Efter semestern

Igår kom jag hem efter 6 veckors semester i Libanon. Efter det besöket kändes det som om hela världen gick tillbaka några år. För libaneserna verkar ha utvecklats mer på senare tid, i allmänhet. Jag fick rådet att inte diskutera politik med vem som helst med tanke på den politiska splittringen i landet. Detta till trots att 87% av befolkningen verkar komma överens med varandra. Dessa 87% stödjer Hizbollah.
När jag var i Libanon förra året var det verkligen farligt att diskutera politik med folk, men efter striderna i maj i år är det lungt igen. Efter nästan 2 år av pro-israelisk kontroll av Beirut vågar beirutborna nu vara sig själva igen, och det märks verkligen när supporters av Hizbollah, Harakat Amal och Michel Aoun hänger upp sina flaggor på balkongerna.

När jag var i södra Libanon blev jag lite överraskad. Allt fler människor bygger stora lyxvillor på 300-600 km2, och bara i min by finns dussintals lyxvillor. En av de är på 4 våningar och har en simbassäng på andra våningen. Dessutom har allt fler människor råd med nya jeepar. Idag är det vanligt att se bilar som Mercedes ML, BMW X5, Nissan X-Trail osv.

Södra Libanon, som idag tros av västvärlden vara ett krigszon har egentligen sen ett tag tillbaka vara färdigbyggt. Men under den tiden har en hel del strider ägt rum i norra Libanon. Så sent som i onsdags utfördes ett terrordåd som var riktat mot den libanesiska armén. Några veckor innan hade ledaren för Fatah al-Islam hotat den libanesiska armén. Även när libaneserna vägrar krig fortsätter dödandet i Libanon, men det är inget inbördeskrig. Det är USA:s och Israels krig mot Libanon. För vad som händer är att man försöker starta ett nytt inbördeskrig i Libanon, likt det i Irak. Först kristna mot muslimer, sen shiia mot sunnimuslimer. Idag försöker man starta ett krig mellan politiska partier, likt de striderna i maj i år.

Men som Hassan Nasrallah sa; vi lever verkligen i en tid präglat av seger. För, den 16:e Juli i år friades de sista libaneserna från israeliska fängelserna, något ingen tidigare vågade drömma om. Och president Sleiman har tagit ännu ett steg, nämligen hotat Israel med våld om Libanon inte får tillbaka Sheeba-gårdarna. Aldrig någonsin i historien har en arabisk president hotat den israeliska staten.