24 februari 2011

Libyenprotester liknar alltmer ett inbördeskrig

Efter en dryg vecka av protester mot Mouammar Ghaddafi har hundratals, förmodligen tusentals, civila människor mördats av den brutale diktatorn. Demonstranter angrips av bombplan och inhyrda legosoldater som urskillningslöst massakrerar oskyldiga människor. Idag höll Ghaddafi ett till tal där han fortsatte att anklaga demonstranterna för att vara "knarkare". Utöver det anklagade han al-Qaida för att ha en roll i protesterna. Ghaddafis våld får till och med Hosni Mubarak att verka vara fredlig i jämförelse. Nu har flera länder också bestämt sig för att evakuera sina medborgare från Libyen.

Även när det var som värst i Egypten fanns det inte ett lika stort intresse att evakuera människor från landet. Det ger en väldig dyster bild av hur våldsam Ghaddafi faktiskt är. Vad gäller anklagelserna mot al-Qaida är det så att al-Qaida för första gången på många år hamnar i skuggan av dagens dramatiska händelser. Denna wahhabitisk-inspirerade organisation upplever snarare oro över protesterna av främst tre anledningar:
  1. Demonstranterna är ofta inspirerade av den Islamiska republiken Iran, vilket är wahhabismens ärkefiende.
  2. Muslimer i arabvärlden enas snarare än splittras. Splittring (arabiska: 'Fitna') är al-Qaidas mål.
  3. Saudi Arabien, al-Qaidas främsta stöd i sitt krig mot Islam, riskerar snart regimbyte.
Men trots det har al-Qaida hållit en låg profil. Det avslöjades tidigare att Hosni Mubarak och hans gäng låg bakom terrorn mot egyptiska kopter runt årsskiftet, varav ett dåd som al-Qaida i Irak tog på sig. När egyptiska muslimer valde att skydda kyrkor med sina egna kroppar föll al-Qaidas terror senare platt. Mouammar Ghaddafi har också anklagat USA för att ligga bakom protesterna, vilket tydligen har fått vissa människor att börja tro att amerikanerna försöker skapa demokrati i Nordafrika. Under de senaste åren har amerikanerna enbart försökt sänka två regimer i den muslimska världen; den Islamiska republiken Iran och Hamas-regeringen. Inga fler.

Vad som faktiskt har hänt i Nordafrika är att mer än ett tusen människor har fått sätta livet till i kampen för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Ledare i USA och Europa försöker nu rädda sitt skinn när araberna för första gången på mer än hundra år får yttra sig så som de vill. Medan västvärlden börjar krama det folk som den i generationer bombat (och bombar än idag) har israelerna återigen valt att anklaga Iran för att ligga bakom protesterna. Vilket egentligen inte är helt och hållen osann med tanke på att demonstranter har inspirerats av den iranska modellen, men det är inte vad israelerna syftar på.

I Libyen faller stad efter stad i folkets händer. Det tar nog inte mer än 2-4 dagar tills Ghaddafis era också är över. Förhoppningsvis går det fortare än så. I huvudstaden Tripoli fortsätter striderna. Folket har nu också tillgång till skjutvapen och har börjat organisera sig bättre. Samtidigt sprider sig protesterna till bland annat Marocko och Jordanien. Även i Saudi Arabien pågår det demonstrationer. Det är mycket möjligt att protesterna tar slut i Saudi Arabien, där wahhabismen också når sitt slut.



2 kommentarer:

  1. Israelerna har på ett sätt rätt, förutom det du nämnde så är det fakta att alla dessa härskare som har fallit är dem härskare som har försökt och försvaga Iran men det är nu detta som sionist regimen har fruktat, där Iran har fri spelplan och Iran vänliga regimer runt omkring sig. Detta är ingen bedrift från Irans sida, Iran ska tacka USA endast USA. USA tog bort talibanerna och saddam, två av irans ärkefiende och med sin politik såg dem till dessa närmaste allierade försvinner en efter en och Iran har redan flyttat sina postioner när de skickade 2 skepp till syrien genom suez kanalen. Det var ett meddelande till Israel att nu finns vi utanför din bakgård. Vem vet ME kanske kan skapa sin egen EU och lägga undan all hat och konflikter som man har haft

    SvaraRadera
  2. Det stämmer. Men anledningen till att sionisterna prioriterade Irak före Iran är p.g.a. de indikatorer de fick fram tills 2003. Iran hamnade i skuggan medan Irak fortfarande representerade den arabiska enigheten. Med Egypten i Mubaraks järngrepp var ju Irak och dess armé det enda kvar vad gäller den arabiska representationen. Iran lyckades man hålla separat genom att åberopa dess persiska historia. Det är västvärlden som bestämmer synsätten, så det var så Mellanöstern såg ut före Saddams fall.

    Afghanistan är snarare ett militärstrategiskt drag, som kombinerat med ockupation av Irak kan pressa Iran till lydnad. När iranierna sedan valde att inte ge sig för amerikanska krav blev Iran plötsligt "det största hotet" mot Israel, vilket många amerikanska politiker håller med om.

    Det här är definitivt inte vad Condoleeza Rice syftade på när hon talade om "The new Middle East" någon gång under 2006. Hon, och hela hennes gäng syftade snarare på ett Mellanöstern där alla stater lyder Israel. Att den iranska militären nu kan utnyttja Suez-kanalen är snarare en utveckling i den motsatta riktningen. Jag tror att vi kommer se ett mer enande i Mellanöstern, främst bland muslimer.

    SvaraRadera