Presidentvalet i Iran - ett spel för neokonservatister

Under gårdagen började massmedierna rapportera om valfusk i presidentvalet i Iran. Mousavi's anhängare, eller rättare sagt ett fåtal av hans anhängare anklagar Ahmadinejad för valfusk, trots att han som president egentligen inte har någon kontroll över valutgången. Men hur som helst, några demonstranter drabbade samman med polismän i Teheran, som enligt källor resulterat i att tre demonstranter dödats. Hur de dödats vet dock ingen än.

Det finns en sak som de flesta i mellanöstern känner till. Det känner många i väst säkert inte till, men det är att USA alltid lägger sig i. Valet i Iran är inget undantag. En supermakt som upplever en finanskris försöker ju behålla kontrollen i det oljerika mellanöstern på olika sätt. Det finns inget land i mellanöstern som sluppit detta. CIA har flera gånger genomfört terrordåd och statskupper i Teheran under 1900-talet. Och det finns skäl att misstänka att CIA fortsätter med det än idag.

Som det ser ut idag är risken för ett krig mellan USA och Iran mycket liten. Iran har en för stor armé. USA har för lite pengar. Men Ahmadinejad är en person man vill ha kvar. Varför? För att Ahmadinejads politik bidrar till instabilitet och risk för krig. Det vill många amerikanska politiker ha. De tjänar ju på det. Vapenförsäljning, ni vet.
Så, Mousavi och många fler anklagar den omvalda presidenten för valfusk, vilket innebär att det blir bråk. Bråket resulterar i instabilitet. Som sagt, neokonservatisterna i USA tjänar på det.

Neokonservatisterna har också sagt att det inte spelar någon roll vem som vinner det iranska presidentvalet. Men jag tror att de bara försöker förvirra folk. Självklart spelar valet en roll. Den iranska presidenten är inte den mäktigaste personen i Iran, men presidenten spelar ändå en viktig roll.
Man märker också hur massmedierna i västvärlden verkar överdriva bråket i Iran. Mousavi är arg, ja. Han kanske har svårt att inse att han just förlorat ett val. Sen var det ju så att det var först när resultatet släppts då han började anklaga Ahmadinejad för valfusk. Är det här ett nytt statskuppsförsök?

Som jag skrev igår tänker jag inte se allvarligt på dessa anklagelser mot Ahmadinejad. Som jag ser det pågår bara en hetsjakt mot en anti-sionist. Hade oppositionen i Libanon vunnit i förra veckan hade massmedierna troligen gjort exakt samma sak, trots att det varit lungt i Beirut. Man hade dragit till Tripoli, intervjuat några missnöjda supportrar till 14:e mars blocket och skrivit stora, feta rubriker om att Beirut brinner. Så har man gjort förut, och så kommer de säkert göra i framtiden också.

Valfusk eller ej, neokonsveratister och sionister tjänar mycket på ett instabilt Iran. Det är just därför de ständigt kritiserar Iran. De försöker ingjuta hopp hos det iranska folket att det kommer att bli bättre om dem röstar på en "reformist", och sen ska allting gå åt helvete när "fel person röstas fram". Så blev det i Gaza-remsan också när Hamas vann. Hur slutade det? Med ett krig mellan Hamas och Fatah. Neokonservatisterna och sionisterna spelade ut palestinierna mot varandra. Nu spelar de ut iranierna mot varandra.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/reformledare-gripna-i-iran-1.891000

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3055915.svd

http://www.infowars.com/us-neocons-favor-ahmadinejad-in-iranian-election/

http://hasnain.wordpress.com/2009/06/14/us-media-campaign-to-discredit-iranian-election/

http://thinkprogress.org/2009/06/12/neocons-election-iran/