Israel och CIA styr Libanondomstolen STL

Israel har i flera år planerat ett inbördeskrig i Libanon. Men samtliga försök har misslyckats. Det senaste försöket misslyckades efter att libaneserna synade den så kallade Specialdomstolen för Libanon (STL). Många människor började att ifrågasätta domstolens ovilja att utreda Israels roll i mordet på Rafik al-Hariri i februari 2005. Hizbollah lät i lördags avslöja ännu fler skandaler inom domstolen.[1]

Domstolens ordförande - en erkänd Israelvän

Israelvännen heter Antonio Cassese, som har försvarat den israeliska ockupationsregimen i åratal. Som juridisk rådgivare försvarade han även Israels krigsbrott mot de mänskliga rättigheterna. Cassese valdes att leda STL trots sin historia. Libanon och Israel är i krigstillstånd med varandra. Ändå valdes en Israelvän att leda domstolens arbetsuppgifter.

Åklagarens toppkonsult har erfarenhet av att jaga Hizbollah

Robert Baer, åklagaren Daniel Bellamere's toppkonsult rapporteras ha jagat Hizbollah i 15 år. Baer är också med i terroristorganisationen CIA som orkestrerat dussintals statskupper och tusentals terroristattentat mot oskyldiga människor världen över. CIA misstänks vara skyldig till massakern i Beirut-förorten Bir Hassan på 80-talet, då ett 50-tal människor föll offer i ett kraftigt bombdåd. Baer rapporteras hata "islamiska terrorister", vilka Hizbollah definieras som av CIA.

Topputredaren och korruptionen

Gerhard Lehman, biträdande ordförande för utredningen av mordet på Rafik al-Hariri, anklagas nu för korruption. Men än idag bara av libaneserna. Lehman syntes tydligt i en videofilm som sändes på al-Manar på lördagen ta emot en sedelbunt efter att ha gett hemligstämplad information till en eller flera okänd(a) man(män). I länken som följer med längst ner i artikeln syns en sedelbunt i Lehmans vänstra hand. Lehman misstänks ligga bakom läckorna till massmedierna. Läckorna har kraftigt försvagat domstolens förtroende.

Varför Hizbollah är målet med STL - en analys och förklaring av de geopolitiska intressena i Mellanöstern

År 1978 invaderade Israel Libanon. Syftet, enligt israelerna, var att stoppa de palestinska attackerna från södra Libanon. Det riktiga syftet var mycket större än så; regional dominans. Vissa jag har talat med menar att Syrien var målet med invasionen det året. Libaneserna lyckades dock hålla emot och så småningom bestämde israelerna sig för att dra sig tillbaka. Fyra år senare invaderade israelerna Libanon igen. Denna gång nådde de israeliska trupperna huvudstaden Beirut. Samtidigt grundades Hizbollah. Denna organisation, som på svenska heter "Guds parti", började bekämpa den israeliska ockupationen. Under 18 år tid, fram tills våren 2000 befriade Hizbollah Libanon bit för bit. De sista striderna i maj 2000 ägde rum alldeles intill gränsen mot ockuperade Palestina, känt som "Israel". Israel kapitulerade, och kriget var äntligen slut.

Ett halvår senare vann George W. Bush det amerikanska presidentvalet. I januari 2001 sattes de nya planerna igång. Den israeliska terroristorganisationen Mossad och amerikanska CIA bombade World Trade Center byggnaderna i New York och lade skulden på "islamiska terrorister". Robert Baer hade förmodligen en roll i skuldsättningen av världens muslimer. Terroristattackerna mot USA gav amerikanerna och israelerna fria händer att invadera muslimska länder. Efter några år av krig i Afghanistan och Irak (någon gång under 2004) flyttades fokuset åter tillbaka till Libanon och Syrien. Men för att få kunna invadera Syrien måste man först ockupera Libanon, insåg sionisterna. Då valde de att mörda Rafik al-Hariri i syfte att skapa en konflikt mellan sunniter och shiiter i landet. När man väl lyckades starta ett inbördeskrig tänkte man skicka in soldater "för att lugna ner situationen", precis som när Nato skickade soldater till Libanon efter Israels invasion 1982.

Något inbördeskrig blev det dock aldrig av. Sionisterna planerade istället ett nytt krig mot Libanon - en israelisk invasion. I juli 2006 kidnappade Hizbollah två israeliska soldater. Den israeliska krigsmakten tog tillfället i akt och attackerade Libanon. Kriget, som varade i 34 dagar, var en katastrof för den israeliska krigsmakten. Med minst 450 dödade israeliska soldater och flera tusen skadade var kriget både en PR-katastrof och innebar försvagat krigsmoral för den israeliska armén. Denna armé, som en gång i tiden var den starkaste i Mellanöstern, lyckades inte ta sig in 17 meter i Libanon. Notera att det tog 6 timmar för israelerna att inta Beirut under invasionen år 1982.

Israelerna, som planerade att krossa familjen al-Assads makt i Syrien kunde nu inte ens skicka en enda pansarvagn över gränsen till Libanon. Så, i ren frustration lät sionisterna 'Specialdomstolen för Libanon' bege sig på Hizbollah. Första gången STL försökte påverka Libanons politiska struktur var i maj 2009, bara två veckor före parlamentsvalet, vilket inföll den sjunde juni samma år. STL, förmodligen Gerhard Lehman, läckte då information till den tyska tidningen Der Spiegel om att Hizbollah låg bakom mordet på Rafik al-Hariri. Syftet med läckan var givetvis att påverka Hizbollahs vinstmöjligheter i valet. Amerikanerna och den saudiska kungafamiljen försökte också förmå det västallierade 14:e mars-blocket, ledd av Saad al-Hariri, att bannlysa Hizbollah från den politiska arenan och samtidigt starta ett krig för att beslagta Hizbollahs vapenarsenal. De försökte, men misslyckades. Hizbollah och deras allierade inom 8:e mars-blocket (opponent till det västallierade 14:e mars-blocket) avslöjade skandal efter skandal, vilket orsakade kriser inom det 14:e mars-blocket. I januari i år föll Saad al-Hariris regering efter att han vägrade ifrågasätta STL:s förtroende. Sionisterna tog då tillfället i akt att starta ett uppror mot den syriske presidenten Bashar al-Assad i Syrien och även i norra Libanon. Sionisterna valde alltså att spela två kort; (1) att få STL att försvaga Hizbollahs ställning och (2) att fälla al-Assad med ett "folkligt uppror".

De nya geopolitiska förhållandena

Efter helgens avslöjandena har STL:s förtroende än en gång skakats. Men västvärldens stormakter lär även i fortsättningen stödja denna domstol. Men för Libanon och alla andra länder i Mellanöstern (även för ockupationsregimen Israel) anses STL vara ett misslyckande. Helgens avslöjanden har förmodligen tvingat STL ut ur det politiska spelet. Samtidigt har Bashar al-Assad fått kontroll över de sioniststödda "folkliga upproren", som inte alls var folkliga. För två veckor sedan samlades flera miljoner människor i Damaskus för att stödja deras president. Liksom de 11:e februari-demonstrationerna i Iran 2010 har 21:a juni demonstrationerna i Syrien 2011 "dödat" den sionistledda "revolutionen" i landet. Demonstrationerna i Iran ledde till att den gröna rörelsen kollapsade, när mellan 10 och 15 miljoner iranier demonstrerade för den Islamiska republiken. Men Bashar al-Assad har inte utkämpat sin sista strid än. Sionisterna lär försöka igen, som de gjorde med Hizbollah.

STL kommer sannolikt att fortsätta med sin Hizbollahkampanj, men med minskad styrka. För att invadera Syrien behöver Israel hitta andra ursäkter. Just nu går det rykten om att sionisterna försöker förmå Nato att invadera Syrien i syfte att "försvara den syriska civilbefolkningen". Men först måste Nato invadera Libyen för att testa sin förmåga. Jag misstänker dock att en västledd invasion av Syrien kan leda till ett nytt världskrig. Ett invasionskrig mot Syrien skulle få bägaren att tippa över, och leda till de kraftigaste protesterna någonsin i den muslimska världen. Men å andra sidan skulle Nato redan få det svårt med Libanon och Iran, som högst sannolikt skulle förklara krig mot sionisterna. De två länderna skulle sannolikt följas av Irak, Palestina, Egypten och Pakistan. Men viktigast av allt är att sionisterna har bitit för mycket av det sura äpplet. De har gett sig in i ett spel som de inte kan hantera. Deras impulsiva beteende och omogna attityd gentemot de mänskliga rättigheterna kan mycket väl leda till ett storskaligt krig vilken sekund som helst. Men så har det varit i många år. Detta är absolut inget nytt. Jag tror inte att det blir krig under de kommande två månaderna. I september väntas palestinierna utropa en egen stat genom en omröstning i FN. USA och Israel försöker sabotera palestiniernas chanser, men först med diplomatiska medel. Sionisterna kan komma att flytta fokus från Syrien till Palestina...

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=20576&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1