Dags att lära folk skillnaden mellan kränkningar och misstankar om brott

Den här s.k. Sverige-Israel debatten under de senare två veckorna verkar ha lugnat ner sig en aning. Den första veckan var ju...ett krigstillstånd. Men samtidigt när israelerna inser att de bara gjort bort sig, fortsätter många här på hemmaplan kritisera de svenska massmedierna. Detta har vi ju sett förut, alltså jämförelser mellan de s.k. Muhammed-karikatyrerna och "bråket" med de israeliska politikerna i förra veckan.

Många är kritiska till "dubbelmoralen" bland de svenska massmedierna. Varför var de tysta när muslimer var förbannade på Jyllands-posten och Lars Vilks? Varför försvarar de yttrandefriheten nu när angriparen är Israel? Som alla dessa kritiker tycker finner jag en poäng i kritiken, men bara om man generaliserar. Skrapar man bort ytan, d.v.s. undersöker varför muslimer kände sig kränkta av Muhammed-karikatyrerna och varför israelerna kände sig kränkta när Aftonbladet publicerade den världskända artikeln, upptäcker man många skillnader.

Först och främst. Både publiceringen av Muhammed-karikatyrerna och Lars Vilks "projekt" hade i syfte att kränka muslimer. Vi lever på 2000-talet. Vi snackar hela tiden om ett informationssamhälle. Därför bör Jyllands-posten veta att muslimer inte gillar sådana kränkningar. Lars Vilks är en person som ständigt provocerar, så det är väl inte konstigt att folk tar illa upp.

Båda dessa händelser är rena provokationer. De riktar sig inte mot någon brottsling, utan till hela den muslimska populationen. Men, Donald Boströms omtalade artikel är inte en likadan provokation. Donald Boström diskuterar möjligheten om att det kan pågå en organhandel i Israel, och han har vittnesmål. Han vill att fler journalister undersöker saken, och även om misstankarna är felaktiga, har han gjort sitt jobb. Han är ju en journalist. Det är hans jobb att undersöka. Vad är fel med det?

Det är dags för folk att lära sig skillnaden. Att avsiktligen kränka en folkgrupp är INTE samma sak som att publicera en undersökande artikel. Att kränka andra människor är något som bara oseriösa människor gör, och det är därför ser jag Jyllands-postens personal som oseriösa människor. Aftonbladet förtjänar själv mycket kritik p.g.a. många artiklar av låg kvalitet. Det håller jag med om. Men det gäller inte Boströms artikel.

Det här inlägget är ett svar på följande artikel på newsmill.se.
http://newsmill.se/artikel/2009/08/28/flemming-rose

http://aftonbladet.se/kultur/article5652583.ab