Politik och mellanöstern: september 2011

28 september 2011

Israel planerar 1.100 bostäder till i Jerusalem

Medan FN:s Säkerhetsråd har börjat att diskutera president Mahmoud Abbas officiella vädjan till det internationella samfundet att stödja en självständig palestinsk stat, har israeliska myndigheter godkänt bygget av 1.100 bostäder till i östra Jerusalem, något som kritiseras hårt av flera västländer. De planerade bostäderna kommer att börja byggas om två månader i den känsligaste delen av Jerusalem, där palestinier tidigare hamnat i konflikt med illegala, och ibland väldigt våldsamma, bosättare.

I förra veckan kunde man läsa obekräftade nyheter om att premiärministern Benjamin Netanyahu försökte nå sina palestinska kollegor för att diskutera ett nytt fredsavtal. Något som till en början lät väldigt lovande, men som idag en vecka senare ställer viktiga frågor om huruvida Netanyahus eventuella närmanden är trovärdig eller ej. Relationerna mellan den israeliska regimen och de Palestinska Myndigheterna på Västbanken har försämrats avsevärt under den gångna veckan som resultat av Israels försök att sabotera palestiniernas självständighetsförsök. De nya planerade bostäderna försvårar ytterligare möjligheten till fred, och det är mycket möjligt att för palestinierna har man nu passerat tålamodet för fredsavtal med Israel. Inom PLO växer nu pressen på organisationens ledare för att återuppta det väpnade motståndet mot ockupationen.

23 september 2011

President Ahmadinejads FN-tal

Den omåttligt populära iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad har orsakat debatter efter varje tal i FN:s generalförsamling. Även i år fortsätter traditionen med att representanter från länder i västvärlden lämnar församlingen under hans pågående tal. Denna gång fokuserar Ahmadinejad mer på elfte september-dådet, och han menar att dådet utnyttjades av USA i syfte att starta krig i den muslimska världen. Kritiken fick de amerikanska delegaterna att lämna salen, som kort efteråt följdes av delegater från många europeiska länder. En sak är säker; västerlänningar är inte duktiga på att ta emot kritik. De är bara duktiga på att kritisera.

22 september 2011

USA överger de demokratiska principerna ännu en gång

Under de senaste dagarnas gång har maktkampen mellan Palestina och Israel ägt rum i FN-högkvarteret i New York. Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas söker nu stöd från FN-medlemsstaterna för att utropa Palestina som en fullvärdig stat, vilket fått sionister världen över att gå i taket. Redan har mer än 120 länder officiellt erkänt Palestina. Kvar återstår omkring ett 70-tal länder, däribland Sverige, som vägrar att erkänna Palestina. Enligt de demokratiska principerna bör Palestina ha det stöd det behöver. Dessa dagar kunde ha gått till historien då palestinierna äntligen fick en riktig stat, vilket hade kunnat ge de det beskydd de behöver från den sionistiska terroristregimen Israel. En officiell palestinsk stat kan häva de israeliska brotten mot det palestinska folket, kräva full kontroll av Gaza och Västbanken och tvinga en halv miljon illegala bosättare att lämna sina hem. En politisk katastrof för Israel, som bara för 30 år sedan på allvar trodde att den kunde ockupera halva Mellanöstern.

President Barack Obama lät idag understryka sitt lands stöd till Israel. Han visade tydligt sitt motstånd mot palestiniernas initiativ. Frågan kommer att gå upp till det strikt odemokratiska Säkerhetsrådet där USA har vetorätt, och som därmed har sista ordet. Jag tror inte för en sekund att detta är negativt för palestinierna. Israelerna lär bli glada över Obamas ståndpunkt, men redan imorgon kommer de inte våga att lämna sina hem misstänker jag. De palestinska myndigheterna har samarbetat med israelerna under en lång tid, men redan ikväll kan det samarbetet vara över. Om USA tänker sabotera palestiniernas rätt kommer det palestinska folket att kringgå USA:s vetorätt - och ta till våld för att få igenom sin vilja. Idag kommer resten av den palestinska väljarkåren att inse att det var rätt att rösta på Hamas i valet år 2006. Det lönar sig inte att förhandla med USA och Israel, men det lönar sig att ta till våld. Fråga bara libaneserna, som var ockuperade av Israel men som befriade sitt land med våld.

11 september 2011

Dådet som förändrade en hel värld

Tidigt på morgonen, när människor fortfarande var på väg till sina jobb, dök ett passagerarplan upp över centrala New York. Bara sekunder senare förvandlades flygplanet till ett eldklot när det åkte in i det norra tornet av World Trade Center-komplexet. Resten av historien känner vi alla till.
Det har gått exakt tio år sedan det enskilt värsta terrordådet i modern tid slog ett stort hål i framtiden. Under många år före dådet verkade världen bli en säkrare och tryggare plats. Många människor såg en ljus framtid framför sig, en framtid som blomstrade av trygghet och ekonomiskt välstånd. Men tisdagen den 11:e september 2001 förändrades allt.

Det tog för många människor flera dagar att förstå vad som verkligen hade hänt. Hur kunde det hända? Vilka är de skyldiga? Och främst; varför? Det tog inte lång tid för den amerikanska regeringen att lägga skulden på al-Qaida och ledaren Usama Bin Laden, som före dådet var okänd för de flesta människor men som plötsligt blev en världsstjärna. En månad senare invaderade USA Afghanistan. Många andra länder hjälpte till. Vissa länder skickade soldater, andra stödde invasionen. Samtidigt växte misstankarna mot den officiella versionen av dådet. Bara dagar efter att dådet ägt rum började alternativa teorier dyka upp på nätet, och med tiden drog de till sig ett allt större stöd från människor världen över.

Många av de alternativa teorierna, ofta kallade "konspirationsteorier" av etablerade massmedier, påstod att Usama Bin Laden dödades kort efter invasionen av Afghanistan. Andra påstod att han aldrig dödades, att han fortfarande är vid liv än idag. Al-Qaidas existens ifrågasätts bland annat för att många av flygplanskaparna fortfarande var vid liv efter dådet.[1,2] Även kollapsen av WTC 1, 2 och 7 ifrågasätts. Medan den officiella versionen håller fast vid att flygplanskraschen orsakade "pankaks-kollaps" (eng: pan-cake collapse) i de två tornen kollapsade WTC 7, en 47 våningar hög byggnad, av en mindre brand på två eller tre av våningarna.

Många av de alternativa teorierna påstår dock att de tre byggnaderna revs ner med strategiskt placerade sprängämnen som möjliggjorde en kontrollerad kollaps av respektive byggnad. Pankaks-teorin ter sig därmed vara en simpel lögn. Bara små delar av WTC-byggnaderna 1 och 2 var skadade. Resten av byggnaderna var fortfarande intakta. Men ändå kollapsade byggnaderna våning för våning som om de bärande balkarna inte längre var där de skulle vara. Fysikens lagar lär snarare att pankaks-teorin är en ren omöjlighet, men med enbart ett enda undantag: välplacerade sprängämnen. Ponerar man att inga sprängämnen hade placerats i byggnaderna borde byggnaderna först ha gett vika i de nedre våningarna, då de nedre våningarna bär mest vikt. Men så var inte fallet just den dagen. Antingen gällde fysikens lagar inte just den elfte september år 2001, eller så lät man spränga våning efter våning i syfte att undvika okontrollerad kollaps, då en okontrollerad kollaps hade börjat i de nedre våningarna vilket hade fått de två tornen att falla på andra byggnader.

New York var inte det enda målet för terroristerna. Utöver det att ett till synes icke-existerande flygplan sköts ner i delstaten Pennsylvania vilket orsakade en stor krater men att inga delar hittades, träffades Pentagon av ett objekt. Det finns delade uppgifter om vad just detta objekt var. Enligt den amerikanska regeringen och vissa vittnen var objektet det fjärde passagerarflygplanet som kapades den dagen. Enligt andra vittnen var objektet en missil. Debatten om Pentagon har varit väldigt hett, och de amerikanska myndigheterna har reagerat väldigt mycket på de som menar att byggnaden träffades av en missil. För att "bevisa" detta lät FBI för ungefär fyra år sedan släppa fem stillbilder som "bekräftar" att objektet var ett flygplan. Det kunde man dock inte se. Upplösningen på bilderna var löjeväckande dålig. Det intressanta är dock att bilderna redan fanns på internet sedan dagarna efter dådet. FBI har också låtit att konfiskera all bildmaterial från samtliga övervakningskameror i området runt Pentagon. Bilder som än idag inte har släppts. Varför det?

Missilen träffade den del av Pentagon som just då var under renovering. Missilen bildade ett fem meter stort hål, i form av en cirkel, på utsidan av byggnaden. Explosionen nådde hela vägen in till den innersta "ringen" av byggnaden. Pentagon är indelad i fem "ringar" från A till E. Bara det är bevis nog på att objektet som träffade byggnaden var en missil. Bara sprängämnen kan orsaka så mycket skada. Ett flygplan, som består till mesta delen av aluminium klarar definitivt inte att penetrera metervis med armerad betong. Utöver det hittades inga vrakdelar varken utanför eller inuti byggnaden. Inga stolar, baggage eller lik. Inte ens några motorer, vilket är väldigt intressant då flygplansmotorer är gjorda av titanium och stål, och vilka alltid klarar av våldsamma krascher. Visst blir även flygplansmotorer deformerade, men de försvinner inte. Det fem meter stora hålet på utsidan som resulterade av explosionen måste därför ha orsakats av en missil. Skadorna på byggnaden är typiska för kryssningsmissiler, som är konstruerade att penetrera armerad betong och detonera inuti sina mål. Att även den innersta ringen skadades utesluter möjligheten att objektet var ett flygplan.

Sionisternas roll i dådet
När dammen från de kollapsade byggnaderna i New York lade sig på andra byggnader, bilar och marken började de amerikanska myndigheterna söka efter de skyldiga till dådet. Jakten på terroristerna var till en början inte koordinerad, och många människor blev felaktigt anklagade för terrorism. Ingen av myndigheterna hade någon helhetsbild över situationen. Förmodligen är CIA dock ett undantag. FBI grep omkring 200 israeler misstänkta för dådet under de kommande veckorna efter dådet. De mest kända av dessa blev kallade för "de fem dansande israelerna".[3] De fem personerna påstod senare på israelisk TV att de blev anklagade av FBI för att vara med i Mossad vilket är en israelisk terroristorganisation som även arbetar som en underrättelseorganisation. Men de blev senare släppta och deporterade tillsammans med de övriga med israeliskt medborgarskap. Huruvida FBI själva valde att släppa de misstänkta eller om de pressades av någon annan är dock inte känt.

Medan USA allt eftersom tiden passerade valde en starkare anti-islamisk retorik, började israelerna slarva. Exempelvis medgav den nuvarande premiärministern Benjamin Netanyahu att "9/11-attackerna var bra för Israel".[4] Han erkände också att hans fader, Benzion Netanyahu, förutspådde attackerna redan på 1990-talet.[5] Givetvis gjorde han det. Sionisterna planerade redan då att ockupera Irak i syfte att försvaga de muslimska ländernas motståndskraft mot USA:s och Israels våld. När amerikanska trupper under Kuwaitkriget 1991 fick order från Vita huset om att dra sig tillbaka blev många sionister ursinniga i synnerhet då de amerikanska trupperna befann sig inte mer än omkring 20 km från Bagdad. Invasionen av Irak i mars 2003 var därför planerad åtminstone ett årtionde i förväg. Sionisterna och de neokonservativa i USA lade sedan fram en ny plan under 2001/02, och vilket gick ut på att invadera sju länder inom de kommande fem åren. Inkluderat Afghanistan var det tänkt att USA då skulle ockupera totalt åtta länder år 2007. De andra sju länderna är Libyen, Sudan, Somalia, Libanon, Syrien, Irak och Iran.[6]

Elfte september dådet var inget annat än ett försök att skapa legitimitet för att invadera de muslimska länderna. Händelserna som ägde rum under den elfte september 2001 var därför precis vad sionisterna och de amerikanska neokonservativa behövde för att få tillräckligt med stöd från den amerikanska befolkningen, och även från människor i Europa. De västerländska massmedierna lät också förstora "hotet" från al-Qaida vilket gav dussintals länder i västvärlden legitimitet att stifta anti-demokratiska lagar som idag kallas för "terrorlagar". Dessa nya lagar ger polismyndigheter och säkerhetstjänster rätt att gripa och häkta vem som helst under en betydlig längre period än vad som tidigare var tillåtet. Förr fick polisen i de flesta länderna till exempel häkta en person upp till 24 timmar utan att åtala den. Idag sträcker den perioden från tre dagar upp till några månader i de drabbade länderna. Utöver det har de misstänkta betydligt färre rättigheter under häktningstiden. Hur många gånger har du till exempel fått höra en "terrormisstänkt" berätta sin version? De som grips blir inlåsta och får knappt försvara sig själva. Det är dagens verklighet.

Massmedierna skapade den felaktiga bilden av terrorismen i syfte att sälja fler tidningar men också för att sälja sionisternas krigspropaganda. Det behövdes för att avhumanisera muslimen som bor "där borta" i Mellanöstern, och avhumaniseringen behövdes för att ge de amerikanska trupperna obegränsade förmåner för att uppnå målet att utplåna Islam från Jordens yta. Al-Qaida är ingen riktig organisation. Snarare är den ett namn på en CIA-operation. Det finns de som påstår att al-Qaida egentligen är den arabiska översättningen för en toalett. Men namnet betyder annars "ledaren" eller "befälhavaren". Mer korrekt för översättningen är 'al-Qaid', eller 'al-Qa'id'. Terroristerna, som sprängt sig i luften i skolor och på marknader, har i verkligheten riktat sig mot muslimer. Bara i Irak har tiotusentals terrordåd ägt rum under de senaste åren. Hur många lika blodiga terrordåd har ägt rum i ett valt europeiskt land? Som Sverige, Tyskland eller Storbritannien?
Så, den intressanta frågan är varför länder i Mellanöstern är utsatta för så pass många terrordåd istället för länder i västvärlden, som i tio års tid påstått att de är hotade av terroristerna?

Svaret på frågan är väldig lätt.Västvärlden är inte hotad av terrorister. Det finns inget hot mot väst. Däremot finns det ett hot mot de muslimer som ännu inte assimilerats till västvärldens generella syn på demokrati, mänskliga rättigheter och statsskick. Många politiker och akademiker i västvärlden har för sig att de har legitimitet och rätt att tvinga andra människor att följa normer som normalt gäller i väst. Ett nutida exempel är Afghanistan, vilket Sverige har skickat soldater till utan att hålla en folkomröstning. Ändå rättfärdigar många svenska politiker insatsen i Afghanistan med att "vi måste sprida demokrati" till landet. Visst ter det sig vara ironiskt att svenska väljare inte får rösta om huruvida vi ska delta i insatsen eller inte. Men det mest intressanta är att majoriteten ändå verkar acceptera insatsen genom passivitet. Totalt har tre riksdagsval hållits sedan beslutet togs (under 2002) att skicka soldater till Afghanistan, men ändå har väljarna inte tagit upp frågan under något av valen. Det kan betyda att även många medborgare ser en nödvändighet i att påverka andra länder politiskt, det vill säga att intervenera i deras interna angelägenheter.

Den muslimska världen pressas från två sidor. Den ena sidan propagerar för "demokrati" och "mänskliga rättigheter". Den andra terroriserar muslimer och får stöd från organisationer som CIA och Mossad och från Saudiarabien för att mörda muslimer varje dag. Massmedierna i väst skyller på "extrema islamister" för terrorn. Det finns givetvis inget "islamistiskt" med att mörda oskyldiga människor. Det allra vidrigaste brottet en muslim kan begå är att mörda en annan person. Men så fungerar mediernas objektivitet. Så fort en mördare råkar vara muslim pekas han eller hon ut för att vara en "islamist", utan att hänsyn tas till personens syften. Den vanlige muslimen ser dock situationen med helt andra ögon. När Irak lyfts upp som ett föregångsexempel för demokratisering, vilket västländer faktiskt ofta gör, blir många människor i den muslimska världen snarare skräckslagna med tanke på att Iraks befolkning har minskat från 24 miljoner till 18-19 miljoner på åtta år. "Demokratiseringen" i Irak har kostat miljontals människor livet, och tvingat ännu fler på flykt. Det är inte demokratiseringen som orsakat detta, vilket verkligen måste poängteras. Det är snarare det riktiga (och ännu hemlighållna) syftet som rivit så pass djupa ärr i Iraks historia - vilket är att bygga en massiv underjordisk militärbas precis under Bagdad. Ryktet om basen hörde jag redan under sommaren 2007, då många irakier rapporterade konstig aktivitet i den gröna zonen i centrala Bagdad. Hundratals lastbilar passerade genom gröna zonens vägavspärrningar varje dag. De var fullastade på väg in, och tomma på väg ut.

Västvärlden har av sionister och neokonservativa i USA övertygats för att strida mot "extrem islamism", vilket egentligen inte existerar. Snarare finns det anti-sionistiska muslimer (räkna gärna in Iran, Syrien, Hizbollah och Hamas i denna grupp), och extrema wahhabiter som vill påtvinga muslimer den wahhabitiska ideologin. Medan det finns de människor som kämpar mot den israeliska ockupationen försöker wahhabiterna istället starta ett inbördeskrig mellan muslimerna. Men varför försöker de göra det? Jo, wahhabiterna är så pass extrema att de anser att endast de som bekänner sig till den wahhabitiska ideologin är muslimer. Resten är inte muslimer och måste dö, menar de. Stormakterna i väst stödjer dessa fanatiker som sår splittring mellan muslimer. Saudiarabien, wahhabiternas näste, är USA:s, Storbritanniens och Israels närmaste allierad i den muslimska världen vilket omfattar ett 50-tal länder. Genom stödet till Saudiarabien stödjer västvärlden därmed de riktiga terroristerna som har mördat miljontals muslimer bara under de senaste åren. Och nu har jag inte ens nämnt vad wahhabiterna har gjort mot Mecka och Medina vilka är de allra heligaste städerna för Islam. De har plundrat Islams historia och rivit ner viktiga moskéer. Bara i Mecka, där Islam startade, har wahhabiterna rivit ner flera moskéer för att ge plats till hoteller och gallerior för de rika, varav de flesta med särskilda relationer till sionisterna. Det är en bild av wahhabiterna som massmedierna vägrar att återge.

Detta känner muslimerna dock till. Det är just därför det idag pågår revolutioner i de länder som styrts eller styrs av Israel- och Saudiarabien-vänliga diktatorer. Libyen, Tunisien, Egypten, Bahrain och Jemen är alla i sionisternas händer. Tunisien har förmodligen lyckats slå sig fri. Egyptierna har visat att de fortfarande är villiga att slå sig fria från förtrycket. Varför pågår det då inga revolutioner i Libanon, Syrien eller Iran? Det är för att de länderna inte kontrolleras av sionisterna. Den syriska presidenten Bashar al-Assad lyckades till och med besegra de sionistiska terroristerna som tidigare i år försökte störta regimen i Damaskus. Den syriska armén gjorde många uppoffringar och förlorade många män i blodiga strider med terrorister som fick vapen från Israelvänliga partier i Libanon. Saad al-Hariri, som pekas ut som den ansvarige har blivit ännu mer föraktad under det senaste året. Den nya regeringen i landet, som styrs av Hizbollah och dess allierade partier, tippas nu vinna nästa parlamentsval om knappt två år. Varför det? Jo, för att de ger resultat som folket faktiskt söker. Det är vad araberna söker - goda resultat. De vill ha säkerhet och trygghet. Men främst söker de att förändra Mellanöstern till det bättre. Inte till vad väst anser är bäst, men till det araberna anser är bäst - vilket är ett Mellanöstern utan Israel och utan amerikansk ockupation. Det är målet med revolutionerna, och faktum att det fortfarande finns människor som drömmer om ett sådant Mellanöstern är anledningen till varför sionisterna utförde terrorattentatet mot World Trade Center i New York. Sionisterna valde inte det mäktigaste landet för att testa sina egna gränser men just för att provocera fram ett krig som världens mäktigaste armé får delta i.

Det mest bisarra med de senaste tio årens utveckling är att det faktiskt finns människor som är redo att starta ett tredje världskrig - detta i syfte för egen vinning. Israel kan inte besegra den muslimska världen. Snarare har muslimerna besegrat Israel. Det började med att Hizbollah befriade Libanon från Israels ockupation. Idag väntar hundratals miljoner muslimer på ett nytt krig så att de kan delta i befrielsen av Palestina. Nej, det är ingen fel siffra. Bara Iran har 20 miljoner män och kvinnor som är redo att befria Palestina. Som jag tidigare nämnde finns det ett 50-tal muslimska länder i hela världen. Just därför genomför sionisterna falska flagg operationer. De har åtminstone sedan 90-talet börjat inse att Israels dagar är räknade. Därför genomför de terrordåd för att senare lägga skulden på muslimer.

På tio års dagen av den moderna tidens allra värsta enskilda terrordådet har vi alla en chans att bygga en bättre värld, trots alla fruktansvärda händelser som berövat oskyldiga människor livet. Vi kan bygga nya relationer som baseras på jämlikhet och respekt till motparten. Vi kan sätta en punkt för våldet och blodspillan. Eller så kan vi fortsätta tills det inte finns någon återvändo. Men om vi vill skapa fred måste vi sätta stopp för terroristerna. Inte bara de i Mellanöstern, utan även de i västvärlden. Världsfred bör byggas på respekt till andra människors världsbilder och åsikter. En världsfred kan inte byggas på tvång. Se bara på Libyen där Nato har gjort mer skada än nytta. Tiotusentals människor har mördats i syfte att fälla en diktator som snart kommer att ersättas av en ny. Därmed, världsfred kan endast existera i en värld där interventioner inte existerar. Så länge det finns de som lägger sig i andra länders angelägenheter kommer inget att förändras. Internationaliseringen gör bara skada. Jag tror därför att demokrati i första hand bör gälla lokalt. Visst kan man diskutera vad "lokalt" faktiskt är, men vi är ju människor. Vi kan diskutera sakfrågor om vi verkligen vill det.

Araber och muslimer söker nu att skapa fred i Mellanöstern och Nordafrika. Inte fred med Israel, eller med västvärlden. Men en fred som garanterar säkerhet inom regionen. Demokratin kommer, det behöver ingen oroa sig för. Demokrati betyder ju "folkstyre", och folket har ju redan sagt sitt. Medborgarna kommer även i framtiden att fortsätta sätta dagordningen. Jag tror inte att det blir demokrati som i väst. Men vi kommer högst sannolikt se en ny form av demokrati, en demokrati som bygger på islamiska värderingar. Därmed, de klassiska diskussionerna om Islam och demokrati kommer snart att nå ett slut. Jag är tämligen säker på att den muslimska världen snart kommer att stå på egna ben och återvända till vad den var innan den moderna sionismens och wahhabismens tid. En värld som står för frihet och respekt till människan, och för utveckling och välstånd för samhället. Först efteråt hoppas jag att den muslimska världen och västvärlden kan vända på bladet och börja på nytt för att skapa jämlika relationer mellan varandra.







Mer intressant läsning:

Om relationerna mellan Bush och Bin Laden:http://www.rense.com/general30/cart.htm

10 september 2011

Israels ambassad i Kairo stormad av demonstranter

Under natten till lördagen stormade hundratals demonstranter den israeliska ambassaden i Kairo. Det var kulmen på flera månader av protester mot landets fredsavtal med ockupationsregimen Israel. Journalister på plats rapporterar att minst 18 personer dödades och över 1.000 skadades, varav 300 poliser. Dessutom har gisslan tagits av demonstranterna.

Det extrema polisvåldet mot demonstranterna kommer mycket väl att jämföras med den avsatte Mubaraks våld mot sina medborgare i vintras. Det har därmed visat sig att den nuvarande militärregeringen i Kairo inte har folkets stöd, och nattens våld kommer definitivt att leda till en ny revolution. Som jag sade i redan i vintras kommer demonstranterna inte sluta tills den dagen då fredsavtalet rivs.

Slutligen är det hög tid att än en gång påpeka att den "arabiska våren" inte prioriterar "demokrati" eller "mänskliga rättigheter". Vad araberna vill ha är ära och heder, och de kan de enbart erhålla genom att befria Palestina från den israeliska ockupationen. Demonstranter över hela arabvärlden slåss mot korrupta ledare som vill behålla sina relationer med Israel.


05 september 2011

Länktips: F.d. Nato-general medger gamla planer på att invadera Libyen och Syrien

Generalen Wesley Clark berättar inför en publik i San Francisco om planer från hösten 2001 om att invadera sju länder inom fem år. Dessa länder är Libyen, Sudan, Somalia, Libanon, Syrien, Irak och Iran menar han. Syftet med planerna var att stärka USA:s roll i Mellanöstern.


03 september 2011

Turkiet tar Israel till domstol

Hela femton månader efter att israeliska ockupationssoldater sköt ihjäl nio turkar ombord på fartyget Mavi Marmara på internationellt vatten valde Turkiet att införa vad de kallar "diplomatiska sanktioner" mot Israel. För många i Mellanöstern kommer beslutet inte en dag för tidigt, då många på senare tid har blivit fundersamma över Turkiets alltför mjuka attityd gentemot regimen i Tel-Aviv.

Medan Turkiet omedelbart krävde en officiell ursäkt för massakern som ägde rum tidigt på morgonen den 31:a maj 2010, intog den turkiska regeringen en ståndpunkt full av tålamod - och med förhoppningar om att Israel snart skulle be om ursäkt så att allt kunde återvända till det normala. Israelerna valde dock att inte be om ursäkt, och de menade att Ship to Gaza var ett "hot" mot Israel. För att få stöd från sina vänner i väst, och även från Turkiet, spred israelerna lögner om att Mavi Marmara transporterade vapen till palestinska motståndsorganisationer, vilka Israel ser som "terroristorganisationer". Men lögnerna höll inte i sig länge.

För hängivna Palestina-aktivister var Turkiets nya konflikt med Israel goda nyheter. Många tänkte att äntligen inser den turkiska staten att Israel inte är värd sin vänskap, och förhoppningarna var att Turkiet skulle byta sida och stödja Palestina, åtminstone socialt. Dessa förhoppningar sattes på prov när sionistiska huliganer började våldföra sig på medborgare såväl som egendomar i Syrien. Samtidigt när det finns goda bevis på att "upproren" i Syrien är sanktionerade av sionister samt wahhabiter med rötter i Saudiarabien (det finns bland annat bevis på att libaneser med anknytning till Saudiarabien levererat vapen till huliganer i Syrien[1]) valde Turkiet ett väldigt intressant förhållningssätt gentemot konflikten i Syrien.

Den turkiska regeringen, med utrikesministern Ahmet Davutolgu i topp, valde att pressa president Bashar al-Assad. Vid flera olika tillfällen uppmuntrade den turkiska regeringen president al-Assad att bland annat "stoppa våldet mot civilbefolkningen". Det började också gå rykten om att Turkiet, i egenskap som medlem i Nato, tänkte invadera Syrien för att störta regimen i Damaskus för att ersätta den med en väst-orienterad regim.[2] Den turkiska armén lät till och med åter-anställa ca 7.000 soldater och stationera de vid gränsen mot Syrien.

Varför Turkiet intog en så pass fientlig inställning gentemot regimen i Damaskus vet jag inte. De senaste årens goda relationer mellan de två länderna gör det ännu svårare att förstå Turkiets intentioner. Samtidigt har stormakterna i väst varit försiktiga under den så kallade "arabiska vårens" gång. I Tunisiens och Egyptens fall väntade man tills att de respektive diktatorerna förlorade makten, tills det att president Obama och premiärminister Cameron började stödja folkets vilja. Därmed, Tunisien och Egypten skiljer sig markant från Bahrain och Jemen, där västerländska stormakter genom sin allierade Saudiarabien slagit ner fredliga demonstrationer, och Libyen och Syrien, där samma västvärlden hotat med våld i syfte att "skapa demokrati". Vad avser Libyen var Nato snabb med att få det stöd den behövde (från FN) för att påbörja sina operationer mot Mouammar Ghaddafi. Många experter som intervjuades på TV och radio förutspådde snart en Nato-ledd invasion av Syrien. Och som det såg ut, med Turkiet först i ledet.

För dig som förstår Mellanöstern kanske du inser att Israel och Syrien inte är vänner. Snarare, de är ärkefiender. Och så har det varit sedan 1947, då sionisterna utropade "staten" Israel i Palestina. Och som jag tidigare har argumenterat finns det verkligen bara två sidor. Antingen ställer man sig på Israels sida eller inte. Några länder som stödjer Israel är Saudiarabien, Jordanien och Egypten (än så länge, den nuvarande regeringen i Kairo respekterar fortfarande fredsavtalet med Israel). Några länder som inte gör det är Iran, Syrien och Libanon. Det finns de länder som försökt ett tredje sätt, men detta har inte varat länge. De länder som jag uppfattar som "neutrala" i den bemärkelsen är Irak och Qatar. Men Irak styrs delvis från Washington, och Qatars kungliga familj som styr landet är nära allierade med wahhabitiska Saudiarabien.

Som det ser ut som behandlar Turkiets regering Syrien och Israel ur två isolerade perspektiv. Kanske försöker turkarna stärka sin geopolitiska roll genom hot och hot om våld? Kanske har den turkiska regeringen en intention att behålla sin vänskap med Israel oavsett vad, och att den nuvarande krisen mellan Turkiet och Israel bara är ett spel för gallerierna. Men till vilken nytta? Det är frågan. Hur som helst kommer man inte undan om man påstår att det bara är ett spel för gallerierna. Anledningen till det är att Turkiet nu tar räden mot Ship to Gaza till den internationella domstolen ICJ.[3] Oavsett domstolens beslut är detta ett bakslag för Israel, då inte mindre än en vän till regimen i Tel-Aviv tog Israel till domstol. Detta innebär att Israel förlorat sin immunitet mot rättsliga påföljder, och bara det kan bidra till att Mellanöstern blir en säkrare plats.




Mer intressant läsning: