Efter flera veckor av hätska debatter har flertalet politiker och andra ledare under den senaste veckan argumenterat för att ändra på den så kallade Taif-överenskommelsen. Taif-överenskommelsen skrevs på i oktober 1989 i den saudiska staden Taif i syfte att sätta ett stopp på det då pågående inbördeskriget, som tog slut året därpå. Överenskommelsen dikterar fördelningen av makten mellan presidenten och parlamentet, samt garanterar de samtliga erkända religiösa grupperna representation i parlamentet.
I januari i år hoppade den dåvarande Hizbollah-ledda oppositionen av regeringskabinetten som styrdes av den väststödda premiärministern Saad al-Hariri. Då den dåvarande oppositionen hade 10 mandat av de totalt 30 innebar avhoppet att kabinetten förlorade sin politiska legitimitet. Enligt konstitutionen krävs det då ett omval. Men eftersom det drusiska partiet PSP (Progressive Socialist Party) under ledning av Walid Jumblatt bytte sida kort efter avhoppet fick oppositionen en majoritet i parlamentet. Därför fick den dåvarande oppositionen jobbet av president Michel Sleiman att bilda en egen regering, vilket Najib Mikati fick göra.
Då lovades det av Mikati att en ny kabinett skulle formas väldigt fort. Men det blev det aldrig av. Fem månader senare har Mikati ännu inte bildat en regering. I början envisades han med att den nya oppositionen (ledd av Saad al-Hariri) skulle få sin del av kakan. Men Hariris parti Framtidsrörelsen och de övriga allierade partierna försökte istället att sabotera hela processen genom att ständigt kräva allt för mycket makt. Anklagelser riktades då från den nya majoriteten mot den ännu väststödda Hariri-ledda oppositionen om att västvärlden vägrade låta Libanon forma en regering där Hizbollah hade en ledande roll i. Anklagelserna gjorde också gällande att väst helt enkelt tyckte att det var bättre att Libanon hade ett bestående maktvakuum, väldigt likt det under premiärministern Fouad Sanioras tid 2005-2009.
Den maronitiska patriarken Beshara Rahi, den religiösa och politiska ledaren av de kristna maroniterna i landet och patriark Nasrallah Sfeirs efterträdare, uppmanade nyligen att ändra på Taif-överenskommelsen i syfte att modernisera maktfördelningen. De återkommande politiska striderna ligger bakom uppmaningen, vilket i sin tur är ett resultat av medborgarnas allt tuffare kritik mot de båda politiska blocken. Det börjar att se ut som att Mikatis arbete snart når sitt slut, och att man istället förnyar en del av landets konstitution i syfte att lösa de bittra striderna.
Hizbollah eskalerade i våras ordkriget mot Israel efter att USA och Israel försökte påverka Libanons inrikespolitik. Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah hotade då Israel med att hans organisation kan komma att ockupera hela Galilén i ett eventuellt krig. Nasrallah är känd för att han alltid infriar det han lovar. Galilén är en region som gränsar mot Libanon och Syrien och som ligger i nordöstra delen av ockuperade Palestina. Regionen har vittnat de tuffaste striderna mellan de tre länderna. Det är just från Galilén israeliska ockupationstrupper belägrade både Sheeba-gårdarna i Libanon och Golan-höjderna i Syrien. Hotet har satt skräck i hela det israeliska maktetablissemanget. Den israeliska terroristregimen har under de senaste åren arbetat på att flytta delar av sin militära verksamhet till Negev-öknen i söder, just på grund av det växande hotet från Hizbollah och Syrien. Hotet mot Galilén kan därför ha motiverat israelerna att starta ett inbördeskrig i Syrien.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar