörer från Syrien i protest mot regimens hårda tag mot terrorister och våldsamma gäng, ibland även kallade "fredliga demonstranter" i en allt större skara länder. De tre länderna är Bahrain, Kuwait och Saudiarabien. Beslutet kom efter att USA försökte förmå arabstaterna att börja pressa regimen i Syrien. Den saudiska kungen Abdullah bin Abdel Aziz menade att regimens tillslag mot de militanta gängen "går emot Islams principer".

Det är onekligen även emot Islams principer att sprida lögner och stödja våldsamma människor som mördar andra människor. Det som är intressant är att det pågår protester även i Saudiarabien. De största protesterna ägde rum i de östra delarna av landet och då krävde demonstranterna bland annat ett tillbakadragande från Bahrain, där saudiska trupper stationerades i våras i syfte att stoppa protesterna mot regimen i landet. I den lilla nationen med ungefär en miljon medborgare har hittills mer än 1.000 personer mördats av regimen i Manama, vilket gör revolutionen i Bahrain till den blodigaste i hela arabvärlden, bortsett från det numera inbördeskriget i Libyen.

Utöver tidigare rapporter på utländska vapenleveranser till terroristerna som plågar det syriska folket, kommer det hela tiden nya bevis som pekar främst på USA:s, Israels och Saudiarabiens inblandning i våldet - något som kan och kanske även bör ses som en krigsförklaring mot Syrien. Att Saudiarabien, wahhabismens hemland och USA:s och Israels närmaste allierad i arabvärlden sätter käpparna i hjulet för de förbättrande relationerna mellan Riyadh och Damaskus måste enbart betyda en sak; att sionisterna och wahhabiterna börjar förlora kontrollen i Syrien och att de är redo att offra Saudiarabiens förtroende i syfte att säkra al-Assads fall. Saudiarabien placeras nu i linje mot Iran, vilket givetvis ligger i sionisternas intressen. Men även den korrupta regimen i Riyadh skulle göra allt för att undvika en direkt konfrontation.

Den ökade pressen på Syrien kommer inte enbart från Washington D.C, Tel-Aviv och Riyadh, utan även från New York, från FN:s högkvarter. Generalsekreteraren Ban Ki-Moon krävde nyligen att våldet upphör. Säkerhetsrådet diskuterade också fallet, men lyckades inte nå en enhetlig front. Trots det kan fallet Syrien splittra världens stormakter, med västvärlden på ena sidan och Ryssland och Kina på den andra. Det går fortfarande rykten om att Nato planerar ett anfallskrig mot Syrien, men det återstår att se hur villig Nato är att starta ett nytt världskrig vilket ett krig mot Syrien definitivt skulle resultera i.

Det mest intressanta är upploppen som dragit igång i Storbritannien. De påminner mycket om Paris under åren 2004-05, men de brittiska upploppen kan kopplas närmre till Grekland och de massiva protesterna mot regeringens besparingsprogram. Protesterna i främst Aten kan relateras till den växande kritiken mot EU-projektet vilket är en bidragande faktor bakom den stora skulden. Visserligen har många sydeuropeiska länder sedan årtionden tillbaka svårt att hushålla med sina resurser, men EU tillsammans med världsbanken IMF har pressat flertalet länder till att privatisera, vilket oftast leder till att ännu mer pengar försvinner. Det finns de som nu säkerligen och skämtsamt kan påpeka att Nato bör bomba den brittiska regimen för att den brukar våld mot sina kritiker. Det är högst intressant att Nato har blivit ett verktyg för offensiv i andra länder men blir en passiv observatör när ett västerländskt land hotas.

USA hjälpte till att bomba Huthi-befolkningen i norra Jemen tillsammans med de saudiska och jemenitiska arméerna. Trots det vägrar USA bomba Jemen idag till folkets fördel. Bahrain kommer inte ens på tal, för där har USA en bas tillhörande den amerikanska arméns femte sjöflotta. Egypten och Tunisien kom aldrig heller på tal. Det räckte med ickebindande fördömanden. Varför är Libyen och Syrien annorlunda? Ännu viktigare idag - varför fördömer väldigt få ledare de våldsamma gängen i brittiska och syriska städer? Om ingen tänker fördöma våldet under de kommande dagarna kan man fråga sig varför Storbritannien och Syrien behandlas så annorlunda.

http://www.youtube.com/watch?v=GDNwX0Vmnts&feature=feedu

http://www.youtube.com/watch?v=Sn1so6EusP8&feature=share

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=23936&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Två män åtalas för vapensmuggling

2011-08-06T21:04:00.001+02:00

Två libaneser står åtalades för smuggling av vapen till Syrien enligt säkerhetskällor i Libanon, uppgav al-Manar under lördagen. De två männen uppges vara medlemmar i Framtidsrörelsen som tidigare av Syrien anklagats för att smuggla vapen till militanta grupper i Syrien. Både libanesiska och syriska soldater har på senare tid koordinerat operationer för att stoppa smugglingen.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=2&cid=14&frid=23&seccatid=14&eid=23736

http://www.presstv.ir/detail/192752.html

Växande protester mot den israeliska regeringens inrikespolitik

2011-08-06T09:00:00.003+02:00

Sedan tre veckor tillbaka pågår det demonstrationer på flera håll i ockuperade Palestina, också känt som "Israel" i vissa kretsar. Demonstranterna är främst judar med israeliskt medborgarskap och som kräver reformer avseende bostadspolitiken i landet. Vissa israeliska källor hävdar att tiotusentals, kanske även hundratusentals människor deltar i protesterna mot den högerorienterade regeringen som leds av Benjamin Netanyahu.

De svåra ekonomiska kriserna har slagit hårt mot den illegala befolkningen i ockuperade Palestina, och även ännu hårdare mot palestinierna själva. De ständigt återkommande krigen och den massiva militära upprustningen är de främsta orsakerna. Den politiska låsningen mellan palestinierna, israelerna och det internationella samfundet är en annan orsak. Israel har sedan det bildades släppt in miljontals migranter, och sionisterna är ansvariga till att befolkningsmängden mångdubblats på bara 94 år, från 700.000 år 1917 (då Balfour-deklarationen skrevs på) till drygt 10,5 miljoner människor idag, inklusive Västbanken och Gaza-remsan.[1] Av Israels 7 miljoner medborgare är ungefär 5 miljoner illegala bosättare. Resten är araber som fått israeliskt medborgarskap.

Israelerna har onekligen inspirerats av de arabiska revolutionerna som nu pågått i ett halvt år. Revolutionerna i Tunisien och Egypten började också som protester mot de höga levnadskostnaderna. Om de israeliska protesterna leder till att Netanyahus regering tvingas avgå återstår det att se. Den några årtionden gamla högervågen kan komma att stanna upp när allt fler människor protesterar mot privatiseringarna.

Samtidigt kommer det in rapporter på eskaleringar mellan den israeliska ockupationsarmén och palestinska motståndsmän i Gaza-remsan. Israeliska stridsflygplan har bombat Gaza-remsan i flera dagar nu, medan motståndsmän svarat med raket- och granateld. Konflikten är på väg att nå ett nytt vägskäl då de Palestinska Myndigheterna förväntas utropa Palestina som stat i nästa månad. President Mahmoud Abbas har under flera månaders tid försökt att samla stöd hos FN. Det talas om att det finns en ganska stor skara länder som är beredda att erkänna Palestina som en suverän stat. Israel gillar givetvis inte detta, och det har till och med gått rykten om att Mossad ligger bakom den fruktansvärda massakern i Norge, då Norge var bland de första länder som bestämde sig för att stödja palestiniernas ambitioner. Terroristen A. Breiviks sionistiska kopplingar ligger till grund för dessa rykten samt Israels försök att sabotera palestiniernas chanser.

1)http://en.wikipedia.org/wiki/Demographics_of_Palestine

Mer om protesterna:

http://www.youtube.com/watch?v=srICvWrOyF8&feature=feedu

"Fredliga demonstranter" stal vapen (Syrien, Del 2)

2011-08-02T16:23:00.001+02:00

Den statliga nyhetsbyrån i Syrien (SANA) rapporterade i lördags att skjutvapen har stulits från en myndighetsbyggnad i staden Hama. Andra myndighetsbyggnader, bland annat ett polishus, stacks samtidigt i brand. Många medier rapporterar att mer än 100 personer har dödats i helgens strider. Vad de dock inte rapporterar är att många av offren är soldater samt poliser, och att militanta grupper har belägrat sig i staden. Situationen i Hama är väldig lik Nahr al-Bared 2007, som belägrades av wahhabitiska terrorister i mer än tre månader.

Pro-israeliska massmedier i västvärlden har lyckats förvirra sina läsare om konflikten mellan al-Assad regimen och de så kallade "islamisterna". Dessa "islamister" är snarare wahhabiter som får stöd av Saudi Arabien, USA och Israel. Wahhabiterna har länge haft ambitionen att störta al-Assad regimen i syfte att försvaga motståndet mot Israel. Det är ju vad detta handlar om; Israel. I lördags kunde jag avslöja att ett syriskt "oppositionsmöte" som hölls i Frankrike för snart en månad sedan hade många sionistiska gäster som använde mötet för att angripa Iran. Mötet visar oss vilka de är som stöder statskuppförsöket mot Syrien. Och Iran.

Syrien har väldigt tuffa vapenlagar. Jag har också fått veta att man kan bli fängslad i flera år bara för att ha burit en kniv på allmänna platser. Så, sedan många årtionden tillbaka är det bara armén och polisen som har tillgång till skjutvapen. Att militanta grupper lyckats skjuta ihjäl hundratals soldater och polismän visar att de måste ha fått hjälp från utlandet. Den 13:e april skrev jag om att tre personer gripits av syriska säkerhetsagenter misstänkta för att ha fört in vapen i landet. De tre männen avslöjade på TV att de fick hjälp av partiet 'Framtidsrörelsen' i Libanon. Det partiet har länge varit fientligt inställt gentemot Syrien.

Läser man svenska tidningar får man bara en bråkdel av sanningen. En sak som är intressant är att "demonstranterna" har lyckats släppa många bilder och videoklipp under månadernas gång. Trots det har de inte lyckats ta en bild på en pansarvagn i Hama trots att de påstår att staden stormades av pansarvagnar. De bilder som kommer ut är annars ofta suddiga och strikt förvirrande. De flesta pro-Assad demonstrationer ignoreras helt och hållet av medierna - som om de aldrig ägt rum. Resten förvanskas till att bli "anti-Assad".

Jag utgår ifrån att alla människor som vill se att Syriens regim faller antingen inte förstår politiken i Mellanöstern eller att de stödjer Israel. Om man inte förstår politiken i Mellanöstern är det lätt att missa sionistmötet i Frankrike. Jag finner helt enkelt inga andra förklaringar till kritiken mot regimen i Syrien. De folkliga demonstrationerna mot regimerna i Tunisien, Egypten, Jemen och Bahrain använde aldrig skjutvapen mot sina arméer. Anledningen till det är att de flesta familjer har en son i armén. Men de människor som har dödat mer än 500 soldater och polismän i Syrien har troligen inga familjemedlemmar i armén. Dessa militanta män är kanske inte ens syrier. Ponera att en militant grupp hade dödat 500 svenska soldater här hemma. Hur hade Sverige reagerat i jämförelse med Syrien?

Det många människor helst vill glömma med Syrien

2011-07-30T21:05:00.004+02:00

Sedan slutet av mars pågår det väpnade strider mellan regimtrogna regeringsstyrkor och militanta grupper i Syrien. Det började i den södra staden Dara'a nära den jordanska gränsen då regeringsstyrkor stormade byggnader där beväpnade militanta gömde sig och planerade att genomföra en statskupp. Många massmedier, de flesta kända för att vara Israelvänliga, påstod gång på gång att regimen i Damaskus försökte kväva "fredliga protester" mot president Bashar al-Assad. De regimkritiska demonstrationerna som visades på flera arabiska TV-kanaler visade dock miljontals människor demonstrera för Bashar al-Assad.

Kulmen nåddes den 21:a juni, vilket jag uppmärksammade i denna blogg. 2,5 miljoner människor samlades i Damaskus för att hylla presidentens lovord om reformer. Sedan dess har de militanta grupperna försvagats avsevärt. Två veckor senare började rykten florera på nätet om att USA har bytt sida och börjar stödja al-Assad. Dock har dessa rykten inte bekräftats. Men märkbart är att amerikanska politiker har lättat på sin kritik av Syrien. Ungefär samtidigt rapporterade ett antal medier om att ett syriskt oppositionsmöte hade hållits i Frankrike.[1] Konferensen samlade många sionister som utnyttjade tiden till att angripa Iran. Även när konferensen blev ett totalt misslyckande (mötet sågs som ett skämt) blev det alldeles för uppenbart vilka idémakarna till den blodiga konflikten i Syrien är - en samling sionister som i många år planerat att störta regimerna i Syrien och Iran. När de misslyckades med att störta regimen i Teheran efter valet 2009 flyttade de fokus till Syrien.

Nätet florerar med påståenden om att USA och Israel ligger bakom den "arabiska våren". Dessa påståenden är falska. Revolterna är arabernas svar på ett århundrade av förtryck, terrorism och förnedring. Men till skillnad från Tunisien, Egypten, Jemen och Bahrain pågår det ingen revolution i Syrien. Syrien (och Iran för den delen) är vad de övriga araberna tar inspiration från. Inte nödvändigtvis de tuffa lagarna som begränsar yttrandefrihet, för det finns ingen riktig yttrandefrihet i dessa två länder. Men det är inte vad araberna söker. Vad de söker är självständighet från just USA och Israel. De har tröttnat på alla dessa lyxhotell och restauranger som byggs enbart till eliterna - de vill ha arbete och pensioner. De vill ha sjukvård och skolutbildning. Helst gratis, finansierad med ett skattesystem som också garanterar en riktig industrialisering, för än idag är det bara Syrien och Iran som är riktiga industriländer som också är självständiga från sionisterna.

Samtliga Syrienkritiker fokuserar enbart på landets begränsade friheter. De har glömt bort (eller bara helt enkelt ignorerar) att Syrien är det enda arabiska landet som erbjuder sina medborgare gratis sjukvård och skola. Detta tack vare Bashar al-Assad. Det är just därför han är populär. Något annat som gör honom ännu mer populär är att han inte har gett efter för sionistiska hot. Han och Mahmoud Ahmadinejad är två presidenter som står emot Israels aggressioner, vilket är just därför Syrien och Iran utsätts för så pass många statskuppförsök. Syrien behöver lätta på sina lagar, vilket är vad folket kräver. Men det ligger inte i folkets intresse att störta regimen, eftersom det öppnar möjligheten för Israelvänner att ta makten i landet. Presidenten har lovat reformer, och förtjänar sin tid. Dessutom ligger det i alla våra intressen att utreda anklagelserna mot de personer som fört in vapen i landet. Vapen som används i syfte att störta regimen...

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=20906&cid=22&fromval=1&frid=22&seccatid=46&s1=1

Utarmat uran användes i mordet på Rafik al-Hariri

2011-07-29T21:47:00.001+02:00

Nyligen avslöjad fakta visar att bomben som dödade den förre libanesiska premiärministern Rafik al-Hariri bestod av utarmat uran och var högst sannolikt tillverkad i USA. Materialet i bomben är av samma typ som de bomberna som användes i början av Irak-kriget. Den irakiska staden Falluja bombades av de amerikanska styrkorna med utarmat uran år 2004. Den israeliska terroristorganisationen Mossad påstås senare ha fört över materialet till Israel.

Materialet till bomben som användes i mordet sägs bara finnas i ett fåtal länder, däribland USA, Tyskland och Japan. Det vill säga, de mest industrialiserade länderna. I november ifjol publicerade nättidningen voltairenet.org en artikel där författaren Thierry Meyssan menade att en avancerad robot användes i mordet.[1] Roboten beskrivs vara endast ett fåtal decimeter lång, och består av utarmat uran. Roboten förklarar den stora kratern som formades av den våldsamma explosionen som ödelade ett helt kvarter. Den tidigare teorin om att en bilbomb hade format kratern verkade bli allt mer ohållbar.

Explosionen var så kraftfull att material som metaller smälte på ett ögonblick medan andra material, inklusive organiska, påverkades betydligt mindre. Skadorna av explosionen var olika från tidigare bombdåd. Varför denna typ av vapen användes kan vara att mördarna ville ha garantier på att Rafik al-Hariri inte skulle överleva. Konventionella sprängämnen kanske inte var tillräckliga för att förstöra al-Hariris bepansrade bil.

Rafik al-Hariris bil hade också ett signalstörnings-instrument ombord, vilket vars syfte var att störa alla fjärrstyrda bomber i sin närhet. Instrumentet kunde också störa alla sorters värmesökande robotar, även den som användes i mordet. Instrumentet som sägs vara tillverkad i Sverige i samarbete med USA och Japan rapporteras inte ha fungerat då bomben slog ner. Tidigare avslöjades det att CIA och Mossad har de tekniska kunskaperna att stänga av alla kända signalstörnings-instrument, vilket är ett ytterligare bevis på deras inblandning i mordet.

Att ett vapen med utarmat uran användes i mordet visar på att konventionella sprängämnen inte var tillräckliga för att lyckas mörda Rafik al-Hariri. Kratern som formades är bevis nog på att en robot slog ner intill Hariris bil. En bil lastad med sprängämnen kan inte forma en sådan stor krater. Inte heller kan sådana sprängämnen smälta metaller. Slutligen menar Meyssan att denna robot kan enbart avfyras från ett obemannat flygplan, ett så kallat UAV eller "drone". Under den dagen då bomben slog ner flög två amerikanska flygplan över libanesiskt territorium. Det är vad USA faktiskt erkänner. Men detta är nog inte hela sanningen. Ifjol bevisade Hizbollah Israels roll i mordet när organisationen visade videofilmer på hur israeliska obemannade flygplan kartlade Rafik al-Hariris rutter genom Beirut.

1)http://www.voltairenet.org/Revelations-on-Rafik-Hariri-s

Mer läsning:

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=22836&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=22926&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Attacken i Norge och framtiden

2011-07-27T23:09:00.000+02:00

Attacken i Norge kom som en chock för oss alla. Skräckbilderna på döda kroppar och förstörda byggnader i Oslo var väldigt svårsmälta. Historien känner alla till nu - vad som hände på regeringskvarteret i den norska huvudstaden och massakern på ön Utöya. Men det människor har svårt för att förstå är mördaren Anders Behring Breiviks historia. I mer än tio års tid har massmedier försökt övertyga oss om att enbart "muslimska fundamentalister" är kapabla till att utföra sådana dåd. Kort efter attacken i Oslo misstänkte många människor just muslimer för att ligga bakom. Al-Qaida tog till och med på sig dådet.

Den gripna mördaren visade sig vara en sann Israelvän. En riktig sionist och medlem i en frimurar-loge. Utöver det en hängiven islamofob och konspirationsteoretiker. Anders beskrivs i massmedia som en "högerextremist" som ofta talar om att Europa är på väg att "islamiseras". Han föraktar även vänsterorienterade och politisk aktiva ungdomar. Kanske för att många av de har invandrarbakgrund.

Att han är en Israelvän nämns dock inte i etablerade medier. "Högerextremist" räcker. Vad jag uppfattar av hela denna historia är att terrordådet gick snett. Jag tror inte att det var meningen att Anders skulle gripas. Meningen var nog att al-Qaidas frivilliga skuldbekännelse skulle räcka för att sätta skräck i européerna i dessa svåra tider. Det var ju så det blev efter elfte september dådet 2001. Eftersom ingen av de skyldiga greps räckte Usama Bin Ladins (ännu obevisade) inblandning i attentaten mot USA. Och så var det igång. USA fick legitimiteten att angripa vilka länder det än ville. Om det inte vore för de ekonomiska kriserna hade USA invaderat fler länder. Attentaten mot Norge utfördes i samma syfte - att starta ett massivt krig mellan västvärlden och den muslimska världen.

Breiviks gripande ledde till att de allra flesta pro-sionisterna började tveka. De riktigt övertygade sionisterna står fast vid sina åsikter oavsett vad. Men det är de tveksamma som tidigare lierat sig med sionismen av mindre väsentliga skäl som nu kan komma att byta politisk riktning. Medan högerorienterade aktivister kommer att slopa sitt stöd till Israel för att istället fokusera på renodlad nationalism, lär vänsterorienterade aktivister bli ännu mer Israelkritiska. Våldet mot de norska vänsteraktivisterna på Utöya lär också påverka valresultaten i många europeiska länder många år framöver. Jag tror också att väljarkåren i större utsträckning kommer att villkora sitt stöd till de högerorienterade partierna som gjort sig kända för sin kritik av Islam. Sverigedemokraterna behöver nödvändigtvis inte förlora nästa val, utan kanske snarare uppleva sig mer marginaliserad på grund av den ökade förståelsen för relationerna mellan dessa partier och det allt mer högerorienterade Israel.

Sionismens avslöjade roll i attackerna i Norge lär också öka uppmärksamheten till de övriga terroristcellerna som opererar på europeisk mark, celler som tidigare ignorerades på grund av att sionistiska våldsmakare lyckades komma undan. Numera är det inte enbart muslimska extremister som kommer att jagas, utan samtliga extremister som uppfattas som hot mot den europeiska civilisationen.

Den diplomatiske och oföränderlige Saad al-Hariri

2011-07-13T11:15:00.000+02:00

Ledaren för den nya oppositionen i Libanon, Saad al-Hariri, intervjuades under tisdagskvällen på den libanesiska TV-kanalen MTV, som ägs av partiet 'Libanesiska styrkor' och ledd av Israel-agenten Samir Geagea. Saad har spenderat den mesta delen av sommaren i Saudi Arabien, där familjens företag stod inför rätta för att några miljarder dollar som investerats av privatpersoner hade försvunnit. När han åkte tillbaka till Libanon för bara några dagar sedan hade han bytt taktik och blivit lite mer diplomatisk. Han vägrar att erkänna den nya regeringen som leds av Najib Miqati, och lovade också att försöka sabotera den. Men å andra sidan poängterade han behovet av diskussioner mellan de olika politiska blocken.

Saad al-Hariri fortsatte att försvara Specialdomstolen för Libanon (STL) trots den växande kritiken mot den. Han menade också att det inte är lämpligt att gå emot internationella domstolar, och hänvisade till de internationella lagarna och normerna. Saad al-Hariri och hans 14:e mars-block har kritiserats mycket för sitt blinda stöd till den internationella domstolen, i synnerhet efter att Hizbollah presenterade obestridliga bevis på Israels inblandning i mordet på Saads fader Rafik al-Hariri. Beviset, som presenterades på två presskonferenser i augusti ifjol, visar att israeliska obemannade spaningsflygplan följde Rafik al-Hariris vägrutter månader före mordet. Dessutom erkände en israelisk agent att han befann sig på mordplatsen bara dagen innan mordet i syfte att mäta avstånd mellan olika objekt på platsen.

Saad al-Hariri har inte tagit åt sig kritiken. Snarare verkar han vara mer övertygad än någonsin att domstolen är rättvis. Han talade också om Hizbollahs vapen, vilka han anser är ett hot mot Libanons säkerhet. Precis som Israel och USA tycker alltså. Han påstod att hans eget parti, 'Framtidsrörelsen' och andra allierade partier "inte har några vapen". Vilket är en skär lögn.

Saad al-Hariri, som fortfarande har ett visst stöd i Beirut och i Tripoli i norra delen av landet, fortsätter att driva politiska idéer som inte fungerar i praktiken. Det här visar att det 14:e mars-blocket fortfarande inte har insett sina misstag, vilket förklarar det minskande stödet till blocket. Hoten om sabotage mot den nya regeringen kommer bara att försvaga al-Hariris roll på den politiska arenan. Det libanesiska folket fick inget av Fouad Sanioras regering åren mellan 2005 och 2009. De fyra åren blev bortkastade för att USA och Saudi Arabien vägrade att låta Libanon utvecklas. Saad al-Hariris regering från november 2009 till januari 2011 var också lika misslyckad av samma anledning.

Den FN-sanktionerade domstolen STL har kritiserats mycket för att vara ett amerikanskt och israeliskt projekt i syfte att angripa Hizbollah och dess vapenarsenal. Saad al-Hariri ignorerar fortfarande den kritiken. Han fortsätter att försvara amerikanernas och israelernas agenda, och dessutom utöver det gör sig medvetet till en politisk motståndare till Hizbollah. Saad al-Hariri blev från början en populär anti-Hizbollah politiker, och vilken som orsakade kriserna i landet under de senaste 6 åren. Istället för att konstruera en enad front mot USA:s och Israels Mellanöstern-ambitioner blev Saad en av flera stycken personer som drev en strikt pro-israelisk politik - tvingad av USA och finansierad av Saudi Arabien. Med det växande stödet till Hizbollah i hela världen, ökar också Saudi Arabiens kostnader för att motverka det stödet... och det tragiska är att det går utöver det libanesiska folket som vid varje val mutas med pengar av saudiska agenter. Och mutor är allt de får från de korrupta politikerna.

Israel och CIA styr Libanondomstolen STL

2011-07-04T13:58:00.000+02:00

Israel har i flera år planerat ett inbördeskrig i Libanon. Men samtliga försök har misslyckats. Det senaste försöket misslyckades efter att libaneserna synade den så kallade Specialdomstolen för Libanon (STL). Många människor började att ifrågasätta domstolens ovilja att utreda Israels roll i mordet på Rafik al-Hariri i februari 2005. Hizbollah lät i lördags avslöja ännu fler skandaler inom domstolen.[1]

Domstolens ordförande - en erkänd Israelvän

Israelvännen heter Antonio Cassese, som har försvarat den israeliska ockupationsregimen i åratal. Som juridisk rådgivare försvarade han även Israels krigsbrott mot de mänskliga rättigheterna. Cassese valdes att leda STL trots sin historia. Libanon och Israel är i krigstillstånd med varandra. Ändå valdes en Israelvän att leda domstolens arbetsuppgifter.

Åklagarens toppkonsult har erfarenhet av att jaga Hizbollah

Robert Baer, åklagaren Daniel Bellamere's toppkonsult rapporteras ha jagat Hizbollah i 15 år. Baer är också med i terroristorganisationen CIA som orkestrerat dussintals statskupper och tusentals terroristattentat mot oskyldiga människor världen över. CIA misstänks vara skyldig till massakern i Beirut-förorten Bir Hassan på 80-talet, då ett 50-tal människor föll offer i ett kraftigt bombdåd. Baer rapporteras hata "islamiska terrorister", vilka Hizbollah definieras som av CIA.

Topputredaren och korruptionen

Gerhard Lehman, biträdande ordförande för utredningen av mordet på Rafik al-Hariri, anklagas nu för korruption. Men än idag bara av libaneserna. Lehman syntes tydligt i en videofilm som sändes på al-Manar på lördagen ta emot en sedelbunt efter att ha gett hemligstämplad information till en eller flera okänd(a) man(män). I länken som följer med längst ner i artikeln syns en sedelbunt i Lehmans vänstra hand. Lehman misstänks ligga bakom läckorna till massmedierna. Läckorna har kraftigt försvagat domstolens förtroende.

Varför Hizbollah är målet med STL - en analys och förklaring av de geopolitiska intressena i Mellanöstern

År 1978 invaderade Israel Libanon. Syftet, enligt israelerna, var att stoppa de palestinska attackerna från södra Libanon. Det riktiga syftet var mycket större än så; regional dominans. Vissa jag har talat med menar att Syrien var målet med invasionen det året. Libaneserna lyckades dock hålla emot och så småningom bestämde israelerna sig för att dra sig tillbaka. Fyra år senare invaderade israelerna Libanon igen. Denna gång nådde de israeliska trupperna huvudstaden Beirut. Samtidigt grundades Hizbollah. Denna organisation, som på svenska heter "Guds parti", började bekämpa den israeliska ockupationen. Under 18 år tid, fram tills våren 2000 befriade Hizbollah Libanon bit för bit. De sista striderna i maj 2000 ägde rum alldeles intill gränsen mot ockuperade Palestina, känt som "Israel". Israel kapitulerade, och kriget var äntligen slut.

Ett halvår senare vann George W. Bush det amerikanska presidentvalet. I januari 2001 sattes de nya planerna igång. Den israeliska terroristorganisationen Mossad och amerikanska CIA bombade World Trade Center byggnaderna i New York och lade skulden på "islamiska terrorister". Robert Baer hade förmodligen en roll i skuldsättningen av världens muslimer. Terroristattackerna mot USA gav amerikanerna och israelerna fria händer att invadera muslimska länder. Efter några år av krig i Afghanistan och Irak (någon gång under 2004) flyttades fokuset åter tillbaka till Libanon och Syrien. Men för att få kunna invadera Syrien måste man först ockupera Libanon, insåg sionisterna. Då valde de att mörda Rafik al-Hariri i syfte att skapa en konflikt mellan sunniter och shiiter i landet. När man väl lyckades starta ett inbördeskrig tänkte man skicka in soldater "för att lugna ner situationen", precis som när Nato skickade soldater till Libanon efter Israels invasion 1982.

Något inbördeskrig blev det dock aldrig av. Sionisterna planerade istället ett nytt krig mot Libanon - en israelisk invasion. I juli 2006 kidnappade Hizbollah två israeliska soldater. Den israeliska krigsmakten tog tillfället i akt och attackerade Libanon. Kriget, som varade i 34 dagar, var en katastrof för den israeliska krigsmakten. Med minst 450 dödade israeliska soldater och flera tusen skadade var kriget både en PR-katastrof och innebar försvagat krigsmoral för den israeliska armén. Denna armé, som en gång i tiden var den starkaste i Mellanöstern, lyckades inte ta sig in 17 meter i Libanon. Notera att det tog 6 timmar för israelerna att inta Beirut under invasionen år 1982.

Israelerna, som planerade att krossa familjen al-Assads makt i Syrien kunde nu inte ens skicka en enda pansarvagn över gränsen till Libanon. Så, i ren frustration lät sionisterna 'Specialdomstolen för Libanon' bege sig på Hizbollah. Första gången STL försökte påverka Libanons politiska struktur var i maj 2009, bara två veckor före parlamentsvalet, vilket inföll den sjunde juni samma år. STL, förmodligen Gerhard Lehman, läckte då information till den tyska tidningen Der Spiegel om att Hizbollah låg bakom mordet på Rafik al-Hariri. Syftet med läckan var givetvis att påverka Hizbollahs vinstmöjligheter i valet. Amerikanerna och den saudiska kungafamiljen försökte också förmå det västallierade 14:e mars-blocket, ledd av Saad al-Hariri, att bannlysa Hizbollah från den politiska arenan och samtidigt starta ett krig för att beslagta Hizbollahs vapenarsenal. De försökte, men misslyckades. Hizbollah och deras allierade inom 8:e mars-blocket (opponent till det västallierade 14:e mars-blocket) avslöjade skandal efter skandal, vilket orsakade kriser inom det 14:e mars-blocket. I januari i år föll Saad al-Hariris regering efter att han vägrade ifrågasätta STL:s förtroende. Sionisterna tog då tillfället i akt att starta ett uppror mot den syriske presidenten Bashar al-Assad i Syrien och även i norra Libanon. Sionisterna valde alltså att spela två kort; (1) att få STL att försvaga Hizbollahs ställning och (2) att fälla al-Assad med ett "folkligt uppror".

De nya geopolitiska förhållandena

Efter helgens avslöjandena har STL:s förtroende än en gång skakats. Men västvärldens stormakter lär även i fortsättningen stödja denna domstol. Men för Libanon och alla andra länder i Mellanöstern (även för ockupationsregimen Israel) anses STL vara ett misslyckande. Helgens avslöjanden har förmodligen tvingat STL ut ur det politiska spelet. Samtidigt har Bashar al-Assad fått kontroll över de sioniststödda "folkliga upproren", som inte alls var folkliga. För två veckor sedan samlades flera miljoner människor i Damaskus för att stödja deras president. Liksom de 11:e februari-demonstrationerna i Iran 2010 har 21:a juni demonstrationerna i Syrien 2011 "dödat" den sionistledda "revolutionen" i landet. Demonstrationerna i Iran ledde till att den gröna rörelsen kollapsade, när mellan 10 och 15 miljoner iranier demonstrerade för den Islamiska republiken. Men Bashar al-Assad har inte utkämpat sin sista strid än. Sionisterna lär försöka igen, som de gjorde med Hizbollah.

STL kommer sannolikt att fortsätta med sin Hizbollahkampanj, men med minskad styrka. För att invadera Syrien behöver Israel hitta andra ursäkter. Just nu går det rykten om att sionisterna försöker förmå Nato att invadera Syrien i syfte att "försvara den syriska civilbefolkningen". Men först måste Nato invadera Libyen för att testa sin förmåga. Jag misstänker dock att en västledd invasion av Syrien kan leda till ett nytt världskrig. Ett invasionskrig mot Syrien skulle få bägaren att tippa över, och leda till de kraftigaste protesterna någonsin i den muslimska världen. Men å andra sidan skulle Nato redan få det svårt med Libanon och Iran, som högst sannolikt skulle förklara krig mot sionisterna. De två länderna skulle sannolikt följas av Irak, Palestina, Egypten och Pakistan. Men viktigast av allt är att sionisterna har bitit för mycket av det sura äpplet. De har gett sig in i ett spel som de inte kan hantera. Deras impulsiva beteende och omogna attityd gentemot de mänskliga rättigheterna kan mycket väl leda till ett storskaligt krig vilken sekund som helst. Men så har det varit i många år. Detta är absolut inget nytt. Jag tror inte att det blir krig under de kommande två månaderna. I september väntas palestinierna utropa en egen stat genom en omröstning i FN. USA och Israel försöker sabotera palestiniernas chanser, men först med diplomatiska medel. Sionisterna kan komma att flytta fokus från Syrien till Palestina...

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=20576&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Domstol utnyttjas i syfte att sprida instabilitet i Syrien och Libanon

2011-06-30T15:38:00.001+02:00

Den FN-sanktionerade och internationella specialdomstolen för Libanon (STL) har många gånger angett att den snart kommer att starta åtalsprocessen i fallet Rafik al-Hariri. Senaste gången var tidigare denna vecka. Den här gången har västerländska massmedier dock angett att fyra personer ur motståndsrörelsen Hizbollah kommer att åtalas för mordet. Pro-sionistiska medier i Libanon har gått ännu längre och till och med namngett dessa personer, trots att alla andra valde att inte göra det för de drabbade familjernas skull.

Efter att ha läst lite analyser på nätet har jag förstått att de senaste planerna kring STL är att sabotera den nya libanesiska regeringen som tog form i mitten av denna månad. I den nya regeringen finns 14:e mars-blocket inte med. Blockets ledare i Washington och Riyadh försökte förhala bildandet av den nya regeringen i syfte att tysta ner Libanons utrikespolitiska funktioner under det pågående statskuppförsöket i Syrien, särskilt i synnerhet då Libanon innehar en mandat i FN:s säkerhetsråd för tillfället. Den nya regeringen i Libanon kan komma att förkasta STL:s legitimitet och åtal.

Det är uppenbart att STL aldrig kommer att sluta läcka falsk information till pro-sionistiska massmedier. STL kommer aldrig heller att ta sitt arbete på allvar. Den främsta anledningen till det är att det inte finns något bevis mot Hizbollah, eller Syrien för den delen. Många människor, bland annat jurister, politiker och journalister har kritiserat STL för att den har vägrat att undersöka Israels roll i mordet. Tidigare i veckan utlyste den internationella domstolen ICC arresteringsorder mot Mouammar Ghaddafi och hans son Saif al-Islam för våldet mot civilbefolkningen i Libyen. Det intressanta är att samma institution har ännu inte utlyst arresteringsorder mot de som beordrade massakern på Mavi Marmara ifjol, då nio oskyldiga människor sköts ihjäl av israeliska soldater på internationellt vatten. Israel, och inte mänsklighetens bästa, står på FN:s agenda. Eller?

Sionister pressar för ett krig mellan Saudi Arabien och Iran

2011-06-30T11:52:00.000+02:00

Den saudiske prinsen Turki al-Faisal varnade om att hans land kan komma att skaffa kärnvapen om Iran skaffar egna bomber. Hotet framfördes under ett möte i östra Storbritannien uppger dn.se.[1] Saudi Arabien har under åtminstone tio års tid konfronterat Irans växande inflytande i regionen, ofta efter uppmuntring från USA och Israel. Västerländska stormakter samt ockupationsregimen Israel har sedan den islamiska revolutionen år 1979 varit fientligt inställda mot Iran. Anledningen till det är att det iranska folket vägrar låta sig styras av marionettledare, vilket sionister anger som ett krav för samtliga muslimska länder för att de ska få vara med i den västerländska gemenskapen.

Iran har vid flera tillfällen poängterat att landet inte vill vara i konflikt med Saudi Arabien, men wahhabiterna i det extremt konservativa kungadömet är lika fientligt inställda mot Iran som sionisterna är. Konflikten mellan wahhabismen och Islam är mycket djupare än politiskt. Konflikten har pågått på det religiösa planet i snart 200 år. Efter andra världskriget lät USA och Storbritannien Saudi Arabien leda den muslimska världen. De länder som vägrade låta sig styras från Riyadh blev per automatik USA:s fiender. Egypten och Syrien var till en början de främsta fienderna. Sedan blev Iran den främsta fienden på grund av dess teknologiska och vetenskapliga framsteg.

USA och Israel har i många år planerat ett krig mot Iran. Planen var att först ockupera länder som gränsar till Iran, som just Afghanistan och Irak. Under 2004 till 2006 förändrades mycket, och då valde sionisterna att först angripa Libanon och Syrien, som är nära allierade till Iran. När 34-dagarskriget blåste upp i juli 2006 planerade israelerna att besegra Libanon på tre dagar för att sedan invadera Syrien från väst medan amerikanska trupper invaderade från Irak i öst. Hizbollah lyckades dock stoppa de israeliska ockupationstrupperna, vilket resulterade i 34 dagar av massaker av de israeliska trupperna.

Iran har länge stöttat Hizbollah och Syrien, och erbjuder än idag andra länder militärt stöd. Samtidigt plågas USA och Israel av svåra ekonomiska kriser. USA har förlorat sina krig medan Israel brottas med försvagad krigsmoral bland sina soldater. Västmakterna är därför inte kapabla att starta ett krig mot Iran, som för tillfället har 20 miljoner soldater och reservister som är redo att dö martyrdöden. Därför har sionisterna peppat wahhabiterna att starta ett krig mot Iran, dels för att försvaga Iran men också dels för att leda till ett stort krig mellan muslimer. Sionisternas planer är sannerligen onda.

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/saudiarabien-hotar-skaffa-karnvapen

Anti-terrorismkonferens i Teheran

2011-06-26T16:11:00.001+02:00

Under helgens konferens som representeras av omkring 60 länder har flera deltagarländer kommit överens om att ockupationsregimen Israel och USA är de främsta anhängare av den globala terrorismen. Den historiska konferensen är därför ett ytterligare steg i försöken att bland annat rentvå oskyldiga muslimer från terroranklagelser. Konferensen markerar ett tydligt missnöje mot stormakternas förvridna definition av terrorism, i den iranska huvudstaden som idag vinner allt mer inflytande i Mellanöstern just på grund av terrorn som riktats mot landet.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=20086&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=32&s1=1

http://www.azadnegar.com/article/intl-conference-global-fight-against-terrorism-kicks-tehran

Miljontals människor i demonstration till stöd för den syriske presidenten

2011-06-21T14:41:00.000+02:00

Efter fredagens demonstration som samlade mer än en miljon människor på gator och torg i Damaskus, hölls det under tisdagen flera demonstrationer i flera städer runt om i landet till stöd för den syriske presidenten Bashar al-Assad. Tisdagens demonstrationer har enligt syriska källor engagerat minst 2,5 miljoner människor, förmodligen även mer. Dagens demonstrationer är ett svar på presidentens tal under gårdagen, då han utlyste att ett nytt parlament ska formas under augusti månad i år. Nya val ska hållas har presidenten lovat.

Presidenten lovade också amnesti till de militanta milismännen, som ändock fortsätter att trotsa folkets vilja. De militanta grupperna har mördat hundratals soldater och civila människor. Enligt människorättsorganisationen Amnesty har omkring 1400 människor mist livet i våldet. Landets reguljära armé fortsätter än idag att slåss mot dessa grupper, som under de senaste veckorna kraftigt försvagats. Både Turkiet och Libanon har tagit krafttag för att begränsa flödet av vapen till de militanta grupperna, samtidigt som den syriska armén intagit flera befästningar för de militanta grupperna.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=19736&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

De politiska striderna i Libanon kan snart vara historia

2011-06-04T21:41:00.001+02:00

Efter flera veckor av hätska debatter har flertalet politiker och andra ledare under den senaste veckan argumenterat för att ändra på den så kallade Taif-överenskommelsen. Taif-överenskommelsen skrevs på i oktober 1989 i den saudiska staden Taif i syfte att sätta ett stopp på det då pågående inbördeskriget, som tog slut året därpå. Överenskommelsen dikterar fördelningen av makten mellan presidenten och parlamentet, samt garanterar de samtliga erkända religiösa grupperna representation i parlamentet.

I januari i år hoppade den dåvarande Hizbollah-ledda oppositionen av regeringskabinetten som styrdes av den väststödda premiärministern Saad al-Hariri. Då den dåvarande oppositionen hade 10 mandat av de totalt 30 innebar avhoppet att kabinetten förlorade sin politiska legitimitet. Enligt konstitutionen krävs det då ett omval. Men eftersom det drusiska partiet PSP (Progressive Socialist Party) under ledning av Walid Jumblatt bytte sida kort efter avhoppet fick oppositionen en majoritet i parlamentet. Därför fick den dåvarande oppositionen jobbet av president Michel Sleiman att bilda en egen regering, vilket Najib Mikati fick göra.

Då lovades det av Mikati att en ny kabinett skulle formas väldigt fort. Men det blev det aldrig av. Fem månader senare har Mikati ännu inte bildat en regering. I början envisades han med att den nya oppositionen (ledd av Saad al-Hariri) skulle få sin del av kakan. Men Hariris parti Framtidsrörelsen och de övriga allierade partierna försökte istället att sabotera hela processen genom att ständigt kräva allt för mycket makt. Anklagelser riktades då från den nya majoriteten mot den ännu väststödda Hariri-ledda oppositionen om att västvärlden vägrade låta Libanon forma en regering där Hizbollah hade en ledande roll i. Anklagelserna gjorde också gällande att väst helt enkelt tyckte att det var bättre att Libanon hade ett bestående maktvakuum, väldigt likt det under premiärministern Fouad Sanioras tid 2005-2009.

Den maronitiska patriarken Beshara Rahi, den religiösa och politiska ledaren av de kristna maroniterna i landet och patriark Nasrallah Sfeirs efterträdare, uppmanade nyligen att ändra på Taif-överenskommelsen i syfte att modernisera maktfördelningen. De återkommande politiska striderna ligger bakom uppmaningen, vilket i sin tur är ett resultat av medborgarnas allt tuffare kritik mot de båda politiska blocken. Det börjar att se ut som att Mikatis arbete snart når sitt slut, och att man istället förnyar en del av landets konstitution i syfte att lösa de bittra striderna.

Hizbollah eskalerade i våras ordkriget mot Israel efter att USA och Israel försökte påverka Libanons inrikespolitik. Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah hotade då Israel med att hans organisation kan komma att ockupera hela Galilén i ett eventuellt krig. Nasrallah är känd för att han alltid infriar det han lovar. Galilén är en region som gränsar mot Libanon och Syrien och som ligger i nordöstra delen av ockuperade Palestina. Regionen har vittnat de tuffaste striderna mellan de tre länderna. Det är just från Galilén israeliska ockupationstrupper belägrade både Sheeba-gårdarna i Libanon och Golan-höjderna i Syrien. Hotet har satt skräck i hela det israeliska maktetablissemanget. Den israeliska terroristregimen har under de senaste åren arbetat på att flytta delar av sin militära verksamhet till Negev-öknen i söder, just på grund av det växande hotet från Hizbollah och Syrien. Hotet mot Galilén kan därför ha motiverat israelerna att starta ett inbördeskrig i Syrien.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=18206&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

De senaste händelserna från Mellanöstern - gripna terrorister, omvända sanktioner och ny spionring på väg att uppdagas

2011-05-28T20:33:00.005+02:00

Den syriska armén fortsätter att gripa terrorister som är misstänkta för att försöka störta regimen i Damaskus. Nu senast greps en terrorist med kopplingar till terroristregimen Israel.[1] Den gripne mannen är Muthanna al-Dhari, son till Sheik Harith Sulayman al-Dhari. Fadern anklagas för att ha kopplingar till salafister, ett annat namn för wahhabiter, som har nära band med den saudiska kungafamiljen. Den syriska regimen har vid tidigare tillfällen lyckats gripa flertalet terrorister, varav många som fått erkänna på statlig TV.

I fredags försökte hundratals agenter tillhörande den libanesiska säkerhetstjänsten ISF blockera vägen för den tillfällige telekommunikationsministern Charbel Nahhas från att ta sig in i en byggnad tillhörande telekommunikationsmyndigheten i Beirut.[2] Senare under lördagen tvingades den libanesiska armén att ta kontrollen över byggnaden efter att ett ordbråk uppstod mellan övergångsregeringen under den västallierade premiärministern Saad al-Hariri och ISF. Säkerhetstjänsten misstänker mobiltelefonoperatören Ogero-Mobile, som arbetar i byggnaden, för spioneri i grannlandet Syrien. Skandal efter skandal har lamslagit Libanons telekomsektor efter att ISF gripit dussintals israeliska spioner hos landets övriga operatörer, Alfa och MTC. I förra året greps Alfas verkställande direktör misstänkt för att ha spionerat på Libanons statliga myndigheter för Israels räkning. Ogero-Mobile uppges ha varit verksam sedan 2007, men har ännu inte börjat erbjuda tjänster till privata konsumenter.

I mitten av april avslöjades det att Saad al-Hariris partikamrat Jamal Jarrah har levererat vapen till en terroristcell i Syrien. Jag skrev om det den 13:e april. Jamal Jarrah nekade till anklagelserna, och ärendet har tagits upp av åklagare. Relationerna mellan Libanon och Syrien har satts i test sedan våldet började eskalera i Syrien sedan i slutet av mars. Den libanesiska oppositionen, som nu arbetar för att bilda en regering men vars arbete som har saboterats av de västallierade partierna, har allierat sig med den syriska regimen och samtidigt kritiserat Saad al-Hariri och hans övergångsregering. Oppositionen menar att stödet till terroristerna utsätter Libanon för direkt fara, i synnerhet då Libanon själv plågas av samma terroristorganisationer. I fredags detonerade en bomb vid en förbipasserande FN-bil i södra Libanon.[3] Sex italienska soldater skadades, varav två allvarligt. Ingen har tagit på sig dådet ännu, men israeliska agenter i al-Qaida har tidigare utfört bombdåd mot FN-trupper i landet. Attackerna har syftat till att leda till en väpnad konflikt mellan FN-trupperna och Hizbollah. Hizbollah fördömde gårdagens bombdåd.

I onsdags firade Libanon. Varje år den 25:e maj hålls det festligheter i hela landet, främst i södra Libanon. Högtiden har hållits varje år sedan de israeliska trupperna kapitulerade från Libanon under april-maj 2000. Trots att israelerna fortfarande ockuperar Sheeba-gårdarna, innebar reträtten ett slut på en 18 år lång väststödd ockupation, som under hösten 1982 nådde huvudstaden Beirut. Hizbollah och andra motståndsorganisationer tog upp kampen för att befria landet från ockupationen. Liksom tidigare år höll organisationens ledare, Sayyed Hassan Nasrallah, ett tal även under årets ceremoni. Han varnade israelerna åter en gång och förkastade president Obamas anklagelser mot organisationen.[4] President Obama höll ett tal till den israeliska lobbyorganisationen AIPAC i förra veckan där han anklagade Hizbollah för att utföra "politiska mord", då han sannolikt syftade på att Hizbollah ligger bakom mordet på Rafik al-Hariri, ett mord den israeliska terroristorganisationen Mossad är skyldig till.

Tidigare lades skulden på Syrien. Syrien fick bli syndabocken, men när inga bevis hittades lades skulden istället på Hizbollah. Den FN-sanktionerade Specialdomstolen för Libanon (STL) har ännu inga bevis mot vare sig Syrien eller Hizbollah. Snarare har allmänheten i Mellanöstern allt mer börjat misstänka Israel, som hade både motivet och möjligheten att utföra mordet. Israelerna ville helt enkelt sabotera stabiliteten i Libanon, och orsaka en kris mellan Libanon och Syrien. Dock har STL vägrat att undersöka det israeliska motivet vilket har lett till att Hizbollah anklagat STL för att vara "politiserat" och ett verktyg som västvärlden använder mot organisationen och Syrien. Det är i alla fall lite lugnande när Iran börjar införa sanktioner mot amerikanska politiker som är misstänkta för brott mot mänskligheten.[5] Korruptionen i västvärlden når nya höjder när ledare fortsätter att ignorera terroristregimen Israel samtidigt när de utför statskupper mot Israels fiender. Det är en politik som allt fler länder i Mellanöstern bör arbeta utifrån för att markera missnöjet.

1)http://www.presstv.ir/detail/181850.html

2)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=17353&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

3)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=17333&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

4)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=17103&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

5)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=1&cid=23&eid=16893&frid=23

Obama testar Israels gränser

2011-05-20T23:10:00.002+02:00

Bara en knapp vecka efter blodbadet i samband med minneshögtiden 'al-Nakba', som resulterade i att över 20 personer mördades och över 200 skadades av israeliska ockupationstrupper, träffade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu president Barack Obama i Vita huset under fredagen. Dagen innan höll Obama ett tal där han talade positivt om tvåstatslösningen i enlighet med 1967 års gränser, vilket skulle innebära att israelerna måste dra sig tillbaka från Gaza-remsan och Västbanken vilket innefattar hundratals militära utposter samt en halv miljon illegala bosättare. Ett tillbakadragande skulle också innebära att muren som fortfarande byggs kommer att rivas ner av palestinierna.

Netanyahu ifrågasatte Obamas ställningstagande, och resultatet av dagens möte var att de båda ledarna "inte var överens", enligt många källor. Ett tillbakadragande skulle försätta Israel i fara då israelerna skulle förlora kontrollen över gränsen mot Jordanien. Den buffertzon som byggdes på Västbanken var från början avsedd att isolera palestinierna så mycket som det går från de folktäta orterna väster om Jerusalem. Ett tillbakadragande skulle också vara en repetition av reträtten från södra Libanon i maj 2000, vilket sågs som en politisk och militär motgång för Israel.

Israelerna befarar också att en officiell palestinsk stat kommer att ena det palestinska folket än mer, och att palestinska motståndsorganisationer kan komma att bli en stark motvikt mot den israeliska militären i eventuella strider. Dessa organisationer skulle också få mer legitimitet i omvärlden om de representeras av en regelrätt stat. Att Barack Obama ändå väljer denna linje, trots amerikanernas empati för israelernas behov, är ett tecken på att den amerikanske presidenten är pressad. Han har hamnat i skiljelinjen mellan att försöka vinna stöd från världens muslimer samtidigt när han och hans land försöker garantera Israels säkerhet. Det är en politik de allra flesta av hans föregångare valt att undvika, så man får gärna påstå att Obama är modig i sådana fall.

Givetvis finns det också dolda skäl till detta (förmodligen) spel. Obama har efter två och ett halvt år vid makten ännu inte uppfyllt sina löften om att öppna sig upp till aktörer som tidigare bojkottades av USA - som exempelvis Hamas. Om Obama verkligen vill lösa Palestinafrågan är det viktigt att låta alla palestinier delta i processerna, i synnerhet det partiet som vann det senaste valet i januari 2006. Hamas representerar Palestina på det demokratiska viset just nu, och så länge Obama ignorerar partiet lär han komma ingenstans med sina lösningar.

Israelerna å andra sidan har trappat upp våldet mot sina grannar, och har faktiskt fått hjälp från USA för att vända turen i den så kallade "arabiska våren". Än idag fortsätter israelerna kränka Libanons territoriella suveränitet genom att passera gränsen, antingen på marken eller i luften. Dessutom har både Israel och USA finansierat och stöttat miliser i Syrien, vilka förmodligen är orsaken till våldet i landet. Idag går det också rykten om att Israel och USA planerar ett krig mot Pakistan i syfte att beslagta landets kärnvapenarsenal. Detta behövs för att Israel och USA ska kunna invadera Syrien och Iran har vissa analytiker menat.

Att Israel och USA skulle vara oense är egentligen inte så troligt. Det är fortfarande möjligt att Barack Obama testar sin lojalitet till de mäktiga lobbyorganisationerna i Washington. Stämmer detta får vi räkna med en vidrig smutskastningskampanj riktad mot presidenten. Eller i värsta fall, förmodligen även mordförsök. Men än så länge är det inte så lätt att försöka lista ut hur pass mycket de två ledarna diskuterat med varandra om Palestinas erkännande. De har säkerligen mycket kontakt med varandra, och har möjligen redan kommit överens bakom stängda dörrar. I sådana fall var Netanyahus semesterresa till USA bara ett spel för gallerierna.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/obamas-tal-vacker-israelisk-ilska

Västfientliga länder sanktioneras och dras inför rätta

2011-05-19T23:03:00.000+02:00

Den syriske diktatorn Bashar al-Assad riktade idag kritik mot USA och dess allierade för de nya sanktionerna mot landets politiska ledning.[1] Utöver president al-Assad riktas sanktionerna även mot presidentens medarbetare. Al-Assad menar att sanktionerna är avsedda att stärka Israels ställning i regionen, och att de är en del av USA:s hårt kritiserade Mellanösternpolitik. President Barack Obama försvarade sanktionerna och uppmanade den syriske presidenten att låta demokratisera landet eller avgå.

Sanktionerna kom ungefär samtidigt då den internationella domstolen ICC (International Criminal Court) beslöt sig för att börja jaga den libyske diktatorn Mouammar Khaddafi, hans son Saif al-Islam och deras medarbetare för att ställa de inför rätta för brott mot de mänskliga rättigheterna.[2] Valet att ge sig på Syrien och Libyen har resulterat i hård kritik både mot USA och dess allierade samt ICC. Många frågar sig varför USA:s allierade i Bahrain, Jemen, Saudi Arabien och Israel inte ställs inför rätta för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det finns bevis på att västvärldens stormakter har aktivt stöttat oppositionerna i Libyen och Syrien.[3,4] Å andra sidan hade västvärlden inget med revolutionerna i Tunisien, Egypten, Bahrain och Jemen att göra. Anledningen till att västvärldens stormakter vill genomföra ett regimskifte i Libyen är förmodligen för att Mouammar Khaddafi var på väg att införa en ny, afrikansk valuta uppbackad på landets guldreserver, något som sägs ha förargat de stora bankbolagen i västvärlden. Dagens globala ekonomi är byggd på de marknadsliberala centralbankernas makt att trycka upp oändliga summor pengar, vars värde bestäms av hur mycket pengar som faktiskt trycks. Detta system har underminerat trovärdigheten för den amerikanska dollarn, ansåg Khaddafi enligt obekräftade uppgifter. Detta ska ha orsakat Nato-insatsen mot landet.

Stödet till Syriens "opposition" har varit ännu lättare att förstå. Bashar al-Assad är allierad med Iran och är en hängiven Israelkritiker. Sanktionerna mot landet syftar alltså till att tvinga fram en ny politik i Syrien - antingen genom att presidenten genom tvång väljer en ny politik eller genom att en ny ledare utses. En ledare som alltså är allierad med västvärlden. Under de första dagarna av protester i Syrien var demonstranterna väldigt fredliga. De krävde inte presidentens avgång, men pressade honom för reformer. Några dagar senare började våldet i den södra staden Dara'a nära gränsen mot Jordanien. Att bära vapen i Syrien är strikt förbjudet. Därför är det bara soldater och poliser som har tillgång till skjutvapen. Att syriska soldater har hamnat i skottlossningar med beväpnade milismän är därför ett tecken på att "oppositionen" (om det är så man vill uttrycka det) har fått militärt stöd från utlandet.

De tre arabländerna som sköljs över mest av protester idag är Bahrain, Jemen och Saudi Arabien. I de två förstnämnda har hundratals människor mördats av regimtrogna soldater. Regimerna i de två länderna har dessutom fått stöd från Saudi Arabien.Varför västvärlden fortfarande ignorerar våldet på den arabiska halvön är inte svårt att förstå - de är nämligen allierade med väst. Likaså Israel, som flera gånger om slagit världsrekord i brott mot de mänskliga rättigheterna. Och som jag skrev för ett tag sen; Iran sanktioneras på grund av kärnvapen som högst sannolikt inte existerar, medan Israel slipper sanktioner trots att den har kärnvapen. Västvärldens stormakter styrs av en eländig dubbelmoral.

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=1&cid=23&eid=16333&frid=23

2)http://www.rebelnews.org/opinion/middle-east/844386-icc-is-a-western-dominated-failure

3)http://www.youtube.com/watch?v=XfQoNsvjiAE&feature=related

4)http://www.presstv.ir/detail/172793.html

Krigets kostnader

2011-05-18T18:05:00.000+02:00

I tisdags publicerade Svenska Dagbladet en artikel på sin hemsida som påstår att den svenska insatsen i Afghanistan kan ha kostat så mycket som 35 miljarder kronor. Givetvis räknas även de så kallade "kringkostnaderna" för insatsen. Om detta stämmer kostar insatsen lite drygt fyra miljarder kronor årligen. I november ifjol röstade Riksdagen för att tidsbestämma tillbakadragandet från Afghanistan, vilket bestämdes till någon gång under den senare delen av 2014.

Den socialdemokratiska regeringen som styrde Sverige fram tills hösten 2006 (med statsministern Göran Persson) legitimerade insatsen med att vi måste stödja den demokratiska utvecklingen i Afghanistan, och lät därför skicka svenska soldater till landet under vintern 2002. Under senare år har Sverige lagt mycket fokus på kvinnornas rättigheter. Dock har svenska soldater i allt större utsträckning hamnat i blodiga strider med motståndsmän (som ofta anklagas för att vara talibaner) under den senare tiden.

Med skenande kostnader (oavsett om SvD har rätt eller fel om värdet) och misslyckade målsättningar är det uppenbart att kriget i Afghanistan har varit ett misslyckande. Inte bara för Sverige, utan för alla deltagande länder. Ett fåtal har redan insett detta och redan dragit sig tillbaka. Andra tvekar. Det som är mest skakande om vår del i kriget är ironin i argumenten om att vi måste sprida demokrati till Afghanistan när svenska röstberättigade inte får rösta om insatsen. Även åtta år senare.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/kriget-kan-ha-kostat-sverige-35-miljarder_6171481.svd

Tystnad plågar söndagens sorgedag

2011-05-16T19:55:00.000+02:00

På söndagskvällen rapporterades det att 21 personer dödades och mer än 200 skadades i manifestationen mot ockupationen av Palestina tidigare samma dag. Under protesterna till minnet av 63 års dagen som palestinierna kallar "Nakba" (Katastrofen) marscherade tiotusentals människor, främst palestinier, till gränsen vid den libanesiska byn Maroun al-Ras och den syriska byn Majdal Shams, där de flesta av gårdagens offer besköts av israeliska ockupationstrupper. Vid staden Beit Hanoun i Gaza-remsan dödades en demonstrant och över 60 skadades när en pansarvagn öppnade eld mot stenkastare. I samband med protesterna grep den israeliska ockupationsregimen flertalet människor. Hur många vet förmodligen ingen ännu.

Nakbadagen högtidshålls varje år, men i år var det planerat att palestinska flyktingar skulle omringa sitt ockuperade land. Från Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten. Med de pågående revolutionerna i arabvärlden var det också lättare att samordna så omfattande demonstrationer. I Egypten, som tidigare under Mubaraks styre förbjöd allt stöd till palestinska motståndsorganisationer, har miljontals människor samlats på Tahrirtorget i Kairo i flera fredagar i sträck för att stödja det palestinska folket och dess kamp mot ockupationen.

Manifestationen resulterade i ett blodbad. Israelerna upplevde rädsla och agerade i desperation i syfte att sätta skräck i demonstranterna. Huruvida detta har lyckats tror jag inte på. Israel markerade bara sin position som en förtryckarregim som än idag förvägrar över fem miljoner palestinier sin obestridliga rätt att återvända till de hem som dem en gång i tiden fördrevs från. Manifestationen har fått mycket stöd från flera muslimska ledare. Ändå fortsätter främst västvärldens ledare att vara tysta, som om inget hade hänt. Jag tror att denna tystnad är något palestinierna sent glömmer.

Med extra salt i såren tänker Israel klaga hos FN för gårdagens demonstrationer i Libanon och Syrien. Den israeliska regimen menar att den varnade mot demonstrationerna i förväg, och att de två grannarna inte respekterade den israeliska "suveräniteten". Lite ironiskt när israelerna ockuperar delar av båda länderna. En sak är dock klar: familjemedlemmarna till gårdagens offer förväntar sig högst sannolikt inte rättsliga påföljder för Israels våld mot demonstranter. Den enda lösningen är att med våld tvinga Israel att ge upp ockupationen. Igår lärde sig ännu fler människor det...

http://gazatvnews.com/2011/05/bloody-sunday-as-israel-murder-21-and-injure-over-200-people-in-palestine-syria-and-lebanon/

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=15753&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=15793&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=18&s1=1

Tredje intifadan igång - israelerna svarar med våld

2011-05-15T15:23:00.001+02:00

Tiotals dödsoffer och mer än 100 skadade rapporteras efter att tiotusentals människor demonstrerade för Palestinas befrielse på Katastrofdagen (Nakba) på söndagen. I Gaza och på Västbanken rapporteras hårda sammandrabbningar mellan palestinier och israeliska ockupationssoldater. I Gaza skadades ett 60-tal demonstranter och på Västbanken dödades 15 demonstranter. Även fyra libaneser uppges ha dödats av israelisk militär intill gränsen vid byn Maroun al-Ras i södra Libanon. I Tel-Aviv dödades omkring fem personer och minst 17 skadades efter att en lastbil körde på en buss och flera bilar. Föraren, liksom flera demonstranter runt om i regionen, greps. I Majdal Shams i Golanhöjderna dödades tre personer och ett 50-tal skadades efter sammandrabbningar mellan demonstranter och israeliska ockupationssoldater.

Sedan flera månader tillbaka har aktivister planerat att "omringa" den sionistiska regimen "Israel" i protest mot ockupationen av Palestina. I morse samlades tusentals demonstranter i södra Libanon, sydvästra Syrien, västra Jordanien och östra Egypten för att demonstrera. Israel har höjt beredskapen och lär gripa fler personer. Dagens protester var också ett svar på gårdagens dödsskjutning av en 16-årig palestinier på Västbanken.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=15293&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=23&s1=1

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=15493&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=23&s1=1

http://www.aftonbladet.se/nyheter/dennyaarabvarlden/syrien/article13029808.ab

http://www.dn.se/nyheter/varlden/en-dodad-i-valdsdad-under-sorgedag

http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/05/2011515649440342.html

Buss med civila attackerad i Syrien

2011-05-11T22:20:00.000+02:00

En mindre buss angreps av "terrorister" i Syrien under onsdagen, med ett dödsoffer och 12 skadade som följd. Fler än 100 syriska soldater och polismän har dödats i strider med "beväpnade milismän" och "terrorister" sedan protesterna mot den sittande diktatorn Bashar al-Assad tog fart i mars månad. Idag rapporterar det statliga mediebolaget SANA att två soldater dödades och fem skadades i strider under onsdagen.

Till skillnad från de andra arabländerna som svepts över av protester har alldeles för många syriska soldater dödats. Detta bortsett från Libyen, där det pågår ett inbördeskrig mellan diktatorn Khaddafi och den väststödda oppositionen. Det går rykten om att de syriska soldaterna som dödats är desertörer som vägrade lyda sina order om att döda fredliga demonstranter, och därför avrättades av regimen. Dock har inga trovärdiga källor presenterats, utan enbart suddiga videofilmer på youtube. Lika suddiga som de från Iran i juni 2009.

Det är fortfarande oklart om vad som verkligen pågår i landet just nu. Att alldeles för få nyheter når omvärlden beror visserligen på regimens kontroll av mediernas verksamhet. Men å andra sidan är Syrien sedan flera årtionden tillbaka en lojal vän till det rättfärdigade palestinska motståndet mot den sionistiska terroristregimen - känd som Israel. En alldeles för simpel teori är att den hårda mediekontrollen syftar till att kväva informationsflödet till terroristorganisationer som Mossad och CIA, vilka i många år har utfört statskupper, lönnmord och terroristdåd i syfte att främja USA:s globala intressen och Israels säkerhet samt militära hegemoni i Mellanöstern.

Neokonservativa i USA har sedan i februari i år försökt framstå som hjärnorna bakom revolutionerna i arabvärlden. Detta i syfte att lura världen att tro att araber är fortfarande inkapabla att tänka självkritiskt. Men att sionisternas lakejer gör allt i sin makt för att vända turen i regionen är dock välkänt. När Hosni Mubarak föll fick israelerna panik. De valde därför att störta al-Assads regim i Syrien, har många argumenterat. Hur pass mycket sionisterna kontrollerar protesterna i Syrien vet vi ännu inte. Regimen i Damaskus tillåter oss inte få en tydlig bild över situationen. Då och då låter de dock gripna "terrorister" erkänna på statlig TV. Männen som erkänt verkar inte ha torterats, utan självmant erkänt för att ha försökt störta regimen på Israels och USA:s begäran.

Huruvida regimen i Damaskus har begått brott mot mänskligheten eller ej bör utredas. Men eftersom FN och flera andra internationella organ har infiltrerats av sionister är dessa organ inkapabla att utreda möjliga brott på rättvisa sätt. Ta 'Specialdomstolen för Libanon' (STL) som ett exempel vilket jag har skrivit mycket om i ett tag nu. Ett annat exempel är mordet på Hizbollahchefen Imad Moghniyeh i Damaskus i februari 2008. Imad Moghniyeh hade en central roll i 33-dagars kriget mellan Libanon och Israel under sommaren 2006. Han har tränat upp tiotusentals soldater som är redo att kriga mot den sionistiska terroristregimen. Mordet utfördes av Mossad vilket är bevis nog på att denna terroristorganisation är verksam i Syrien.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=15173&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

http://www.prisonplanet.com/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-nato-humanitarian-intervention.html

Salafister angriper två kyrkor i Kairo

2011-05-08T12:15:00.003+02:00

Extrema salafister stormade och brände ner två kyrkor i Kairo under natten till söndagen. De påstod att en koptisk kvinna som ville konvertera till Islam hölls mot sin vilja i en av kyrkorna. Tio personer uppges ha dödats och minst 140 skadats i gårdagens våldsamheter. Nu riktas det ännu mer kritik mot den militära ledningen som har styrt landet sedan diktatorn Hosni Mubaraks avgång i februari.

Det som är intressant är att salafister knappt bryr sig om kvinnors rättigheter. Snarare har dem under de senaste åren försvagat deras rättigheter i många muslimska länder. Att dem motiverar attacken med att en kvinna fråntagits sin frihet är minst sagt löjeväckande. Salafiter och wahhabiter har snarare bidragit till många konflikter muslimer emellan och mellan muslimer och andra religioner. Även i Egypten är det olagligt att hålla människor mot sin vilja, så man kan alltid ringa polismyndigheten. Att storma en byggnad som används för Gudsdyrkan för att döda människor är inget en muslim ska hålla sig till.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12993932.ab

http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/05/201157222446186609.html

Tveksamheter råder om Usama Bin Ladens påstådda död

2011-05-02T18:06:00.005+02:00

Nyheten tog en hel värld med storm. Tidningar och TV-stationer rapporterade under måndagen att al-Qaida-ledaren Usama Bin Laden har dödats i en amerikansk insats i Pakistan. Terrorledaren påstås ha skjutits ihjäl av en av de deltagande soldaterna. Massmedier i Pakistan publicerade en bild på den döde terrorledaren, men valde senare att dra tillbaka den efter att människor började misstänka att bilden är manipulerad.

(Det förra videoklippet har raderats av youtube)

Det är uppenbart att bilden har förfalskats. Mannen på bilden är inte Usama Bin Laden. Men det spelar egentligen inte så stor roll. Bin Laden var från dag ett ett stort frågetecken. Det har ryktats om att han dog redan för 10 år sedan. Vissa påstår att han dog före elfte september-dådet. Det finns till och med de som påstår att han arbetade för den amerikanska "säkerhetstjänsten" CIA. Oavsett vad kommer den här nyheten vid en väl vald tidpunkt. Delar av den amerikanska befolkningen ifrågasätter fortfarande president Barack Obamas påstådda födelsebevis som publicerades i förra veckan. För att kunna bli president i USA måste man ha fötts i landet. Det råder fortfarande tveksamheter om Obamas påstådda födelseort. Att den döde "Usama Bin Laden" hittades i Pakistan kan betyda att Vita huset, och de bakomliggande lobbyorganisationerna, planerar något i Pakistan. De påstod nämligen under många års tid att Bin Laden gömde sig där.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/binladin/article12961886.ab

Hamas och Fatah bildar regering

2011-04-28T12:22:00.000+02:00

De två rivaliserande partierna har enligt egyptiska källor kommit överens om att bilda en regering. Enligt överenskommelsen ska ett val hållas i nästa år. De två partierna skrev historia efter att flera hemliga möten hållits i Kairo uppges det. Hamas och Fatah har i mer än 20 års tid hamnat i svårlösta konflikter, den värsta efter det senaste valet i januari 2006 då Hamas vann en jordskredsseger. Fatah försökte då under Mahmoud Abbas ledning störta Hamasregeringen, men misslyckades att ta kontrollen i Gaza-remsan.

Tidigare i år ökade palestinska folket trycket på de två partierna för att komma överens med varandra. Palestinierna har varit missnöjda med att de två partierna inte fokuserar tillräckligt mycket på den sionistiska ockupationen av deras land.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/palestinska-rivaler-bildar-regering_6121021.svd

Beirut-chefen för al-Jazeera säger upp sig

2011-04-24T23:05:00.001+02:00

Beirut-chefen för al-Jazeeras TV-kanal Ghassan Bin Jeddo sade tidigare i veckan upp sig. Han ifrågasätter kanalens "oprofessionella och anklagande attityd" gentemot de pågående revolutionerna i arabvärlden. Han menar att det brutala våldet mot civilbefolkningen i Bahrain inte har uppmärksammats tillräckligt mycket. Al-Jazeera har tidigare kritiserats för obalanserad nyhetsrapportering om Bahrain och Jemen. Samma kritiker menar att TV-stationen, som ägs av kungafamiljen i Qatar, har alltför nära relationer med de andra kungafamiljerna på den Arabiska halvön.

Protesterna i Syrien har varit mycket känsliga även för Libanon. Både för- och motdemonstrationer förbjöds i många delar av landet efter att organisationen Hizb Ut-Tahrir höll demonstrationer och delade ut flygblad i början av veckan. Många personer greps för att de trotsade förbudet, menade Libanons säkerhetstjänst ISF. I förra veckan avslöjades det att det väststödda partiet Framtidsrörelsen, ledd av Saad al-Hariri, levererade vapen till en terroristcell i Syrien. Samtidigt kommer det rapporter som avslöjar ett hemligt amerikanskt samarbete med oppositionsgrupper i Syrien.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=11563&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Länktips: Sveriges roll i Wikileaks

2011-04-18T21:29:00.000+02:00

Fick ett länktips tidigare idag som jag fann riktigt intressant. Artikeln i fråga tar upp flera svenska politikers roll i hela Wikileaks-historien. Syftet, enligt artikelförfattaren Wayne Madsen, med hela historien är att ge stöd till världens regeringar att censurera och begränsa åtkomsten till Internet.

http://www.veteranstoday.com/2011/01/03/wayne-madsen-sweden-co-opted-by-ciapentagon-to-launder-wikileaks-cables/

Vapen ämnade för syriska upplopp beslagtagna i Libanon

2011-04-15T18:50:00.002+02:00

Den iranska nättidningen PressTV.com rapporterade i torsdags att två fordon lastade med vapen stoppades av den libanesiska säkerhetstjänsten ISF vid gränsen till Syrien. Två personer greps. I onsdags avslöjades det att åtminstone en västallierad politiker i Libanon (parlamentarikern Jamal Jarrah) var delaktig i tillförseln av vapen till terroristceller i Syrien, med syftet att störta regimen i Damaskus. De tre männen som greps av syriska säkerhetsagenter erkände konspirationen på syrisk TV, varpå libanesiska myndigheter reagerade. Syrien kräver nu att libanesiska myndigheter fortsätter att ta ansvar för att sätta stopp för våldet som skördat hundratals människoliv på andra sidan gränsen. Avslöjandet har lett till svidande kritik från de pro-syriska partierna i Libanon, däribland Hizbollah.

De västallierade partierna i Libanon har i flera år sökt att störta den syriske presidenten. Kort efter mordet på Rafik al-Hariri i februari 2005 fick dessa partier ekonomiskt och socialt stöd av supermakter i västvärlden samt av Saudi Arabien i syfte att sabotera relationerna mellan Libanon och Syrien. Efter parlamentsvalet i juni 2009 har relationerna mellan de två länderna dock förbättrats. Men de senaste händelserna riskerar att frysa ner relationerna igen.

http://www.presstv.com/detail/174775.html

Mer intressant läsning om terroristcellerna i Syrien: http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=10363&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Libanesiska 'Framtidsrörelsen' bakom våldet i Syrien

2011-04-13T18:58:00.001+02:00

Igår avslöjades det att tre män ur en terroristcell fick stöd från Saad al-Hariris parti, Framtidsrörelsen, för att starta regimkritiska upplopp i Syrien. De tre männen erkände i syrisk TV att de fick pengar och vapen från den libanesiske parlamentarikern Jamal Jarrah, tillhörande samma parti, för att utföra dåd i Syrien i syfte att störta president Bashar al-Assad och hans regim. Jamal Jarrah nekade till anklagelserna under onsdagen. Gårdagens avslöjande är det första riktiga beviset som berättigar de rådande tveksamheterna till de regimkritiska demonstrationerna i Syrien. Många människor har ställt sig undrande till varför Syrien drabbades av så pass våldsamma sammandrabbningar. Den syriska befolkningen är, trots de begränsade politiska rättigheterna, de mest välmående i hela arabvärlden. Bashar al-Assad har blivit en av Mellanösterns mer populära ledarna för sina reformer, vilket givit den syriska befolkning gratis utbildning och hälsovård. Många människor har demonstrerat till stöd för al-Assad, men ändå tryckt på sin ledare för mer rättigheter. De demonstrationer har dock varit väldigt lugna.

Framtidsrörelsen i Libanon har tidigare anklagats för att ha finansierat det saudiska projektet Fatah al-Islam, en al-Qaida inspirerad terroristorganisation som belägrade Nahr al-Bared under sommaren 2007, och som mördade hundratals libaneser. Partiet, som är det ledande politiska partiet i det väststödda 14:e mars-blocket, har vid flera tillfällen anklagats för korruption, och ibland även för högförräderi. Den dåvarande premiärministern Saad al-Hariri är en nära allierad med Saudi Arabien, en regim som hyser förakt mot alla människor som vägrar bekänna sig vid den sekteristiska wahhabitiska ideologin. Saudi Arabien och Syrien har en lång historia av politiska konflikter. De två länderna har dock under den senare tiden haft diplomatiska förbindelser med varandra. Flertalet partier i det 14:e mars-blocket har vid flera tillfällen angripit den syriska regimen, främst på grund av dess allians med Iran och Hizbollah. Det väststödda blocket har av dokument publicerade av Wikileaks avslöjats för att ha försökt starta inbördeskrig i Libanon vid flera olika tillfällen. Flera partiledare ur blocket har också konspirerat med den israeliska terroristregimen i mordet på tusentals libaneser sedan sommaren 2006. Bland annat avslöjades det att den förre premiärministern, Fouad Saniora, tipsade israelerna om var de skulle fälla sina bomber. Flera politiker i det väststödda blocket kommer snart att åtalas i vad som förmodligen kommer att bli den största rättsprocessen i Libanons historia.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=10173&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

Relationerna mellan Egypten och Israel allt mer spänd

2011-04-10T16:15:00.000+02:00

I fredags demonstrerade över en miljon egyptier på Kairos gator och krävde att få ställa den forne diktatorn Hosni Mubarak och hans närmaste medarbetare inför rätta. Många människor demonstrerade också emot Israels belägring av Gaza-remsan, och krävde att gränsöppningen i Rafah åter ska öppnas. Demonstrationerna gick lugnt till, men två personer mördades och flertalet andra skadades, förmodligen av egyptiska soldater.

Igår rapporterade den amerikanska tidningen veteranstoday.com att den israeliska ambassaden i Kairo belägrades av demonstranter.[1] Huruvida detta stämmer är fortfarande oklart. Sedan Mubaraks avgång i februari har retoriken mot Israel vässats upp hos den egyptiska allmänheten. Muslimska Brödraskapet har vid flera tillfällen uppmanat landets armé, som styr övergångsregeringen i Kairo, att överge Camp David-avtalet, som innebar fred för de två länderna. Demonstrationerna fortsätter som vanligt i Egypten då landets medborgare fortfarande har många krav som ännu inte infriats.

1)http://www.veteranstoday.com/2011/04/09/dr-ashraf-ezzat-israeli-embassy-in-cairo-under-siege/

Den senaste tidens utveckling i arabvärlden

2011-04-08T23:34:00.001+02:00

Just nu pågår det för fullt i hela arabvärlden. Flertalet länder i regionen upplever sin skakigaste period på länge. I Libyen pågår kriget mellan Ghaddafi-styrkorna och frihetskämparna ännu. När Nato började bomba Ghaddafis styrkor i förra månaden lyckades frihetskämparna åter erövra mark. Men numera har kriget låst sig och fronten rör sig mycket långsammare än under den första perioden i kriget. I Syrien, Jordanien, Bahrain och Jemen eskalerar våldet markant. 27 personer rapporteras ha mördats i våldet i Syrien.[1] Regimen i Damaskus uppger att 19 att de mördade är polismän. I Jemen har 2 personer mördats och tusentals skadats, främst av tårgas.[2] Även i Egypten har folk demonstrerat, denna gång för att Hosni Mubarak, landets forne diktator, ska ställas inför rätta.

I Gaza-remsan förvärras situationen väldigt fort. Bara idag har minst 5 palestinier mördats av den israeliska regimen.[3] Dödssiffran kan vara så hög som 9 personer, men uppgifterna har ännu inte bekräftats. Israel släppte bomber i Gaza-remsan strax efter att palestinska motståndsmän avfyrat pansarvärnsgranater mot en israelisk buss nära gränsen. Under den senaste tiden har palestinska motståndsmän utbytt eld med israeliska soldater. Eskaleringen kommer i samband med en växande opinion för ett tredje uppror mot Israel, en tredje intifada. Över 100 palestinska kvinnor greps idag av israeliska ockupationssoldater nära Nablus under dagen.[4] Samma soldater rev också ner flera hus.

I Bahrain och även i Libanon är det främst skandaler som plågar de väststödda politikerna i de båda länderna. Bahrains kung avslöjades nyligen i dokument publicerade av Wikileaks för att ha avslöjat ett nära samarbete med den israeliska terroristorganisationen Mossad till sina amerikanska kollegor.[5] Redan den 15:e februari 2005, dagen efter mordet på den före detta premiärministern Rafik al-Hariri i Libanon, skrev kung Hamad ibn Isa Al Khalifa i ett brev till Washington om att landet redan hade etablerat kontakter med Mossad, och hade i avsikt att förbättra relationerna med Israel. Samtidigt pågår våldet på gator och torg i Bahrain. Demonstranterna möter fortfarande brutalt våld. Det finns också vittnesmål om misshandel och massgripanden utanför de områden där demonstranterna befinner sig.

I Libanon har det 8:e mars-blocket (med Hizbollah, Amal-rörelsen och det kristna partiet FPM i spetsen) samlat in dussintals dokument som publicerats av Wikileaks. Dokumenten avslöjar det väststödda 14:e mars-blockets intentioner att starta inbördeskrig i Libanon.[6,7] Dokumenten avslöjar bland annat att de väststödda politikerna och partierna hade i avsikt att konfrontera Hizbollah med våld under åren efter mordet på Rafik al-Hariri i februari 2005. Då och då bad dessa politiker om ekonomiskt stöd från bland annat USA och Saudi Arabien. Israelsympatisören och massmördaren Samir Geagea, en nyckelfigur i 14:e mars-blocket och en av hjärnorna bakom massakern i Sabra och Shatila på 80-talet, skrev i samband med striderna i maj 2008 till den amerikanska ambassadören i Beirut att hans parti, Libanesiska Styrkor, har 10.000 milismän som är redo för ett krig med Hizbollah.[8] Partiet fick sitt stöd, men hann aldrig delta i striderna som tog slut kvickt i Beirut. Sedan den militära segern över de väststödda partierna sommaren 2008 har Hizbollah och de andra partierna i oppositionen lyckats behålla ett spänt lugn i huvudstaden och på de allra flesta håll i landet. Flera jurister samlar nu in bevis för att dra de väststödda politikerna inför rätta.

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/skarpa-skott-mot-demonstranter-i-syrien

2)http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/04/2011481464790235.html

3)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=9573&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=23&s1=1

4)http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/04/201147213052467175.html

5)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=9593&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=27&s1=1

6)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=2&cid=14&frid=23&seccatid=14&eid=9353

7)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=9603&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=113&s1=1

8)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=2&cid=14&frid=23&seccatid=14&eid=9183

Wahhabismens desperata terror

2011-04-04T21:23:00.000+02:00

Igår i söndags detonerade en bomb i provinsen Punjab i Pakistan.[1,2] Bomben exploderade intill en muslimsk tempel där många människor vistades när bomben detonerade. Omkring 40-50 personer rapporteras ha mördats i attentatet. Samtidigt har wahhabiter vandaliserat andra helgedomar i Egypten, oftast inne i moskéer. Muslimska Brödraskapet har fördömt vandaliseringen och kräver nu en utredning för att gripa gärningsmännen.[3] Samtidigt har västallierade regimer och diktatorer i de revolutionsdrabbade arabländerna slagit hårt mot demonstranter under den senaste tiden. Bara igår natt skadades över 400 civila människor i Jemen. Brutalt våld riktat mot civila demonstranter rapporteras även i Bahrain, Saudi Arabien, Jordanien och Libyen. I de övriga länderna har det också rapporterats om våld mot demonstranter, om än inte i samma skala ännu.

Ju mer människor har demonstrerat för förändring, desto mer våld har wahhabiterna brukat. Det är paradoxalt att de säger sig representera Islam, när det enda de gör är att försöka utplåna muslimer och Islam. Inte nog med wahhabiternas redan intima förhållanden med de skurkaktiga ledarna i västvärlden - wahhabiterna har aldrig ifrågasatt den israeliska apartheid- och ockupationsregimen. Utöver det lägger wahhabiterna ner mycket tid och resurser på att utplåna Islams historia. Det centrala politiska dilemmat i Mellanöstern är just ockupationen av Palestina och palestiniernas lidande under de europeiska "israeliternas" terrorvälde. Medan de allra flesta muslimer stödjer palestiniernas kamp för frihet bekämpar wahhabiterna just dessa muslimer.

En politisk förändring är redan på gång i den muslimska världen. När wahhabiterna i Saudi Arabien och Bahrain i förra veckan anklagade Iran för att vara delaktig i "störandet av ordningen" på den Arabiska halvön synade folket i alla muslimska länder de falska anklagelserna. Iran har nekat till anklagelserna, och har uppmanat diktatorerna att lyssna på folkets krav. Vad man också kan säga om Iran är att de enda pågående demonstrationerna i landet är till stöd för de förtryckta folken i många arabländer. När den gröna rörelsen under februari-mars försökte störta styret i Teheran avslöjades rörelsens kopplingar till CIA och Mossad. Nu går det liknande rykten i Syrien. President Bashar al-Assad har anklagat en del av demonstranterna för att vara lierade med USA och Israel. Avslöjanden om israeliska vapen i diktatorn Ghaddafis vapenarsenal och om britternas delaktighet i våldet mot civilbefolkningen i Bahrain spär på ryktena.[4]

Den stora maktkampen mellan Islam och wahhabismen, vilket jag förutspådde redan för omkring två år sedan, har troligtvis börjat på allvar. I de nya striderna om makten finner man nästan alla sorters aktörer. Till och med den svenska regering (utan det svenska folkets tillåtelse) marknadsför den delvis statlig finansierade Jas-39 Gripen i Libyen. Men de viktigaste förändringarna sker på de politiska arenorna. Och vad vi kommer att se redan fram till sommaren är troligen en tydligare islamisk kamp mot wahhabismen och anhängarna bakom den. I alla de länder där demonstranter slagits ner med brutalt våld är det amerikanska och israeliska intressen som styr. Bortsett från Syrien.

Som jag ser det är detta en krigsförklaring mot Islam som religion. Vi är vittnen till tusentals mördade och ännu fler skadade - med amerikanska, europeiska och israeliska vapen. Det är dags att västvärldens ledare tar avstånd från diktatorernas tyranni, och att de slutar stötta de olika sidorna.

1)http://www.presstv.ir/detail/172876.html

2)http://english.aljazeera.net/news/asia/2011/04/201143135459413814.html

3)http://www.ikhwanweb.com/article.php?id=28333

4)http://www.presstv.ir/detail/172793.html

Intressant läsning om en överenskommelse mellan Saudi Arabien och USA och Libyen och Bahrain:

http://www.atimes.com/atimes/Middle_East/MD02Ak01.html

Protesterna i Syrien och de geopolitiska konsekvenserna

2011-03-26T13:17:00.002+01:00

Under de senaste dagarna har protesterna spridit sig till både Syrien och Jordanien på allvar. I båda länderna rapporteras våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och kravallpolis, med flera döda och skadade som resultat. En artikel på DN.se fick mig dock att börja fundera på hur medier här i västvärlden ser på revolutionerna i arabvärlden. Artikeln i fråga diskuterar konsekvenserna av ett eventuellt (och mycket troligt) regimskifte i Syrien.

Nathan Shachar, författaren av artikeln, menar att ett syriskt regimskifte skulle försvaga maktkoalitionen mellan Iran, Hizbollah, Hamas och Syrien. Det är vad hela artikeln går ut på - att få denna koalition att se ut i dålig dager. Författaren diskuterar också Libanon, något som råkar vara mitt starkaste ämne. Han argumenterar att om Syrien faller, försvagas Hizbollah markant. Han menar att vissa grupper inom landet kommer att utnyttja situationen och "vända kappan efter nya vindar", alltså i USA:s och Israels riktning. En ny och demokratisk regim i Syrien skulle alltså leda till att landet börjar orientera sig mot USA:s håll, menar han.

Mycket står sannerligen på spel, det håller jag med om. I synnerhet då israelerna börjar tala om att ytterligare rusta upp sin armé. Israelerna har för den delen förstått att koalitionen inte bara består av länder som Syrien och Iran, utan även av nya koalitionsländer såsom Turkiet, Egypten, Irak och Tunisien. Protestvågen mot de USA-ledda diktatorerna har snarare stärkt organisationer som just Hizbollah och Hamas. I veckan gick Muslimska Brödraskapet ut i Egypten och uppmanade landets armé att avbryta blockaden mot Gaza-remsan, något ingen vågade göra Mubaraks järngrepp. I Tunisien har hundratals studenter anslutit sig till en helt ny studentorganisation som heter Hizbollah.

Varje gång någon påstår att demonstrationerna i arabvärlden gynnar västvärldens supermakter har jag abrupt protesterat för att dessa påståenden ger en falsk världsbild. Jag har argumenterat att demonstranterna i främsta hand vill ha självständighet - de vill styra sig själva och inte av någon annan. Varför då alliera sig med USA och Israel? Varför alliera sig med de två mest diktatoriska och terroristiska regimerna på planeten? Det finns ingen logik i detta. Snarare har politiska analytiker inom diskursen Mellanöstern förväntat sig ett regimskifte i Syrien. Inte för att folk hatar president Bashar al-Assad, vilket många västerländska massmedier gärna ger sken av. Han har faktiskt rätt mycket stöd. Men just för att ett folk som i flera årtionden förtryckts kommer att till slut slå tillbaka. Folk kommer alltid kämpa för sina rättigheter, i synnerhet muslimer då muslimer uppmanas i de heliga texterna att kämpa för de gudomliga rättigheterna.

Vad gäller Libanon och fallet Hizbollah kommer denna organisation snarare få mer stöd, även utan Syrien vid sin sida. Det 14:e mars-blocket, Saad al-Hariri och hela hans gäng anklagas nu för korruption och högförräderi. Ni som har följt denna blogg känner säkerligen till vad dessa anklagelser gäller i exakhet. Kortfattat, för att upplysa alla läsare, har detta västvänliga block avslöjats för att stjäla och begå tjänstefel. Wikileaks har släppt massvis med dokument som nu kommer att användas i rättsliga åtgärder. För att dementera Shachars påståenden vill jag avslutningsvis poängtera att det snart inte finns några andra vindar att vända kappan till. Hizbollah är den mest populära organisationen i den muslimska världen, och anledningen till detta är för att organisationen tillfredsställer muslimernas vilja och krav. Israel kommer att för alltid anses vara Islams fiende, även när diktatorerna försvinner och i synnerhet då när de försvinner.

Regimskiften i arabvärlden kommer snarare att försvaga USA:s makt i Mellanöstern. Som resultat av detta är det främst Israel som förlorar på demokratins vinster. De människor som stöttar motståndsorganisationernas rättmätiga motstånd mot den israeliska ockupations- och apartheidregimen är vinnarna. Syrien må sluta stötta kampen för ett fritt Palestina, men 10 andra muslimska länder kommer att ansluta till kampen för Palestina. Miljontals människor som demonstrerar i arabvärldens alla städer och byar inspireras just av den Islamiska revolutionen i Iran 1979. Det vågar västerländska massmedier inte påstå...

Nathan Shachars artikel:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/mycket-star-pa-spel-om-syrien-faller

Fem palestinier döda i israelisk attack

2011-03-22T19:38:00.000+01:00

Situationen i Gaza-remsan förvärrades ytterligare under dagen efter att israeliska ockupationstrupper mördat fem människor, varav fyra barn. Israelerna svarade på palestinsk granateld riktad mot israeliska trupper stationerade intill enklaven. Hamasregeringen har försökt att sätta ett stopp på eldgivningen utan att lyckas. Separata grupper ligger bakom attackerna, men Hamas får skulden av israelerna. Dagens bombningar av Gaza-remsan riskerar att eskalera konflikten till ett nytt öppet krig.

Samtidigt valde israeliska ockupationstrupper att kidnappa ytterligare två libanesiska fåraherdar från libanesiskt territorium. Den libanesiska armén fördömer brottet mot FN-resolutionerna. Totalt har sju libaneser vid fem olika tillfällen kidnappats av israeliska ockupationstrupper sedan vapenvilan inleddes i augusti 2006. Israel bryter mot resolutionerna i snitt fem gånger varje dag.

Det är förvånansvärt att det internationella samfundet står bakbundet enbart i de fallen då Israel bryter mot de internationella lagarna. Att mörda och kidnappa civila är tydligen helt lagligt i den israeliska kontexten. Under de senaste tre dagarna har allt fler människor, däribland den välkände brittiske parlamentarikern George Galloway, undrat över varför det internationella samfundet aldrig övervägt att införa en flygförbudszon i det ockuperade Palestina, i syfte att stötta palestiniernas kamp för självständighet och rättvisa. Med tanke på att diktatorn Mouammar Ghaddafi och den israeliska apartheidregimen är slående lika bör det internationella samfundet stötta det palestinska folket ännu mer.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?fromval=1&cid=23&eid=7043&frid=23

http://www.dn.se/nyheter/varlden/flyganfall-i-upptrappad-gazakonflikt

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=7013&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

Koalitionattack mot Libyen förstärker "Civilisationernas krig"

2011-03-21T22:24:00.000+01:00

För två dagar sedan påbörjade flera västländer sin FN-stödda attack mot diktatorn Mouammar Ghaddafis regimtrogna styrkor. Landets luftvärnssystem var prioritet nummer ett. Genom att bomba luftvärnspositioner och radarsystem hoppades koalitionsländerna på att försvaga det libyska flygvapnet så pass illa att de libyska piloterna inte skulle kunna ha en chans mot västvärldens flygvapen i en eventuell luftstrid. Så långt har vi ännu inte kommit, men USA, Storbritannien och Frankrike rapporterar goda resultat.

Både Danmark och Norge deltar i attacken mot Libyen. Båda länderna har sänt ett antal flygplan. Ikväll kunde man också läsa att de flesta svenska riksdagspartier är positiva till att skicka svenska stridsplan till medelhavet för att delta i insatsen.[1] Men huruvida det blir av återstår det att se. Samtidigt när Sverige börjar överväga att delta i insatsen riktar Arabförbundet kritik mot bombningarna, vilket är minst sagt konstigt då det var just Arabförbundets initiativ som ledde till att Säkerhetsrådet tog upp ämnet för diskussion, och som senare röstade för ingripandet. Tidigare var västländerna tveksamma inför ett eventuellt ingripande i Libyen just på grund av rädslan för förväntade motreaktioner från den muslimska världen. Krigen i Irak och Afghanistan var en avgörande faktor till denna rädsla misstänker jag. Det är uppenbart att Arabförbundets har pressats till att leda initiativet, men av vem/vilka?

Flera mål i Libyen har bombats, bland annat regimens högkvarter i huvudstaden Tripoli där Ghaddafi misstänks gömma sig. Samtidigt kan man läsa om att flera generaler i Jemen har anslutit sig till demonstrationerna.[2] I Syrien har demonstrationerna mot den syriske diktatorn dragit igång på allvar.[3] Även i Saudi Arabien tilltar protesterna i styrka.[4] Revolutionsvågen i den arabiska världen tilltar för varje dag. Resultatet av detta är att flera diktatorer har slagit ner demonstranter med våld. I Jemen och Bahrain rapporterades dussintals dödade och ännu fler skadade under den senaste veckan. Men varför talar ingen om ingripande i de länderna?

I förra veckan sände Saudi Arabien omkring 1.000 kravallutrustade soldater till Bahrain. Redan dagen efter att de anlände blev det blodbad i huvudstaden Manama. Den saudiska kungafamiljen har också skickat trupper till Jemen, vilket påminner lite om båda ländernas (Saudi Arabien och Jemen) krigföring mot Huthi-folket ifjol. Det går rykten om att det var USA som bad Saudi Arabien om att ingripa i Bahrain. Syftet tror jag var att skydda USA:s militärbas, som för tillfället hyser USA:s femte sjöflotta.[5] Denna flotta har vid flera tillfällen hamnat i långvariga krigsspel med Iran. Många gånger har amerikanska krigsfartyg kommit alldeles för nära Irans vatten eller iranska fartyg, både civila och militära. Utöver det används flottan för att säkra frakten av olja i regionen. Amerikanerna, och säkerligen även saudierna, befarar att ett regimbyte i Bahrain innebär slutet för denna bas. Det skulle leda till att västländerna tappar kontrollen över oljeflödet, men främst att Israel och Saudi Arabien börjar uppleva ett större hot från Iran. Ett hot som egentligen är obefogat av många anledningar.

Men om USA eller andra västländer skulle delta i insatser på den Arabiska halvön, hade effekterna blivit förödande för relationerna mellan väst och arabvärlden. När USA deltog i bombningen av Huthi-folket blev det kalabalik. Det är ren "tur" att USA kom undan med det. Men skillnaden idag är att flera arabländer är ett slagfält för väststödda diktatorer och frihetssökande människor. Ett ingripande i ett land kan leda till ingripanden i flera länder. Men än idag är insatsen i Libyen ett isolerat fall. Jag tror inte att västvärldens ledare skulle ens våga yppa om ingripanden i fler länder, som just Bahrain och Jemen. Gör de det blir det verkligen på tal om "Civilisationernas krig", just för att alla vet att dessa diktatorer får stöd från västvärlden. Som försvar av attacken skyr Ghaddafi inga medel för att stanna kvar vid makten. Den dåvarande egyptiske diktatorn Hosni Mubarak var ju också en galning, men sansad i jämförelse.

Den populäre Hizbollah-ledaren Sheik Hassan Nasrallah höll ett till TV-sänt tal i lördags där han diskuterade bland annat revolutionerna i arabvärlden.[6] Han uttryckte stöd till folket i kampen mot diktatorerna, och han lyckades dra till sig mycket uppmärksamhet i helgen. Han jämförde Ghaddafis urskillningslösa bombande av civila människor med Israels bombningar av civila i Gaza-remsan och södra Libanon. Sannerligen kan man inte se någon skillnad på "överste" Ghaddafi och krigshetsarna i den sionistiska regimen. Nasrallahs tal kantades också av signalstörning, något som libaneserna fått vänja sig vid under de senaste veckorna. Redan när protesterna i Libyen tog fart i början drabbades flera libanesiska TV-kanaler av riktad signalstörning. USA och Israel misstänks för att ligga bakom störningen. Det är för mig uppenbart att någon är rädd för sanningen, i synnerhet då de stationer som drabbats är alla pro-Hizbollah. Den saudiska TV-kanalen Al-Arabiyya som alltid spridit felaktig information beträffande revolutionerna har ännu inte drabbats av signalstörningen. Detsamma gäller andra stationer som ifrågasatt revolutionerna.

Som slutsats tror jag att ingripandet i Libyen kommer att få motsatta effekter. Det är visserligen bra att Ghaddafi förlorar makt, men ingripandet leder till en viktig fråga som ingen diskuterat i omkring 100 år - behöver den muslimska världen en egen, enad armé? Som svar skulle jag vilja svara ja då en enad muslimsk armé skulle kunna bli en bra ersättning till det ottomanska imperiet, som upplöstes kort efter första världskriget. En sådan muslimsk armé skulle också kunna befria Palestina, Irak och Afghanistan, utöver att sätta stopp på Ghaddafis omänskliga våld. En sådan armé skulle inte vara offensiv, utan helt och hållet defensiv just för att undvika "Civilisationernas krig". Så, amerikanerna behöver inte uppleva rädsla över att de tvingas överge sina militärbaser i den muslimska världen. Som många västerlänningar nu säkerligen har insett är araber och muslimer inte oförmögna att bygga upp goda samhällen som klarar av att leva jämsides med icke-muslimska samhällen. Bara i Sverige bor ju omkring 400.000 muslimer och de flesta lever helt normala liv. En sådan armé skulle i rätta händer också innebära slutet på världsterrorismen som vi känner till den idag. Den skulle också, i rätta händer, garantera människors rättigheter. Då får den inte vara maktsökande, utan enbart ha goda avsikter. I det långa loppet skulle en sådan armé försvaga maktsökande koalitioner som just Nato, som bygger på vad president John F. Kennedy kallade för det "militärindustriella komplexet" för 50 år sedan. Tanken om att vi lever i en "underbar" värld (när det tyvärr är det motsatta) skulle undermineras av dessa goda avsikter - en militärkraft som används i ett skyddande syfte istället för i ett aggressivt och maktsökande.

Snarare har muslimer i många år visat denna vilja av godhet då de ännu idag trots alla försök till splittring står enade i kampen för befrielsen av Palestina och i kampen mot köpta marionetter till kungar och presidenter. Som jag skrev redan i början av februari var de höga matpriserna och den höga arbetslösheten den avgörande faktorn bakom revolutionerna i Algeriet, Egypten och Tunisien. Men bakom dessa uppenbara anledningar döljer sig ännu mer uppenbara skäl till regionala protester mot väststöttade diktatorer. Det handlar om det palestinska folket. Det handlar om de irakiska och afghanska folken. I 100 år har västvärlden dikterat muslimernas villkor. Idag, för första gången på ett sekel slår araberna och muslimerna tillbaka. Detta är en naturlig reaktion, men jag befarar resultaten av protesterna. Det började med att Israel planerade att lura amerikanska skattebetalare på ytterligare 20 miljarder dollar för att bygga ut sin armé, detta i rädsla för eventuella pro-palestinska regimer i Mellanöstern. Risken finns att västvärlden följer Israels skräckexempel. Istället bör västvärlden skapa rättvisa och jämlika förhållanden med folket i den muslimska världen, relationer byggda på respekt och sökande efter upphöjning av mänskligheten. Men jag befarar att ledarna i väst kommer att istället bygga en barriär mot den snart befriade arabvärlden. Kalla det gärna för en ny Berlinmur. Vad detta innebär är att folket i västvärlden måste stå på sin vakt för att förhindra alla försök till splittring mellan västvärlden och den muslimska världen. Även i arabvärlden måste samma krav ställas för att undanröja alla former av extremism och fundamentalism, på båda sidorna. Den politik som förmodligen kommer att forma 2000-talet sker mitt framför våra ögon.

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/s-sverige-ska-vara-berett-att-delta

2)http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/03/2011320180579476.html

3)http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/03/2011320113138901721.html

4)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=6743&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=28&s1=1

5)http://en.wikipedia.org/wiki/Naval_Support_Activity_Bahrain

6)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=6713&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1#9

Våldet i Bahrain

2011-03-16T21:51:00.001+01:00

Under de senaste dagarna har regimen i Bahrain trappat upp våldet mot demonstranter i landet. Eskaleringen tog ny fart efter att de saudiska kravallpoliserna nådde landet. Omkring 1.000 saudiska poliser rapporteras befinna sig i landet just nu. De är tungt beväpnade med bland annat bepansrade fordon. Samtidigt fördömer flera länder såväl som muslimska religiösa ledare och organisationer i regionen Saudi Arabiens intervention. Det talas numera om inbördeskrig i landet, förmodligen lik den i Libyen. Men många anser också att Saudi Arabien har invaderat landet.

Vad som kommer att hända härnäst kan man bara spekulera i. Men den saudiska interventionen i Bahrain kan mycket väl orsaka en ny kris mellan Iran och Saudi Arabien, de två största rivalerna i regionen. Iran har kallat interventionen för "oacceptabel" och har uppmanat saudierna att dra sig tillbaka från det lilla kungadömet som ligger precis mellan de två rivalerna på den geografiska kartan. Saudi Arabien å andra sidan oroar sig över revolterna i arabvärlden. Den saudiska kungafamiljen misstänker att deras kungadöme står näst på tur att drabbas av stora demonstrationer. Under de två senaste veckorna har två "vredens dag" utlysts i samband med fredagsbönen. Den här veckan riskerar nya protester att bryta ut, särskilt med tanke på det eskalerande våldet i Bahrain som enligt källor skördat ett tiotal liv bara de två senaste dagarna.

*Nu på fredag (18/3) ska en demonstration hållas vid Mynttorget utanför Riksdagen mellan 14:00 och 16:00.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=6263&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=27&s1=1

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=6363&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=27&s1=1

http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/03/201131643831976772.html