Under våren 2005 pågick den så kallade "Cederrevolutionen" i Libanon som svar på mordet på den före detta premiärministern Rafik al-Hariri. Det 14:e mars-blocket bildades kort efter mordet och siktade på att vinna parlamentsvalet samma sommar, vilket det gjorde. Ledaren, den mördade faderns son Saad al-Hariri, anklagade Syrien för mordet och vann valet i princip enbart genom att peka anklagande fingrar.
Efter fyra år av politisk kris vann 14:e mars blocket även 2009 års val, men denna gång valfuskades det. För att behålla sin legitimitet var blocket tvunget att samarbeta med oppositionen, vilket resulterade i en samlingsregering som överlevde fram tills januari i år. Anledningen till att samlingsregeringen kollapsade var på grund av 14:e mars-blockets allt mer radikala åsikter vad gäller Hizbollah och dess vapenarsenal. Hizbollah stred mot israeliska ockupationsstyrkor i 34 dagar under sommaren 2006, och anser sig själv ha gått segrande ur kriget. Inte konstigt, med tanke på att den beryktade israeliska armén inte lyckades att återigen ockupera Libanon under hela det månadslånga kriget.
Efter kriget blev det uppenbart att Hizbollah var mer populär i Libanon och i den övriga muslimska världen. Detta innebar mindre stöd till den dåvarande regeringen under premiärministern Fouad Saniora (2005-2009), men också till den senaste under Saad al-Hariri. Så, för att motverka Hizbollahs ökande popularitet började den FN-sanktionerade Specialdomstolen för Libanon (STL) låta "läcka" information till västerländska massmedier om att Hizbollah är misstänkt för mordet på Rafik al-Hariri, som än idag är mycket populär i Libanon. Hizbollah nekade till anklagelserna, men det 14:e mars-blocket insisterade på att fortsätta stödja den uppenbarligen korrupta domstolen, som av Hizbollah anklagas för att arbeta för Israels räkning.
I söndags firade 14:e mars-blocket sex år sedan "Cederrevolutionen", och flera partiledare i blocket höll tal till de ca 200.000 personer som dök upp i centrala Beirut. Saad al-Hariri och hans partikamrater fortsatte att angripa Hizbollah. Varför de fortsätter att göra det kan verka vara oklart för de som inte följer utvecklingen i landet. Men det finns en viktig aspekt; sekterism. De politiska kriserna beror på det sekteristiska tänkandet i det 14:e mars-blocket. Även när det blocket har förlorat hundratusentals anhängare genom åren finns det bara kvar en "kärna" av anhängare - de som står Haririfamiljen nära. Det är dem som är anställda i familjens företag, får ekonomiskt stöd eller är politiskt övertygade och som vägrar att revidera sin politiska hållning.
Cederrevolutionen kan i första hand inte ses som en revolution då folket fördes bakom ljuset - dem köpte de anti-syriska lögnerna. Och trots att den "revolutionen" har överlevt i hela sex år kan man se sprickor i blocket. En av de största motgångarna är när den drusiska ledaren Walid Jumblatt drog sig ut ur blocket med sina elva mandat (av totalt 128 i parlamentet). Fler avhopp är att vänta, och snart kanske Saad al-Hariri får stå ensam. Det gick tidigare rykten om att Saudi Arabien (Haririfamiljens främsta finansiär) drog in sitt ekonomiska stöd till blocket. Även om det ryktet inte skulle stämma måste man ta hänsyn till de regionala förhållandena som råder idag. Den saudiska kungafamiljen upplever nu oro över de arabiska revolutionerna. Under måndagen sände saudierna mellan 100 och 1.000 polismän till Bahrain för att brotta ner demonstranter.[1]
Så, medan allt fler libaneser väljer en anti-sekteristisk hållning riskerar Hariri att förlora sitt främsta ekonomiska stöd. Cederrevolutionen riskerar att dö, och jag förutser att det händer ganska snart. Hariris block har envist gett sig på Hizbollah när det är Hizbollah som har försvarat landet mot de israeliska aggressionerna. Israel kränker Libanons suveränitet varje dag. Sedan vapenvilan inleddes den 14:e augusti 2006 har Israel kränkt Libanons territoriella suveränitet mer än 8.000 gånger, med ett snitt på fem gånger varje dag. Samtidigt har fler än 100 israeliska spioner gripits sedan hösten 2008, och många av dem har erkänt sina brott och redan fått sina straff. Libaneserna, och den övriga muslimska världen, vet att Israel är det största hotet, och inte Hizbollah. På samma sätt vet den muslimska världen att Iran står på deras sida, och att de flesta arabdiktatorer får stöd från västvärlden. Jag har tidigare argumenterat att protesterna mot dessa diktatorer också beror på kritik mot västvärlden, och inte bara av hög arbetslöshet, vilket dock västerländska massmedier gärna ger sken av.
Libaneserna är ändå i jämförelse politiskt inkompetenta då hundratusentals medborgare knappt läser tidningar eller följer nyhetssändningar på TV. Trots det åtnjuter Hizbollah stöd från majoriteten av landets befolkning. Den libanesiska oppositionen har lyckats vinna allt mer stöd genom sin anti-israeliska och pro-iranska hållning. Cederrevolutionisterna förlorade för att de helt enkelt valde en politik som väldigt få människor i Mellanöstern stödjer. Folket i den muslimska världen vill bli av med den israeliska apartheidregimen, och alla de politiska partier som tar Israels parti kommer att försvinna på samma sätt. Hosni Mubarak försvann ju...
Mer om händelserna i Libanon:
En till israelisk spion gripen:
Den här artikeln är baserad på följande artikel på intifada-palestine.com:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar