Politik och mellanöstern: Tystnad plågar söndagens sorgedag

16 maj 2011

Tystnad plågar söndagens sorgedag

På söndagskvällen rapporterades det att 21 personer dödades och mer än 200 skadades i manifestationen mot ockupationen av Palestina tidigare samma dag. Under protesterna till minnet av 63 års dagen som palestinierna kallar "Nakba" (Katastrofen) marscherade tiotusentals människor, främst palestinier, till gränsen vid den libanesiska byn Maroun al-Ras och den syriska byn Majdal Shams, där de flesta av gårdagens offer besköts av israeliska ockupationstrupper. Vid staden Beit Hanoun i Gaza-remsan dödades en demonstrant och över 60 skadades när en pansarvagn öppnade eld mot stenkastare. I samband med protesterna grep den israeliska ockupationsregimen flertalet människor. Hur många vet förmodligen ingen ännu.

Nakbadagen högtidshålls varje år, men i år var det planerat att palestinska flyktingar skulle omringa sitt ockuperade land. Från Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten. Med de pågående revolutionerna i arabvärlden var det också lättare att samordna så omfattande demonstrationer. I Egypten, som tidigare under Mubaraks styre förbjöd allt stöd till palestinska motståndsorganisationer, har miljontals människor samlats på Tahrirtorget i Kairo i flera fredagar i sträck för att stödja det palestinska folket och dess kamp mot ockupationen.

Manifestationen resulterade i ett blodbad. Israelerna upplevde rädsla och agerade i desperation i syfte att sätta skräck i demonstranterna. Huruvida detta har lyckats tror jag inte på. Israel markerade bara sin position som en förtryckarregim som än idag förvägrar över fem miljoner palestinier sin obestridliga rätt att återvända till de hem som dem en gång i tiden fördrevs från. Manifestationen har fått mycket stöd från flera muslimska ledare. Ändå fortsätter främst västvärldens ledare att vara tysta, som om inget hade hänt. Jag tror att denna tystnad är något palestinierna sent glömmer.

Med extra salt i såren tänker Israel klaga hos FN för gårdagens demonstrationer i Libanon och Syrien. Den israeliska regimen menar att den varnade mot demonstrationerna i förväg, och att de två grannarna inte respekterade den israeliska "suveräniteten". Lite ironiskt när israelerna ockuperar delar av båda länderna. En sak är dock klar: familjemedlemmarna till gårdagens offer förväntar sig högst sannolikt inte rättsliga påföljder för Israels våld mot demonstranter. Den enda lösningen är att med våld tvinga Israel att ge upp ockupationen. Igår lärde sig ännu fler människor det...

Inga kommentarer: