Mouammar Ghaddafi är död

Sedan det att det pågått strider mellan Ghaddafi-anhängare och rebellerna i och utanför staden Sirte i flera veckor fylldes gårdagen av överraskande bilder på den nu döde Mouammar Ghaddafi. Ledaren, som styrt landet med järnhand i 42 år avrättades av rebellerna bara kort efter hans gripande. Det är uppenbart att det finns de som inte vill se honom lämna staden levande.

Redan nu diskuteras det om huruvida detta var rätt eller fel. FN har krävt en utredning för att ta reda på vad som hände igår. Men det är viktigt att respektera libyernas känslor tycker jag, särskilt i dessa dagar. Ghaddafi vägrade att lämna ifrån sig makten trots att många libyer krävde hans avgång. Han vägrade till och med förhandlingar som eventuellt hade lett till reformer och en övergångsperiod där han lämnar ifrån sig makten, vilket hade kunnat pågå i allt från en vecka till några år. Hans vägran att erkänna kritikerna en plats i kontexten av förhandlingar var förmodligen den avgörande faktorn bakom inbördeskriget. Men visst, man kan fortfarande diskutera utländska påtryckningar.

Än idag pågår det konflikter i Egypten just för att deras forna ledare Hosni Mubarak fortfarande är i livet och att han har ställts inför rätta, något många egyptier misstänker kommer att utmynna i ett orättvist straff för Mubarak. Att avrätta honom på gatan hade förmodligen varit bättre för Egypten, då det hade inneburit ett avslutat kapitel, och allra viktigast, ett nytt kapitel för landet. Det egyptierna aldrig fick, har libyerna nu fått. Med Ghaddafi död har landets nationella oppositionella råd därmed segrat och har numera i uppgift att ena landets medborgare för att skapa en politisk plattform som gynnar alla.

Därmed är det allra viktigast att libyerna får göra det på egen hand, utan utländska påtryckningar. Landet ska inte pressas till att bli en liberal stat, och inte heller till en wahhabitisk stat. Det är väldigt viktigt att poängtera att västvärlden i skrivande stund samarbetar med al-Qaida i Libyen. Libyen ska inte heller pressas till privatisering och fullständig frihandel. Det har ju som de flesta säkert känner till gått rykten om att västerländska stormakter söker att utvinna landets råolja till extra låga priser för att hålla igång det förfallna västerländska maskineriet, orsakat av bankirernas girighet att ackumulera löjliga summor pengar.

När jag igår fick nyheten om Ghaddafis död tänkte jag direkt på vad som kan komma att hända härnäst. Nato har ju fått luft under vingarna, och västerländska massmedier och politiker har inte visat att de tänker sluta smutskasta den syriska presidenten Bashar al-Assad. Jag argumenterade redan under senvåren att Libyen och Syrien är annorlunda de andra arabländerna som drabbats av protester. Libyen hade, som jag skrev då, övergått till ett inbördeskrig som västvärlden spenderar sina sista dollar- och eurosedlar på medan Syrien drabbats av väststödda terrorister i likhet med det som hände i Iran under sommaren 2009. Och de som har följt denna blogg har säkerligen insett att när ett hundratals våldsamma huliganer demonstrerar kallas de för "demokratiaktivister" av västerländska massmedier samtidigt när miljontals människor demonstrerar för Bashar al-Assad ignoreras demonstrationerna helt och hållet. De får inte ens en liten spalt längst bak i tidningarna!

Igår demonstrerade en och en halv miljon människor för president al-Assad i Aleppo. Men jag misstänker att detta inte räcker till, precis som när Gaza-remsan bojkottades av väst efter att palestinierna röstade fram Hamas i valet i januari 2006. Men om Nato upplever att de vill invadera fler länder rekommenderar jag varmt Jemen och Bahrain, för där har tusentals människor mördats och kidnappats av saudiska trupper bara för att dessa människor inte vill ha kvar sina ledare. Till skillnad från syrierna, som gång på gång visar att de vill ha kvar Bashar al-Assad. Men västerländska krigsivrare har tidigare visat sig vara inkapabla att leva upp till de demokratiska principerna, så jag förväntar mig inget...

De som är intresserade av att förstå mer om hetsen mot Syrien rekommenderas starkt att studera USA:s relationer med Saudi Arabien, ett land vars dominerande ideologi, wahhabismen, sprids med hjälp av våld över hela Mellanöstern. Det är just därför Libyen högst sannolikt inte kommer att bli en islamisk stat, just för att de först måste föra krig mot västerländska intressen. Libyen kommer antingen bli en liberal stat eller en wahhabitisk stat. Hur som helst - en väststödd stat. De som vill lära sig mer om hetsen mot Syrien bör därmed ta detta i beaktelse, då Syrien är ingetdera och snarare en Israelfientlig stat. Saudi Arabien är en Israelvänlig stat, och även wahhabiter är väldigt Israelvänliga. Därmed deras goda vänskap med USA. Nu när Israel misslyckats med att ta över den muslimska världen, låter väst wahhabiterna göra grovarbetet. Därför hjälpte Nato till att störta Ghaddafi, då han var emot wahhabismen. Därför siktar man nu mot Syrien, och inte mot Saudi Arabiens grannar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13813178.ab

Exempel på fortsatt hets mot Syrien. Notera att gårdagens miljondemonstration i Aleppo inte nämns:

http://www.dn.se/nyheter/varlden/khaddafis-dod-spar-pa-syrienprotester