Domstol utnyttjas i syfte att sprida instabilitet i Syrien och Libanon

Den FN-sanktionerade och internationella specialdomstolen för Libanon (STL) har många gånger angett att den snart kommer att starta åtalsprocessen i fallet Rafik al-Hariri. Senaste gången var tidigare denna vecka. Den här gången har västerländska massmedier dock angett att fyra personer ur motståndsrörelsen Hizbollah kommer att åtalas för mordet. Pro-sionistiska medier i Libanon har gått ännu längre och till och med namngett dessa personer, trots att alla andra valde att inte göra det för de drabbade familjernas skull.

Efter att ha läst lite analyser på nätet har jag förstått att de senaste planerna kring STL är att sabotera den nya libanesiska regeringen som tog form i mitten av denna månad. I den nya regeringen finns 14:e mars-blocket inte med. Blockets ledare i Washington och Riyadh försökte förhala bildandet av den nya regeringen i syfte att tysta ner Libanons utrikespolitiska funktioner under det pågående statskuppförsöket i Syrien, särskilt i synnerhet då Libanon innehar en mandat i FN:s säkerhetsråd för tillfället. Den nya regeringen i Libanon kan komma att förkasta STL:s legitimitet och åtal.

Det är uppenbart att STL aldrig kommer att sluta läcka falsk information till pro-sionistiska massmedier. STL kommer aldrig heller att ta sitt arbete på allvar. Den främsta anledningen till det är att det inte finns något bevis mot Hizbollah, eller Syrien för den delen. Många människor, bland annat jurister, politiker och journalister har kritiserat STL för att den har vägrat att undersöka Israels roll i mordet. Tidigare i veckan utlyste den internationella domstolen ICC arresteringsorder mot Mouammar Ghaddafi och hans son Saif al-Islam för våldet mot civilbefolkningen i Libyen. Det intressanta är att samma institution har ännu inte utlyst arresteringsorder mot de som beordrade massakern på Mavi Marmara ifjol, då nio oskyldiga människor sköts ihjäl av israeliska soldater på internationellt vatten. Israel, och inte mänsklighetens bästa, står på FN:s agenda. Eller?

Sionister pressar för ett krig mellan Saudi Arabien och Iran

Den saudiske prinsen Turki al-Faisal varnade om att hans land kan komma att skaffa kärnvapen om Iran skaffar egna bomber. Hotet framfördes under ett möte i östra Storbritannien uppger dn.se.[1] Saudi Arabien har under åtminstone tio års tid konfronterat Irans växande inflytande i regionen, ofta efter uppmuntring från USA och Israel. Västerländska stormakter samt ockupationsregimen Israel har sedan den islamiska revolutionen år 1979 varit fientligt inställda mot Iran. Anledningen till det är att det iranska folket vägrar låta sig styras av marionettledare, vilket sionister anger som ett krav för samtliga muslimska länder för att de ska få vara med i den västerländska gemenskapen.

Iran har vid flera tillfällen poängterat att landet inte vill vara i konflikt med Saudi Arabien, men wahhabiterna i det extremt konservativa kungadömet är lika fientligt inställda mot Iran som sionisterna är. Konflikten mellan wahhabismen och Islam är mycket djupare än politiskt. Konflikten har pågått på det religiösa planet i snart 200 år. Efter andra världskriget lät USA och Storbritannien Saudi Arabien leda den muslimska världen. De länder som vägrade låta sig styras från Riyadh blev per automatik USA:s fiender. Egypten och Syrien var till en början de främsta fienderna. Sedan blev Iran den främsta fienden på grund av dess teknologiska och vetenskapliga framsteg.

USA och Israel har i många år planerat ett krig mot Iran. Planen var att först ockupera länder som gränsar till Iran, som just Afghanistan och Irak. Under 2004 till 2006 förändrades mycket, och då valde sionisterna att först angripa Libanon och Syrien, som är nära allierade till Iran. När 34-dagarskriget blåste upp i juli 2006 planerade israelerna att besegra Libanon på tre dagar för att sedan invadera Syrien från väst medan amerikanska trupper invaderade från Irak i öst. Hizbollah lyckades dock stoppa de israeliska ockupationstrupperna, vilket resulterade i 34 dagar av massaker av de israeliska trupperna.

Iran har länge stöttat Hizbollah och Syrien, och erbjuder än idag andra länder militärt stöd. Samtidigt plågas USA och Israel av svåra ekonomiska kriser. USA har förlorat sina krig medan Israel brottas med försvagad krigsmoral bland sina soldater. Västmakterna är därför inte kapabla att starta ett krig mot Iran, som för tillfället har 20 miljoner soldater och reservister som är redo att dö martyrdöden. Därför har sionisterna peppat wahhabiterna att starta ett krig mot Iran, dels för att försvaga Iran men också dels för att leda till ett stort krig mellan muslimer. Sionisternas planer är sannerligen onda.

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/saudiarabien-hotar-skaffa-karnvapen

Anti-terrorismkonferens i Teheran

Under helgens konferens som representeras av omkring 60 länder har flera deltagarländer kommit överens om att ockupationsregimen Israel och USA är de främsta anhängare av den globala terrorismen. Den historiska konferensen är därför ett ytterligare steg i försöken att bland annat rentvå oskyldiga muslimer från terroranklagelser. Konferensen markerar ett tydligt missnöje mot stormakternas förvridna definition av terrorism, i den iranska huvudstaden som idag vinner allt mer inflytande i Mellanöstern just på grund av terrorn som riktats mot landet.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=20086&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=32&s1=1

http://www.azadnegar.com/article/intl-conference-global-fight-against-terrorism-kicks-tehran

Miljontals människor i demonstration till stöd för den syriske presidenten

Efter fredagens demonstration som samlade mer än en miljon människor på gator och torg i Damaskus, hölls det under tisdagen flera demonstrationer i flera städer runt om i landet till stöd för den syriske presidenten Bashar al-Assad. Tisdagens demonstrationer har enligt syriska källor engagerat minst 2,5 miljoner människor, förmodligen även mer. Dagens demonstrationer är ett svar på presidentens tal under gårdagen, då han utlyste att ett nytt parlament ska formas under augusti månad i år. Nya val ska hållas har presidenten lovat.

Presidenten lovade också amnesti till de militanta milismännen, som ändock fortsätter att trotsa folkets vilja. De militanta grupperna har mördat hundratals soldater och civila människor. Enligt människorättsorganisationen Amnesty har omkring 1400 människor mist livet i våldet. Landets reguljära armé fortsätter än idag att slåss mot dessa grupper, som under de senaste veckorna kraftigt försvagats. Både Turkiet och Libanon har tagit krafttag för att begränsa flödet av vapen till de militanta grupperna, samtidigt som den syriska armén intagit flera befästningar för de militanta grupperna.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=19736&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=20&s1=1

De politiska striderna i Libanon kan snart vara historia

Efter flera veckor av hätska debatter har flertalet politiker och andra ledare under den senaste veckan argumenterat för att ändra på den så kallade Taif-överenskommelsen. Taif-överenskommelsen skrevs på i oktober 1989 i den saudiska staden Taif i syfte att sätta ett stopp på det då pågående inbördeskriget, som tog slut året därpå. Överenskommelsen dikterar fördelningen av makten mellan presidenten och parlamentet, samt garanterar de samtliga erkända religiösa grupperna representation i parlamentet.

I januari i år hoppade den dåvarande Hizbollah-ledda oppositionen av regeringskabinetten som styrdes av den väststödda premiärministern Saad al-Hariri. Då den dåvarande oppositionen hade 10 mandat av de totalt 30 innebar avhoppet att kabinetten förlorade sin politiska legitimitet. Enligt konstitutionen krävs det då ett omval. Men eftersom det drusiska partiet PSP (Progressive Socialist Party) under ledning av Walid Jumblatt bytte sida kort efter avhoppet fick oppositionen en majoritet i parlamentet. Därför fick den dåvarande oppositionen jobbet av president Michel Sleiman att bilda en egen regering, vilket Najib Mikati fick göra.

Då lovades det av Mikati att en ny kabinett skulle formas väldigt fort. Men det blev det aldrig av. Fem månader senare har Mikati ännu inte bildat en regering. I början envisades han med att den nya oppositionen (ledd av Saad al-Hariri) skulle få sin del av kakan. Men Hariris parti Framtidsrörelsen och de övriga allierade partierna försökte istället att sabotera hela processen genom att ständigt kräva allt för mycket makt. Anklagelser riktades då från den nya majoriteten mot den ännu väststödda Hariri-ledda oppositionen om att västvärlden vägrade låta Libanon forma en regering där Hizbollah hade en ledande roll i. Anklagelserna gjorde också gällande att väst helt enkelt tyckte att det var bättre att Libanon hade ett bestående maktvakuum, väldigt likt det under premiärministern Fouad Sanioras tid 2005-2009.

Den maronitiska patriarken Beshara Rahi, den religiösa och politiska ledaren av de kristna maroniterna i landet och patriark Nasrallah Sfeirs efterträdare, uppmanade nyligen att ändra på Taif-överenskommelsen i syfte att modernisera maktfördelningen. De återkommande politiska striderna ligger bakom uppmaningen, vilket i sin tur är ett resultat av medborgarnas allt tuffare kritik mot de båda politiska blocken. Det börjar att se ut som att Mikatis arbete snart når sitt slut, och att man istället förnyar en del av landets konstitution i syfte att lösa de bittra striderna.

Hizbollah eskalerade i våras ordkriget mot Israel efter att USA och Israel försökte påverka Libanons inrikespolitik. Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah hotade då Israel med att hans organisation kan komma att ockupera hela Galilén i ett eventuellt krig. Nasrallah är känd för att han alltid infriar det han lovar. Galilén är en region som gränsar mot Libanon och Syrien och som ligger i nordöstra delen av ockuperade Palestina. Regionen har vittnat de tuffaste striderna mellan de tre länderna. Det är just från Galilén israeliska ockupationstrupper belägrade både Sheeba-gårdarna i Libanon och Golan-höjderna i Syrien. Hotet har satt skräck i hela det israeliska maktetablissemanget. Den israeliska terroristregimen har under de senaste åren arbetat på att flytta delar av sin militära verksamhet till Negev-öknen i söder, just på grund av det växande hotet från Hizbollah och Syrien. Hotet mot Galilén kan därför ha motiverat israelerna att starta ett inbördeskrig i Syrien.

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=18206&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1