Allt fler politiker och partier sluter upp bakom den enade regeringen i Beirut och Hizbollah. Israels anklagelser om leveranser av Scud-missiler till Libanon slog tillbaka mot israelerna själva, när många arabledare förstod att något var i görningen. Faktum är att situationen på den libanesisk-palestinska gränsen blir allt känsligare. För 2 veckor sen gick 17 israeliska soldater över den blå linjen för att installera ett ny staket. Dagar senare protesterade de boende intill gränsen och tog ner staketet.
Sedan kriget 2006 har Hizbollahs politiska gren vunnit mark inte bara i Libanon, utan i hela världen. Deras militära gren har vapen och mankraft som bara kan jämföras med en reguljär armé. Detta behövs, när den libanesiska armén bojkottas av världens vapenförsäljare (på Israels begäran).
Egypten har på senare tid visat stöd till Libanon. Visserligen är det lite svårt att lita på den egyptiska ledningen, så man bör ta deras stöd med en nypa salt. Men den libanesiske premiärministern, Saad al-Hariri var på besök i Sharm el-Sheik och kom hem från ett väldigt lyckat möte. Även den syriske presidenten Bashar al-Assad träffade egyptiska kollegor, och även hans möte var lyckat. Så, till den stora frågan: Förbättras Egyptens relationer gentemot Libanon och Syrien?
I nästa år är det val i Egypten, och den förre detta IAEA-chefen Mohammed El-Baradei är den stora favoriten. Många talar om (vilket jag skrivit om) slutet på Mubarak-familjens era. Ghamal Mubarak (Hosni Mubaraks son) kommer också kandidera. Det egyptiska folket kräver en ändring. Fattigdomen måste bekämpas. Stödet till Israel måste nå ett slut. Och den stolta nationen måste åter etableras, i likhet med Nassers era för några årtionden sedan.
Så, antingen försöker Mubarak verkligen tillfredsställa folkets krav. Eller så är detta bara ett smutsigt spel. I dagsläget kan man inte avgöra, men det viktigaste är att allt fler länder verkar sluta upp bakom Libanon mot Israel. USA:s ekonomi vacklar och även europeiska länder finner det allt svårare att stötta Israel. Sanningen är att även våra politiker börjar inse att Israel är en simpel skurkstat. I Storbritannien pågår nu en maktkamp mellan många politiker och sionister. Detta kommer att spridas till andra länder...
Under tiden växer rädslan i ockuperade Palestina. Israelerna har alltid känt sig isolerade då de är omgivna av arabiska nationer. Men idag är dessa nationer enade, och har betydligt mer avancerade vapen. Sionisternas sista drag är att förmå Nato och FN stationera trupper i ockuperade Palestina, och det kommer de göra förr eller senare.
http://www.tayyar.org/Tayyar/News/PoliticalNews/en-US/129168562270138284.htm
http://presstv.com/detail.aspx?id=124616§ionid=351020203
http://www.almanar.com.lb/newssite/NewsDetails.aspx?id=135268&language=en
http://www.almanar.com.lb/newssite/NewsDetails.aspx?id=134349
http://www.almanar.com.lb/newssite/NewsDetails.aspx?id=135143&language=en
27 april 2010
Ny politisk atmosfär med egyptiskt stöd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Problemet kvarstår dock då jag knappast tror att Mubarak kommer låta al-Baradei vinna.
Han kan ju inte neka honom deltagande i valet, däremot finns det nog andra knep för att fälla al-Baradei som Mubarak kan tänka sig använda.
Med detta sagt så är det inte självklart att al-Baradei inte följer samma spår som Mubarak om han blir pressad av Washington.
Dock hoppas jag att det under den processen leder till större öppenhet i det egyptiska samhället och att undantagstillståndet som råder sedan nästan 30 år upphävs. I fria val kommer muslimska brödraskapet röja stort, kommer detta tillåtas av Vita Huset?
Jag tror att det pågår en kamp mellan sionister och antisionister i Egypten. Den lär trappas upp och bli mer tydlig i framtiden.
Valet i nästa år kommer att vara en av de viktigaste i hela regionen på många år.
Skicka en kommentar