Protesterna i Iran och de arabiska massmediernas tystnad?

Trots att det gått mer än en och en halv månad sedan presidentvalet hölls, pågår demonstrationer än idag. De har minskat i styrka en aning, men har fortfarande tillräcklig med kraft för att nå ut till massmedierna här i väst. Men hur har massmedierna i den arabiska världen följt demonstrationerna?

Jo, som det alltid har varit, eller åtminstone sedan Sovjetunionens fall, har arabvärlden fått motstå en hel del kritik. Diktatoriska regimer, brott mot mänskliga rättigheterna och dåliga massmediala rapporteringar av politiska händelser. Ja, det är sant att de arabiska länderna har dåliga ledare, men detta kan förklaras. Vilka människor har gett dessa ledare makt? Jo, USA och Storbritannien. Vilka avsatte Shahen i Iran? Vilka gav Saddam Hussein makt? Vilka lät sionisterna bilda en stat i Palestina? Familjen Gemayel i Libanon? Saudi-familjen i Saudi Arabien?
Vilka kritiserar president Ahmadinejad dagligen, men vågar inte röra ett finger mot Hosni Mubarak, som styrt Egypten med järnhand i 30 år. Var var kritikerna när Egypten jagade ner pro-palestinska demonstranter?

Ja, kritiken mot de arabiska massmedierna växer. De anses inte vara objektiva. Men det är inte konstigt, det finns ju inga objektiva journalister. Objektivitet är bara ett ord. Alla människor har redan förutbestämda åsikter. Ni som följt min blogg vet att jag kritiserat västerländska massmedier en hel del. Nu vet ni nog också varför.

En ful kampanj pågår mot den muslimska världen. Genom att göra västvärlden till en norm försöker man få hela världen att implementera exakt samma sorts demokrati som i väst. Vilket land i väst säger man inte, för det finns uppenbara skillnader även mellan länder i väst. Tittar man på de politiska institutionerna i USA och Storbritannien upptäcker man stora och avgörande skillnader. Trots det har man blandat ihop samtliga västerländska länder och bildat en norm, som hela världen också måste följa. Demokrati och mänskliga rättigheter i all ära, men alla länder är unika. Vi kan ju inte tvinga Sverige att ha en president...om den amerikanska demokratin plötsligt blev normen.

Jag läser sju olika nättidningar varje dag. Tre av de är svenska, en brittisk, två libanesiska och en från den arabiska halvön. Om jag får jämföra tycker jag att de arabiska journalisterna är bättre på att följa politiska händelser än sina europeiska kollegor. De europeiska tidningarna föredrar att skriva om Britney Spears hårfrisyr framför exempelvis en massaker i Gaza-remsan. Blir en israelit skjuten skriver vaknar européerna till, men blir ett antal palestinier skjutna är det som inget har hänt. Det är exakt därför européer och amerikaner inte förstår vad som pågår i mellanöstern. Hur många "västerländare" följde de iranska presidentkampanjerna av Ahmadinejad och Mousawi månaden innan valet? Nästan inga. Det var inte intressant då. Men det blev intressant efter valet, för då blev det plötsligt intressant att kritisera den muslimska världen för dess "bakåtsträvan". Även när Iran utvecklar sitt rymdprogram och kan skicka satelliter ut i rymden är det "fel". Det är en ful kampanj mot Islam.

Jag reagerade särskilt mycket på den här artikeln på SvD. När jag var i Libanon i förra månaden följde jag nyheterna från Iran där. Al-Manar, som anses vara pro-iransk, följde också demonstrationerna. Men vad al-Manar och de övriga pro-iranska medierna rapporterade, till skillnad från de västerländska, är att USA försöker splittra Iran, precis som de försökte splittra Irak, Libanon och Palestina (mellan palestinierna). Och det är ingen lögn. Faktum är att många frilans journalister i västvärlden avslöjar samma sak. De enda som vägrar inse den här sanningen är massmedierna i Europa och USA.

En till sak bara. Var var de västerländska massmedierna när Saudi Arabien, USA och Israel mutade libanesiska väljare? Det nämns inget om valfusket i Libanon i den artikeln jag länkade till.

Ett videoklipp om hur ett antal massmedier i västvärlden målar upp situationen i Iran.