Politik och mellanöstern: Strategin bakom anti-semitism

22 januari 2009

Strategin bakom anti-semitism

Det har varit lite av en nyhetstorka de senaste två dagarna. Rubrikerna från Gaza byttes snabbt ut mot vigselrätt för homosexuella och Blondinbellas vägran att delta i debattprogrammet "Debatt". När svenska medier äntligen började uppmärksamma eländet och misären i mellanöstern blev det tyst igen.

Men efter massakern i Gaza-remsan har Israel-försvarare tappat kontrollen. I början försvarade de Israels handlingar väldigt intensivt, men när nyheterna från världens enda ghetto (tänk Warsawa ghettot under andra världskriget) nådde omvärlden tystnade de flesta.

Genom åren har pro-sionister använt sig av anti-semitismen för att få folk på sin sida. Anti-semitismen har en stark psykologisk effekt i diskussioner och den som använder sig väl av anti-semitismen i sina argument lär gå ut som en "segrare" ur diskussionen. Anti-semitism har blivit en strategisk taktik i politiska diskussioner.

Ändå kan man inte komma ifrån faktum att anti-semitism verkligen finns, som Dilsa Demirbag-Sten skriver på expressen. Vi alla vet att hon inte gillar Islam, och det ser man lätt i hennes artikel. Hon har skrivit så många anti-islamiska/islamofobiska artiklar att det börjar bli någon sorts tradition. Tråkigt att hon försöker placera in anti-semitism och muslimska motståndsmän i samma hög. Har hon glömt varför libaneser och palestinier kämpar mot Israel? Har hon glömt att Israel ockuperar både Libanon och Palestina?...

Men den viktigaste frågan i det här inlägget är följande; Varför finns anti-semitism? Nja, Dilsa påstår att det är just p.g.a anti-semitismen som staten Israel måste finnas. Men vänta? Det är där kärnproblemet är!
Anti-semitismen är så utspridd som den är idag mestadels p.g.a staten Israel. 60 år av ockupation, terror, folkmord och fördrivning av ett helt folk är inget man kan vifta bort. Palestinierna räknas till det mest förtryckta folket i världen, särskilt med tanke på världens stöd till Israel. Varken Kina, Saudi Arabien eller Nord Korea får något stöd för deras förtryck av sitt folk...men det får staten Israel.

Det här är som sagt kärnproblemet till anti-semitismens existens.

Jag tycker att det som gör saken värre är omvärldens likställning mellan staten Israel och Judendomen. I verkligheten finns det inga sådana kopplingar. Staten Israel grundades av extrema ateister som utnyttjade Judendomen på exakt samma sätt som al-Qaida utnyttjar Islam för att föra sin politik. Dessutom lever Förintelsens offer under svåra omständigheter i Israel.
Al-Jazeera skrev om det i September 2007.

Israel bryr sig inte om Judendomen. Israel bryr sig inte om vad judarna tycker. Det enda staten Israel bryr sig är att ockupera allt från floden Nilen i Egypten till floden Eufrat i Irak. Det är ju vad de två blåa ränderna på Israels flagga symboliserar. Israel byggde även biologiska vapen känd som "The ethnic bomb" för att uppnå detta.

Det sorgliga är att de flesta judar förknippas med staten Israel, trots sin vägran. Många judar har visat sitt stöd för palestinierna, mot staten Israel och de flesta bor inte ens i ockuperade Palestina (Israel). Det Dilsa Demirbag-Sten gör är att hon förknippar Judendomen med Israel, vilket är fel!

Trots att Toran har lite skrämmande texter är Judendomen en fredlig religion. Många judar bodde i Palestina i tusentals år, med kristna och med muslimer utan att hamna i några blodiga konflikter. När sionismen grundades... grundades alla dessa problem som vi idag står inför. Många vet att sions anhängare gömde undan den riktiga Toran för att hålla sanningen borta från judarna. Den förfalskade Toran som idag cirkulerar runt om i världen skrevs av sions anhängare för att få judar och kristna med sig.

Som en avslutning på detta tycker jag att Dilsa skriver väldigt mycket Islam hit och Islam dit. Undrar bara vad Islam har med motstånd att göra. Fransmännen under den Franska revolutionen var väl inte muslimer, eller? Europas kamp mot Nazityskland då?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jisses vad dålig koll du har. Man vet inte var man ska börja.

Känner du någon jude?

Ibrahim sa...

Ja, jag känner flera. Annars får du förklara var jag har fel.