Gamla ideologier faller sönder i den nya världen

Jag snubblade på en väldig intressant debattartikel på aftonbladet.se där författaren Daniel Suhonen utvärderar vänsterns stöd till islamiska organisationer. Författaren fortsätter och frågar sig varför den sekulära vänstern stöttar religiösa organisationer. Vad är det som driver och motiverar stödet?

Läs gärna mer:

http://aftonbladet.se/kultur/article8623984.ab

Som den här bloggen tidigare argumenterat råder det kaos i de ideologier som hör hemma i västvärlden. Under 1900-talet dominerade vänsterdrivna partier i Europa. Sverige är ett väldigt bra exempel där Socialdemokraterna åtnjöt mer än 40% stöd av befolkningen i många år. Under de senaste 15-20 åren har istället mer högerdrivna partier tagit över. Även här är Sverige ett bra exempel. Många undrar säkert varför det här händer just nu. Det kan bero på just det Suhonen säger - att vänstern ger stöd till religiösa organisationer - något som inte kan accepteras av sekulära ideologier i en sekulär värld.

En till aspekt kan vara Sovjetunionens fall, vilket banade väg för liberal marknadsekonomi på den mark som tidigare styrdes av kommunister. Detta förstärktes av den teknologiska revolutionen med mikrochipet, vilket gjorde datorer och andra elektroniska produkter billigare, och som så småningom blev var mans ägodom. Nu blev det lättare för människor att "personalisera" sina liv och urskilja sig från andra människor - något som säkerligen får många kommunistiska ideologer att vända sig i graven. Kollektivism byttes ut mot individualism. Samtidigt beskylldes 80- och 90-talens finansiella krisen på allt för protektionistiska lagar mot fri handel, kritik som oftast kom från högerorienterade personer, grupper och organisationer.

Det finns många händelser som kan ha bidragit till att européer numera röstar mer på högerorienterade partier. Men den här bloggen identifierar inte enbart konflikter i vänsterlägret, utan snarare överallt på den politiska skalan. Lite skämtsamt kan jag nämna att många människor jag har mött under denna vintern har utmanat de dominerande föreställningarna om klimatförändringarna; påståendet om att världen blir allt varmare. Och inte nog med att FN:s klimatpanel IPCC har avslöjats för att ha förfalskat massvis med data. Detta har givetvis påverkat mittenlägret negativt.

Utöver det identifierar jag problem på högerfronten, där även extremister får allt mer utrymme. Högerpartierna, som oftast står för liberal marknadsekonomi (d.v.s. dagens globala ekonomiska system), brottas med de extrema skulderna i USA och Europa. Idag förutsäger många människor EMU:s fall, vilket jag tror skulle kunna få ödesdigra konsekvenser för dagens ekonomiska system om det hände. USA:s skuld växer för varje dag och snart måste landet hitta radikala lösningar för att lösa problemet. Lyckas amerikanerna inte lösa sin kris lär Asien gå om västvärlden, och därmed bli "den första världen", om man väljer att tro på att de asiatiska länderna tänker repetera västvärldens imperialistiska historia.

Förfallet i de västerländska ideologierna beror dock inte bara på ekonomin, utan även på den nya politiska kartan. Västvärlden dominerade den övriga världen i flera århundraden. Men idag växer flera nya supermakter fram. Förutom Kina är dessa också Ryssland, Indien, Brasilien och möjligtvis även Iran. Men Iran är ett alldeles för litet land skulle vissa kanske säga. Dock åtnjuter Iran stöd från nästan hela den muslimska världen, vilket består av fler än 50 stater och en befolkning som är större än Kinas. Till skillnad från vad svenska och andra europeiska medier rapporterar har Iran ett mycket brett stöd, främst för att det är en Islamisk republik som tillfredsställer muslimernas förväntningar från en islamisk stat. Men vilka är dessa förväntningar? De är allt från kampen för Palestinas befrielse till att ena muslimerna politiskt, religiöst och socialt. Kampen för Palestina är också en kamp mot främst högerorienterade regeringar och stater runt om i världen. Men i vissa fall även vänsterorienterade.

Världen har sannerligen förändrats väldigt mycket under de senaste årtiondena. Den politiska normen förflyttar sig för första gången från västvärlden (i synnerhet Storbritannien och USA) till Asien och Mellanöstern. Samtidigt när pessimismen för dagens ekonomiska system breder ut sig tar optimismen över. Protesterna i arabvärlden är ett tydligt exempel. Länder som tidigare styrdes från västvärlden är idag mer självständiga än någonsin tidigare. Denna självständighet kommer araberna att skänka till pan-arabismen, ett arabiskt enande, förutser jag. Dessutom är organisationer som Hizbollah och Hamas väldigt populära i den muslimska världen, just för att de kämpar mot ett av västvärldens fulaste projekt - Israel. Alla försök att stävja stödet till dessa motståndsorganisationer har misslyckats. Sekulariseringsprojektet är även det ett misslyckande. Till och med den turkiska befolkningen kräver återvändande till Osmanska rikets forna glansdagar. För att sätta detta i ett annat perspektiv frestas turkarna dagligen av ett eventuellt EU-medlemskap, vilket skulle innebära ekonomiska fördelar. Men som tidigare sagt; ekonomi är inte allt i världen. Det finns en stark opinion som vill orientera sig österut.

Nu när många länder och regioner reser sig ur det förlamande förtryck kommer människor att välja styrelseskick i enlighet med sina egna ideal och värderingar. Bli inte förvånad om egyptierna och de övriga araberna väljer islamiska styrelseskick. Det är deras rätt att skapa sin egen framtid. Det som lär bli dödsstöten för de västerländska ideologierna är att många människor tänker fortsätta neka den övriga världen rätten att bestämma över sig själv. Behovet av att dominera och stå högst uppe i hierarkin kommer förmodligen att leda till ett abrupt fall, i likhet med Roms fall, vad gäller västvärldens politiska dominans idag. Varje land kommer att välja sitt eget styrelseskick, och i demokratins namn måste detta respekteras.

Vad har vi, som tillhör mänskligheten, kvar om vi tvingar andra människor att tro på samma ideal och värderingar som vi själva tror på?

Israel beskylls för våld i Kenya

Flera politiker och jurister anklagar Israel och dess allierade för våldet i samband med valet i Kenya i 2007. PressTV rapporterar att två israeliska legosoldater planerade politiska mord. Även i Iran, Irak och Libanon beskylls terrorattentat och våld på Israel, som länge använt terror för att få igenom sin vilja.

http://www.presstv.ir/detail/166565.html

Libyenprotester liknar alltmer ett inbördeskrig

Efter en dryg vecka av protester mot Mouammar Ghaddafi har hundratals, förmodligen tusentals, civila människor mördats av den brutale diktatorn. Demonstranter angrips av bombplan och inhyrda legosoldater som urskillningslöst massakrerar oskyldiga människor. Idag höll Ghaddafi ett till tal där han fortsatte att anklaga demonstranterna för att vara "knarkare". Utöver det anklagade han al-Qaida för att ha en roll i protesterna. Ghaddafis våld får till och med Hosni Mubarak att verka vara fredlig i jämförelse. Nu har flera länder också bestämt sig för att evakuera sina medborgare från Libyen.

Även när det var som värst i Egypten fanns det inte ett lika stort intresse att evakuera människor från landet. Det ger en väldig dyster bild av hur våldsam Ghaddafi faktiskt är. Vad gäller anklagelserna mot al-Qaida är det så att al-Qaida för första gången på många år hamnar i skuggan av dagens dramatiska händelser. Denna wahhabitisk-inspirerade organisation upplever snarare oro över protesterna av främst tre anledningar:

1. Demonstranterna är ofta inspirerade av den Islamiska republiken Iran, vilket är wahhabismens ärkefiende.
2. Muslimer i arabvärlden enas snarare än splittras. Splittring (arabiska: 'Fitna') är al-Qaidas mål.
3. Saudi Arabien, al-Qaidas främsta stöd i sitt krig mot Islam, riskerar snart regimbyte.

Men trots det har al-Qaida hållit en låg profil. Det avslöjades tidigare att Hosni Mubarak och hans gäng låg bakom terrorn mot egyptiska kopter runt årsskiftet, varav ett dåd som al-Qaida i Irak tog på sig. När egyptiska muslimer valde att skydda kyrkor med sina egna kroppar föll al-Qaidas terror senare platt. Mouammar Ghaddafi har också anklagat USA för att ligga bakom protesterna, vilket tydligen har fått vissa människor att börja tro att amerikanerna försöker skapa demokrati i Nordafrika. Under de senaste åren har amerikanerna enbart försökt sänka två regimer i den muslimska världen; den Islamiska republiken Iran och Hamas-regeringen. Inga fler.

Vad som faktiskt har hänt i Nordafrika är att mer än ett tusen människor har fått sätta livet till i kampen för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Ledare i USA och Europa försöker nu rädda sitt skinn när araberna för första gången på mer än hundra år får yttra sig så som de vill. Medan västvärlden börjar krama det folk som den i generationer bombat (och bombar än idag) har israelerna återigen valt att anklaga Iran för att ligga bakom protesterna. Vilket egentligen inte är helt och hållen osann med tanke på att demonstranter har inspirerats av den iranska modellen, men det är inte vad israelerna syftar på.

I Libyen faller stad efter stad i folkets händer. Det tar nog inte mer än 2-4 dagar tills Ghaddafis era också är över. Förhoppningsvis går det fortare än så. I huvudstaden Tripoli fortsätter striderna. Folket har nu också tillgång till skjutvapen och har börjat organisera sig bättre. Samtidigt sprider sig protesterna till bland annat Marocko och Jordanien. Även i Saudi Arabien pågår det demonstrationer. Det är mycket möjligt att protesterna tar slut i Saudi Arabien, där wahhabismen också når sitt slut.

http://aftonbladet.se/nyheter/article8615279.ab

http://english.aljazeera.net/news/africa/2011/02/2011224151252240283.html

http://www.tayyar.org/Tayyar/News/PoliticalNews/en-US/129429956420603730.htm

Arabernas vilja skakar mer än bara diktatorer

Protesterna i Libyen har under de senaste dagarna eskalerat mer våldsamt än vad jag först förutsåg. Det ryktas om att mer än 600 personer har dödats i sammandrabbningar när stridsflygplan och helikoptrar angrep demonstranter runt om i landet. Det ryktas även om att inhyrda soldater från andra afrikanska länder deltar i massakern på civila. I sitt senaste tal på tisdagskvällen höll en skakad Mouammar Ghaddafi ett TV-sänt tal där han hotade sina medborgare igen. Det mesta han sa verkade vara detsamma som han har tuggat på i mer än fyra decennier - att han "räddade" landet från USA och Storbritannien och att han därför "är folket". Lite ironiskt när civila libyer mördas med hjälp av amerikanskt tillverkade vapen...

Protesterna i arabvärlden har verkligen orsakat total tystnad från omvärlden. Då och då har bl.a. president Obama uttalat sig. Men det mesta sker verkligen under bordet. Ledare i västvärlden har inte tid att prata. De arbetar dag och natt för att säkerställa sina forna kolonier. För första gången på 100 år reser sig araberna mot det totalitära systemet. Då har man definitivt inte tid över till annat.

En till person som oroar sig över resningen är Per Gudmundson, regelbunden skribent på Svenska Dagbladets nättidning. Inte bara anklagar han Ghadaffis Libyen för att vara "islamokommunistiskt". Han anklagar även majoriteten av egyptierna för att inte förstå sig på demokrati genom att ifrågasätta deras åsikter. Hans anklagelser är verkligen intressanta då kommunismen kallar religion för "folkets opium", och att Karl Marx' och Friedrich Engels' (författarna av det Kommunistiska manifestet år 1848) mentor var Moses Hess, en av moderna sionismens fader. Utöver det hycklar Gudmundson när han anklagar den egyptiska majoriteten för att inte begripa sig på demokrati, när deras enighet i sig är demokratins lag. Det finns inte en enda människa på denna planet som inte vet vad demokrati är. Men alla människor har olika åsikter om vad demokrati bör vara. Folket på Kairos gator är inte förpliktigade att hålla med Gudmundson. Det är deras rätt i enlighet med demokratins principer att bilda egna åsikter. Men kanske är Per Gudmundson intresserad att ta över efter dessa diktatorer. Vem vet?

http://blog.svd.se/ledarbloggen/2011/02/21/gadaffi-ar-det-samsta-av-tva-varldar/

Mellanösterns framtid är redan här

Sedan Hosni Mubaraks fall för en vecka sedan har fler arabländer drabbats av nya protester. De länder som är mest drabbade i skrivande stund är Libyen, Algeriet, Jemen och Bahrain. Demonstranter har också protesterat mot regimerna i Jordanien och Saudi Arabien. I Libyen och Bahrain, som är de senaste i vågen av protester har flera personer dödats och skadats i sammandrabbningar mellan demonstranter och kravallpolis. Skottlossning har rapporterats.

Utöver det planeras en internationell demonstration vid gränsen till Gaza-remsan i nästa vecka. Detta kommer när allt fler egyptier, inklusive oppositionsledare, kräver en revidering av Camp David-avtalet mellan landet och Israel. Mubaraks fall har lett till ökat oro på den israeliska sidan, som valt att stationera fler trupper på gränsen mot Egypten.

Tidigare i veckan drabbades Iran av våldsamt upplopp när den så kallade "gröna rörelsen" repeterade sina våldsamheter från det senaste presidentvalet i 2009. Medan många pro-sionistiska massmedier jämförde med protesterna i arabvärlden valde miljontals iranier att inta landets gator för att protestera mot den gröna rörelsen. Senare på måndagskvällen (den första kvällen av protester) förlorade den gröna rörelsen sitt inflytande när de allra flesta anhängare valde att gå hem. Det har talats om protester även i Syrien, men hittills har inga större demonstrationer hållits. Det finns de som spekulerar att regeringen slagit ner mot eventuella demonstranter. Jag tror dock att det beror mer på president Bashar al-Assads popularitet. Om detta senare stämmer stärker det lite min tes om att anti-sionistiska diktatorer ändå får stöd av sina respektive medborgare, vilket måste betyda att människor i Mellanöstern värdesätter befrielse av det ockuperade Palestina. Men vi får ändå räkna med protester då många syrier vill ha mer frihet.

Ett nytt ordkrig har blossat upp mellan Libanon och Israel. Tidigare i veckan hotade Ehud Barak med att åter ockupera Libanon när han höll ett tal riktat till den israeliska armén. Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah förkastade hotet i ett tal i onsdags, och tillade att Hizbollah redan idag är beredd att ockupera Galilén i norra ockuperade Palestina om Israel bestämmer sig för att starta ett nytt krig. Redan under 33-dagars kriget sommaren 2006 genomförde Hizbollah flertalet räder mot israeliska militärbaser, med stora förluster på Israels sida som följd. Idag har Hizbollah en militär kapacitet som överstiger Israels, vilket har fått bl.a. premiärministern Benjamin Netanyahu att 'säkerställa' för sitt folk att "inte tveka på den israeliska arméns förmåga att försvara landet". Den libanesiska presidenten Michel Sleiman svarade på Netanyahus hot mot Libanon och sa att invasion av Libanon "inte längre är en promenad i en park". En sak är säker, och det är att israelerna litar mer på Nasrallah än på sina egna politiker. Det säger något om Israel och dess armé.

På andra sidan det atlantiska havet görs rastlösa försök för att stoppa protestvågorna i den arabiska världen. USA försöker just nu skydda regimerna i Jordanien och Saudi Arabien, som sedan Mubaraks fall är de enda garanterna av Israels säkerhet i regionen. Med den ökade turbulensen överallt i Mellanöstern lär Israel snart finna att den gränsar till fyra länder som styrs av anti-sionistiska ledare. Inte nog med att Fatah och PLO har förlorat det som kvarstod av deras legitimitet efter al-Jazeeras och The Guardian's avslöjande i förra månaden, vilket eventuellt ger Hamas mer stöd i den väpnade kampen mot ockupationen. Trots detta väljer israeliska politiker ändå att fortsätta hota Iran. Hoten har avtagit avsevärt sedan demonstranterna tog över Kairo, men inte helt och hållet.

Med det har Mellanöstern förändrats extremt mycket sedan förra fredagen, då Mubarak valde att avgå. Och fler förändringar är att vänta. Den libyske diktatorn Mouammar Ghaddafi har anklagat protesterna i sitt land för att vara "en sionistisk och amerikansk komplott" mot honom vilket lär resultera i en strid mellan islamister och sionister i hans land. Först handlade protesterna om den bristande friheten. Men då dessa frihetssökande medborgare protesterar mot en sionistisk ledare, om än en kontroversiell sådan (han har riktat kritik mot sionismen), förutser jag en eskalering i Libyen. Jag misstänker att protesterna i de andra länderna också formas av Ghaddafis anklagelser, särskilt på den arabiska halvön som länge dominerats av wahhabismen vilket är extremt pro-sionistiskt.

Med tanke på oron i USA och i EU tror jag att många människor i världen har insett att den muslimska världen är på väg att bryta sig loss från det flera hundra år gamla förtrycket som har implementerats av kolonialismen. Utöver det verkar protesterna vara inspirerade från den Islamiska revolutionen i Iran, som har varit ledstjärnan för mer än en miljard människor i den muslimska världen i mer än tre årtionden. Protesterna orsakar också kalabalik i den akademiska världen, som länge sett Islam och demokrati som två helt skilda ting. Men protesterna orsakar ännu mer kaos i vad vi kan kalla massmedie-världen (TV-kanaler och tidningar) som i flera årtionden förnedrat Islam och islamiskt tänkande i demokratins namn. Inte nog med att israeler börja överväga att flytta tillbaka till sina forna länder av rädsla för protesterna - hela demokratibegreppet tynar bort. Snart lär västvärldens ledare tvingas att ersätta "demokrati" med en ny ideologi som folkmassorna i blindo får jaga...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8585628.ab

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=2791&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1

http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=2771&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=18&s1=1

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/demonstranter-beskjutna-i-bahrain_5951587.svd

http://www.dn.se/nyheter/varlden/protester-i-taiz-i-jemen

Hosni Mubarak avgår

Efter hela 18 dagar av massiva demonstrationer valde Hosni Mubarak till slut att ge upp. Igår fredag blev en historisk dag som för evigt kommer att ta plats i våra historieböcker. En till intressant sak är att fredagen den 11:e februari också var en dag av betydelse för iranierna, som då firade den 32 år gamla islamiska revolutionen på gator och torg överallt i Iran. Det egyptiska folket har verkligen segrat över förtrycket - ett förtryck installerat av korrupta ledare i västvärlden. Även om Mubaraks verktyg ännu finns kvar just nu kommer de snart att försvinna. Inom de kommande veckorna kommer ett nytt Egypten att träda fram. Men vilket sorts Egypten vet vi inte riktigt än.

Det finns de som fortfarande räds över framtiden. De som är mest rädda är israelerna.[1] Men en annan grupp människor som är rädda är de som oroar sig för arabisk demokrati, av samma anledning som israelerna är rädda. Som du kanske vet valde USA, Storbritannien och Frankrike att installera förtryckarregimer i den muslimska världen i syfte att hålla befolkningen i schack. Denna maktapparat är på väg att falla samman.

Anledningen till att så många människor upplever oro över demokratiseringen kan lätt förklaras med bojkotten av Gaza-remsan efter att Hamas vann det palestinska valet i januari 2006. Många människor kunde inte begripa sig på att islamister faktiskt kan vinna demokratiska val. I ett informationssamhälle styrt av korrupta massmedier kan enbart Israel-kramande liberaler delta, och än mindre, vinna demokratiska val. När exempelvis Sverigedemokraterna vann i det senaste Riksdagsvalet kunde man se samma tendenser i samhället, trots att Sverigedemokraterna är mest positivt inställda mot Israel i Riksdagen. Men dem är inga liberaler. Så dem kan "omöjligen vinna".

När jag läser alla dessa artiklar om protesterna i arabvärlden finner jag att araberna talar om en sorts demokrati medan de övriga (främst västerlänningar) talar om en annan. När araberna talar om demokratisering ser de flesta upp till den islamiska revolutionen i Iran som förebild. Det allra viktigaste för araberna är att bygga upp nya institutioner baserade på Islams lagar, sharia lagarna. Inte wahhabiternas (förtryckarnas) lagar, utan de lagar som dominerade den muslimska världen under de första 1.000 åren - de åren då muslimerna styrde sig själva och inte av någon annan. Å andra sidan finns det de som fortfarande tror på en västerländsk upplysning i arabvärlden. Dem är färre, och bor oftast inte i den arabiska världen.

Kort efter Mubaraks avgång eskalerade protesterna mot regimerna i Algeriet och Jemen.[2, 3] Fler länder där protester misstänks snart uppstå är även Marocko, Jordanien och Syrien.[4] Jag är dock inte så säker på det sistnämnda. Den syriske presidenten Bashar al-Assad är riktigt populär trots att han har suttit vid makten i 11 år. Det är dock mycket möjligt att han också mjuknar upp, likt andra ledare runt om i arabvärlden.

Vi kommer aldrig få se 'typisk' västerländsk demokrati i Mellanöstern. Men vi kommer att fortsätta se människor kämpa för sina rättigheter. Vissa diktatorer kanske kommer att bestå, men endast på folkets villkor. Vad vi också kommer att se är en hårdare betoning på islamiska värderingar i styrelseskicken och i politiken, och en betydligt tuffare politik mot Israel. Nu har Egypten befriats från en diktator. Men även Gaza-remsan har befriats från Mubaraks blodiga klor. Hosni Mubaraks Egypten bojkottade Gaza-remsan och var delaktig i att bibehålla detta 'utomhusfängelse', vilket många gärna kallar det isolerade enklavet för. Folket höjde inte rösten bara för demokratisering, utan också för att andra människor förtrycks av samma system. Det handlade visserligen om att tillvarata de ungas rätt till arbete och självförsörjning, men även att ta ställning i förtrycket av det palestinska folket. Det handlar om den ära Gamal Abdel Nasser stod för på sin tid, något egyptierna var och är fortfarande väldigt stolta över. För att återvända till sina forna glansdagar måste Egypten återvända till palestiniernas kamp för självständighet, frihet och rättvisa.

1)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=2061&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=18&s1=1

2)http://www.almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=2051&cid=21&fromval=1&frid=21&seccatid=62&s1=1

3)http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8556279.ab

4)http://www.dn.se/nyheter/varlden/egypten-sporrar-grannlanderna

Terroristdåd stoppad i sista sekund i USA

För två veckor sedan greps en man misstänkt för planering av terrordåd. Mannen i fråga greps utanför en Moské i delstaten Michigan efter att en person blev misstänksam och kontaktade polisen. Russia Today, som diskuterar händelsen, funderar över varför mainstream-media inte rapporterar om händelser där muslimer riskerade att dödas i terrorattentat. Diskussionen visar att det finns fördomar mot Islam i massmedierna. Det här kanske förklarar allmänhetens fördomar mot Islam och muslimer.

Wikileaks: Omar Suleiman Israels favorit

Enligt al-Jazeera finns det Wikileaks-läckor som indikerar på att den nu egyptiske vice presidenten Omar Suleiman är en storfavorit bland israelerna. Tel-Aviv har enligt läckorna åtminstone sedan 2008 ansett Suleiman vara en värdig ersättare till diktatorn Hosni Mubarak. Suleiman beskrivs av många källor vara "en CIA-man i Kairo". Suleiman var tidigare chef för landets underrättelsetjänst men blev i slutet av förra månaden utsedd till vice president efter påtryckningar från allmänheten på Hosni Mubarak för att avgå.

En vice president innehar den näst högsta posten i en stat, strax efter presidenten. När Hosni Mubarak väl tvingas avgå kommer Omar Suleiman att ta över, om det egyptiska folket tillåter det.

http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2011/02/20112882543596708.html

http://english.aljazeera.net/indepth/opinion/2011/02/201127114827382865.html

Det amerikanska spelet - ett stort misslyckande

President Barack Obama har under de senaste veckorna hållit sig neutral i de egyptiska protesterna mot diktatorn Hosni Mubarak. Men igår blev hans budskap tydligt; han vill att Mubarak avgår för att istället låta vice presidenten Omar Suleiman ta över styret.[1, 2, 3] I fredags demonstrerade miljontals människor mot Mubarak-regimen, för tionde dagen i sträck. Och protesterna lär fortsätta pågå även om Suleiman tar över. Den nyligen svurna vice presidenten var tidigare chef för landets underrättelsetjänst, vilket av många ansågs vara hårdför och trogen Israel-allierad.

Efter fredagsbönen igår hände det mycket, även utanför Egypten. I Iran höll ayatollah Khamenei fredagsbönen i Teheran, och höll senare ett tal riktat till Egypten och den övriga arabiska världen. Han menade att protesterna i Egypten är inspirerad av den Islamiska revolutionen i Iran.[4] Även om den utlösande faktorn var bred fattigdom i Egypten (och i andra närliggande länder) har ayatollah Khamenei en viktig poäng - att muslimer världen över har förtryckts till den grad att dem längre inte kan acceptera förtrycket. Det var mer legitimt att stödja matkravaller än att kräva regimbyte för många människor i Nordafrika till en början. Men när protesterna växte i styrka förändrades själva syftet med protesterna. Matkravaller omvandlades till omfattande protester som vill se islamisering, och som vill återvända till Islams ursprungliga ideal.

Det är just detta som skrämmer slag på både Israel och USA. Israeliska ledare har uppmanat sina kollegor i västvärlden att sluta fördöma Hosni Mubarak, i rädsla av att fördömanden stärker protesterna. Vad vi ser hända är att en stor majoritet av egyptierna vill återgå till Nassers epok, något jag skrev om i tisdags. Men medan Nasser stod för panarabism och sekularism kan vi istället se en framtida Egypten med Islamism och med fokus på både panarabism och pan-Islamism (med strävan efter att etablera ett nytt kalifat). Egypten kommer alltså med störst sannolikhet följa Irans fotspår, även om vissa människor (i väst) gärna föredrar att detta inte händer.

Detta har blivit till en riktig maktkamp mellan sionister (understödd av västvärlden) och islamister (understödda av Iran och hundratals miljoner muslimer). Ett exempel är att det i torsdags gick rykten om att USA tänkte låta El-Baradei ta över efter Mubarak och att maktöverföringen skulle vara omedelbar. El-Baradei skulle t.o.m. befinna sig i rummet bredvid när Mubarak officiellt avgick, detta för att förhindra att det Muslimska Brödraskapet hinner gripa tag om makten. El-Baradei valde igår att avsäga sig sin potentiella presidentkandidatur. Han gick ut och sade att han inte tänker kandidera till det eventuella och efterlängtade presidentvalet. Jag misstänker att han blev erbjuden av amerikanerna att få ta över, men att han tackade nej. Så, amerikanerna var rätt snabba med att gå vidare till Suleiman och det ser ut som att han valde att acceptera erbjudandet.

Så, ur det politiska perspektivet är de kommande dagarna intressanta. Jag är stensäker på att amerikanerna kommer att misslyckas, främst för att dem än idag vägrar ta hänsyn till folkets vilja. Men deras försök kommer förmodligen gå till historien. Det som säkert kommer att svida mest är att lärdomen från Iran (vilket de har haft 32 år på sig att evaluera) inte har varit till stor hjälp. Men det är så det går när man stormakter leker med människors rättigheter. Fram till sommaren har Mellanöstern kanske gjort sig av med samtliga diktaturer och regimer, kanske även Israel inkluderat. Men inget är säkert i denna värld. Vad som är tämligen säkert är att kampen om Jerusalem nu trappas upp mellan sionister och islamister.

1)http://www.dn.se/webbtv/nyheter/obama-vill-se-suleiman-leda-egypten/

2)http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-pa-vag-gripa-in_5918635.svd

3)http://www.presstv.ir/detail/163602.html

4)http://www.almanar.com.lb/newssite/NewsDetails.aspx?id=172156&language=en

Rädslan för framtiden - en analys av sionisternas kampanj mot islamister i Egypten

Under de senaste dagarna har det blivit allt mer uppenbart att den egyptiske diktatorn Hosni Mubarak snart tvingas att avgå. För första gången på 30 år kommer Egyptens invånare då ha inflytande över sitt lands politik. Idag tog sig enligt många medier över två miljoner invånare ner till Kairos gator. I Alexandria uppskattas en miljon demonstranter ha protesterat mot den USA-vänlige diktatorn. På andra sidan gränsen i ockuperade Palestina biter israelerna på sina naglar. Alliansen med Egypten har varit livsviktig för apartheidregimen i Tel-Aviv. Den befarar nämligen att regimbytet innebär att Egypten snart får en islamistisk ledare. Likväl oroar sig många här i västvärlden också över samma öde. Under hela den tiden det pågått demonstrationer i Egypten har massmedier i västvärlden spekulerat om huruvida Muslimska Brödraskapet kommer att ersätta Hosni Mubarak. "En katastrof" anser många journalister.

Dem som oroar sig brukar oftast ställa sharia-systemet mot demokrati. För dem är detta det enklaste sättet att förstå en värld som inte ens existerar. Dem menar nämligen att islamister omöjligen kan stå för demokrati, helt omedvetna om att det finns hundratals miljontals muslimer som deltar i demokratiska val runt om i den muslimska världen, i den del av världen som USA inte har någon makt. Ordet "omedvetna" kanske är fel eftersom folk egentligen vet att många muslimska länder håller regelbundna val. Främst ignorerar dem faktum att Hamas vann det palestinska valet i januari 2006. Ett val som faktiskt godkändes av västerländska observatörer.

Jag brukar oftast delta i debatter som rör Mellanöstern. Den här gången valde jag dock att inte delta. Istället bestämde jag mig för att analysera de som yttrar sig om protesterna i Egypten. Vad jag upptäckte är att egyptierna talar om en demokrati som inte överensstämmer med västerlänningarnas syn på demokrati. Majoriteten av det egyptiska folket vill återvända till Nassers ideal. De vill åter etablera Egypten som arabvärldens ledare i kampen mot sionistregimen i ockuperade Palestina. Gamal Abdel Nasser stod för pan-arabismen och lyckades ena araberna mot det "dekadenta" väst och mot Israel. Många västerlänningar talar dock om att "sekularisera" och "demokratisera" Egypten. Ursäkta, men jag vittnade "demokratiserings-processen" i Iran 2009. Det fanns inget demokratiskt i vad jag såg.

Massmedierna i väst har tyvärr inte uppfyllt journalismens grundtanke om opartiskhet. Dem säger sig stå för demokratisering av Egypten, men kan endast acceptera en till Hosni Mubarak - en till ledare som knäböjer sig inför Israel. Många medborgare som skriver bloggar och deltar i debatter på nätet verkar ha samma uppfattning. Inte alla måste jag understryka. Men många! Det finns en rädsla för att Egypten går Irans väg. Som muslim och politisk aktiv skulle det vara väldigt goda nyheter om egyptierna valde att göra som iranierna gjorde. Iran har gått från att vara helt beroende av USA och Storbritannien till att bygga egna kärnkraftverk och satelliter, på bara 32 år! Om alla muslimska länder var islamiskt styrda hade muslimerna idag lett vetenskapen och den sociala utvecklingen i hela världen.

Vad sionisterna vill göra är att sätta munkavle på den muslimska världen. Sionister vill tvinga muslimer att acceptera förtryck och ockupation. Det har spenderats kanske hundratals miljarder kronor på detta extremt dyrbara projekt. Men under den senaste tiden har muslimer på den afrikanska kontinenten åter tagit tillbaka sina rättigheter. Jag tror personligen att protesterna idag är lika viktig som Hizbollahs förkrossande seger över de israeliska trupperna i 33-dagars kriget sommaren 2006, lika viktig som de palestinska intifadorna och som när tiotals miljoner iranier i protest mot huliganernas våld intog Irans lands gator och torg för att hylla ayatollah Khomenei i februari ifjol. Än en gång tågar muslimer för att ta tillbaka det som tillhör dem, rätten att ha en islamistisk ledare. Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket folk här i västvärlden klagar på muslimerna vilja. Palestinierna har kämpat för sina rättigheter i 63 år. 63 år! Det här är ett krig i tålamod. Så, den ultimata frågan är vem som har längst tålamod. Vill du spendera 63 år till för att garantera säkerheten för regimen i Tel-Aviv, så varsågod. Men det är dags för alla människor att göra sig redo för en muslimsk värld som bryter sig loss från sionismens paralyserande förtryck. Kalla det för demokrati eller vad du vill, men folkets vilja är lag. Är det inte det gör demokrati demokratiskt?..

http://aftonbladet.se/nyheter/article8494281.ab (Bra artikel om Muslimska Brödraskapet, men notera de konstiga motsättningarna i titeln)

http://aftonbladet.se/kultur/kronikorer/linderborg/article8486083.ab (En av de bästa och mest relevanta artiklarna i Sverige)