Klockan åtta på morgonen den 14:e augusti för fem år sedan tog det våldsammaste kriget sedan Irakinvasionen i mars 2003 slut. Mellan den 12:e juli och den 14:e augusti 2006 pågick ett fullskaligt krig mellan Libanon och Israel. Kriget startade när Israel började angripa civila mål bara timmar efter att motståndsorganisationen Hizbollah kidnappade två israeliska soldater. Det var tänkt att de kidnappade soldaterna skulle bytas mot libanesiska fångar som satt i israeliska fängelser. I juli 2008 genomfördes fångbytet.
Under de 34 dagar av krig förändrades inte bara Mellanöstern, utan hela denna värld som rör sig kring Israel och dess säkerhet. Den israeliska armén gick från att vara känd för att vara "Mellanösterns starkaste armé" till att bli känd som en besegrad armé - besegrad av enbart tre tusen män. Under kriget träffades omkring 400 Merkava pansarvagnar av pansarbrytande granater. Många förstördes helt och hållet. Merkava, tidigare känd för att vara världens mest avancerade pansarvagn blev nu istället en symbol för pansar-gravarna i södra Libanon. Utöver pansarvagnarna sköt Hizbollah ner sju helikoptrar och bombade två krigsfartyg, varav en sjönk utanför den södra staden Tyre (Tyros). Medan Israel medger ungefär 90 dödade soldater talar Hizbollah om minst 450, kanske även så många som 750 dödade israeliska soldater.
Den främsta anledningen till att israelerna besegrades är för att de underskattade Hizbollahs förmåga. Den dåvarande israeliska premiärministern Ehud Olmert sade att kriget skulle vara över på tre dagar. Men fel hade han. De israeliska generalerna var övertygade om att Hizbollah inte skulle överleva veckans slut. Men när raketerna började falla ner på de israeliska militärbaserna förändrades det mesta. Inte bara kunde Hizbollahs raketer nå längre - de kunde också träffa med högre precision och göra mer skada än i det tidigare kriget. I ren desperation övergick Israels precisionsstrategi till hänsynslösa bombräder riktade mot civila mål. På bara en vecka mördades flera hundra civila libaneser. Sjukhus bombades. Vägar, broar, skolor, kraftverk och allt annat som utnyttjades av civilbefolkning, men inte av Hizbollah. Hizbollah bestämde sig för att gillra fällor och låta israelerna inta byar i södra Libanon för att senare beskjutas och tvingas fly tillbaka. De mest våldsamma striderna ägde rum i och utanför dessa byar intill gränsen. Bara i Aita al-Shaaeb dödades 50 israeliska soldater inom loppet av 17 dagar. Hela byn ödelades av israeliska bomber, men Hizbollah slog fortfarande tillbaka.
Efter kriget
Samma dag kriget tog slut åkte tusentals libaneser tillbaka till sina byar i hopp om att deras hus fortfarande stod kvar. De flesta hade tyvärr inte den turen. Men med hjälp av donationer främst från Iran och Qatar kunde det mesta återuppbyggas på bara några år. De mänskliga förlusterna kan inte byggas på nytt eller renoveras. Men de som föll offer i kriget föll offer som martyrer. De föll offer för en ondskefull förtryckarregim som än idag tror att den får bete sig så som den vill.
Israel har försökt att lära sig av kriget. Varje år håller den israeliska armén flera övningar i syfte att vara mer förberedd inför nästa krig, vilket onekligen kommer förr eller senare. Israel har hotat Libanon många gånger sedan krigets slut. Inte nog med det har Israel provocerat landet tusentals gånger sedan dess. Israel beräknas ha brutit mot FN-resolution 1701, vilket dikterade krigets slut, mer än 8.000 gånger med ett snitt på 4-5 gånger om dagen. I augusti ifjol utbröt en eldstrid mellan libanesiska och israeliska soldater när en israelisk armépatrull försökte hugga ner ett träd på libanesiskt territorium. Två libanesiska soldater, en journalist på den libanesiska sidan av gränsen och en israelisk militärofficer dödades i eldstriden. Medan bildbevis finns på att det var Israel som bröt mot resolutionen, valde ändå FN att stödja Israel.
Världen som förändrades
För denna värld är Israel det viktigaste som finns. Det spelar ingen roll vad din politiker säger till dig. De flesta politiska beslut som påverkar mer än det enskilda landet tas i syfte att gynna Israel. Det är just därför Israel har överlevt alla sina brott mot mänskligheten, trots all den massiva kritiken från det internationella samfundet. Tro det eller ej, trots att det finns de människor som vågar kritisera Israels handlingar har de inte makten att göra något mer av sin kritik. Något som försvagar den naiva bilden av att västvärldens stormakter står för de mänskliga rättigheterna är alla de resurser som donerats till Israels befogande. Exempelvis USA har donerat mer än 100 miljarder dollar sedan 1960-talets början, och detta i det officiella. Hur mycket de donerat till Israel "under bordet" vet nog ingen.
Trots detta kunde israelerna inte invadera Libanon. Den första pansarvagnen som passerade gränsen bombades efter 17 meter, och längre än så kunde israelerna inte ta sig. När de tog sig in i libanesiska byar var det bara för att Hizbollah hade gillrat fällor - de lät israelerna ta sig dit. Denna förnedring fullbordades i samband med Gaza-kriget vintern 2008/09 då Hamas slog tillbaka mot den israeliska terrorn med samma sorts tålamod och bestämdhet som Hizbollah. Efter 22 dagar av blodiga strider tryckte israelerna på för en vapenvila med Hamas, för mer än så hade de inte klarat. Det går även rykten om att israelernas vapenlager nästan var slut när kriget mot Libanon tog slut. Ryktena gör gällande att Israel hade mindre än 15% kvar av sina vapenlager. En vecka till och de hade tagit slut. Alla dessa bomber som användes, och det enda man lyckades uppnå är 17 meter. Det är vad den israeliska armén är kapabel till idag, att ta centimeter av mark istället för kilometer.
Idag är det Hizbollah som anses vara den mäktiga parten mellan de två sidorna. Detta garanterar inte enbart Libanons säkerhet från israelisk terror, utan har även givit tillbaka libaneserna ära. Hizbollah visade en hel värld att man kan stå emot Israel och dess agenda, men främst visade de att man kan besegra Israel och dess agenda. Teknologi är inte det viktigaste, utan tålamod och god planering. Hizbollah, som Olmert trodde skulle bli historia är idag den mest populära organisationen i den muslimska världen, och den åtnjuter även mycket stöd från icke-muslimer. Libaneserna visade också än en gång att de inte tänker låta sig bli ockuperade. Världen blev ett vittne till hur ett folk besegrade en ondskefull förtryckarregim, och detta lilla landet blev också en inspirationskälla till alla människor som kämpar mot sionismen.
Inlägg
2 kommentarer:
Väl skrivet. Keep up the good work.
Tack!
Skicka en kommentar