Barak: Israel redo gå in i Libanon

DN har äntligen bestämt sig för att skriva en artikel om Baraks "hot" mot Libanon. Man blir ju lite glad. De på redaktionen kanske läste mitt inlägg från i eftermiddags?

Men hoten från israeliska ministrar och generaler mot Libanon är inget nytt. Sedan massakern i Gaza-remsan började förra lördagen har spänningen mellan Libanon och Israel ökat. Allt fler känner att ett nytt krig mellan länderna är oundvikligt.

Men ska vi diskutera det kommande kriget då? Det gör vi.

Tittar man på vad som händer i Gaza-remsan just nu ser man vad Israels militära styrka egentligen är. IDF och IAF kan mörda en massa oskyldiga människor med lätthet, men när de väl börjar angripa militära mål sviker resultaten. I södra Libanon förstördes i princip varje hus från gränsen och ca 5 km in i Libanon, detta i ren desperation för att sätta stopp för Hizbollahs raketbeskjutning av ockuperade Palestina. Trots den desperata bombningen av södra Libanon lyckades IAF inte oskadliggöra Hizbollahs vapenarsenal, och därför lyckades inte heller IDF göra något särskilt för att vända på situationen.

Gaza-remsan är inte Libanon, och det gäller militärt sett, geografiskt, politiskt och ekonomiskt. Men trots det har Hamas lyckats skjuta iväg fler än 500 raketer sen i lördags i förra veckan. För att ha levt under internationella ekonomiska sanktioner i 3 år är det ganska imponerande att göra ett så omfattande motstånd mot en demokratiförklarad terroristregim. Hamas största militära vinst var nattens strider. Israel gillar inte att erkänna de verkliga militära förlusterna, men de kommer nog göra det snart. Ikväll och i natt lär fler israeliska soldater stupa och skadas.

Samme gamle Ehud Barak erkände faktiskt att Hizbollah blivit minst tre gånger starkare sen 33 dagars krigets sommaren 2006. Och det Ehud Barak erkänner, det är bara toppen av berget. Jag och andra libaneser hade säkert gissat på att Hizbollah är fem gånger starkare än för två och ett halvt år sen. Samtidigt har Israel inte hunnit återhämta sig från det förödande kriget sommaren 2006. Enligt vissa experter i Libanon har Israel omkring 80-90% av sin militära styrka jämfört med innan 33 dagars kriget. Massakern i Gaza-remsan tar ju naturligtvis en bit av den styrkan. Att släppa en massa bomber kostar ju en massa pengar och resurser, som de kanske inte har när det väl blir krig med Hizbollah.

Sedan 33 dagars kriget har Libanon genomgått många förändringar. Ekonomin är mycket bättre, korruptionen har minskat, den libanesiska armén har fått en stark ledare som är patriotisk och gärna jobbar med Hizbollah. Libanon idag är inte vad Libanon var år 2006. Libanon 2006 var ett splittrat land. Libanon idag är ett enat land. Libanon idag med Hizbollah och andra motståndsorganisationer i spetsen kommer att föra nästa krig till ockuperade Palestina och närmare Tel-Aviv och Jerusalem.

Alltså, sammanfattningsvis kommer nästa krig mellan Israel och Libanon sluta i att Israel förnedras mycket mer än de gjorde sommaren 2006. Och som jag sagt många gånger förut kommer Libanon bli en regional supermakt, för att Libanon besegrat den supermakten som ockuperat, terroriserat och bombat regionen i 60 år. Hizbollah är redan den populäraste organisationen i den muslimska världen. Jag skulle misstänka att en bestämd seger över den sionistiska regimen skulle leda till att den populära organisationen blir en av världens populäraste motståndsrörelser.

Jag är libanes, och jag är inte rädd för att Israel kommer att angripa Libanon. Jag vet att när den dagen kommer är det israelerna som kommer att vara livrädda. Varför skulle jag då vara rädd?