Konflikten om yttrandefriheten har nått nya höjder i Storbritannien, där den Iran-baserade TV-kanalen och nättidningen PressTV har förbjudits från att verka. Förbudet mot PressTV kom efter kraftig lobbying från de Israelvänliga intressegruppernas sida, vilka som uppfattade kanalen som hotfull mot Storbritanniens nära relationer med ockupationsregimen Israel. Förbudet slogs även fast av landets myndighet OFCOM, som reglerar massmediernas verksamhet. Inte nog med det växer nu uppslutningen bakom förbudet mot PressTV. Inte mindre än den kungliga familjen i Storbritannien uppges stödja förbudet mot den iranska TV-kanalen. De som stödjer förbudet argumenterar att kanalen bryter mot OFCOM:s regler, men PressTV nekar till anklagelserna och menar att beslutet bakom förbudet är politiserat.
PressTV:s popularitet har växt explosionsartat både i Mellanöstern och i Europa under de senare åren och anses ofta vara ett bra alternativ till de etablerade och dominerande medierna som finns idag. Jag själv använder ofta PressTV som källa då den vågar rapportera om händelser som andra medier inte vågar att göra. PressTV har under de senaste månaderna presenterat en bild av Syrien som västvärlden vägrar erkänna sig vid, vilket är att president Bashar al-Assad fortfarande är populär i sitt land. PressTV har därmed utmanat de europeiska medierna som aktivt förvrängt nyheter från Syrien i syfte att få al-Assad att se ut som en diktator, allt detta för att garantera Israels säkerhet.
För några år sedan förbjöds även libanesiska al-Manar och palestinska al-Quds i flera västländer efter att Israelvänliga grupper lobbat för att stoppa de två kanalernas sändningar över Europa och Nordamerika. De som stödde förbudet mot de kanalerna menade att de "glorifierade terrorism", när de egentligen stödde den (av det internationella samfundet) rättfärdigade kampen mot den israeliska ockupationen av Palestina, Libanon och Syrien. Detta innebär att Israelvänliga organisationer arbetar aktivt för att stänga ner TV-stationer som utmanar den sionistiska dominansen i medievärlden i väst. Därmed existerar det ingen yttrandefrihet i väst, då dessa organisationer tydligen vinner i sin kamp för att tysta ner oliktänkande.
En sak är säker, och det är om (bland annat) Aftonbladet och Dagens Nyheter väljer att ignorera beslutet som rör PressTV:s verksamhet i Storbritannien, har vi ingen yttrandefrihet här i Sverige heller. Låt mig förklara: Om AB och DN upplever oro över beslutet i Storbritannien kommer de att rapportera om det för att låta den stora massan läsare få ta del av nyheten. Men om de inte upplever någon oro alls ignorerar de nyheten och låter den gå obemärkt förbi de flesta läsare. Om de inte upplever en oro alls måste det betyda att de håller med i beslutet om att förbjuda PressTV:s verksamhet, vilket i slutändan också måste betyda att de stödjer de israeliska organisationernas kamp mot de alternativa medierna.
Egentligen är detta inte så viktigt. Läsarna har ändå tillgång till Internet och tusentals om inte tiotusentals medier. Men det här är en principiell fråga som belyser konflikten om Palestina som nu också äger rum på europeisk mark. Dels handlar detta också om Iran, som många västländer ständigt inför nya sanktioner mot baserade på vaga övertygelser om att "Iran bygger kärnvapen". Vi som minns dagarna före Irakkriget minns också pinsamheten Bush-administrationen fick uppleva när inga massförstörelsevapen hittades i Irak, trots "övertygande" rapporter från bland annat CIA, vilka är en 'big shots' i USA för sina rapporter. Men för mig själv är utfrysningen av PressTV en bekräftelse på att de står på rätt, och ömma, tår. Min starkaste rekommendation till mina läsare som vill begripa sig på de politiska konflikterna i Mellanöstern är att läsa nyheter från de medier som avskys av sionisterna. Ju mer de avskys, desto bättre.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar