Arabisk tystnad

Den israeliska utrikesministern Tzipi Livni besökte Egyptens president Hosni Mubarak igår och kommenterade konflikten i Gaza-remsan därifrån. Hon sa bl.a. "enough is enough" och sade sig vilja fälla den demokratisk valda Hamas-regeringen.

Det är olagligt enligt internationella lagar att ta makten från ett demokratiskt vald parti med militära medel, men av någon märklig anledning är det okej så länge det är Hamas som man tar makten ifrån.

Men Hosni Mubarak valde att inte göra något. Inte för att han faktiskt inte får bestämma, men i den verkliga världen är det Israel som styr Egypten, och detta i enlighet med de "fredsavtal" de länderna skrivit på. Han valde också att ignorera Hizbollahs uppmaning om att öppna vägspärren i Rafah, inte för att han får bestämma för det gör Israel åt honom som sagt...

Trots att den arabiska befolkningen i regionen kokar av vrede för att palestinierna fortfarande efter 60 år terroriseras väljer deras ledare att inte göra något åt saken. De enda ledare som faktiskt sagt att de vill förändra förutsättningarna för det palestinska folket finns i Libanon, Syrien och Iran. Nu kanske ni inser varför just de länderna är "axis of evil" (citat - George W. Bush) tillsammans med Nord Korea, men Nord Korea har inget med det här att göra.

Alla de länder som öppnar sig mot Israel får acceptans från väst. Trots att Saudi Arabien är en förtryckarregim anses landet vara mycket bättre än exempelvis Iran, och detta bara för att Saudi Arabien är slav till Israel medan Iran stöttar det palestinska folket istället.

Att vissa ledare väljer att ignorera palestiniernas situation än idag slår rakt in i hjärtat på den arabiske medborgaren, och just därför har demonstrationerna blivit större och även mer våldsamma. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att mellanöstern väntar en revolution, och den här revolutionen kommer att genomföras av den vanliga medborgaren mot de pro-israeliska ledarna. I princip bara Iran kommer slippa revolutionen. Libanon och Syrien har ju sina pro-israeliska politiker även om de syriska politikerna kanske är mindre villiga att dela med sig sina åsikter.

Revolutionen kommer att stärkas av det faktum att väst inte längre har inflytande över mellanöstern, tack vare just finanskrisen. Alla vet att Israel är beroende av väst. Utan väst, inget Israel. USA är bankrutt, och EU överväger att stärka sin relation i mellanöstern. Ett gyllene tillfälle för den arabiske medborgaren som vill förbättra sin situation.

Att Hosni Mubarak ännu en gång träffar en israelisk politiker som vill utplåna den palestinska befolkningen i Gaza-remsan utan att protestera kommer bara att leda till mer frustation bland Egyptens invånare samt alla andra i regionen. Mellanöstern är en tickande bomb, och snart smäller det.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=867697

http://english.aljazeera.net/news/middleeast/2008/12/20081225135736265470.html