Ledaren för den nya oppositionen i Libanon, Saad al-Hariri (ledare för Framtidsrörelsen), har orsakat ett politiskt bråk efter ett omtalat uttalande i helgen. Han förklarade då krig mot Hizbollahs vapenarsenal, som hade en central roll i den politiska krisen mellan 2005 och 2009. Hariri menade att Hizbollahs vapen är ett "nationellt problem" för Libanon. Hizbollah valde att inte svara på hans anklagelse, men en av organisationens närmaste allierade, Nabih Berri (Ledare för Amalrörelsen) riktade kritik mot Saad al-Hariri, och menade att om den nya oppositionsledare bodde i södra Libanon i några dagar hade han säkerligen ändrat sin uppfattning om Hizbollahs vapen.
Hizbollah tvingade Israel att kapitulera från Libanon i maj 2000 efter 22 år av strider. År 1982 valde Israel att återigen invadera Libanon efter 4 år av relativt lugn. Samma år bildades Hizbollah i syfte att befria Libanon från ockupationen. Efter reträtten år 2000 påbörjade västinfluerade politiker i Libanon sitt korståg mot Hizbollah i syfte att krossa organisationen och tillåta en ny israelisk ockupation. Saad al-Hariris far, Rafik al-Hariri valde dock att istället närma sig Hizbollah, vilket han troligen blev mördad för i februari 2005. Hans son tog över ledarskapet och bildade det 14:e mars-blocket samma år och har sedan dess angripit Hizbollah för Israels räkning.
Efter 33-dagars kriget sommaren 2006, då Israel återigen försökte invadera Libanon, trappade 14:e mars-blocket upp ordkriget mot Hizbollah. Ledarna för blockets partier menade att organisationen utsatte landet för onödiga risker, medan Hizbollahanhängare repeterade sin hållning till de landsmän som befann sig i israeliskt förvar, i synnerhet Samir Kuntar som släpptes i juli 2008 efter nästan 30 år i israeliskt fångenskap. Hizbollah fick ofta sista ordet om den israeliska våldspolitiken, men Saad al-Hariri och hans närmaste allierade fortsatte att angripa organisationen för dess vapenarsenal. I maj 2008 försökte Hariri försökte poängtera detta när han lät hundratals rebeller angripa civila och reguljära soldater i Beirut, vilket resulterade i hårda strider runt om i landet. Syftet var att anklaga Hizbollah för att använda sin vapenarsenal för att "genomföra en statskupp" mot den dåvarande regeringen. Dock blev det uppenbart att Hariri försökte provocera fram ett inbördeskrig, något han än idag inte har ställts inför rätta för.
I januari i år föll Saad al-Hariris regering när Hizbollah och dess allierade valde att dra sig ur den 30 man starka regeringskabinetten. Syftet var att Hariri fortsatte att stötta den FN-sanktionerade Specialdomstolen för Libanon (STL) trots uppenbara bevis på israelisk delaktighet i domstolens arbete. STL lät ständigt läcka information till flera västerländska tidningar om att Hizbollah är misstänkt för mordet på Rafik al-Hariri, trots att domstolen saknar bevis mot organisationen. Många politiska och juridiska experter runt om i Mellanöstern har riktat kritik mot STL och dess läckor. Många av de menar att domstolen utnyttjas av USA och Israel i Libanons interna politiska kriser. STL har alltså blivit politiserat och är därmed inte längre en domstol, utan ett politiskt verktyg.
Under den senaste tiden har flera arabiska tidningar och TV-kanaler avslöjat att Saad al-Hariri haft en central roll i STL:s utredning. Det finns en oro att Hariri försöker utnyttja utredningen i politiskt syfte, som givetvis gynnar även USA, Israel och familjens allierade i den saudiska kungafamiljen. Det politiska bråket i Libanon förs mellan de som vill etablera ett starkt försvar mot ockupationsregimen Israel och de som vill se en ny israelisk ockupation. Saad al-Hariri har många Israelvänliga allierade politiker i sitt block, däribland Fouad Saniora (premiärminister 2005-2009) som under 33-dagars kriget gav israelerna vital information om landets infrastruktur och militär strategi. Det 14:e mars-blocket leds i stort sett av landsförrädare som vistas mer i Vita huset i Washington D.C än i södra Libanon, där hundratusentals landsmän dagligen kränks av israeliska provokationer. Det är värt att nämna att Israel har brutit mot FN-resolution 1701 (som trädde i kraft den 14:e augusti 2006) mer än 8.000 gånger. Det är i snitt 5 gånger om dagen. Totalt har 5 civila libaneser kidnappats av israeliska ockupationssoldater sedan det senaste kriget tog slut. Samtliga släpptes senare. Så, det är inte konstigt att Saad al-Hariri förlorar stöd varje gång han angriper Hizbollah istället för Israel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar