Politik och mellanöstern: maj 2011

28 maj 2011

De senaste händelserna från Mellanöstern - gripna terrorister, omvända sanktioner och ny spionring på väg att uppdagas

Den syriska armén fortsätter att gripa terrorister som är misstänkta för att försöka störta regimen i Damaskus. Nu senast greps en terrorist med kopplingar till terroristregimen Israel.[1] Den gripne mannen är Muthanna al-Dhari, son till Sheik Harith Sulayman al-Dhari. Fadern anklagas för att ha kopplingar till salafister, ett annat namn för wahhabiter, som har nära band med den saudiska kungafamiljen. Den syriska regimen har vid tidigare tillfällen lyckats gripa flertalet terrorister, varav många som fått erkänna på statlig TV.

I fredags försökte hundratals agenter tillhörande den libanesiska säkerhetstjänsten ISF blockera vägen för den tillfällige telekommunikationsministern Charbel Nahhas från att ta sig in i en byggnad tillhörande telekommunikationsmyndigheten i Beirut.[2] Senare under lördagen tvingades den libanesiska armén att ta kontrollen över byggnaden efter att ett ordbråk uppstod mellan övergångsregeringen under den västallierade premiärministern Saad al-Hariri och ISF. Säkerhetstjänsten misstänker mobiltelefonoperatören Ogero-Mobile, som arbetar i byggnaden, för spioneri i grannlandet Syrien. Skandal efter skandal har lamslagit Libanons telekomsektor efter att ISF gripit dussintals israeliska spioner hos landets övriga operatörer, Alfa och MTC. I förra året greps Alfas verkställande direktör misstänkt för att ha spionerat på Libanons statliga myndigheter för Israels räkning. Ogero-Mobile uppges ha varit verksam sedan 2007, men har ännu inte börjat erbjuda tjänster till privata konsumenter.

I mitten av april avslöjades det att Saad al-Hariris partikamrat Jamal Jarrah har levererat vapen till en terroristcell i Syrien. Jag skrev om det den 13:e april. Jamal Jarrah nekade till anklagelserna, och ärendet har tagits upp av åklagare. Relationerna mellan Libanon och Syrien har satts i test sedan våldet började eskalera i Syrien sedan i slutet av mars. Den libanesiska oppositionen, som nu arbetar för att bilda en regering men vars arbete som har saboterats av de västallierade partierna, har allierat sig med den syriska regimen och samtidigt kritiserat Saad al-Hariri och hans övergångsregering. Oppositionen menar att stödet till terroristerna utsätter Libanon för direkt fara, i synnerhet då Libanon själv plågas av samma terroristorganisationer. I fredags detonerade en bomb vid en förbipasserande FN-bil i södra Libanon.[3] Sex italienska soldater skadades, varav två allvarligt. Ingen har tagit på sig dådet ännu, men israeliska agenter i al-Qaida har tidigare utfört bombdåd mot FN-trupper i landet. Attackerna har syftat till att leda till en väpnad konflikt mellan FN-trupperna och Hizbollah. Hizbollah fördömde gårdagens bombdåd.

I onsdags firade Libanon. Varje år den 25:e maj hålls det festligheter i hela landet, främst i södra Libanon. Högtiden har hållits varje år sedan de israeliska trupperna kapitulerade från Libanon under april-maj 2000. Trots att israelerna fortfarande ockuperar Sheeba-gårdarna, innebar reträtten ett slut på en 18 år lång väststödd ockupation, som under hösten 1982 nådde huvudstaden Beirut. Hizbollah och andra motståndsorganisationer tog upp kampen för att befria landet från ockupationen. Liksom tidigare år höll organisationens ledare, Sayyed Hassan Nasrallah, ett tal även under årets ceremoni. Han varnade israelerna åter en gång och förkastade president Obamas anklagelser mot organisationen.[4] President Obama höll ett tal till den israeliska lobbyorganisationen AIPAC i förra veckan där han anklagade Hizbollah för att utföra "politiska mord", då han sannolikt syftade på att Hizbollah ligger bakom mordet på Rafik al-Hariri, ett mord den israeliska terroristorganisationen Mossad är skyldig till.

Tidigare lades skulden på Syrien. Syrien fick bli syndabocken, men när inga bevis hittades lades skulden istället på Hizbollah. Den FN-sanktionerade Specialdomstolen för Libanon (STL) har ännu inga bevis mot vare sig Syrien eller Hizbollah. Snarare har allmänheten i Mellanöstern allt mer börjat misstänka Israel, som hade både motivet och möjligheten att utföra mordet. Israelerna ville helt enkelt sabotera stabiliteten i Libanon, och orsaka en kris mellan Libanon och Syrien. Dock har STL vägrat att undersöka det israeliska motivet vilket har lett till att Hizbollah anklagat STL för att vara "politiserat" och ett verktyg som västvärlden använder mot organisationen och Syrien. Det är i alla fall lite lugnande när Iran börjar införa sanktioner mot amerikanska politiker som är misstänkta för brott mot mänskligheten.[5] Korruptionen i västvärlden når nya höjder när ledare fortsätter att ignorera terroristregimen Israel samtidigt när de utför statskupper mot Israels fiender. Det är en politik som allt fler länder i Mellanöstern bör arbeta utifrån för att markera missnöjet.





Upplagd av Ibrahim kl. 20:33 0 kommentarer

20 maj 2011

Obama testar Israels gränser

Bara en knapp vecka efter blodbadet i samband med minneshögtiden 'al-Nakba', som resulterade i att över 20 personer mördades och över 200 skadades av israeliska ockupationstrupper, träffade den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu president Barack Obama i Vita huset under fredagen. Dagen innan höll Obama ett tal där han talade positivt om tvåstatslösningen i enlighet med 1967 års gränser, vilket skulle innebära att israelerna måste dra sig tillbaka från Gaza-remsan och Västbanken vilket innefattar hundratals militära utposter samt en halv miljon illegala bosättare. Ett tillbakadragande skulle också innebära att muren som fortfarande byggs kommer att rivas ner av palestinierna.

Netanyahu ifrågasatte Obamas ställningstagande, och resultatet av dagens möte var att de båda ledarna "inte var överens", enligt många källor. Ett tillbakadragande skulle försätta Israel i fara då israelerna skulle förlora kontrollen över gränsen mot Jordanien. Den buffertzon som byggdes på Västbanken var från början avsedd att isolera palestinierna så mycket som det går från de folktäta orterna väster om Jerusalem. Ett tillbakadragande skulle också vara en repetition av reträtten från södra Libanon i maj 2000, vilket sågs som en politisk och militär motgång för Israel.

Israelerna befarar också att en officiell palestinsk stat kommer att ena det palestinska folket än mer, och att palestinska motståndsorganisationer kan komma att bli en stark motvikt mot den israeliska militären i eventuella strider. Dessa organisationer skulle också få mer legitimitet i omvärlden om de representeras av en regelrätt stat. Att Barack Obama ändå väljer denna linje, trots amerikanernas empati för israelernas behov, är ett tecken på att den amerikanske presidenten är pressad. Han har hamnat i skiljelinjen mellan att försöka vinna stöd från världens muslimer samtidigt när han och hans land försöker garantera Israels säkerhet. Det är en politik de allra flesta av hans föregångare valt att undvika, så man får gärna påstå att Obama är modig i sådana fall.

Givetvis finns det också dolda skäl till detta (förmodligen) spel. Obama har efter två och ett halvt år vid makten ännu inte uppfyllt sina löften om att öppna sig upp till aktörer som tidigare bojkottades av USA - som exempelvis Hamas. Om Obama verkligen vill lösa Palestinafrågan är det viktigt att låta alla palestinier delta i processerna, i synnerhet det partiet som vann det senaste valet i januari 2006. Hamas representerar Palestina på det demokratiska viset just nu, och så länge Obama ignorerar partiet lär han komma ingenstans med sina lösningar.

Israelerna å andra sidan har trappat upp våldet mot sina grannar, och har faktiskt fått hjälp från USA för att vända turen i den så kallade "arabiska våren". Än idag fortsätter israelerna kränka Libanons territoriella suveränitet genom att passera gränsen, antingen på marken eller i luften. Dessutom har både Israel och USA finansierat och stöttat miliser i Syrien, vilka förmodligen är orsaken till våldet i landet. Idag går det också rykten om att Israel och USA planerar ett krig mot Pakistan i syfte att beslagta landets kärnvapenarsenal. Detta behövs för att Israel och USA ska kunna invadera Syrien och Iran har vissa analytiker menat.

Att Israel och USA skulle vara oense är egentligen inte så troligt. Det är fortfarande möjligt att Barack Obama testar sin lojalitet till de mäktiga lobbyorganisationerna i Washington. Stämmer detta får vi räkna med en vidrig smutskastningskampanj riktad mot presidenten. Eller i värsta fall, förmodligen även mordförsök. Men än så länge är det inte så lätt att försöka lista ut hur pass mycket de två ledarna diskuterat med varandra om Palestinas erkännande. De har säkerligen mycket kontakt med varandra, och har möjligen redan kommit överens bakom stängda dörrar. I sådana fall var Netanyahus semesterresa till USA bara ett spel för gallerierna.

Upplagd av Ibrahim kl. 23:10 0 kommentarer

19 maj 2011

Västfientliga länder sanktioneras och dras inför rätta

Den syriske diktatorn Bashar al-Assad riktade idag kritik mot USA och dess allierade för de nya sanktionerna mot landets politiska ledning.[1] Utöver president al-Assad riktas sanktionerna även mot presidentens medarbetare. Al-Assad menar att sanktionerna är avsedda att stärka Israels ställning i regionen, och att de är en del av USA:s hårt kritiserade Mellanösternpolitik. President Barack Obama försvarade sanktionerna och uppmanade den syriske presidenten att låta demokratisera landet eller avgå.

Sanktionerna kom ungefär samtidigt då den internationella domstolen ICC (International Criminal Court) beslöt sig för att börja jaga den libyske diktatorn Mouammar Khaddafi, hans son Saif al-Islam och deras medarbetare för att ställa de inför rätta för brott mot de mänskliga rättigheterna.[2] Valet att ge sig på Syrien och Libyen har resulterat i hård kritik både mot USA och dess allierade samt ICC. Många frågar sig varför USA:s allierade i Bahrain, Jemen, Saudi Arabien och Israel inte ställs inför rätta för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det finns bevis på att västvärldens stormakter har aktivt stöttat oppositionerna i Libyen och Syrien.[3,4] Å andra sidan hade västvärlden inget med revolutionerna i Tunisien, Egypten, Bahrain och Jemen att göra. Anledningen till att västvärldens stormakter vill genomföra ett regimskifte i Libyen är förmodligen för att Mouammar Khaddafi var på väg att införa en ny, afrikansk valuta uppbackad på landets guldreserver, något som sägs ha förargat de stora bankbolagen i västvärlden. Dagens globala ekonomi är byggd på de marknadsliberala centralbankernas makt att trycka upp oändliga summor pengar, vars värde bestäms av hur mycket pengar som faktiskt trycks. Detta system har underminerat trovärdigheten för den amerikanska dollarn, ansåg Khaddafi enligt obekräftade uppgifter. Detta ska ha orsakat Nato-insatsen mot landet.

Stödet till Syriens "opposition" har varit ännu lättare att förstå. Bashar al-Assad är allierad med Iran och är en hängiven Israelkritiker. Sanktionerna mot landet syftar alltså till att tvinga fram en ny politik i Syrien - antingen genom att presidenten genom tvång väljer en ny politik eller genom att en ny ledare utses. En ledare som alltså är allierad med västvärlden. Under de första dagarna av protester i Syrien var demonstranterna väldigt fredliga. De krävde inte presidentens avgång, men pressade honom för reformer. Några dagar senare började våldet i den södra staden Dara'a nära gränsen mot Jordanien. Att bära vapen i Syrien är strikt förbjudet. Därför är det bara soldater och poliser som har tillgång till skjutvapen. Att syriska soldater har hamnat i skottlossningar med beväpnade milismän är därför ett tecken på att "oppositionen" (om det är så man vill uttrycka det) har fått militärt stöd från utlandet.

De tre arabländerna som sköljs över mest av protester idag är Bahrain, Jemen och Saudi Arabien. I de två förstnämnda har hundratals människor mördats av regimtrogna soldater. Regimerna i de två länderna har dessutom fått stöd från Saudi Arabien.Varför västvärlden fortfarande ignorerar våldet på den arabiska halvön är inte svårt att förstå - de är nämligen allierade med väst. Likaså Israel, som flera gånger om slagit världsrekord i brott mot de mänskliga rättigheterna. Och som jag skrev för ett tag sen; Iran sanktioneras på grund av kärnvapen som högst sannolikt inte existerar, medan Israel slipper sanktioner trots att den har kärnvapen. Västvärldens stormakter styrs av en eländig dubbelmoral.




Upplagd av Ibrahim kl. 23:03 4 kommentarer

18 maj 2011

Krigets kostnader

I tisdags publicerade Svenska Dagbladet en artikel på sin hemsida som påstår att den svenska insatsen i Afghanistan kan ha kostat så mycket som 35 miljarder kronor. Givetvis räknas även de så kallade "kringkostnaderna" för insatsen. Om detta stämmer kostar insatsen lite drygt fyra miljarder kronor årligen. I november ifjol röstade Riksdagen för att tidsbestämma tillbakadragandet från Afghanistan, vilket bestämdes till någon gång under den senare delen av 2014.

Den socialdemokratiska regeringen som styrde Sverige fram tills hösten 2006 (med statsministern Göran Persson) legitimerade insatsen med att vi måste stödja den demokratiska utvecklingen i Afghanistan, och lät därför skicka svenska soldater till landet under vintern 2002. Under senare år har Sverige lagt mycket fokus på kvinnornas rättigheter. Dock har svenska soldater i allt större utsträckning hamnat i blodiga strider med motståndsmän (som ofta anklagas för att vara talibaner) under den senare tiden.

Med skenande kostnader (oavsett om SvD har rätt eller fel om värdet) och misslyckade målsättningar är det uppenbart att kriget i Afghanistan har varit ett misslyckande. Inte bara för Sverige, utan för alla deltagande länder. Ett fåtal har redan insett detta och redan dragit sig tillbaka. Andra tvekar. Det som är mest skakande om vår del i kriget är ironin i argumenten om att vi måste sprida demokrati till Afghanistan när svenska röstberättigade inte får rösta om insatsen. Även åtta år senare.

Upplagd av Ibrahim kl. 18:05 0 kommentarer

16 maj 2011

Tystnad plågar söndagens sorgedag

På söndagskvällen rapporterades det att 21 personer dödades och mer än 200 skadades i manifestationen mot ockupationen av Palestina tidigare samma dag. Under protesterna till minnet av 63 års dagen som palestinierna kallar "Nakba" (Katastrofen) marscherade tiotusentals människor, främst palestinier, till gränsen vid den libanesiska byn Maroun al-Ras och den syriska byn Majdal Shams, där de flesta av gårdagens offer besköts av israeliska ockupationstrupper. Vid staden Beit Hanoun i Gaza-remsan dödades en demonstrant och över 60 skadades när en pansarvagn öppnade eld mot stenkastare. I samband med protesterna grep den israeliska ockupationsregimen flertalet människor. Hur många vet förmodligen ingen ännu.

Nakbadagen högtidshålls varje år, men i år var det planerat att palestinska flyktingar skulle omringa sitt ockuperade land. Från Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten. Med de pågående revolutionerna i arabvärlden var det också lättare att samordna så omfattande demonstrationer. I Egypten, som tidigare under Mubaraks styre förbjöd allt stöd till palestinska motståndsorganisationer, har miljontals människor samlats på Tahrirtorget i Kairo i flera fredagar i sträck för att stödja det palestinska folket och dess kamp mot ockupationen.

Manifestationen resulterade i ett blodbad. Israelerna upplevde rädsla och agerade i desperation i syfte att sätta skräck i demonstranterna. Huruvida detta har lyckats tror jag inte på. Israel markerade bara sin position som en förtryckarregim som än idag förvägrar över fem miljoner palestinier sin obestridliga rätt att återvända till de hem som dem en gång i tiden fördrevs från. Manifestationen har fått mycket stöd från flera muslimska ledare. Ändå fortsätter främst västvärldens ledare att vara tysta, som om inget hade hänt. Jag tror att denna tystnad är något palestinierna sent glömmer.

Med extra salt i såren tänker Israel klaga hos FN för gårdagens demonstrationer i Libanon och Syrien. Den israeliska regimen menar att den varnade mot demonstrationerna i förväg, och att de två grannarna inte respekterade den israeliska "suveräniteten". Lite ironiskt när israelerna ockuperar delar av båda länderna. En sak är dock klar: familjemedlemmarna till gårdagens offer förväntar sig högst sannolikt inte rättsliga påföljder för Israels våld mot demonstranter. Den enda lösningen är att med våld tvinga Israel att ge upp ockupationen. Igår lärde sig ännu fler människor det...

Upplagd av Ibrahim kl. 19:55 0 kommentarer

15 maj 2011

Tredje intifadan igång - israelerna svarar med våld

Tiotals dödsoffer och mer än 100 skadade rapporteras efter att tiotusentals människor demonstrerade för Palestinas befrielse på Katastrofdagen (Nakba) på söndagen. I Gaza och på Västbanken rapporteras hårda sammandrabbningar mellan palestinier och israeliska ockupationssoldater. I Gaza skadades ett 60-tal demonstranter och på Västbanken dödades 15 demonstranter. Även fyra libaneser uppges ha dödats av israelisk militär intill gränsen vid byn Maroun al-Ras i södra Libanon. I Tel-Aviv dödades omkring fem personer och minst 17 skadades efter att en lastbil körde på en buss och flera bilar. Föraren, liksom flera demonstranter runt om i regionen, greps. I Majdal Shams i Golanhöjderna dödades tre personer och ett 50-tal skadades efter sammandrabbningar mellan demonstranter och israeliska ockupationssoldater.

Sedan flera månader tillbaka har aktivister planerat att "omringa" den sionistiska regimen "Israel" i protest mot ockupationen av Palestina. I morse samlades tusentals demonstranter i södra Libanon, sydvästra Syrien, västra Jordanien och östra Egypten för att demonstrera. Israel har höjt beredskapen och lär gripa fler personer. Dagens protester var också ett svar på gårdagens dödsskjutning av en 16-årig palestinier på Västbanken.

Upplagd av Ibrahim kl. 15:23 9 kommentarer

11 maj 2011

Buss med civila attackerad i Syrien

En mindre buss angreps av "terrorister" i Syrien under onsdagen, med ett dödsoffer och 12 skadade som följd. Fler än 100 syriska soldater och polismän har dödats i strider med "beväpnade milismän" och "terrorister" sedan protesterna mot den sittande diktatorn Bashar al-Assad tog fart i mars månad. Idag rapporterar det statliga mediebolaget SANA att två soldater dödades och fem skadades i strider under onsdagen.

Till skillnad från de andra arabländerna som svepts över av protester har alldeles för många syriska soldater dödats. Detta bortsett från Libyen, där det pågår ett inbördeskrig mellan diktatorn Khaddafi och den väststödda oppositionen. Det går rykten om att de syriska soldaterna som dödats är desertörer som vägrade lyda sina order om att döda fredliga demonstranter, och därför avrättades av regimen. Dock har inga trovärdiga källor presenterats, utan enbart suddiga videofilmer på youtube. Lika suddiga som de från Iran i juni 2009.

Det är fortfarande oklart om vad som verkligen pågår i landet just nu. Att alldeles för få nyheter når omvärlden beror visserligen på regimens kontroll av mediernas verksamhet. Men å andra sidan är Syrien sedan flera årtionden tillbaka en lojal vän till det rättfärdigade palestinska motståndet mot den sionistiska terroristregimen - känd som Israel. En alldeles för simpel teori är att den hårda mediekontrollen syftar till att kväva informationsflödet till terroristorganisationer som Mossad och CIA, vilka i många år har utfört statskupper, lönnmord och terroristdåd i syfte att främja USA:s globala intressen och Israels säkerhet samt militära hegemoni i Mellanöstern.

Neokonservativa i USA har sedan i februari i år försökt framstå som hjärnorna bakom revolutionerna i arabvärlden. Detta i syfte att lura världen att tro att araber är fortfarande inkapabla att tänka självkritiskt. Men att sionisternas lakejer gör allt i sin makt för att vända turen i regionen är dock välkänt. När Hosni Mubarak föll fick israelerna panik. De valde därför att störta al-Assads regim i Syrien, har många argumenterat. Hur pass mycket sionisterna kontrollerar protesterna i Syrien vet vi ännu inte. Regimen i Damaskus tillåter oss inte få en tydlig bild över situationen. Då och då låter de dock gripna "terrorister" erkänna på statlig TV. Männen som erkänt verkar inte ha torterats, utan självmant erkänt för att ha försökt störta regimen på Israels och USA:s begäran.

Huruvida regimen i Damaskus har begått brott mot mänskligheten eller ej bör utredas. Men eftersom FN och flera andra internationella organ har infiltrerats av sionister är dessa organ inkapabla att utreda möjliga brott på rättvisa sätt. Ta 'Specialdomstolen för Libanon' (STL) som ett exempel vilket jag har skrivit mycket om i ett tag nu. Ett annat exempel är mordet på Hizbollahchefen Imad Moghniyeh i Damaskus i februari 2008. Imad Moghniyeh hade en central roll i 33-dagars kriget mellan Libanon och Israel under sommaren 2006. Han har tränat upp tiotusentals soldater som är redo att kriga mot den sionistiska terroristregimen. Mordet utfördes av Mossad vilket är bevis nog på att denna terroristorganisation är verksam i Syrien.

Upplagd av Ibrahim kl. 22:20 1 kommentarer

08 maj 2011

Salafister angriper två kyrkor i Kairo

Extrema salafister stormade och brände ner två kyrkor i Kairo under natten till söndagen. De påstod att en koptisk kvinna som ville konvertera till Islam hölls mot sin vilja i en av kyrkorna. Tio personer uppges ha dödats och minst 140 skadats i gårdagens våldsamheter. Nu riktas det ännu mer kritik mot den militära ledningen som har styrt landet sedan diktatorn Hosni Mubaraks avgång i februari.

Det som är intressant är att salafister knappt bryr sig om kvinnors rättigheter. Snarare har dem under de senaste åren försvagat deras rättigheter i många muslimska länder. Att dem motiverar attacken med att en kvinna fråntagits sin frihet är minst sagt löjeväckande. Salafiter och wahhabiter har snarare bidragit till många konflikter muslimer emellan och mellan muslimer och andra religioner. Även i Egypten är det olagligt att hålla människor mot sin vilja, så man kan alltid ringa polismyndigheten. Att storma en byggnad som används för Gudsdyrkan för att döda människor är inget en muslim ska hålla sig till.


Upplagd av Ibrahim kl. 12:15 0 kommentarer

02 maj 2011

Tveksamheter råder om Usama Bin Ladens påstådda död

Nyheten tog en hel värld med storm. Tidningar och TV-stationer rapporterade under måndagen att al-Qaida-ledaren Usama Bin Laden har dödats i en amerikansk insats i Pakistan. Terrorledaren påstås ha skjutits ihjäl av en av de deltagande soldaterna. Massmedier i Pakistan publicerade en bild på den döde terrorledaren, men valde senare att dra tillbaka den efter att människor började misstänka att bilden är manipulerad.


(Det förra videoklippet har raderats av youtube)

Det är uppenbart att bilden har förfalskats. Mannen på bilden är inte Usama Bin Laden. Men det spelar egentligen inte så stor roll. Bin Laden var från dag ett ett stort frågetecken. Det har ryktats om att han dog redan för 10 år sedan. Vissa påstår att han dog före elfte september-dådet. Det finns till och med de som påstår att han arbetade för den amerikanska "säkerhetstjänsten" CIA. Oavsett vad kommer den här nyheten vid en väl vald tidpunkt. Delar av den amerikanska befolkningen ifrågasätter fortfarande president Barack Obamas påstådda födelsebevis som publicerades i förra veckan. För att kunna bli president i USA måste man ha fötts i landet. Det råder fortfarande tveksamheter om Obamas påstådda födelseort. Att den döde "Usama Bin Laden" hittades i Pakistan kan betyda att Vita huset, och de bakomliggande lobbyorganisationerna, planerar något i Pakistan. De påstod nämligen under många års tid att Bin Laden gömde sig där.

Upplagd av Ibrahim kl. 18:06 2 kommentarer
Prenumerera på: Inlägg (Atom)