Efter hela 18 dagar av massiva demonstrationer valde Hosni Mubarak till slut att ge upp. Igår fredag blev en historisk dag som för evigt kommer att ta plats i våra historieböcker. En till intressant sak är att fredagen den 11:e februari också var en dag av betydelse för iranierna, som då firade den 32 år gamla islamiska revolutionen på gator och torg överallt i Iran. Det egyptiska folket har verkligen segrat över förtrycket - ett förtryck installerat av korrupta ledare i västvärlden. Även om Mubaraks verktyg ännu finns kvar just nu kommer de snart att försvinna. Inom de kommande veckorna kommer ett nytt Egypten att träda fram. Men vilket sorts Egypten vet vi inte riktigt än.
Det finns de som fortfarande räds över framtiden. De som är mest rädda är israelerna.[1] Men en annan grupp människor som är rädda är de som oroar sig för arabisk demokrati, av samma anledning som israelerna är rädda. Som du kanske vet valde USA, Storbritannien och Frankrike att installera förtryckarregimer i den muslimska världen i syfte att hålla befolkningen i schack. Denna maktapparat är på väg att falla samman.
Anledningen till att så många människor upplever oro över demokratiseringen kan lätt förklaras med bojkotten av Gaza-remsan efter att Hamas vann det palestinska valet i januari 2006. Många människor kunde inte begripa sig på att islamister faktiskt kan vinna demokratiska val. I ett informationssamhälle styrt av korrupta massmedier kan enbart Israel-kramande liberaler delta, och än mindre, vinna demokratiska val. När exempelvis Sverigedemokraterna vann i det senaste Riksdagsvalet kunde man se samma tendenser i samhället, trots att Sverigedemokraterna är mest positivt inställda mot Israel i Riksdagen. Men dem är inga liberaler. Så dem kan "omöjligen vinna".
När jag läser alla dessa artiklar om protesterna i arabvärlden finner jag att araberna talar om en sorts demokrati medan de övriga (främst västerlänningar) talar om en annan. När araberna talar om demokratisering ser de flesta upp till den islamiska revolutionen i Iran som förebild. Det allra viktigaste för araberna är att bygga upp nya institutioner baserade på Islams lagar, sharia lagarna. Inte wahhabiternas (förtryckarnas) lagar, utan de lagar som dominerade den muslimska världen under de första 1.000 åren - de åren då muslimerna styrde sig själva och inte av någon annan. Å andra sidan finns det de som fortfarande tror på en västerländsk upplysning i arabvärlden. Dem är färre, och bor oftast inte i den arabiska världen.
Kort efter Mubaraks avgång eskalerade protesterna mot regimerna i Algeriet och Jemen.[2, 3] Fler länder där protester misstänks snart uppstå är även Marocko, Jordanien och Syrien.[4] Jag är dock inte så säker på det sistnämnda. Den syriske presidenten Bashar al-Assad är riktigt populär trots att han har suttit vid makten i 11 år. Det är dock mycket möjligt att han också mjuknar upp, likt andra ledare runt om i arabvärlden.
Vi kommer aldrig få se 'typisk' västerländsk demokrati i Mellanöstern. Men vi kommer att fortsätta se människor kämpa för sina rättigheter. Vissa diktatorer kanske kommer att bestå, men endast på folkets villkor. Vad vi också kommer att se är en hårdare betoning på islamiska värderingar i styrelseskicken och i politiken, och en betydligt tuffare politik mot Israel. Nu har Egypten befriats från en diktator. Men även Gaza-remsan har befriats från Mubaraks blodiga klor. Hosni Mubaraks Egypten bojkottade Gaza-remsan och var delaktig i att bibehålla detta 'utomhusfängelse', vilket många gärna kallar det isolerade enklavet för. Folket höjde inte rösten bara för demokratisering, utan också för att andra människor förtrycks av samma system. Det handlade visserligen om att tillvarata de ungas rätt till arbete och självförsörjning, men även att ta ställning i förtrycket av det palestinska folket. Det handlar om den ära Gamal Abdel Nasser stod för på sin tid, något egyptierna var och är fortfarande väldigt stolta över. För att återvända till sina forna glansdagar måste Egypten återvända till palestiniernas kamp för självständighet, frihet och rättvisa.
Inlägg
2 kommentarer:
blir inte glad att Hosni Mobark har avgåt. Bli glad den dag militären lämnar tillbaka makten och Egipten bli demokrati. Jag tvekar att Egipten blir en fritt land.
Jag hoppas att jag har fel.
Hasse
Jag tror att militären är patriotiska och inte har lika mycket anledning att förtrycka folket. Nästan varenda familj känner någon i armén. Men visst, det är viktigt att vänta tills folket har valt sina ledare. Det finns ändå skäl att börja fira redan nu tycker jag.
Skicka en kommentar