Attacken i Norge och framtiden

Attacken i Norge kom som en chock för oss alla. Skräckbilderna på döda kroppar och förstörda byggnader i Oslo var väldigt svårsmälta. Historien känner alla till nu - vad som hände på regeringskvarteret i den norska huvudstaden och massakern på ön Utöya. Men det människor har svårt för att förstå är mördaren Anders Behring Breiviks historia. I mer än tio års tid har massmedier försökt övertyga oss om att enbart "muslimska fundamentalister" är kapabla till att utföra sådana dåd. Kort efter attacken i Oslo misstänkte många människor just muslimer för att ligga bakom. Al-Qaida tog till och med på sig dådet.

Den gripna mördaren visade sig vara en sann Israelvän. En riktig sionist och medlem i en frimurar-loge. Utöver det en hängiven islamofob och konspirationsteoretiker. Anders beskrivs i massmedia som en "högerextremist" som ofta talar om att Europa är på väg att "islamiseras". Han föraktar även vänsterorienterade och politisk aktiva ungdomar. Kanske för att många av de har invandrarbakgrund.

Att han är en Israelvän nämns dock inte i etablerade medier. "Högerextremist" räcker. Vad jag uppfattar av hela denna historia är att terrordådet gick snett. Jag tror inte att det var meningen att Anders skulle gripas. Meningen var nog att al-Qaidas frivilliga skuldbekännelse skulle räcka för att sätta skräck i européerna i dessa svåra tider. Det var ju så det blev efter elfte september dådet 2001. Eftersom ingen av de skyldiga greps räckte Usama Bin Ladins (ännu obevisade) inblandning i attentaten mot USA. Och så var det igång. USA fick legitimiteten att angripa vilka länder det än ville. Om det inte vore för de ekonomiska kriserna hade USA invaderat fler länder. Attentaten mot Norge utfördes i samma syfte - att starta ett massivt krig mellan västvärlden och den muslimska världen.

Breiviks gripande ledde till att de allra flesta pro-sionisterna började tveka. De riktigt övertygade sionisterna står fast vid sina åsikter oavsett vad. Men det är de tveksamma som tidigare lierat sig med sionismen av mindre väsentliga skäl som nu kan komma att byta politisk riktning. Medan högerorienterade aktivister kommer att slopa sitt stöd till Israel för att istället fokusera på renodlad nationalism, lär vänsterorienterade aktivister bli ännu mer Israelkritiska. Våldet mot de norska vänsteraktivisterna på Utöya lär också påverka valresultaten i många europeiska länder många år framöver. Jag tror också att väljarkåren i större utsträckning kommer att villkora sitt stöd till de högerorienterade partierna som gjort sig kända för sin kritik av Islam. Sverigedemokraterna behöver nödvändigtvis inte förlora nästa val, utan kanske snarare uppleva sig mer marginaliserad på grund av den ökade förståelsen för relationerna mellan dessa partier och det allt mer högerorienterade Israel.

Sionismens avslöjade roll i attackerna i Norge lär också öka uppmärksamheten till de övriga terroristcellerna som opererar på europeisk mark, celler som tidigare ignorerades på grund av att sionistiska våldsmakare lyckades komma undan. Numera är det inte enbart muslimska extremister som kommer att jagas, utan samtliga extremister som uppfattas som hot mot den europeiska civilisationen.