Sedan slutet av mars pågår det väpnade strider mellan regimtrogna regeringsstyrkor och militanta grupper i Syrien. Det började i den södra staden Dara'a nära den jordanska gränsen då regeringsstyrkor stormade byggnader där beväpnade militanta gömde sig och planerade att genomföra en statskupp. Många massmedier, de flesta kända för att vara Israelvänliga, påstod gång på gång att regimen i Damaskus försökte kväva "fredliga protester" mot president Bashar al-Assad. De regimkritiska demonstrationerna som visades på flera arabiska TV-kanaler visade dock miljontals människor demonstrera för Bashar al-Assad.
Kulmen nåddes den 21:a juni, vilket jag uppmärksammade i denna blogg. 2,5 miljoner människor samlades i Damaskus för att hylla presidentens lovord om reformer. Sedan dess har de militanta grupperna försvagats avsevärt. Två veckor senare började rykten florera på nätet om att USA har bytt sida och börjar stödja al-Assad. Dock har dessa rykten inte bekräftats. Men märkbart är att amerikanska politiker har lättat på sin kritik av Syrien. Ungefär samtidigt rapporterade ett antal medier om att ett syriskt oppositionsmöte hade hållits i Frankrike.[1] Konferensen samlade många sionister som utnyttjade tiden till att angripa Iran. Även när konferensen blev ett totalt misslyckande (mötet sågs som ett skämt) blev det alldeles för uppenbart vilka idémakarna till den blodiga konflikten i Syrien är - en samling sionister som i många år planerat att störta regimerna i Syrien och Iran. När de misslyckades med att störta regimen i Teheran efter valet 2009 flyttade de fokus till Syrien.
Nätet florerar med påståenden om att USA och Israel ligger bakom den "arabiska våren". Dessa påståenden är falska. Revolterna är arabernas svar på ett århundrade av förtryck, terrorism och förnedring. Men till skillnad från Tunisien, Egypten, Jemen och Bahrain pågår det ingen revolution i Syrien. Syrien (och Iran för den delen) är vad de övriga araberna tar inspiration från. Inte nödvändigtvis de tuffa lagarna som begränsar yttrandefrihet, för det finns ingen riktig yttrandefrihet i dessa två länder. Men det är inte vad araberna söker. Vad de söker är självständighet från just USA och Israel. De har tröttnat på alla dessa lyxhotell och restauranger som byggs enbart till eliterna - de vill ha arbete och pensioner. De vill ha sjukvård och skolutbildning. Helst gratis, finansierad med ett skattesystem som också garanterar en riktig industrialisering, för än idag är det bara Syrien och Iran som är riktiga industriländer som också är självständiga från sionisterna.
Samtliga Syrienkritiker fokuserar enbart på landets begränsade friheter. De har glömt bort (eller bara helt enkelt ignorerar) att Syrien är det enda arabiska landet som erbjuder sina medborgare gratis sjukvård och skola. Detta tack vare Bashar al-Assad. Det är just därför han är populär. Något annat som gör honom ännu mer populär är att han inte har gett efter för sionistiska hot. Han och Mahmoud Ahmadinejad är två presidenter som står emot Israels aggressioner, vilket är just därför Syrien och Iran utsätts för så pass många statskuppförsök. Syrien behöver lätta på sina lagar, vilket är vad folket kräver. Men det ligger inte i folkets intresse att störta regimen, eftersom det öppnar möjligheten för Israelvänner att ta makten i landet. Presidenten har lovat reformer, och förtjänar sin tid. Dessutom ligger det i alla våra intressen att utreda anklagelserna mot de personer som fört in vapen i landet. Vapen som används i syfte att störta regimen...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar