Nu tittar vi mot framtiden

Helt överraskande vann 14:e mars blocket, trots fyra år av misslyckad politik. År 2005 ville det blocket "bygga upp" Libanon. Men inget har hänt. Tvärtom, el och vatten är idag en bristvara och fram tills maj-incidenten 2008 var gatorna fulla av gangsters på nätterna. Det senare problem löstes senare när Hizbollah tog över kontrollen i vissa delar av Beirut.

Trots valsegern har 14:e mars blocket dock tappat lite, och nu är det jämnare mellan blocken. Enligt Robert Fisk, en mellanöstern expert, ger den här situationen presidenten mer makt. Presidenten är lojal mot oppositionen och har i ett år stått emot amerikanska uppmaningar att avväpna Hizbollah. Men många libaneser hoppas ändå på en ny start, och det gör jag också. Kalla mig optimistisk, men jag hoppas att den nya regeringen gör mycket mer än att bara spendera fyra år genom att ignorera det israeliska hotet och följa västerländska strömningar...mot Iran, och mot Syrien.

Det västvänliga blocket har ju spenderat de senaste fyra åren genom att ständigt klaga på Iran och Syrien. Samtidigt har Israel brutit mot samtliga FN-resolutionerna, i synnerhet resolution 1701. Inte nog med att 14:e mars blocket har ingen konkret energipolitik, skolpolitik, vårdpolitik, jobbpolitik, eller något annat som har med politik att göra - under de senaste 10 åren har Libanons BNP ökat med mer än 300%. Men lönerna är i princip oförändrade. Med ökad BNP blir mat och boende dyrare, men eftersom 14:e mars blocket varit upptagen med att klaga på Syrien och Iran har de inte gjort något åt lönerna.
Idag finns det betydligt fler fattiga än för 10 år sen. Och fattiga arbetare är, som ni kanske nu vet, mycket lättare att muta i valtider.

I fyra år har 14:e mars blocket sagt att de ska bygga upp Libanon, men inget har hänt. Då är det naturligt att många hoppas på ett maktskifte. Därför förvånas jag över valresultaten.

Men men, nya tider. Då undrar man vad som kommer att hända inom de kommande fyra åren. Givetvis ställs den nya regeringen inför samma problem som tidigare regeringar. Utöver de äldre problemen måste man också stoppa korruptionen. Libanons BNP har som sagt ökat med mer än 300% under de senaste 10 åren, men var är pengarna? Fram till 2013 har Libanon en stor potential att öka sitt BNP med 100% till. Kommer libaneserna märka av någon skillnad i sina plånböcker?
Ett annat problem är den försvagade armén. Den libanesiska armén har alltid varit svag på bekostnad av inhemska maffiagäng och miliser. I stället för att satsa på militären har politikerna stulit pengarna och satsat på sina egna arméer. Men med tiderna har vissa saker förändrats. En stor aktör idag är Hizbollah, och Hizbollah besegrade de största pro-israeliska miliserna ifjol.

Hizbollah och resten av oppositionen vill beväpna den libanesiska armén. Men 14:e mars blocket vägrar. De vet att om den libanesiska armén blir starkare, kan de inte längre belägra städer och byar "vid behov"(den taktiken används när man vill straffa invånare i en viss ort). På senare tid har den libanesiska armén varit mer aktiv och gripit många beväpnade medlemmar ur diverse miliser. Med hjälp från ISF (Internal Security Forces) har man kunna slå till mot flera miliser.

Det är viktigt att minska milisernas makt, även Hizbollahs. Men Hizbollah är ett undantag, för de riktar sina vapen enbart mot invaderande israeliska soldater. Men detta gör inte exempelvis Saad al-Hariris milis, som angrepp Beirut i Maj ifjol.
Om 14:e mars blocket kommer att satsa på militären återstår att se. Väljer de att göra det är det bra. Då kan Libanons armé slå ner israeliska angrepp. Men gör de inte det tvingas Hizbollah göra det jobbet själv i stället.

Möjligheten finns att den politiska krisen fortsätter i fyra år till.