Idag kan man läsa att den svenske kungen Carl Gustav delade ut ett pris till den saudiske diktatorn kung Abdullah i fredags i förra veckan. Först och främst funderar jag på varför det tog tre dagar för denna prisutdelning att nå nyhetsmedierna, och varför till och med UD inte kände till kungens besök i Saudi Arabien. Sedan funderar jag på hur detta kunde hända. Det är numera uppenbart att Sverige har bra relationer med Saudi Arabien, vilket till och med överraskar mig.
Saudi Arabien har fått en central plats i de arabiska revolutionsvågorna då det landet är det mest repressiva i regionen och även bland de minst fria i hela världen. Landets kungafamilj sitter inte på makten på grund av popularitet, som exempelvis den marockanske kungen, utan på grund av en framgångsrik våldsam statsapparat som styrt landet med järnhand i snart 80 år. Jag spår därmed att den arabiska våren kommer att avslutas i huvudstaden Riyadh, om demonstranterna överlever den kommande slakten.
Här hemma i Sverige får kritiker av den svenska monarkin tråkigt nog ytterligare en till anledning att fortsätta arbetet för att avsätta kungen från sin roll som Sveriges statschef. Det är tråkigt då en svensk kung egentligen bör representera svensk stolthet. Detta inkluderar inte prisutdelningar till diktatorer...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar