Hormuzsundet i ny upptrappande konflikt

Iran har återigen börjat utöva tryck på de västerländska ledarna efter tisdagens hot om att blockera Hormuzsundet som länkar den Persiska viken med den Arabiska sjön och till de sju haven. Hoten kommer i samband med en iransk militärövning till havs som inkluderar toppmoderna vapen som få krigsfartyg kan skydda sig från. Samtidigt diskuterar EU nya sanktioner mot Iran, denna gång avseende landets energisektor och i synnerhet försäljningen av råolja till de europeiska länderna.

Iran har tidigare varnat att stänga sundet som förser världen med ungefär en tredjedel av den dagliga globala konsumtionen av råolja. Skillnaden är att Iran nu kräver ett slut på alla konspirationer mot landet. Iranierna är noga med att säkerställa att de söker vänskap med omvärlden, men att de helt enkelt också har tröttnat på att ständigt bli attackerade.

Irans senaste hot verkar också handla om mycket mer än bara sanktionerna, och därmed handlar också om de pågående förändringarna i dess omgivning. Den arabiska våren har försvagat Israels ställning i regionen samtidigt som de väst-allierade arabiska kungadömen upplever instabilitet på grund av revolutionerna. Det senaste hotet om att stänga sundet handlar även om Syrien, som sedan slutet av mars upplevt våld sedan extremistiska wahhabitiska grupper tagit sig in i landet för att störta regimen i Damaskus.

Iran har förstått mycket väl att västvärlden, Israel och de korrupta arabiska kungadömen söker att störta Bashar al-Assad i syfte att installera en pro-israelisk regim i Syrien. Detta är en av de många anledningarna bakom Irans senaste politiska manöver - att flytta fokuset från Syrien till Iran. Genom att flytta fokus från Syrien försvagar man rebellernas (de i Syrien) inflytande då västvärlden också måste fokusera på Iran. Och det är just det de kommer att göra.

Västvärldens ekonomi är idag i spillror. Det går rykten om att EMU, den europeiska valutaunionen, riskerar att kollapsa väldigt snart vilket vore lika omskakande som att EU:s samlade ekonomi backade 10-15 år tillbaka. Samtidigt upplever USA en kris som för var dag blir mer och mer verklig för en amerikansk befolkning som också samtidigt i allt större utsträckning överger termen och idén "den amerikanska drömmen". Drömmen har alltid varit en dröm, och verklighetens skulder har försatt landet i en kris som åtminstone jag inte tror att amerikanerna kan lösa på 50 år.

Att Iran nu på riktigt varnar om att de kan tänka sig stänga Hormuzsundet handlar också om att utöva ekonomiskt tryck på de västerländska ledarna som nu tvingas välja mellan att antingen fortsätta anklaga Iran för en massa konstigheter och därför att riskera en fördjupning av de ekonomiska kriserna eller att lägga ner sanktionerna mot landet - då en blockering av Hormuzsundet kan mycket möjligt pressa upp råoljepriset till de priser vi upplevde under 2007-08. Vi talar om priser på 150 USD per fat, och mycket troligt högre än så.

Den senaste manövern har därmed gett Iran ett övertag, som nu själv kan införa sanktioner riktad specifikt mot västvärlden. Det här betyder att Iran upplever sig säker och redo att konfrontera alla former av repressalier. Det är inte särskilt troligt att väst klarar av ett krig mot Iran, men väljer de att ta det steget har Iran haft 30 år på sig att förbereda sig - och som nu står redo att slåss både mot sionisterna och wahhabiterna.

Mest troligt kommer vi att se en verbal upptrappning under de kommande veckorna. Men samtidigt upplever jag att iranierna nu är redo för att förändra världspolitiken och sätta ett slut på USA:s Mellanösternpolitik och dessutom ge israelerna en väldig bra anledning till att börja packa sina väskor och lämna Palestina. Vi lever i en tid hundratals miljoner människor världen över har väntat på i många årtionden. Vi lever i en tid späckad av Palestinas befrielse och korruptionens massdöd i Mellanöstern. Det här är förmodligen den absolut sista chansen för västvärldens ledare att lägga ner hoten mot Iran och inleda en vänskaplig närmande till landet.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=39716&cid=22&fromval=1&frid=22&seccatid=146&s1=1

Jerusalem i Knessets sikte

Det israeliska parlamentet Knesset planerar snart att diskutera frågan om att göra Jerusalem till den "judiska statens" huvudstad, och även för alla judar i hela världen. Detta avslöjande kommer efter flera årtionden av vräkningar av palestinier i den heliga staden. Än så länge räknas Tel-Aviv som regimens huvudstad då tre miljoner människor bor i stadens närhet där även flera myndigheter och finansiella center är belägna.

Vissa palestinier avfärdar idén om att göra Jerusalem till en judisk huvudstad efter avslöjandet då de tycker att Knesset inte är berättigat att besluta i sådana frågor, men många människor befarar nu att vräkningarna kan bli fler och ännu våldsammare när Jerusalem får en officiell status som en "judisk huvudstad med en judisk majoritet", vilka vräkningarna ursprungligen syftade till - att göra judarna till en majoritet i Jerusalem.

Judar och judar, de flesta är faktiskt khazarer och inte särskilt troende. Snarare icke-troende. Det här har därför mer med politik än religion att göra. Israels syfte till att ta över Jerusalem är att göra slut på det palestinska folket som gjort Jerusalem till sin symbol för det väpnade motståndet mot den 64 år långa ockupationen av deras land. Klippdomen (al-Quds) och al-Aqsa moskén har blivit de palestinska muslimernas symbol för denna kamp.

Bortsett från Klippdomen har även kyrkor utsatts för vandalisering under åren. Muslimer har varit de främsta kritikerna av denna vandalisering, vilket har resulterat i frågan; var är de kristna kritikerna?

De kristna har alltid varit splittrade i frågan om "Israel", där de pro-israeliska kristna svarat med att mörda Israel-kritiska kristna som i Libanon, Syrien och Irak. Det syriska fallet är det senaste i raden där wahhabitiska extremister, med stöd från västvärlden, mördar kristna som stödjer president Bashar al-Assad och hans kamp för Palestinas befrielse.

Den libanesiska TV-kanalen och nättidningen al-Manar, som följer nyheten, riktar kritik mot Arabförbundet som ännu en gång ignorerar sionisternas ambitioner om att göra Jerusalem deras. Arabförbundet är redan upptagen med att störta regeringen i Damaskus, naturligtvis på västvärldens och Israels begäran. Det är uppenbart att även denna gång står palestinierna ganska ensamma och att de får nöja sig med att endast ett fåtal länder stödjer de även i denna frågan. Samtidigt fortsätter Israel att gräva precis under Klippdomen, vilket de fortfarande får kritik för från palestinskt håll.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=39316&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=18&s1=1


(OBS! att den här bloggen gör skillnad på judar och sionister och att den anser att judar följer den heliga skriften Toran (det Gamla Testamentet) medan sionister följer Talmuden vilken är en rasistisk och sekteristisk skrift, och medger därför om att det finns judar som tar avstånd från den sionistiska regimens (Israels) politik och ideologi) 

Terrordåd skakar Damaskus

Två bilbomber exploderade igår vid byggnader tillhörande Syriens säkerhetstjänster i Damaskus. 55 personer uppges ha mist livet, bland annat många civila, i det första självmordsattentatet i huvudstaden Damaskus sedan wahhabitiska extremister, med stöd från västvärlden samt Turkiet, Qatar och Israel, förklarade krig mot Syrien i våras. Medierna i arabvärlden rubricerar attentatet som ett "terroristdåd" eller "självmordsdåd", medan majoriteten av de västerländska medierna använder beteckningen "bombdåd", vilket är betydligt mindre dramaturgiskt laddat än de två andra. De syriska myndigheterna pekar på al-Qaida som skyldig till dådet.

Dådet i Damaskus ägde rum två dygn efter att 16 rapporterade bomber exploderade runt om i Irak, främst i Bagdad som skördade omkring 70 människoliv. De två attackerna har många likheter, med den enda skillnaden att bomberna i Damaskus riktades främst mot säkerhetsapparaten som spenderat de senaste nio månaderna med att jaga al-Qaida terrorister. I torsdags, en dag före dådet, greps eller dödades mer än 100 terrorister kopplade till al-Qaida rapporterade syriska armékällor. Våldet har därmed åter trappats upp efter månader av massgripanden av terrorister som försvagat deras verksamhet i Syrien.

I mitt senaste inlägg skrev jag om splittringen som äger rum inte bara i Syrien, utan i hela arabvärlden. Jag nämnde för flera veckor sedan att människor i regionen ställs idag inför två alternativ som de måste välja mellan - antingen att stödja Saudiarabiens allians vilken omfattar de korrupta arabledarna, al-Qaida, Israel och västvärldens axelmakter, eller det andra alternativet Iran, Syrien och Hizbollah vilket inte sällan kallas för "motståndets allians", motståndet mot USA och Israel vill det säga. Saudiarabien och dess allierade är nämligen inte intresserade av att göra motstånd mot USA och Israel. Tvärtom, Saudiarabiens allra bästa vän på den internationella arenan är USA, och gång på gång bekräftar wahhabitiska och salafitiska grupper deras strävan att närma sig Israel.[1,2]

Detta bör förklara för dig varför jag förkastar Saudiarabiens, USA:s och al-Qaidas politiska linje. Denna linje har inget med mänskliga rättigheter att göra, eller med demokrati att göra. Inte heller om palestiniernas lidande. Wahhabiter som talar om demokrati söker endast tillfälligt stöd från en förvirrad väljarkår. Men detta tillfälliga stöd räcker för att skapa en wahhabitisk regim, och i detta fall verkar Egypten vara det bästa exemplet just idag. I Egypten pågår det nu revolution nummer två, just för att revolution nummer ett gav militären, som är allierad med USA, makten.

Målet med Syrien är inte att skapa demokrati - president Bashar al-Assad har som många gånger tidigare nämnt i denna blogg redan genomfört reformer, och mer är på väg. Målet är istället att skapa en wahhabitisk regim som allierar sig med det israeliska projektet, en regim som alltså blir emot Iran och Hizbollah. Allt som har hänt de senaste nio månaderna handlar om just detta, och inget annat. Därför har Turkiet och Qatar tränat wahhabitiska extremister och skickat de till Syrien.

Västerländska medier rapporterar väldigt sällan om sanningen, en sanning som blivit som ett arabiskt uttryck säger "en gaffel i sionisternas ögon", precis som när Hizbollah besegrade den israeliska armén i 33-dagars kriget sommaren 2006, en seger förödmjukat sionisterna. Sanningen i Syrien är att det syriska folket står på Bashar al-Assads sida. Jag har upptäckt att Aftonbladet och Dagens Nyheter ofta påstår att det pågår massiva demonstrationer mot Bashar al-Assad. Några bilder visar de sällan, just för att samtliga större protester i Syrien domineras av stora porträtter på presidenten Bashar al-Assad. Så, man visar hellre bilder på några tiotals demonstranter och ger de krigsrubriker.

Senast igår påstod DN att stora demonstrationer skulle hållas mot presidenten i Damaskus som var planerade att äga rum bara några få timmar efter terrordådet. Senare på kvällen publicerade man ingen artikel om demonstrationerna. På arabisk TV fick jag dock höra att en halv miljon syrier samlades i Damaskus för att visa deras stöd till Bashar al-Assad. Det var kanske därför DN struntade i att publicera en artikel. I onsdags samlades miljontals människor i Damaskus för att demonstrera FÖR Bashar al-Assad. Inte skrev man något om de heller. När tio personer demonstrerar mot någon, blir det krigsrubriker. Men när miljoner demonstrerar för, tittar man hellre bort.

Här är onsdagens demonstrationer i Damaskus:

1)http://english.alarabiya.net/articles/2011/12/20/183626.html

2)http://www.haaretz.com/news/exiled-syrian-opposition-leader-to-visit-knesset-next-month-1.221499

Misslyckat statskuppförsök i Irak och landets nya politiska linje

I veckan lämnade de sista amerikanska trupperna Irak, och därmed avslutade USA officiellt sin nio år långa ockupation av landet. Dock ska 800 amerikanska säkerhets-"experter" stanna kvar i enlighet med överenskommelsen som också ledde till ockupationens slut. Men bara ett dygn efter ockupationens slut utfärdades en arresteringsorder mot landets vice president Tariq al-Hashemi för påstått deltagande i politiska mord i Irak.[1] Al-Hashimi flydde till Arbil i den kurdiska regionen i norr.

Samtidigt har ett antal ministrar valt att bojkotta parlamentet, vilket förargat al-Maliki som nu kräver ett slut på bojkotten. Igår exploderade minst nio bomber runt om i Bagdad vilka krävde minst 70 människors liv. Redan nu spekuleras det om att dådet genomfördes av utländska agenter.[2] I och med al-Malikis nya politiska linje, som bland annat består av otvivelaktigt stöd till den syriska presidenten Bashar al-Assad, är det högst sannolikt att USA och Israel söker att återigen destabilisera Irak för att ge en mer pro-israelisk ledare chans att ta över makten i landet.

När USA invaderade Irak i mars 2003 sade den dåvarande amerikanska presidenten George Bush den yngre att hans land var redo att "kriga mot terrorismen" i 100 år, och att ockupationen av Irak kunde pågå så länge det behövdes. År 2007 gick det rykten om att USA byggde en massiv underjordisk bas under Bagdad, en bas vars syfte att ge USA ett starkt fäste i underrättelsekriget i Mellanöstern. Det var sannolikt också tänkt att den basen skulle fungera som en huvudcentral i framtida krig mot Iran och Syrien.

USA:s dröm om att få ockupera Irak på obestämd tid gick i graven under de senaste 2-3 åren som varit fullspäckade av framgångsrikt väpnat motstånd mot de amerikanska trupperna stationerade i Irak. Trots att Mahdi-armén, den mest inflytelserika organisationen, hade en tillfällig vapenvila. Varningarna om att denna organisation snart skulle ta till vapnen på nytt skrämde slag på amerikanerna. Det senaste årets utveckling i Syrien fick Obama-administrationen att tänka nytt, och valde därför så småningom att dra hem trupperna från Irak i enlighet med den bilaterala överenskommelsen med Irak.

Det här nämns inte i västerländsk media, men jag kan garantera mina läsare att nästan samtliga presidenter och premiärministrar i västvärlden är djupt oroade över Iraks nya politiska linje, i synnerhet landets stöd till Syrien. I synnerhet är USA, Storbritannien, Frankrike och Israel oroade. I samma grupp kan även Saudiarabien tilläggas. I ett västerländskt försök att störta Bashar al-Assad, har Irak åter stärkt sitt politiska inflytande i regionen och använt detta till att ställa sig emot destabiliseringen i Syrien. Irak har inofficiellt anslutit sig till Irans allians, vilken också omfattar Syrien och Hizbollah.

Mellanöstern är på väg att splittras i två läger - där den ena tillhör Irans allians och den andra Saudiarabiens. Den saudiska alliansen styrs från Riyadh, Saudiarabiens nuvarande huvudstad. Men under tiden Israel existerar kommer Riyadh i sin tur att styras från Tel-Aviv. Väl när Palestina befrias, vilket nästan till synes hela världen tror är väldigt snart, kommer Riyadh att stå ensamt. Men idag kan vi tydligt se en trend där de som är lojala till Riyadh sträcker en hand till Israel.[3,4]

Vad som kommer att hända i Irak framöver är fortfarande delvis oklart. Irakierna vill stå på motståndets sida, motståndet mot sionismen. Men de kommer att möta fler terrorister som försöker leda landet in i ett inbördeskrig istället. Men ur askan växer en ny allians som ger Satans smutsarbetare på Jorden en väldig svår framtid.

1)http://www.presstv.ir/detail/216620.html

2)http://www.presstv.ir/detail/217138.html

3)http://www.haaretz.com/news/exiled-syrian-opposition-leader-to-visit-knesset-next-month-1.221499

4)http://english.alarabiya.net/articles/2011/12/20/183626.html

Från Irak till Syrien - ett krig från pansarvagnar och flygplan till oprofessionell journalistik

I fredags avslutades officiellt USA:s nästan nio år långa ockupation i Irak. President Obama höll ett tal till flera amerikanska soldater i delstaten North Carolina där han "välkomnade" hem trupperna. Samtidigt hölls en ceremoni i Bagdad som den sista basen under amerikansk kontroll. Just nu rapporteras det att omkring 4.000 amerikanska soldater befinner sig på irakisk mark, men att dessa kommer att lämna landet under de kommande dagarna.

USA krävde tidigt att inga bilder visades på de trupperna som lämnade landet. Precis som i början av kriget råder det även idag totalt mörker över USA:s verksamhet i landet. Flera multinationella nyhetsbolag världen över har valt att inte rapportera något alls om USA:s reträtt. Irakkriget har format de senaste årens globala politik och lett till vad många idag anser början på ett nytt Kallt krig. Att nyhetsbolagen ignorerar reträtten kan förklaras på alla möjliga sätt, men förutom på det journalistiska sättet.

Samtidigt flyttas fokuset till Syrien. Syrien har under de senaste nio månaderna utsatts för en hemsk attack från flera nyhetsbolag, som varit drivkraften bakom den illegala "oppositionens" terror mot både obeväpnade medborgare och soldater i Syrien. Lögnerna är uppenbara då det påstås febrilt att flertalet syriska soldater deserterat och startat ett uppror mot regimen när det redan finns obestridlig bevis på att majoriteten av rebellerna är tränade av andra än den syriska armén, främst av den turkiska armén och även av israeliska soldater i enskilda fall.

De som nu kallas av de oprofessionella medierna för "Syriens befolkning" är inte det syriska folket alls, utan Turkiet-baserade demonstranter som hyllar terrorn mot Syrien. Låt mig exemplifiera med ett citat av den Syriska människorättsobservatoriet, baserat i London och som styrs av al-Qaida-fanatiker:

"Alla är totalt frustrerade över Rysslands agerande, säger Moussab Azzawi från London-baserade Syriska människorättsobservatoriet."[1]

Verkligheten är annorlunda då det sedan oktober hållits dussintals demonstrationer där miljontals människor hyllat Rysslands och Kinas vägran att införa sanktioner mot Syrien i FN:s Säkerhetsråd.[2] Ryssland är en av Syriens allra närmaste allierade, och det säger mycket när en London-baserad organisation försöker attackera just dessa relationer mellan Damaskus och Moskva. Det säger mig att västvärlden är orolig över denna allians.

Det sättet som medierna ljuger på om situationen i Syrien är inte bara oprofessionellt. Jag anser att det är i likhet med högförräderi, som än idag straffas med döden i dussintals länder världen över. Förräderi mot mänskligheten och de mänskliga rättigheterna. Lögnerna om Syrien är så pass uppenbara att jag misstänker att varenda påläst person faktiskt känner till de wahhabitiska terroristernas verksamhet på syrisk mark. Det handlar därför inte bara om okunskap, utan även om ignorans.

Världen är på väg att delas upp i tre läger. Två av de lägren kommer att bestå av wahhabiter/salafiter på ena sidan och troende muslimer på den andra sidan. Samtidigt delas världen återigen upp mellan väst och öst, med USA och EU inriktad på krig mot Afrika och Asien samtidigt när de asiatiska stormakterna alltmer protesterar mot västvärldens våld. Som tidigare rapporterat på denna blogg har Ryssland skickat ett 60-tal krigsfartyg till syriskt territorialvatten och dessutom levererat toppmoderna vapensystem både mot avancerade stridsflygplan som flyger på över 20 km höjd och mot krigsfartyg hundratals kilometer från kusten.

Den syriska armén har besvarat den väststödda terrorismen med våld, och numera sitter hundratals terrorister i fängelse, de flesta med risken att dömas till döden. Till skillnad från de oprofessionella nyhetsbolagens påståenden har terroristernas verksamhet försvagats avsevärt. Den syriska armén är enad, till skillnad från dessa påståenden. Utöver det, något samma medier valt att inte rapportera, har USA:s och Frankrikes ambassadörer återvänt till Damaskus vilket visar att dessa två länder har förlorat hoppet om att störta Bashar al-Assad.

Turkiet som abrupt valde att inta en fientlig ställning mot regimen i Damaskus efter flera år av vänskapliga närmanden mellan de två länderna, förlorar dessutom idag ekonomiskt då Syrien har stängt gränsen för de turkiska entreprenörerna som nu tvingas att stänga ner sina fabriker på grund av minskad försäljning. Den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogan som blev omåttligt populär i samband med den israeliska massakern på fartyget Mavi Marmara i maj 2010, kritiseras idag hårt av demonstranter i flertalet städer runt om i Mellanöstern. Att gå från att vara en Israelkritiker till att stödja terrorister som mördar oskyldiga människor har visat sig vara ödesdigert för Erdogan, som nu dock åter vunnit stöd från västvärldens ledare. Men samtidigt har Irak alltmer visat stöd till Syrien, och den amerikanska reträtten har stärkt irakiernas självförtroende. Medan Turkiets relationer till Damaskus tynat bort har Irak visat sina sympatier med det syriska folket som upplever samma sorts terror irakierna fick uppleva sedan USA invaderade deras land.

Sedan behöver jag inte ens skriva om Syrien. Det räcker med att skriva om Bahrain, vars befolkning torteras och mördas av saudiska trupper, brittiska agenter och av Bahrains egna säkerhetsapparat för att visa denna dubbelmoral som dominerar dessa massmedier ifråga. I denna grupp finnes även flertalet arabiska medier, där i synnerhet al-Jazeera framstår som en hypokritisk media. Inte nog med att al-Jazeera nyligen avslöjades för att ha kommit överens med den amerikanska armén om att inte rapportera om allt från Irak... al-Jazeera har också drabbats av interna konflikter på grund av behandlingen av Bahrain och revolutionen i huvudstaden Manama. Många har sagt upp sig från den Qatar-baserade TV-stationen.

Bahrain, till skillnad från Syrien, styrs av wahhabiter. Wahhabiter som allierar sig med det israeliska projektet och västvärldens massmordspolitik i Mellanöstern. Det gör inte Syrien, men Bahrains nuvarande regim gör det. Västvärldens ledare har avslöjat sig för att stödja dessa wahhabiter som sympatiserar med al-Qaida. Behöver man säga mer?

1)http://www.dn.se/nyheter/varlden/hundratusentals-pa-gatorna-i-syrien

2)http://www.presstv.ir/detail/213652.html

Hur syrierna upplever sig idag:

http://www.presstv.ir/detail/214867.html

Putin anklagar USA för valprotesterna i Ryssland

Kort efter att det preliminära valresultatet från helgens val i Ryssland offentliggjordes drabbades demonstranter samman med kravallpolis i Moskva. Såvitt jag har förstått av situationen blev det rätt våldsamt, men att det senare blev lugnare när ett antal demonstranter greps av polisen.

Demonstranterna anklagade premiärminister Vladimir Putin för valfusk, vilket han nekade till. Västerländska medier, och även USA:s utrikesministern Hillary Clinton hakade på anklagelserna och attackerade det ryska valet. Vilket senare fick Putin att slå tillbaka mot Clinton för att ha legat bakom demonstrationerna mot det ryska valet.

För mig, som mest är intresserad av Mellanöstern-politik, påminner detta om det iranska presidentvalet i juni 2009 då den väststödda gröna rörelsen anklagade den omåttligt populäre presidenten Mahmoud Ahmadinejad för valfusk. Putin är själv populär i sitt eget land och representerar en stor nationalistisk front i Ryssland. Ett land som före Putins tid styrdes av korrupta ledare som av det ryska folket sågs som knähundar till västvärlden.

Liksom i Iran-fallet, hakade västerländska medier alltså på anklagelserna om valfusk i Ryssland helt ointresserade av att själva undersöka om fusk verkligen har ägt rum. Givetvis råder det osäkerhet, och därför måste man söka efter bevis. Men så gjorde man inte i Iran-fallet och naturligtvis inte i Ryssland idag.

Clintons attack ter sig vara mer av en världspolitisk sort än en intern rysk angelägenhet, då USA väldigt gärna skulle vilja se kaos på Moskvas gator för att tvinga ryssarna att fokusera på sitt eget land i dagarna när hela västvärlden planerar ett regimskifte i Syrien, ett land Ryssland nu ger de allra modernaste vapensystemen för att avskräcka de västerländska krigsivrarna.

Hur som helst, då det har varit svårt att följa detta på grund av sin natur avslutar jag inlägget med ett youtube-klipp som visar de amerikanska TV-kanalerna Fox News och CNN begå väldigt intressanta misstag. RT (Russia Today) står för videoklippet.


Putin anklagar USA för att lägga näsan i blött

http://www.presstv.ir/detail/214477.html

Iran visar bilder på den tillfångatagna "drönaren"

I förra veckan avslöjade iranska källor att landets armé tillfångatagit en så kallad "drönare" eller ett obemannat spaningsflygplan. Källorna utgav att drönaren var amerikansk och av typen RQ-170, som har "stealth"-teknologi och som sattes i tjänst så sent som 2007. Källorna utgav också att planet var i "gott skick", vilket många först tolkade som sarkasm efter "nedskjutningen" av flygplanet - en fullträff resulterar i att flygplanet exploderar i många bitar och kan då knappast anses vara i gott skick. Iransk humor, kanske?

USA dementerade först uppgifterna, men medgav om att man har mist kontakten med samma flygplan några dagar senare. Idag valde den iranska militären att visa upp flygplanet för hela världen, och sannerligen är det i gott skick. Militären uppgav att man helt enkelt tog över flygplanet på elektroniskt vis och landade det på iransk mark. Det intressanta är att det var den första gången det flygplanet flög över Iran, så med andra ord har Iran visat att den har kompetensen att kapa ett obemannat flygplan elektroniskt på första försöket, och inget gammalt flygplan utan ett splitternytt.

RQ-170 uppges av inofficiella amerikanska militärkällor inte vara den allra mest avancerade i amerikanernas arsenal. Då flygplanet bara har en motor, vilket i fall av haveri resulterar i krasch, valde det amerikanska flygvapnet att skippa att installera de mest avancerade teknologierna i flygplanet i rädsla för att de skulle hamna i fiendens händer. Men ett flygplan som saknar utrustning är värdelöst, så RQ-170 bygger på den mest avancerade stealth-teknologin och är i stort sett osynlig för all radar. Dessutom är flygplanet fullspäckat med de senaste spanings-teknologierna.

Iran har därmed besegrat USA:s mest avancerade stealth-teknologi och förnedrat den amerikanska militären genom att hacka igenom brandväggen och låta den amerikanska markbaserade piloten hemma i USA maktlöst se sitt flygplan landa på en iransk flygfält för att senare tas om hand av iranierna. Detta samtidigt när de amerikanska presidentkandidaterna försöker visa sin duglighet inför de israeliska lobbyorganisationerna inför presidentvalet i nästa år. Det finns bara ett sätt att visa sin duglighet - genom att hota att invadera Iran.

USA i synnerhet förlitar sig helt och hållet på sitt flygvapen i början av fullskaliga invasioner. Genom att med sina flygplan angripa luftvärnsbatterier och bepansrade fordon öppnar man dörren för sina markbaserade kollegor för att promenera in i landet. Så blev det med Irak i mars 2003. Iran har idag teknologin att hacka drönare, och högst sannolikt även konventionella, bemannade stridsflygplan. I fall av en amerikansk attack mot Iran är risken stor att Iran landar de amerikanska flygplanen på sina flygfält utan att orsaka några som helst skador. De amerikanska piloter som ofrivilligt landar i Iran grips, och deras öden hamnar i händerna på de amerikanska politikerna. Och ja visst, i de israeliska lobbyorganisationernas händer också.

Hizbollahledare hyllar Iraks befrielse

Igår var det den tionde dagen i Ashura', då Imam Hussein (frid vare med honom), profeten Muhammeds (frid vare med honom, hans familj och hans följeslagare) dotterson, mördades och föll martyr av Yazids arméer. Efter att han mördades kidnappades hans familj. Sedan den förskräckliga händelsen har muslimer hållit ceremonier kallade för Ashura' för att minnas och uttrycka ånger över det som hände, ånger att nästan inga muslimer kom till imamens undsättning. För miljontals muslimer sedan massakern på Imam Husseins familj har Ashura' varit viktig i deras liv. Yazid är numera sedd som en förrädare av den värsta sorten.

Varje år högtidshålls Ashura', men för varje år samlar ceremonin också allt fler människor. I Beirut samlades nästan 1,5 miljon människor i förorten Dahiye strax söder om huvudstaden på tisdagen. Vid lunchtid kom Hizbollahledaren Sayyed Hassan Nasrallah förbi fotbollsstadion som var en samlingsplats för dagen och han blev hyllad av de tiotusentals människor som var på plats. Senare höll han ett TV-sänt tal där han talade om Imam Hussein och om de händelser som plågar dagens värld. Nasrallah repeterade organisationens motivation att försvara Libanon mot alla inkräktare, och varnade mot alla utländska komplotter mot landet och övriga länder i regionen.

Nasrallah talade även om något hela världen har ignorerat på senare tid; USA:s reträtt från Irak något Hizbollahledaren ser som en amerikansk krigsförlust. Han påminde åhörarna om att USA planerade att stanna i Irak för all evighet, och George W. Bush talade själv om att "kriget mot terrorismen" kan pågå i 100 år. Men motståndsorganisationerna i Irak lät detta inte hända, och idag finns det bara 9.000 amerikanska soldater kvar i Irak. Innan årets slut ska alla stridande soldater ha lämnat landet, och bara 800 "experter" vara kvar.

Medan massmedierna, västvärldens liksom arabvärldens, bara har två länder i minnet - nämligen Syrien och Iran - drar USA sig ut ur ett land som sionister har drömt om att ockupera sedan hundratals år tillbaka. Detta är ett historiskt nederlag väldigt likt Vietnamkrigets slut. Men fortfarande pratar medierna bara om Syrien och Iran. Syrien och Iran...Syrien och Iran. Ibland också om Hizbollah. De tre aktörerna, och även Hamas har slagit hål i sionisternas dröm om världsherravälde. Irak är idag en med i gänget.

Nasrallah sade att Hizbollah besegrade den mäktigaste armén i Mellanöstern, Israel, men att Irak besegrade den mäktigaste armén i hela världen! I Ashura' i år fick irakierna uppleva en seger mot de som representerar Yazid.

http://almanar.com.lb/english/adetails.php?eid=37176&cid=23&fromval=1&frid=23&seccatid=14&s1=1