Maj 2008 till idag - en analys av sionisternas förlorade krig mot Islam och Iran

På kvällen den 6:e maj 2008 höll Hizbollahs ledare Sheik Sayyed Hassan Nasrallah ett TV-sänt tal där han kritiserade starkt den dåvarande regeringens (under Fouad Saniora) beslut att sparka chefen för säkerheten på Rafik al-Hariris flygplats i Beirut. Den sparkade chefen anklagades för att ha låtit Hizbollah installera hemliga övervakningskameror på flygplatsen i syfte att lättare ha koll på inkommande flygplan med leveranser av vapen till organisationen. Det visade sig senare vara en lögn fabricerad av sionister. Inga kameror hittades efter inspektioner.

Nasrallah uppmanade till strejk på riksnivå dagen efter. Fokus skulle riktas mot parlamentsbyggnaden i Beirut och tvinga den korrupta regeringen backa om sitt beslut. Men klockan 6 på morgonen den 7:e kom flera bussar in i Beirut. I bussarna satt ett hundratal arbetslösa män som hade fått 300 USD och AK-47:or var, och med order att skapa total kaos. Den morgonen bröt helvetet lös. Oppositionen reagerade snabbt, skickade in sina egna militanta och kampen om Beirut pågick i två dygn.

Hizbollah valde snabbt att dra tillbaka sina män p.g.a. den känsliga situationen. Västerländska massmedier började sprida rykten om att Hizbollah låg bakom striderna, och försökte genomföra en statskupp mot den dåvarande regeringen. De två andra stora partierna i oppositionen, FPM (Michel Aoun) och Haraket Amal (Nabih Berri) fortsatte slåss mot rebellerna oförändrat.
Efter att rebellerna kapitulerade och överlämnade sig till den libanesiska armén, drog igång nya strider i centrala och norra delen av landet. Striden om bergen i centala Libanon pågick i en vecka. Där vann oppositionen också. Uppe i norr fortsatte striderna i en månad. Efter en överenskommelse var striderna över.

Överenskommelsen skrevs på i Doha. Den resulterade i att en ny president valdes efter 7-8 månader av politisk kris. Under sommaren 2008 debatterades krisen mycket. Det visade sig att framtidsrörelsen (Future movement, ledd av Saad al-Hariri) låg bakom striderna. De hade gett de arbetslösa männen pengar och vapen i syfte att starta ett nytt inbördeskrig. Men de var inte ensamma i det här. De som verkligen höll i trådarna var USA, Israel och Saudi Arabien... som ville tackla Irans ökande inflytande i Libanon och i regionen.

Två arabiska nyhetsmedier ljög om situationen. Future TV och al-Arabiyya (som ägs av den saudiska kungafamiljen). Men det gjorde även de flesta västerländska massmedier. Men de övriga arabiska massmedierna berättade sanningen. Vad som planerades att användas för att grilla Iran blev plötsligt en extra tyngd på sionisternas axlar - komplotten avslöjades och Iran och Hizbollah slog tillbaka mot lögnerna. I flera TV-program intervjuades rebellerna, vilka var av stort internationellt intresse. Ni kanske inte såg något alls, men skyll på era mediekonsumtionsvanor. Hur som helst, de där männen erkände att sionisterna låg bakom striderna i Beirut. Därmed tvingades Future Movement göra sig av med förrädare och kapade många band med Israel. Om de kapade alla vet vi inte. Men situationen i landet har förbättrats avsevärt sen dess.

Som jag har berättat tidigare startade jag den här bloggen i maj 2008 just p.g.a. konflikten i Libanon och massmediernas lögner. Arabiska massmedier (och även mina släktingar) berättade om vad som verkligen pågick. Men de västerländska massmedierna spred sionistisk, anti-iransk propaganda. Om ni frågar mig har jag tappat all respekt för samtliga av de inblandade TV-kanaler och tidningar.
Den 8:e maj, när striderna fortfarande pågick i Beirut, höll Nasrallah ett till tal. Han sa att om Hizbollah verkligen ville genomföra en statskupp, hade de gjort det inom loppet av några timmar. Hizbollah är ingen liten organisation som skjuter iväg några små raketer. Hizbollah är en av världens största paramilitära organisationer. Och som Nasrallah säger och har sagt många gånger; segrarna kommer från Allah.

Nasrallah har dock också varit mycket tydlig med att Hizbollahs vapen inte är till för att döda libaneser, utan för att döda israeliska ockupationssoldater. Det har Hizbollah gjort sedan 1982. Och det gör de än idag.
Det här handlar dock inte bara om Hizbollah. Det här handlar mest om Iran. Det landet som gick från en revolution till att bli den mest framgångsrika nationen på planeten... på egen hand. Ja, jag vet att ni har en syn på Iran som strider mot min syn. Om jag får tro på att de flesta av mina läsare inte håller med mig (om Iran). Men ta huliganerna under sommaren 2009 som ett exempel. Strax efter att Mahmoud Ahmadinejad vann valet förra sommaren drog "reformister" igång en blodig konflikt, något som pågick till februari för exakt 3 månader sen. Den 11:e februari firade Iran 31 år sedan den Islamiska revolutionen 1979 (1).

Firandet den 11:e februari innebar dödsstöten för "de gröna reformisterna", som var sionister. Den första stöten kom under ashura' i slutet av december några månader tidigare, då några miljoner iranier intog gatorna till stöd för den Islamiska republiken. Men den 11:e februari var en dag än mer magnifik. Det talades om 10-15 miljoner iranier på gatorna till stöd för den nuvarande regimen. Kanske t.o.m. mer än så!

Efter 11:e februari dog massmediernas hopp om att krossa den Islamiska republiken. Det verkade som om de förlorade kampen igen. Först Beirut 2008, sen Teheran 2009. Så, den till den stora frågan. Varför är det så? Varför blev det så som det blev?

I slutet av december 2009 skrev jag just en artikel om den första dödsstöten mot sionisterna i Iran (2), något som jag fick publicerat på newsmill.se. I artikeln försökte jag dra paralleller mellan sionismens mål att garantera den israeliska statens framtid och kampen mot Iran. Israels ärkefiende är just den Islamiska republiken Iran. Israel är Satan. Iran har Imam Mahdi's armé. Vem är Imam Mahdi? Jo, han är den tolfte imamen och är profeten Muhammeds (frid över honom) släkt. De flesta muslimer i världen väntar på hans återkomst. Och Iran är det enda landet på planeten som har gjort sig redo för hans återkomst.

Som ni säkert förstår är kampen en religiös sådan. Men det här handlar inte om muslimer mot judar eller muslimer mot kristna. Nej då, det här handlar om de Abrahamitiska religionerna mot världens kungafamiljer... som är besläktade med faraonerna. Så, det är profeterna mot kungarna. Det är vad kriget handlar om. Det hela drog igång med faraonerna som förtryckte det judiska folket. Det pågick under Kristendomens tid och nu även under Islams tid. Imam Mahdi är den sist levande personen som är direkt besläktad med den siste profeten.

Här är två videoklipp som jag hoppas ska underlätta lite för er att förstå:

-Mordet på profetens släkt
http://wakeupproject.com/VList.asp?Series=1&Video=131

-Om faraonernas släkt
http://wakeupproject.com/VList.asp?Series=1&Video=133

Så, det är så det är. Talmud skrevs av korrupta rabbiner i Babylon i syfte att stärka sionismen. Vatikanstaten installerades för att garantera Kristendomens stöd till sionismen. Idag ställs det krav på att även muslimer ska stötta sionismen. Det här är global slaveri. Inhumana metoder används för att stärka Satans makt i vår värld.

Om vi går tillbaka till Beirut 2008 och massmediernas lögner, är den viktigaste frågan följande; hur pass mycket makt har sionisterna över världens massmedier? Det är inte lätt att säga med exakthet här. Men mycket, är svaret. Väldigt mycket. Ett bevis på detta är att Iran bojkottas för att de anklagas för att bygga kärnvapen, medan Israel slipper bojkott trots att vi vet de har kärnvapen. Vill ni ha mer bevis? Okej, Bush-familjen stöttade Nazi-tyskland finansiellt (3), och nu stöttar den Israel. Två fascistiska regimer, samma familj bakom de. Och de är inte ensamma. Hela västvärlden finansierade den nazistiska regimen under bordet. Många tyska bombplan som bombade brittiska städer behövde ett särskilt bränsle, och det fick de under hela kriget. Idag finansierar samma västvärlden terroriststaten Israel. Och när denna terroriststat mördar 450 palestinska barn i Gaza-remsan diskuteras det inte bojkott mot regimen. Nej då, man diskuterar hellre hur man bäst undviker att världen får veta att denna regim begår brott mot mänskligheten. Det är en sådan värld vi lever i...

Året innan jag startade bloggen pågick strider i Nahr al-Bared, bara några kilometer utanför staden Tripoli i norra Libanon. Den libanesiska armén var i direkt konfrontation med en grupp som kallade sig Fatah al-Islam (jag kallar den Fatah al-Israel). Fatah al-"Israel" var en del av al-Qaidas organisation, med det primära syftet att destabilisera Libanon. Gruppen etablerade sig i norra Libanon och valde att hota libaneser, istället för att etablera sig i södra Libanon och hota israeler. Hur som helst, senare anklagade Frankrike Saudi Arabien för att ha beväpnat gruppen (4). Saudi Arabiens roll i konflikten bekräftades alltså, och det hela kan man dra till hela al-Qaidas verksamhet, som går ut på att mörda muslimer och inget annat. För de som har studerat terrorismen finns det ett klart samband mellan Israel och al-Qaida. Ja, nu ignorerar jag de som kommer till helt andra slutsatser. Många av de Mossad-agenter som gripits i Libanon sedan slutet av 2008 har kontakter med al-Qaida - många har erkänt för samröre med både Mossad och al-Qaida. Det finns liknande exempel i Palestina, där en israelisk agent blev anklagad för att ha skapat en al-Qaida cell (5).

Det råder stor okunskap om Mellanöstern. Det beror inte på folkets ovilja, utan snarare massmediernas mörkning av viktiga händelser. Många massmedier fungerar inte längre som källa till journalistik, där medarbetare får jobba med detektiv-liknande metoder för att gräva upp fakta. De används snarare bara för att sprida redan hopklistrade nyheter som någon annan skrivit. Det är så rykten sprids.
Ett problem är sionismens kontroll över massmedierna. Som jag skrev tidigare skrev de allra flesta arabiska massmedierna sanningen. Men det är ändå Future TV:s och al-Arabiyyas lögner som hörsammades. Jag tror därför inte längre på existensen av objektivitet i medievärlden. Antingen skriver man pro-sionistiska artiklar, eller antisionistiska artiklar.

Under hösten 2008 började ISF (Internal Security Force) gripa Mossad-agenter, tack vare förbättrad politisk situation i landet. Under det kommande året grep man närmare 70 misstänkta agenter. Vissa tillhörde al-Qaida celler, andra Mossadceller, andra både och. Ett antal har erkänt och redan dömts. Den vanligaste domen är dödsstraff.
Många av dessa agenter var väldigt aktiva under 34-dagarskriget. Trots att de inte lyckades samla in någon värdefull information (vilket förargade de israeliska generalerna mycket) avslöjade de sig. Gripandena har lett till att flera terrordåd förhindrats. De har i sin tur förhindrat att förvärra den politiska krisen som höll i sig fram till november 2009, då den nya regeringen bildades.

Bara någon dag in i 34-dagarskriget sommaren 2006 planerade Israel och Bushadministrationen att ockupera Libanon och invadera Syrien och Iran. Sommaren 2006 hade kunnat skrivas in i historien då sionisterna krossade det fria folket av Mellanöstern. Men det blev istället den sommaren då motståndet mot sionismens förtryck segrade. Och det var den segern Hizbollah använde för att rensa Libanons gator från huliganernas våld i maj 2008, utan att ens använda sina vapen under den större delen av konflikten. Fram till maj 2008 var det unga och arbetslösa män som dominerade många gator i Beirut. Då de hade inget för sig störde de allmänheten. Många unga kvinnor trakasserades. Många medborgare misshandlades. Men sedan maj 2008 har läget förändrats snabbt. Dessa män vågar inte störa allmänheten längre. Och tack vare vem? Nej, inte FN. Och inte USA. Och inte EU. Som under 34-dagarskriget och även det 18 år långa kriget (1982-2000) var det varken FN, USA eller EU som löste Libanons problem. Det var Hizbollah, en av väst terroriststämplad organisation. Och ironin i denna historia är verkligen lamslående - när den "fria världen" inte kan garantera människor sina grundläggande rättigheter. Men det gör Hizbollah, med hjälp från Iran och det fria folket av Mellanöstern och den muslimska världen.

Jag hoppas att den här artikeln ger er en bättre bild av mig och mina åsikter. Jag anser att sionisterna har förlorat sitt krig med Iran. Sionisternas främsta mål var att dominera hela världen. Därför var deras uppgift att få med sig alla länder på sin sida, och att angripa de som vägrade. Iran vägrade (i.o.m. den Islamiska revolutionen 1979), och har lyckats stå emot alla dessa sanktioner i drygt 3 årtionden. Inte nog med det, Iran stärkte libaneserna och i synnerhet palestiniernas moral i kampen mot det sionistiska förtrycket. I rubriken står det "Maj 2008 till idag". Egentligen bör det stå "Februari 1979 till idag". Men det var i maj 2008 jag startade bloggen och gav Sverige möjligheten att få en klarare bild av Mellanöstern...

1) http://www.presstv.ir/detail.aspx?id=118385§ionid=351020101

2) http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/28/revolutioner-och-massmedierna

3) http://www.youtube.com/watch?v=RnAUQeHykXY

4) http://www.almanar.com.lb/NewsSite/NewsDetails.aspx?id=64137&language=en

5) http://www.smh.com.au/articles/2002/12/08/1038950271656.html