Den andra valomgången hölls i Egypten i söndags. Helgens scener från landets gator och torg går inte att skilja från den första omgången vilket hölls en vecka tidigare. Anklagelserna om valfusk och brutalt polisvåld mot demonstranter fortsätter att strömma in. Trots det förväntas allt återgå till det normala, dvs fortsatt undantagstillstånd och fortsatt våld mot civilbefolkningen. Med 'förväntas' syftar jag på de demokrati-sympatisörer här i västvärlden som sätter sina förhoppningar på diktatorn Hosni Mubarak.
Den sjunde juni ifjol hölls ett parlamentsval, likt det egyptiska valet, i Libanon. De västvänliga partierna i 14:e mars blocket vann mot alla odds...såg det ut i början i alla fall. Det tog dock inte lång tid förrän folk protesterade mot valfusket. Redan veckor före valet mottog hundratusentals röstberättigade mutor från saudier för att rösta på just det 14:e mars blocket.
Här i västvärlden var alla lika tysta som det brukar vara på kyrkogårdar. Oppositionen med Hizbollah i topp förlorade valet. "Rätt" personer vann alltså valet i Libanon. Till skillnad från valet i Palestina i januari 2006, då "fel" parti vann det valet. Resultatet blev att 1,5 miljoner palestinier i Gaza-remsan kollektivbestraffades - av Israel såväl som av västvärlden.
Fem dagar efter det libanesiska parlamentsvalet i Libanon vann president Mahmoud Ahmadinejad det iranska presidentvalet, och fick därför sitta kvar på sin post som president. Trots att inga bevis om eventuellt valfusk presenterades, valde många demokrati-sympatisörer (snarare icke demokratiska sympatisörer med tanke på deras beteende) att starta en hätsk och brutal kampanj mot Iran och mot den Islamiska republiken. I flera månader angrep av västvärlden finansierade huliganer civila människor i Teheran och i andra städer. Många människor dödades och skadades. Egendomar värda miljonbelopp förstördes i våldet mot den Islamiska republiken.
När president Ahmadinejad vann var det plötsligt "fel" tyckte många här hemma. Särskilt amerikanerna fann situationen opassande...eller kanske alldeles utmärkt passande för en smutskastningskampanj riktat mot den styrande ledningen i Iran. CIA aktiverade sina terroristorganisationer i Iran. Jundullah, vars ledare nyligen greps av iranierna och hängdes, ligger bakom många av dessa terrorattentat som skakat landet. Det finns många videoklipp på youtube som visar hur pass illa det var.[1]
I nästa år är det dags för ett nytt presidentval i Egypten. Det finns någorlunda förväntningar på att Hosni Mubaraks då 30 år långa presidentskap ska nå sitt slut genom att sonen, Gamal Mubarak, får efterträda sin far. Men än finns det de som hoppas på ett epokskifte - d.v.s. slutet på Mubarak-dynastin.
Men idag är idag. Och idag är vi alla vittnen till bristen på demokrati i Egypten. Vi är också vittnen till hyckleriet här i västvärlden. Här i väst har ledare länge "arbetat" för demokratin i Mellanöstern, så som de brukar uttrycka det. Den som minns stormen kring valet i Iran kanske undrar varför det är så tyst vad gäller anklagelserna om valfusk i Egypten. Är det för att "rätt" person vann det valet, liksom det 14:e mars blocket i Libanon? Tänk om Muslimska Brödraskapet hade vunnit en skrällseger. Hur hade reaktionerna då varit? Hade västvärldens ledare varit lika tysta, eller hade dem uttryckt sin islamofobiska fasa över att några islamister vann valet?
Det fanns de som befarade att en Hizbollah-seger i valet i juni 2009 hade kunnat leda till en världsomspännande bojkott mot Libanon, just för att Hizbollah består av islamister. Det kanske var just därför libaneserna inte vågade rösta på oppositionen. Deras rädsla drevs av västvärldens islamofobi. Det är då intressant att notera att Hosni Mubarak står för sekulära värderingar. Jodå, han har slagit ner islamister med järnhand i Egypten. Nu är det kanske inte så konstigt att även du kanske står sida vid sida den egyptiske diktatorn...
Jag hoppas i.o.f.s. att mina läsare vet bättre än att stötta en diktator, islamist som icke-islamist. Alla de är onda, oavsett vad de följer och tror på. Men min poäng är att västvärldens ledare drivs av samma rädsla för islamister som vanliga svenssons. Denna rädsla är obefogad då den också härstammar från kommersiella massmedier, som tjänar tonvis med pengar på skräckpropaganda. När man inte längre kan jaga judar eller HBT-personer, ja, då jagar man muslimer. Den "gröna rörelsen" i Iran var ju "mindre islamistiska än Ahmadinejad". Det kanske ni minns.
Många kanske undrar varför hela världen inte anammade demokratin. Det var ju rätt många som var optimistiska på 90-talets början kort efter Sovjetunionens kollaps. Syftet, åtminstone enligt mig själv, är detta hyckleri vilket jag uppmärksammar i detta inlägg. Det är ett hyckleri av ofattbara proportioner då 1,5 miljarder människor runt om i världen inte får rösta på islamister. Hur ska vi då kunna sprida demokrati om nästan en femtedel av jordens befolkning inte får rösta som de själva vill?
Mer om den andra valomgången i Egypten:
http://blogg.svd.se/mellanostern?id=21378
http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2010/12/201012713823950829.html
http://blogg.svd.se/mellanostern?id=21378
http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2010/12/201012713823950829.html
Inlägg
6 kommentarer:
Glöm inte det val på 90-talet i Algeriet som vanns av den Islamiska Räddningsfronten mot den genomkorrumperade Nationella Befrielsefronten (de som slogs tappert mot fransmännen men sedan blev förtryckande överklass och mutkolvar själva). Valsegern följdes av en militärkupp som västvärlden inte protesterade mot, och detta ledde vidare till ett ohyggligt blodigt och förvirrat inbördeskrig.
Men egentligen är den viktiga frågan: kommer islamister som vinner ett val vara beredda att avgå om de förlorar nästa val? För att vara sann demokrat måste man vara beredd inte bara att vinna men också förlora.
Så gammal är jag inte. Jag minns inte det valet. Jag tycker att även diktatorer med islamiska värderingar gör inget bra när de inte följer folkets vilja. En ledare ska ju tjäna folket.
Varför skulle islamister inte avgå när de förlorar val? Det här är väl en individuell fråga?..
Tror man att det är från gud man fått makten så är det lätt gjort att anklaga motståndare för att vara motståndare till gud och religion och vägra stiga ner. Och skulle folket bli trött på ens styre så kan man ju strunta i det om man tror sig ha gudomligt uppdrag. Sådana konstiga ideer finns i flera religioner, det gäller inte bara islam. Och det gäller även den marknadsliberala ideologin som tycks ha en del förtryckande drag av nära nog religiös natur.
Alla civilisationer är baserade på en form av tro. Även västerländska idag. Sekularismen är också en form av religion, där allt annat förkastas medan egot sätts i centrum. Först när folk slutar beklaga äldre religioner kan de förstå att så är fallet.
Det här känns inte bra. I USA kan man sälja argument av den typen, men så råkar religiös vidskepelse vara utbredd där också (liksom en tveksam inställning till demokrati). Om man inte tror på jultomten så betyder det faktiskt att man inte tror på jultomten, inte att man tror på jultomten fast någon annan jultomte då) i alla fall. Att religiösa figurer använder religiösa argument för att hålla sig kvar vid köttgrytorna när folk vill bli av med dem gör inte argumenten bättre. Snarare ännu sämre och ondsintare. Kan de inte klart uttala att de lämnar sina fina kontor om de förlorar folkets förtroende finns det ingen anledning att släppa in dem i de fina kontoren till att börja med.
Folk verkar ha för sig att det går att övertyga andra. Men de har fel. Övertygelse är det starkaste en person har. Övertygelse bygger alltid på stensäkra grunder, vare sig dessa kan försvaras eller ej i vetenskapen, kulturen etc.
Ett exempel är självmordsbombare som tillhör al-Qaida. Självmord är strikt förbjuden i Islam, liksom mord. Ändå finns det de som är övertygade om att det är rätt att begå självmord för att mörda oskyldiga människor. Oavsett hur mycket man talar om för dem att dem gör fel.
Bristen i dagens demokratiska system är jakten på status, pengar och makt. Det är välkänt att stora företag och mäktiga lobbyorganisationer styr de amerikanska valen. Att tro att detsamma inte skulle gälla även här i Europa är väldigt naivt. Demokrati fungerar bara i teorin, så länge folks vilja inte svärtas ner av girighet och arrogans. Men många hamnar i dessa onda cirklar, politiker som väljare.
Många andra länder har ändå visat acceptabla former av demokratiska skick. Det som är tragiskt är att globala intressen oftast sätter hinder för den fria människans utveckling.
Skicka en kommentar