Den syriske diktatorn Bashar al-Assad riktade idag kritik mot USA och dess allierade för de nya sanktionerna mot landets politiska ledning.[1] Utöver president al-Assad riktas sanktionerna även mot presidentens medarbetare. Al-Assad menar att sanktionerna är avsedda att stärka Israels ställning i regionen, och att de är en del av USA:s hårt kritiserade Mellanösternpolitik. President Barack Obama försvarade sanktionerna och uppmanade den syriske presidenten att låta demokratisera landet eller avgå.
Sanktionerna kom ungefär samtidigt då den internationella domstolen ICC (International Criminal Court) beslöt sig för att börja jaga den libyske diktatorn Mouammar Khaddafi, hans son Saif al-Islam och deras medarbetare för att ställa de inför rätta för brott mot de mänskliga rättigheterna.[2] Valet att ge sig på Syrien och Libyen har resulterat i hård kritik både mot USA och dess allierade samt ICC. Många frågar sig varför USA:s allierade i Bahrain, Jemen, Saudi Arabien och Israel inte ställs inför rätta för brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det finns bevis på att västvärldens stormakter har aktivt stöttat oppositionerna i Libyen och Syrien.[3,4] Å andra sidan hade västvärlden inget med revolutionerna i Tunisien, Egypten, Bahrain och Jemen att göra. Anledningen till att västvärldens stormakter vill genomföra ett regimskifte i Libyen är förmodligen för att Mouammar Khaddafi var på väg att införa en ny, afrikansk valuta uppbackad på landets guldreserver, något som sägs ha förargat de stora bankbolagen i västvärlden. Dagens globala ekonomi är byggd på de marknadsliberala centralbankernas makt att trycka upp oändliga summor pengar, vars värde bestäms av hur mycket pengar som faktiskt trycks. Detta system har underminerat trovärdigheten för den amerikanska dollarn, ansåg Khaddafi enligt obekräftade uppgifter. Detta ska ha orsakat Nato-insatsen mot landet.
Stödet till Syriens "opposition" har varit ännu lättare att förstå. Bashar al-Assad är allierad med Iran och är en hängiven Israelkritiker. Sanktionerna mot landet syftar alltså till att tvinga fram en ny politik i Syrien - antingen genom att presidenten genom tvång väljer en ny politik eller genom att en ny ledare utses. En ledare som alltså är allierad med västvärlden. Under de första dagarna av protester i Syrien var demonstranterna väldigt fredliga. De krävde inte presidentens avgång, men pressade honom för reformer. Några dagar senare började våldet i den södra staden Dara'a nära gränsen mot Jordanien. Att bära vapen i Syrien är strikt förbjudet. Därför är det bara soldater och poliser som har tillgång till skjutvapen. Att syriska soldater har hamnat i skottlossningar med beväpnade milismän är därför ett tecken på att "oppositionen" (om det är så man vill uttrycka det) har fått militärt stöd från utlandet.
De tre arabländerna som sköljs över mest av protester idag är Bahrain, Jemen och Saudi Arabien. I de två förstnämnda har hundratals människor mördats av regimtrogna soldater. Regimerna i de två länderna har dessutom fått stöd från Saudi Arabien.Varför västvärlden fortfarande ignorerar våldet på den arabiska halvön är inte svårt att förstå - de är nämligen allierade med väst. Likaså Israel, som flera gånger om slagit världsrekord i brott mot de mänskliga rättigheterna. Och som jag skrev för ett tag sen; Iran sanktioneras på grund av kärnvapen som högst sannolikt inte existerar, medan Israel slipper sanktioner trots att den har kärnvapen. Västvärldens stormakter styrs av en eländig dubbelmoral.
Inlägg
4 kommentarer:
Fantastisk artikel broder!
Tack!
Som alltid var även denna artikel utförlig och underbar och läsa.
Tack
Skicka en kommentar