Palestinas framtid efter Ship to Gaza

De här är en artikel som jag skrev och fick publicerad på newsmill.se på söndagen den 6/6.

Sedan Israels angrepp på Ship to Gaza-skeppen i måndags har världen brottats med frågetecknet Israel. Varje gång Israel begår brott mot mänskligheten verkar allt fler människor stå på palestiniernas sida, och kräva allt hårdare tag mot Israel. Men samtidigt blir Israel-vännerna minst lika arga, inte på Israel men på araberna och muslimerna. Denna gång fick även turkarna smaka på Israelkramarnas blodtörstiga vrede.

Jag som intresserat mig väldigt mycket för relationerna mellan västvärlden och den muslimska världen möter alltid på argument som försvarar västvärldens agerande, även dess stöd till Israel. Det är okej för västvärlden att bränna ner halva Afghanistan i jakten på några spöken. Men ponera om ett muslimskt land gjorde detsamma i Europa. Hade du stöttat de muslimerna? På samma sätt är det okej för västvärlden att stötta en 62 år gammal ockupationsmakt, som ligger i mitten av den muslimska världen. Och när folk kritiserar västvärldens beslut att stötta denna kriminella stat, får de själva kritik. Även efter alla dessa brott Israel begått!

Det vanligaste ordet Israelkritiker möter på är "antisemitism". Man behöver inte ens hata judar för att vara antisemit numera. Det räcker med att man ifrågasätter Israels agerande. Det har många tusentals människor fått erfara i samband med Israels senaste krigshandling. För mig är detta en indikation på att Israelkramare inte har några argument kvar. Vem kan klandra de, när de förespråkar "demokrati" och terror samtidigt? Egyptens president Hosni Mubarak kan åtminstone stötta Israel utan att vara en hycklare. Han är ju en diktator som suttit vid makten i 30 år. Det sättet han behandlat sitt eget folk går ihop med hur israeler behandlar palestinier.

Som vanligt får även "islamister" kritik för Israels brott. Jag satt faktiskt ner på måndag kväll och funderade över hur länge det skulle ta för massmedierna att börja anklaga muslimer. Det tog knappa två dygn. På onsdag var det dags igen. Då fick den turkiska biståndsorganisationen IHH kritik från Israelkramare för att den ville "offra sina egna" och "provocera fram israeliskt våld". Dessa Israelkramare tänkte inte en sekund på de 1,5 miljoner palestinier i Gaza-remsan som faktiskt behöver hjälp. Och de glömde bort att tusentals donationer köpt tiotusentals ton av förnödenheter av olika slag. Mat, mediciner och maskiner. "Vi har redan gett de det de behöver" säger israeliska politiker. Israelkramarna nickar på huvudet och håller med.

Samtidigt väljer de flesta länder runt om i världen att "fördöma" Israel. Hade det varit ett muslimskt land (exempel; Iran) hade det i stället varit tal om sanktioner. Det vet iranierna, som tvingas leva under sanktioner p.g.a. en bomb de inte bygger. När bevis på en iransk atombomb saknas finns det gott om bevis på att Israel brutit mot internationella lagar, flera gånger. Ändå införs sanktioner mot Iran men inte mot Israel. Och Israel har redan över 200 kärnvapenstridsspetsar, och fortsätter att vägra skriva på Icke-spridningsavtalet. Varför är vi rädda för Iran? Varför är vi inte rädda för de israeliska atombomberna i stället? Måste jag säga att det beror på massmediernas snedvridna rapportering? Det har nog många insett idag, men långt ifrån alla.

Arabiska stater har tyvärr inte varit bättre än västvärlden vad gäller palestiniernas situation. De enda som faktiskt bryr sig om palestinierna är det vanliga folket. De som saknar reell makt. Under senare år har Iran stuckit upp som en sann Palestinavän. Hizbollah har också blivit en organisation att räkna med sedan Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000.
Men det är ju så att så fort en arabisk (eller muslimsk) stat börjar kritisera Israel talar Israelkramarna om att påtvinga de "demokrati". Ta Iran och president Ahmadenijad som ett exempel. Ja, många stater i den muslimska världen är inte demokratiska. Det beror på ett antal faktorer. Främst beror det på västvärldens vilja och beslut att stärka de svaga i de länder som tillhör "periferin", när det egentligen är majoriteten som bör ha den politiska makten (vilket är grundpelaren i den demokratiska idén). Dels beror det också på stödet till Israel. Det är främst demokratiska stater som stöttar Israel, vilket avskräcker många människor. Sedan är det också så att demokrati förespråkar oftast sekulära tankar och idéer, vilket inte är särskilt populärt på många håll i världen.

En annan anledning beror på Oslo-avtalets misslyckande. Samtidigt när libaneserna fördrev de israeliska ockupationssoldaterna från sitt land, förvärrades situationen för palestinierna avsevärt. Libanon gick från att vara ett totalt förnedrat land år 1982 till att bli ett av de mer ärorika nationer år 2000. Det var inte FN som tvingade israelerna lämna Libanon. Det var inte heller USA. Och inte heller EU. Det var Hizbollah, med hjälp från Iran och många muslimer världen över. Palestinierna valde i stället att lita på västvärlden, men kort efter Israels reträtt från södra Libanon drog andra intifadan igång. Det har visat sig vara så att Islamismen har räddat ett land från ockupation, och förhoppningar finns om att den ska rädda fler länder, i synnerhet Palestina.

Än finns det förhoppningar om att demokrati ska segra i Mellanöstern. Jag tvivlar allt mer på att den dagen kommer. I stället har Islamismen segrat flera gånger, och det lär den göra många gånger igen. Västvärlden har inte kunnat hantera problemet Israel just p.g.a. dess investeringar i den staten. Den enda som inte investerat i Israel är den islamistiska ideologin. Det är just därför den har segrat mot det israeliska förtrycket. Och det är därför Islamismen växer överallt i världen. Men den behöver inte vara farlig, så som många tror om den idag. Det finns islamister som ser till människors bästa, inte nödvändigvis ur demokratins perspektiv men ur Islams perspektiv. Islam har gett palestinierna tålamod och styrka genom åren. Libaneserna vet det idag för att de har erfarenhet av det. Snart får även palestinierna blicka tillbaka mot den israeliska ockupationen som en del av deras historia.

Israels ockupation kommer att nå sitt slut på det ena eller andra sättet. Antingen genom ett fredsavtal, eller genom att Israel utplånas. Det har många israeler insett idag, och deras misstro mot deras regering växer för varje dag den väljer att fortsätta styra världens opinion med järnhand. Israels trovärdighet är sedan länge förbrukad. Samtidigt växer Islamismen med rekordfart i den muslimska världen och i övriga världen. Och den ser Israel som en olegitim stat. De som vill skapa fred i Mellanöstern där Israel är inkluderad bör börja jobba på det idag.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/06/palestinas-framtid-efter-ship-to-gaza