Om rymdsatsningen. För eller emot?

När jag var riktig ung drömde jag om att bli astronaut och att få åka ut i rymden. Jag har alltid fascinerats av rymden. Även om vår rymdteknologi är lite primitiv kan vi ändå åka till andra planeter. Enligt många experter har vi redan idag tillräcklig bra teknologi för att åka till Mars. När Christer Fuglesang kom tillbaka hit till Sverige efter sin första rymdresa någon gång i slutet av 2006 höll han en presskonferens på KTH, och det var jättekul för mig att få vara där just den dagen.

Aftonbladet har frågat två svenska politiker om vad de tycker om de stora satsningarna på NASA:s rymdprogram. Maud Olofsson svarar att hon är för satsningarna, medan Gudrun Schyman säger nej. Också många läsare verkar ogilla satsningarna på rymdprogrammet. Oftast hänvisar de till problemen här på jorden, som fattigdom, krig och svält. Jag håller med de...dessa problem måste lösas så fort som möjligt. Men på bekostnad av teknologisk utveckling? Det är frågan.

Även om det finns onda tankar bakom NASA:s planer (USA vill placera soldater på månen före 2020-talets slut) måste jag ändå stödja dessa rymdsatsningar. Det värsta jag vet är att man låser fast sig, som i detta fallet låser fast sig här på jorden. Vad händer med människan om den bestämmer sig för att inte kämpa för att åka till rymden? Isolationism leder bara till självförstörelse.

Ja, det här är en politisk fråga för jag kan inte se hur vi ska lösa alla dessa problem på jorden. Så länge stater satsar stora summor pengar på sina militärer spelar det ingen roll vad vi gör på sidan av. Militärsatsningarna är roten till problemen i världen. I denna "civiliserade" värld tänker vi alla fortfarande på vår överlevnad. Överlevnad, det är viktigast av allt. Men militärsatsningar är inte hela problemet, för även om vi bara hade pinnar och stenar till hands hade vi bråkat med varandra. Vad som behövs då är samarbetsvilja. Och NASA har lyckats visa att samarbete fungerar.

http://aftonbladet.se/nyheter/article5746346.ab